Jag har svårt att hålla kontakt när jag har Oskar i koppel. Han trycker nosen mot m arken och sniffar, huvudet (och hela han) far som en vindflöjel hit och dit.
På valpkursen fick gruppen i läxa bl.a. att träna på kontakt. Behövde åka in till stan i ett ärende och tog med Oskar.
Det var ganska folktomt så jag tänkte att vi skulle öva på koppelgåendet när det var så få störningsmoment. Hemma, längs vägen, är det i stort hopplöst.
Jag gick några steg, stannade och bad honom stå stilla och att sätta sig. Det trängde in efter några minuter. Men vid första steget är nosen i backen, det klarar jag inte att få väck. Försöker få ögonkontakt och locka med godis och röst men nej. jag existerar inte. Efter ett tag är han så spänd att han darrar.
Vi tragglar på. Han är "nervigare" än jag uppfattat. Nosar, tittar, drar i kopplet. Jag försöker bryta. Går än så länge sådär.
Kul med valp...