Valp 2021

[inverterad]

Hoppas att lilla fröken mår bättre snart @Fruentimber !

Alltså han är så charmig @Valptass ! Älskar hans lilla busiga ansikte med de där parabolerna. Kul med rallylydnadskurs, hoppas att det går bra.

Lilla Tistla är en riktig liten vilding.. Välte ner en temugg häromdagen och försökte äta upp porslinsbitarna! Allt ska ätas och det driver mig smått galen.. Populärast för tillfället är fimpar och snus, försöker att distrahera med gottis men nja.. Det bästa är att börja tjoa och springa till säkrare marker!
Hon är otroligt social och älskar alla som går förbi, kan gnälla riktigt bra om hon inte får hälsa..
Busfian, tur att hon älskar att leka, då blir hon lite gladare på mig och så kanske vi kommer en bit på vägen.. Cyklar jagar hon dock inte längre och höns är skitskumma.. Visa bifogad fil 74327

Hon är ett sånt gullo!


Jag har också en fimp- och snusätare... eller snarare, hela världen ska in i käften och sväljas! Kottar, skräp, bajs, är det inte lagom storlek att svälja direkt så strimlas det först till lämpliga bitar... känns ju inte så väldigt bra att ha en massa fimpar i magen, nikotinförgiftning?

 

[Raderad medlem 120709]

@inverterad
Jag var nog otydlig (tänka är svårt, alldeles för jobbig dag i dag). Det jag är rädd för är alltså att katten aldrig accepterar en hund i huset utan hellre flyttar hemifrån. Uppfödaren hade inga större betänkligheter kring just valp utan sa att det oftast går bra när de växer upp med katt. Du har rätt i att hen ville undvika att få tillbaka valpar, och som jag förstod det så var det just därför hen ville veta om jag hade någon plan utifall att det skiter sig. Och det har jag inte förutom att just lämna tillbaka eller omplacera hunden, så jag kan inte med gott samvete gå vidare till tingning.

Har din katt träffat någon hund tidigare? Hur gick det i så fall?

Han har träffat två av grannhundarna väldigt kort, med samma resultat båda gångerna: han blåste upp sig till dubbel storlek och tyckte att de skulle dra åt . Den ena hunden var väldigt förtjust i katter och hade varit ett perfekt träningsobjekt, men såklart kom jag inte på den tanken förrän en tid efter att den gått bort. Lätt att vara efterklok. Herr katt är inte någon blyg viol utan skulle förmodligen ge en närgången valp en rejäl näsbränna, och det är inget som jag vill utsätta den hypotetiska valpen för heller. Visst skulle jag rent teoretiskt kunna skilja dem åt i olika rum om katten tycker hund ska strimlas eller vice versa, men den typen av konstant vaksamhet vill jag inte leva med i åratal.

 

[inverterad]

@inverterad
Jag var nog otydlig (tänka är svårt, alldeles för jobbig dag i dag). Det jag är rädd för är alltså att katten aldrig accepterar en hund i huset utan hellre flyttar hemifrån. Uppfödaren hade inga större betänkligheter kring just valpen utan sa att det oftast går bra när de växer upp med katt. Du har rätt i att hen ville undvika att få tillbaka valpar, och som jag förstod det så var det just därför hen ville veta om jag hade någon plan utifall att det skiter sig. Och det har jag inte förutom att just lämna tillbaka eller omplacera hunden, så jag kan inte med gott samvete gå vidare till tingning.

Njae, jag skulle tolka en plan som "jag tänker pröva x y och z för att få katten att acceptera valpis innan jag omplacerar". Inte att du aldrig någonsin kan komma i en situation där du behöver omplacera (det kan ingen lova, vare sig det gäller katter, hundar, sjukdomar, släktingar, barn eller fan och hans moster). Och det kan du väl lova? Att du kommer att pröva att få det att funka på en massa olika sätt, dvs. Även om det i slutändan måste funka på ett drägligt vis och även om det kanske i några enstaka fall inte går att vänja katt vid hund, så tror jag faktiskt att en modig katt är ett bättre utgångsläge med valp än en rädd katt.

