Våld i hemmet

Sv: Våld i hemmet

Oj det blev viss fel!
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Våld i hemmet

Man kan inte läsa i henes första inlägg att hon inte gjort något egentligen fel.
Hon förnekar inte ens att hon är en bitch (dålig och bitsk attityd) utan det hemska" var att dessa ungdomar hade gått och gömt sig bakom deras föräldrar istället för att stå upp för sig själv".
Då får jag ju åtgå att det är som hon skriver?
Har jag missuppfattat kan det ju ligga i hur hon skriver inläggen något hon korrigerade i det andra inlägget där det kom fram att det var mammans uppfattning att hon var en bitch inte att sanningen automatiskt var så.
Att det sedan kanske är föräldrar som anser att det är hemskt av andra att anse att dera barn skall hålla sig till sanning eller inte ens frågar båda sidor vad som hänt för att få fram en lösning det är att vara dålig förebild.
Jag kan inte annat är beklaga mig för det.
Alla här i världen är inte perfekta på att skriva så att alla förstår, ibland skriver man lite som man tänker och då är det alltid några som missförstår. Av någon konstig anledning förstod jag hennes inlägg, kanske för att jag ibland gör likadant.

Jag tycker bara inte att man behöver ta så hård "ton" utan om man inte är säker på vad som menas så kan man fråga, jag tror faktiskt Zaria hade förklarat sig om du frågat henne vad hon egentligen menade.
 
Sv: Våld i hemmet

Om du blir irriterad för att grannen ställer sopor utanför din dörr ochsäger till grannen att du inte vill ha dom där och grannen ger dig smäll på käften.
Är din lösning då att ge en smäll tillbaka?
Det beror på situationen. Men jag har lärt mig att visar man människor att mig behandlar ni med respekt, så gör de faktiskt det!!

Jag säger aboslut inte att slåss är den universiella problemlösningen, vad jag säger är att man måste lära sig att lösa sina egna problem. Många människor kan man prata med, andra behöver man visa genom handling, och vissa behöver man "ge igen" för att de ska fatta.

Det absolut värsta man kan vara på lekplatsen är en skvallerbytta. Det gör att man blir mobbad!!
 
Sv: Våld i hemmet

Det absolut värsta man kan vara på lekplatsen är en skvallerbytta. Det gör att man blir mobbad!!

Stopp nu. Vi pratar on 2½ åringar. De ska ha försäldrars hjälp och stöd för att kunna lösa konflikter.

Och man är man inte en skvallerbytta om man diskuterar problem med vuxna. Varken när man är 2½ eller senare.
 
Sv: Våld i hemmet

Ger inte det verbala barn ett väldigt övertag gentemot icke verbala barn?

Man kan göra folk väldigt illa med ord, förstöra hela deras självförtroende, och om det enda ett icke verbalt barn kan göra tillbaka är slå i ren förtvivlan så känns det väldigt orättvist att lägga hela skulden där? Minns tydligt alla barn i skolan som hade nischat in sig på att reta ngn annan till vansinne och sedan skratta när hon/han fick skäll av läraren för att han/hon slogs. Det var ju allt som oftast barnen som slogs som var i underläge och behövde försvaras egentligen.
 
Sv: Våld i hemmet

Stopp nu. Vi pratar on 2½ åringar. De ska ha försäldrars hjälp och stöd för att kunna lösa konflikter.

Och man är man inte en skvallerbytta om man diskuterar problem med vuxna. Varken när man är 2½ eller senare.
Jag pratar generellt om alla barn, inte bara 2 1/2-åringar.

Och jo, enligt de andra barnen är man en skvallerbytta och en mes om man springer till fröken så fort någon gör någonting som kanske inte är tillåtet.
 
