Valp 2021

[Brie]

Om att bli med valp och vilja göra allt rätt… (jag vet att det kommer fallera både här och där, men can’t blame a girl from trying)

Något jag — förmodligen i gott sällskap med många andra, sett till artiklar och egen empiri — alltid varit lite för slapp med, med mina unghundar, är att gå fint. Inte så att de utgör en fara för mig och andra, men ändå sådär så att man känner att ”det här hade jag ju kunnat göra bättre, från grunden”. Vad är era bästa tips för koppelträning med valp? Vilket är era valpars favvosnacks, som gör att de bara ääälskar att vara nära er?

 

[Migo]

Jag kan ha bokat in mig på en kull som troligen föds om 6- ish månader... 1-2 beroende på hur många valpar det blir. Trevlig tik som jag sett jobba en hel del del, träffat kullsyster till och haft en systerdotter här på kurs. Pappan blir nog Zoes morbror, som utmärker sig stort för sin excellenta djurhantering. Pepp!

 

[Tilja]

Vad är era bästa tips för koppelträning med valp? Vilket är era valpars favvosnacks, som gör att de bara ääälskar att vara nära er?

Jag brukar alltid ha en stenhård regel att om valpen drar i kopplet så kommer den ingenstans. Om den då backar/släpper spänningen i snöret så är belöningen att få gå framåt/ åt det håll den nu ville gå. Det tar hundra år att gå tjugo meter i början eftersom man får stanna hela tiden, men om man själv orkar vara konsekvent så fattar de rätt fort. Valpar vill ju undersöka världen, så det blir en praktisk direktbelöning!

Tilja fattade efter två små promenader och drar nu bara i kopplet när hon glömmer sig, det är ju lätt hänt när man är liten. Typ när det flyger förbi en fågel eller när sånt kul.

Hennes bästa godis är lamb slice, tuna bites och chicken twist från Prima dog, eller torkad blodpudding till vardags. På kurs har vi korv eller köttbullar, men hon brukar ta sina prima dog-snacks hellre då med.

 

[tanten]

Om att bli med valp och vilja göra allt rätt… (jag vet att det kommer fallera både här och där, men can’t blame a girl from trying)

Något jag — förmodligen i gott sällskap med många andra, sett till artiklar och egen empiri — alltid varit lite för slapp med, med mina unghundar, är att gå fint. Inte så att de utgör en fara för mig och andra, men ändå sådär så att man känner att ”det här hade jag ju kunnat göra bättre, från grunden”. Vad är era bästa tips för koppelträning med valp? Vilket är era valpars favvosnacks, som gör att de bara ääälskar att vara nära er?

Torsten är den första hund jag haft bekymmer med. Alla andra har på något magiskt sätt lärt sig gå med slakt koppel rätt omgående.

Med Torsten löste jag det så att så fort han började dra vände jag kvickt på klacken och gick åt andra hållet. Funkar säker inte på alla hundar men med honom var det lösningen. Ha fattade snabbt. Egentligen är det samma grundtanke som @Tilja. Drar den kommer den ingenstans. Men det blir ingen dragkamp.

 

[Nattfjäril]

Kombinera gärna ovanstående tips med att berömma och belöna när valpen går med slakt koppel och tar kontakt så går det ännu fortare.

 

[Vassi]

Den här lilla fasan fyller 12 veckor idag! Någonting har verkligen hänt senaste veckan, han verkar faktiskt börja lyssna på vad som sägs. En början till ett stanna, att sitta ner när maten serveras. Att lyssna när matte säger nej när han hugger mot vaderna. Det börjar till och med gå att klappa honom utan att han hugger efter händerna

 

[tuaphua]

Jag tycker ILY börjar kännas så mycket mer vuxen mentalt. Hon är ju fortfarande långt från vuxen! Men det har hänt väldigt mycket med henne på sista tiden. Hon förstår mycket mer av vad man säger och fattar själv många saker och kan signalera tydligare vad hon vill. Tex säg till att hon vill gå ut. Jättekul att se!
Nya favoritleken är att mosa sig in i den "katt-iglo" som min förra hund inte ville vara i utan mosade ner taket och låg i den som en vanlig säng med kanter. ILY river upp den vildsint och kastar sig in och sen dyker hon ut som en muräna och busbiter/drar in leksaker etc och in igen och upprepa.

 

[Fisherling]

Jag tycker ILY börjar kännas så mycket mer vuxen mentalt. Hon är ju fortfarande långt från vuxen! Men det har hänt väldigt mycket med henne på sista tiden. Hon förstår mycket mer av vad man säger och fattar själv många saker och kan signalera tydligare vad hon vill. Tex säg till att hon vill gå ut. Jättekul att se!
Nya favoritleken är att mosa sig in i den "katt-iglo" som min förra hund inte ville vara i utan mosade ner taket och låg i den som en vanlig säng med kanter. ILY river upp den vildsint och kastar sig in och sen dyker hon ut som en muräna och busbiter/drar in leksaker etc och in igen och upprepa.
Visa bifogad fil 76188

Är det något i pappis-världen att skriva namnet med bara stora bokstäver? Inte första gången jag ser det

 

[Brie]

Är det något i pappis-världen att skriva namnet med bara stora bokstäver? Inte första gången jag ser det

Jag har utgått ifrån att namnet ILY står för I Love You

 

[tuaphua]

Är det något i pappis-världen att skriva namnet med bara stora bokstäver? Inte första gången jag ser det

Jasså? Har aldrig sett det förr. Jag skriver det så dels för att det är en förkortning, av I love you, och för att det blir svårt att se att det är ett i och ett l i namnet om man skriver med stor första bokstav och litet l. Annars känns det som man måste skriva ily för att det ska bli lätt att läsa liksom.