Alla har ju inte ett jättekontaktnät och närstående som skulle kunna ta valpen om den nu inte funkar med katten trots ansträngningar, och det tror jag faktiskt uppfödare är medvetna om.

 

[athena_arabians]

@inverterad
Jag var nog otydlig (tänka är svårt, alldeles för jobbig dag i dag). Det jag är rädd för är alltså att katten aldrig accepterar en hund i huset utan hellre flyttar hemifrån. Uppfödaren hade inga större betänkligheter kring just valp utan sa att det oftast går bra när de växer upp med katt. Du har rätt i att hen ville undvika att få tillbaka valpar, och som jag förstod det så var det just därför hen ville veta om jag hade någon plan utifall att det skiter sig. Och det har jag inte förutom att just lämna tillbaka eller omplacera hunden, så jag kan inte med gott samvete gå vidare till tingning.



Han har träffat två av grannhundarna väldigt kort, med samma resultat båda gångerna: han blåste upp sig till dubbel storlek och tyckte att de skulle dra åt . Den ena hunden var väldigt förtjust i katter och hade varit ett perfekt träningsobjekt, men såklart kom jag inte på den tanken förrän en tid efter att den gått bort. Lätt att vara efterklok. Herr katt är inte någon blyg viol utan skulle förmodligen ge en närgången valp en rejäl näsbränna, och det är inget som jag vill utsätta den hypotetiska valpen för heller. Visst skulle jag rent teoretiskt kunna skilja dem åt i olika rum om katten tycker hund ska strimlas eller vice versa, men den typen av konstant vaksamhet vill jag inte leva med i åratal.

Fast det är rätt bra om en valp får en snyting av en "språksäker" katt... dvs en katt som varnar och eskalerar om varningen inte följs. En katt som gör det går inte till ursinnesattack i min erfarenhet, den visar var skåpet ska stå och sedan är det inte mer med det. Valpen lär sig att den där hårbollen sticks så den ska man vara försiktig med. Särbons gamla katt var så, han visade att han var husets herre men så länge hundarna lydde honom så var han ok med dem.

Sedan finns ju en annan variant... störig kattunge som växt upp med brötig hund och tuktar husets gammelhund (min Isis är en liten argbigga som svärmors gamla pudelkorsning numera går omvägar runt...).

 

[nullo-modo]

@inverterad
Jag var nog otydlig (tänka är svårt, alldeles för jobbig dag i dag). Det jag är rädd för är alltså att katten aldrig accepterar en hund i huset utan hellre flyttar hemifrån. Uppfödaren hade inga större betänkligheter kring just valp utan sa att det oftast går bra när de växer upp med katt. Du har rätt i att hen ville undvika att få tillbaka valpar, och som jag förstod det så var det just därför hen ville veta om jag hade någon plan utifall att det skiter sig. Och det har jag inte förutom att just lämna tillbaka eller omplacera hunden, så jag kan inte med gott samvete gå vidare till tingning.



Han har träffat två av grannhundarna väldigt kort, med samma resultat båda gångerna: han blåste upp sig till dubbel storlek och tyckte att de skulle dra åt . Den ena hunden var väldigt förtjust i katter och hade varit ett perfekt träningsobjekt, men såklart kom jag inte på den tanken förrän en tid efter att den gått bort. Lätt att vara efterklok. Herr katt är inte någon blyg viol utan skulle förmodligen ge en närgången valp en rejäl näsbränna, och det är inget som jag vill utsätta den hypotetiska valpen för heller. Visst skulle jag rent teoretiskt kunna skilja dem åt i olika rum om katten tycker hund ska strimlas eller vice versa, men den typen av konstant vaksamhet vill jag inte leva med i åratal.

Hade en katt när jag växte upp som sa till på skarpen att ge fan i henne och hennes mat, detta tidigt i valpens liv. Läxan hållde i sig resten av hundarnas liv.

Dummare var min senaste katt som sprang rakt fram till okända hundar för att gosa

 

[Fruentimber]

Hoppas att lilla fröken mår bättre snart @Fruentimber !

Jodå, hon var så att säga back to business redan igår eftermiddag...

 

[Fruentimber]

Sumpråtta till valp som fick följa med bröderna till det lokala vattenhålet bakom maskinhallen. Mycket nöjd!

