Till whipparna, som ju har en hel del jaktlust, använder jag en lång leksak med kaninskinn i "bitdelen". Långt handtag, säkert 80-90 cm, så jag inte behöver gå böjd, sånt blir för jobbigt med tilltagande ålder och krämpor.
Med en hund som blir så låst som Oskar verkar bli så hade jag nog bara gått ut och ställt mig och väntat. Står man stilla på samma ställe så kommer det till slut att bli ointressant att lukta runt och glo på allting, sen vid minsta kontakt så hade jag belönat med vad nu hunden gillar - kanske jaga leksak med kaninskinn, om det är det som får igång hunden. Ta en paus, låt hunden åter igen välja att ta kontakt. Är hunden nu fokuserad så testar jag att gå ett steg eller två, tappar hunden kontakten är det bara att stanna igen och vänta.
Att bara fortsätta gå och hunden flänger omkring och kollar på allting annat känns för mig rätt värdelöst. Men då tar jag ett pass med träning av kontakt, dvs. då är det inte rastning, stopp för kontakt och sen rastning igen. Varje gång man flyttar sig till ett nytt ställe, om man så bara går ett par meter, så finns det ju nya intressanta dofter. Jag ser samma sak ibland när jag håller kurs, en hund som är superintresserad av att nosa av hela träningshallen - står ägaren stilla på samma ställe en stund så har den biten kollats av och då plötsligt kommer hunden på att ägaren står där, där får de då chansen att belöna att hunden själv väljer att ta kontakt.
Har ofta (i början i alla fall) både halsband och sele på, kopplar först i selen så hunden kan stöka omkring bäst den vill, göra sina behov, lukta, etc. Ska jag sen stanna och träna enligt ovan så kopplar jag om till halsband just då, sen tillbaka till selen när vi bara promenerar igen, hunden är då fri att göra (nästan) vad den vill, får ligga på och dra lite (det får de INTE i halsband), dock inte så att de gräver sig fram eller släpar mig (gäller framför allt de stora runt 40 kg).
Jag tjatar heller inte på hunden, försöker inte be den om att utföra något beteenden, inte ens något enkelt som hunden kan i miljö utan störning, utan jag väntar tills hunden är beredd att jobba med mig/lyssna på mig.
Det kräver en del tålamod men det blir faktiskt ofta väldigt bra.