 

[Fisherling]

Jasså? Har aldrig sett det förr. Jag skriver det så dels för att det är en förkortning, av I love you, och för att det blir svårt att se att det är ett i och ett l i namnet om man skriver med stor första bokstav och litet l. Annars känns det som man måste skriva ily för att det ska bli lätt att läsa liksom.

Jag har sett det förr! Kanske bara var en slump att det var just pappisar då.

 

[tuaphua]

Jag har sett det förr! Kanske bara var en slump att det var just pappisar då.

Ja, jag har ju ingen större koll på hur pappi-folk skriver namn. Har mest bara skriftlig kontakt med kompisar och 2 uppfödare på FB. Så det kanske förekommer mer än jag vet.

 

[Fisherling]

Jag är så galet nöjd med Jixen (eller Jix/Jixi-pixi

Ja, jag har ju ingen större koll på hur pappi-folk skriver namn. Har mest bara skriftlig kontakt med kompisar och 2 uppfödare på FB. Så det kanske förekommer mer än jag vet.

Är säkert bara en slump. Men lustigt ändå

 

[Red_Chili]

Om att bli med valp och vilja göra allt rätt… (jag vet att det kommer fallera både här och där, men can’t blame a girl from trying)

Något jag — förmodligen i gott sällskap med många andra, sett till artiklar och egen empiri — alltid varit lite för slapp med, med mina unghundar, är att gå fint. Inte så att de utgör en fara för mig och andra, men ändå sådär så att man känner att ”det här hade jag ju kunnat göra bättre, från grunden”. Vad är era bästa tips för koppelträning med valp? Vilket är era valpars favvosnacks, som gör att de bara ääälskar att vara nära er?

Nu är det ju tydligen generellt sett lätt att lära salukis gå fint i koppel, men med senaste monstret så lät jag helt enkelt bli koppel i början. Jag orkade inte, hon var så galet vild. Istället la vi krut på inkallning m.m. och tog koppelgåendet när hon var något äldre och något lugnare. Då belönades all kontakt med mig och började hon dra åt något håll så stannade vi och gick åt annat håll (och igen belöning när hon väl gick åt mitt håll).

Hennes största "problem" var dock inte dragande, utan att hon var en sjövild känguru med huggtänder som ville ha dragkamp i koppel, rusa i cirklar, hoppa upp i luften efter fåglar och löv och insekter... Därav att mycket löste sig av sig självt när hon lugnade sig lite. Jag upptäckte också att det gick i perioder vad hon verkade trivas bäst med. Ett tag hade jag på sele, för hon drog minst då, sedan var det ett tag då hon fick gå i halsband hela tiden för annars drog hon... Idag kan hon gå i vilken utrustning som helst utan att dra

 

[Fisherling]

Foto av Jalma Ingman.

Jixen är verkligen sin mors dotter. Så följsam, uppmärksam, trygg och glad i allt jag erbjuder. Från och med idag hjälper mig mor med att ge mig egentid med Jixen, så vi verkligen kan lära känna varandra så som jag och Tinja fick. En trygg, modig, nyfiken tös med en massa matdriv och kamplust.

 

[domesticus]

Fintjejen på valpkurs

 

[Brie]

Tack för alla svar! Det är ju i mångt och mycket bara sunt förnuft som jag ju ”vet”, men det tål verkligen att påminnas och repeteras!

 

[Brie]

Nu är det ju tydligen generellt sett lätt att lära salukis gå fint i koppel, men med senaste monstret så lät jag helt enkelt bli koppel i början. Jag orkade inte, hon var så galet vild. Istället la vi krut på inkallning m.m. och tog koppelgåendet när hon var något äldre och något lugnare. Då belönades all kontakt med mig och började hon dra åt något håll så stannade vi och gick åt annat håll (och igen belöning när hon väl gick åt mitt håll).

Hennes största "problem" var dock inte dragande, utan att hon var en sjövild känguru med huggtänder som ville ha dragkamp i koppel, rusa i cirklar, hoppa upp i luften efter fåglar och löv och insekter... Därav att mycket löste sig av sig självt när hon lugnade sig lite. Jag upptäckte också att det gick i perioder vad hon verkade trivas bäst med. Ett tag hade jag på sele, för hon drog minst då, sedan var det ett tag då hon fick gå i halsband hela tiden för annars drog hon... Idag kan hon gå i vilken utrustning som helst utan att dra

Sjövild känguru med huggtänder

 

[Red_Chili]

Sjövild känguru med huggtänder

Haha ja Jag tror att hon ville åt så många håll samtidigt att hon helt enkelt inte hann med att dra åt ett håll, utan istället bara for runt

 

[Migo]

Om att bli med valp och vilja göra allt rätt… (jag vet att det kommer fallera både här och där, men can’t blame a girl from trying)

Något jag — förmodligen i gott sällskap med många andra, sett till artiklar och egen empiri — alltid varit lite för slapp med, med mina unghundar, är att gå fint. Inte så att de utgör en fara för mig och andra, men ändå sådär så att man känner att ”det här hade jag ju kunnat göra bättre, från grunden”. Vad är era bästa tips för koppelträning med valp? Vilket är era valpars favvosnacks, som gör att de bara ääälskar att vara nära er?

Regel nr ett här är att låtsas som att kopplet inte finns. Aldrig ersätta kommunikation med ett snöre, typ. Det blir ju onekligen lättare av att vi inte behöver det alls i vardagen så när det är på kan vi ägna oss åt att koppelträna. Oftast lär sig mina hundar koppel när vi startar på fåren med långlina - minsta motstånd i kopplet/linan betyder stanna upp och tänk.

Jag lär in ett trevligt avspänt "gå här" lös, mestadels genom osmos från hur övriga flocken beter sig...