Jag gillar denna valp skarpt, alltså. Så lätt och enkel samtidigt som hon fortfarande är modig, obrydd och självsäker. Väldigt rolig att hålla på med! Det ska bli väldigt spännande att börja träna lite med henne så småningom.

 

[Myrten]

Fast det är rätt bra om en valp får en snyting av en "språksäker" katt... dvs en katt som varnar och eskalerar om varningen inte följs. En katt som gör det går inte till ursinnesattack i min erfarenhet, den visar var skåpet ska stå och sedan är det inte mer med det. Valpen lär sig att den där hårbollen sticks så den ska man vara försiktig med. Särbons gamla katt var så, han visade att han var husets herre men så länge hundarna lydde honom så var han ok med dem.

Sedan finns ju en annan variant... störig kattunge som växt upp med brötig hund och tuktar husets gammelhund (min Isis är en liten argbigga som svärmors gamla pudelkorsning numera går omvägar runt...).

Det fetstilta - håller helt med. Alla valpar jag och exet hade blev raskt uppfostrade av någon av katterna. Det blev ofta en smäll på nosen om valpen inte respekterade mer finstämda varningar. Och det räckte vanligen. Efter invänjning var våra hundar och katter goda vänner. Det fanns alltid individer som uppskattade varandra mer eller mindre, men inget gnissel. Och aldrig några skador på något djur.

 

[athena_arabians]

Det fetstilta - håller helt med. Alla valpar jag och exet hade blev raskt uppfostrade av någon av katterna. Det blev ofta en smäll på nosen om valpen inte respekterade mer finstämda varningar. Och det räckte vanligen. Efter invänjning var våra hundar och katter goda vänner. Det fanns alltid individer som uppskattade varandra mer eller mindre, men inget gnissel. Och aldrig några skador på något djur.

Ja, en vettig/normal katt manglar inte en valp... den talar om att katten ska respekteras.

Funkade även på väninnans barn, de var och är mycket försiktiga med djur tack vare en viss bestämd somalidam

 

[Malibu_Stacy]

Det är inte helt ovanligt med ögonskador pga valp vs katt. Jag skulle inte vara helt obrydd om kattens vassa klor. Den försvarar sig ju bara och även om det bara är en gång kan det gå illa.

 

[Valptass]

Igår var det valpkurs igen, och Tengil var verkligen en riktig stjärna! De senaste dagarna verkar det ha börjat hända en del i det lilla huvudet, vilket har inneburit att han varit omväxlande superduktig och fokuserad eller helt lost och inne i en egen bubbla. Det var roligt att han var just superduktig på kursen, för jag var beredd på att han kunde vara mentalt frånvarande

Vi är på god väg att forma fram ett fotgående, han gick jättefint och följde med bra i sväng runt kon och klarade av att låta bli frestelsen godis i matskål. (Okej, inte första gången och inte utan mycket pepp och godis från mig men ändå!) Det kändes jättekul, han har tidigare bara velat driva på framåt förbi mig på kursen så det var stora framsteg

Under nästan halva tiden fick vi jobba ganska självständigt medan instruktören höll sig i bakgrunden och hjälpte någon valp som behövde extra stöd. Vi varvade fotgåendeträningen (jag körde på båda sidor och slängde in några sättanden också) med stadga i sitt och ligg samt stationsträning på filt/dyna, och det gick huuuuur bra som helst!!! Vi fick sånt härligt flow, kom in i den där bubblan där det bara fanns vi två och resten av världen kunde rasa samman utan att vi skulle märka det Då och då såg jag de andra kursdeltagarna, som satt så snällt och stilla med sina valpar och log åt mig och Tengil där vi tjoade och lekte och körde på i typ en halvtimme

Några gånger kom instruktören fram till oss och initierade en "hälsa fint"-övning, som vi hade i läxa sedan förra gången (men varit lite slarviga med att träna på...). Tengil gjorde det jättebra, och avslöjade absolut inte mitt slarv med hemläxan

Vid ett tillfälle gick det förbi en kvinna med ett par sällsynt högljudda nycklar som klirrade och rasslade, vilket de andra valparna morrade och skällde på - men Tengil låg stiligt kvar på dynan där jag platsat honom och hade fokus på vår träning (Trots kvinnan med nycklarna och trots skällande, morrande valpar - så bra!)
Svårt att tro att det är samma valp som för några veckor sedan mest flamsade runt, hade svårt att fokusera och helst ville springa fram och leka med alla andra valpar

Det bådar gott inför framtiden, och jag ser verkligen fram emot rallykursen nu Bästa lilla busunge, ena dagen imponerar han stort med sitt uppförande och andra dagen drar han ner kläderna på mig så att grannskapet får sig en liten nakenchock (ja, det hände nyss )

 

[pepp]

Igår var det valpkurs igen, och Tengil var verkligen en riktig stjärna! De senaste dagarna verkar det ha börjat hända en del i det lilla huvudet, vilket har inneburit att han varit omväxlande superduktig och fokuserad eller helt lost och inne i en egen bubbla. Det var roligt att han var just superduktig på kursen, för jag var beredd på att han kunde vara mentalt frånvarande

Vi är på god väg att forma fram ett fotgående, han gick jättefint och följde med bra i sväng runt kon och klarade av att låta bli frestelsen godis i matskål. (Okej, inte första gången och inte utan mycket pepp och godis från mig men ändå!) Det kändes jättekul, han har tidigare bara velat driva på framåt förbi mig på kursen så det var stora framsteg

Under nästan halva tiden fick vi jobba ganska självständigt medan instruktören höll sig i bakgrunden och hjälpte någon valp som behövde extra stöd. Vi varvade fotgåendeträningen (jag körde på båda sidor och slängde in några sättanden också) med stadga i sitt och ligg samt stationsträning på filt/dyna, och det gick huuuuur bra som helst!!! Vi fick sånt härligt flow, kom in i den där bubblan där det bara fanns vi två och resten av världen kunde rasa samman utan att vi skulle märka det Då och då såg jag de andra kursdeltagarna, som satt så snällt och stilla med sina valpar och log åt mig och Tengil där vi tjoade och lekte och körde på i typ en halvtimme

Några gånger kom instruktören fram till oss och initierade en "hälsa fint"-övning, som vi hade i läxa sedan förra gången (men varit lite slarviga med att träna på...). Tengil gjorde det jättebra, och avslöjade absolut inte mitt slarv med hemläxan

Vid ett tillfälle gick det förbi en kvinna med ett par sällsynt högljudda nycklar som klirrade och rasslade, vilket de andra valparna morrade och skällde på - men Tengil låg stiligt kvar på dynan där jag platsat honom och hade fokus på vår träning (Trots kvinnan med nycklarna och trots skällande, morrande valpar - så bra!)
Svårt att tro att det är samma valp som för några veckor sedan mest flamsade runt, hade svårt att fokusera och helst ville springa fram och leka med alla andra valpar

Visa bifogad fil 74329

Det bådar gott inför framtiden, och jag ser verkligen fram emot rallykursen nu Bästa lilla busunge, ena dagen imponerar han stort med sitt uppförande och andra dagen drar han ner kläderna på mig så att grannskapet får sig en liten nakenchock (ja, det hände nyss )

Jag älskar hans öron

 

[tanten]

Ja, en vettig/normal katt manglar inte en valp... den talar om att katten ska respekteras.

Funkade även på väninnans barn, de var och är mycket försiktiga med djur tack vare en viss bestämd somalidam

Det kan bli tvärtom också. När vi fick besök av en flat som vi ev skulle ta som omplacering kom katten Rockbjörnen inspatserande i köket och klev fram och buffade hårdhänt på den stackars hunden. Hunden höll på att göra på sig. Matten sa att den bara hade sett bakändan på springande katter tidigare. Inte mött en attackbuffning.

De blev goda vänner sen. Alla mina hundar genom åren har varit vänner med katterna.

 

[FengurLaugar]

10 dagar kvar! Nej jag räknar inte alls ner

 

[inverterad]

Jobbar hårt som simskolepublik åt lillmatte.

 

[Fruentimber]

Valp har knappt sovit idag. Hon har blivit ständigt avbruten av något och jag har inte fått ett skit gjort, rent ut sagt. Kontoret är inte valpsäkrat för fem öre, så där kan jag inte ha henne. Måste alltså passa på när hon sover. Blir i d i o t på resterande hushåll med skrikande katter och en Gibbs med hjärnspöken som rusar upp och skäller för absolut ingenting. Nu har hon vaknat för femhundraelfte gången. Vill slita mitt HÅR!

 

[Raderad medlem 120709]

Tack för all pepp kring kattfrågan, det känns fortfarande tomt på lösningar i hjärnkontoret, men det ger sig förhoppningsvis med lite mer tid. Kanske jag bara hade otur och kom i kontakt med en inkompatibel uppfödare, man ska väl ändå känna att man är på någorlunda samma våglängd? Mina nära tycker envist att jag inte får ge upp när jag ändå kommit såhär långt, och att jag ska backa bandet och fundera på någon av de raser som nästan garanterat funkar med andra djur utan knussel, för att maximera chansen att det går bra. Det första som jag kom att tänka på var då labbe, som jag har varit inne på förut, men jag har svårt för det typiska retriever-flamset. Men bättre att leva med det än ingen hund alls, kanske...?

 

[Tilja]

Ni vet när man letar efter den där perfekta pinnen.. (länk)

I övrigt rätt göllig valp som är 96% ben.

 

[Myrten]

Tack för all pepp kring kattfrågan, det känns fortfarande tomt på lösningar i hjärnkontoret, men det ger sig förhoppningsvis med lite mer tid. Kanske jag bara hade otur och kom i kontakt med en inkompatibel uppfödare, man ska väl ändå känna att man är på någorlunda samma våglängd? Mina nära tycker envist att jag inte får ge upp när jag ändå kommit såhär långt, och att jag ska backa bandet och fundera på någon av de raser som nästan garanterat funkar med andra djur utan knussel, för att maximera chansen att det går bra. Det första som jag kom att tänka på var då labbe, som jag har varit inne på förut, men jag har svårt för det typiska retriever-flamset. Men bättre att leva med det än ingen hund alls, kanske...?

Är inte problemet att du inte vet om din katt kommer att acceptera en hund över huvud taget snarare än hundens ras? Eller har jag missförstått?

Jag förstod ditt förra inlägg som att uppfödaren inte hade något emot att du har katt utan bara frågade om plan om det inte skulle funka? En lösning bör vara att maximera möjligheterna att få det att funka, t ex genom att ge det mycket tid och ha huset avspärrat i olika sektioner under en tid. Din katt verkar ju vara en tuff typ och jag upplever att det ofta går lättare med en sån än en som är vekare. Bara inte katten går i attack-mode.

 

[Raderad medlem 120709]

Är inte problemet att du inte vet om din katt kommer att acceptera en hund över huvud taget snarare än hundens ras? Eller har jag missförstått?

Jag förstod ditt förra inlägg som att uppfödaren inte hade något emot att du har katt utan bara frågade om plan om det inte skulle funka? En lösning bör vara att maximera möjligheterna att få det att funka, t ex genom att ge det mycket tid och ha huset avspärrat i olika sektioner under en tid. Din katt verkar ju vara en tuff typ och jag upplever att det ofta går lättare med en sån än en som är vekare. Bara inte katten går i attack-mode.

Det är lite både och, det här var whippet jag var inne på och av det jag kunnat läsa mig till är det väldigt olika bud kring att ha vinthund med katt överhuvudtaget. Det var därför jag frågade uppfödaren om hens tankar, för jag hoppades att någon som fött upp rasen i ett antal år skulle ha mer koll på den biten. Och det var ju då det blev tvärbroms, vi kom liksom inte längre i diskussionen för jag upplevde att hen fick laserfokus på worst case scenario och blev totalt handfallen, som jag alltid blir över telefon. Jag fick känslan av att vara halvt utdömd redan och det blev såklart inte bättre av att jag inte kunde dra fram en färdig plan ur hatten.

Det är svårt att förklara på ett sätt som inte blir helt osammanhängande. Och visst, jag kollapsar som ett korthus om jag upplever minsta tvivel eller negativitet, så det bidrar såklart också till hur jag tolkade hens attityd. Ju fler frågor jag får desto dummare känner jag mig, så jag lägger helst ner det här nu. Borde nog inte ha skrivit alls.