Sv: Våld i hemmet

Jag förstår inte varför du har uppfattningen att jag tror att alla är pefrfekta i världen?
Har jag på något sätt framhållit att det borde vara så?
Läser man exakt som hon skriver så säger hon att hon "är" en bitch och då får jag utgå från det.
Varför kan man ju fråga sig.
Det finns (tyvärr) människor idag som anser sig vara "bitch" och tycker att det tom är coolt.
Hur skall jag kunna särskilja Zaira från dom?
Sedan skadar det inte om man sitter en stund med sitt svar och funderar så blir ju risken mindre att där blir missuppfattningar.
Om inte annat så har Zaria lärt sig att vad som kommer ut kan ge olika resultat. Det är en lärdom för livet som är nyttigt speciellt i konflikter.
Efter som jag inte är perfekt har jag svårt att reda ut texter där syftning är annan än förväntad då jag läser dom "rakt" av. Förväntade du dig att jag skulle vara perfekt?
Jag tror du har förhöga förväntningar på mig.
Att hålla på att fråga om allt som kanske står mellan raderna är något som mer tillhör chatt där man snabbt skickar väg sina svar och snabbt får ett svar tillbaka.
Det funkar inte att fråga varje inlägg hur dom menar utan man får förlita sig på att informationen är tillförlitlig och gå efter den. Saknar man något frågar man efter det men eftersom det inte fanns tecken på ironi så tolkar jag det som "rak av skrivet".
Sedan tar det två att dansa tango och det finns en massa "emellan-saker" här som inte nämns och skulle jag börja fråga efter dom skulle vi aldrg bli färdiga med tråden. Så antningen säger man sanningen som den är eller så får man räkna med att det man skriver kan tolkas på fler sätt.
Fördelen med att göra sådana misstag är att man lär sig att det verkligen spelar roll vad man säger och hur man brukar språket för att få ett visst resultat. Att blunda och hoppas är en för riskabel strategi.
 
Sv: Våld i hemmet

Dt är ju pga att man är en skvallerbytta och tyvärr måste jag säga så är det ibland skolpersonal, förskolepersonal mm som gör detta.
Extremt tråkigt tycker jag.
Sedan vissa vuxna också.
Sysnen måste ändras inte hjälpsökandet.
Kanske en orsak till att så många mår dåligt och dröjer för länge att söka hjälp. Det är ju skamligt att söka hjälp.
Sådan inställning är också en vuxensak att lösa.
Sådant motverkar jag med att jag förklarar för dotter att vuxna inte alltid har rätt och att hon gör rätt som söker hjälp när något "blir för stort".
 
Sv: Våld i hemmet

Då ser jag problemet.
Som vuxen kan du i förmån för att alla skall få bra förändra ditt beteende och agera på ett visst sätt och själv vinner på det i längden. Du kan visualisera detta i din hjärna och vänta på belöningen sas.
Det kräver en viss utvecklad logik, mattematiskt tänkande i flera steg och framförallt ett abstrakt tänkande. För att det ens skall kunna framträda måste hjärnan vara tillräckligt utvecklad och det tar tid. Massor av tid. Senaste hörde jag av forskare att hjärnan fortfarande utvecklades hos 60 åringar även om det inte sker i samma rasande fart som hos barn.
Innan barnans hjärna är utvecklad nog måste vi vuxna som har såpass utvecklad hjärna gå in och lära barn manuellt och stoppa dom från att vara destruktiva.
Frontala framloben utvecklas så sent och så sakta och är inte färdig innan man är runt 20-30 år. Risktänkande bla är kopplad dit.
Du förväntar dig något om barnen inte kan infria pga fysilogiska orsaker.

När hjärnan är på plats och funkar som den skall så kommer barnen om dom får hjälp med problemlösning när dom är barn bli vuxna som själva fixa det punkten utmärkt.
Jag lovar att dom kommer dit och blir vuxna som inte drar sig för att ta till hjälp när problem uppstå om det krävs bara man lär dom rätt.
 
Sv: Våld i hemmet

Och jo, enligt de andra barnen är man en skvallerbytta och en mes om man springer till fröken så fort någon gör någonting som kanske inte är tillåtet.

Nej, enligt strul-barnen med bristande tillit till vuxna är man en skvallerbytta och en mes om man springer till fröken så fort någon gör någonting som kanske inte är tillåtet.

Det är en viss kategori ungar (och vuxna?) som gärna använder ord som mes och skvallerbytta. Jag strävar inte alls efter att mina barn ska tillhöra den kategorin.
 
Sv: Våld i hemmet

Du förväntar dig något om barnen inte kan infria pga fysilogiska orsaker.

När hjärnan är på plats och funkar som den skall så kommer barnen om dom får hjälp med problemlösning när dom är barn bli vuxna som själva fixa det punkten utmärkt.
Jag lovar att dom kommer dit och blir vuxna som inte drar sig för att ta till hjälp när problem uppstå om det krävs bara man lär dom rätt.
Jag har faktiskt aldrig gått till en lärare, fröken eller annat för att denne ska lösa mina problem på lekplatsen eller annat. De har jag tagit tag i själv och det har gått bra. Jag fick lära mig att stp upp för mig själv och ta hand om mig själv och det klarade jag av även som barn.

Och jag ser stor skillnad på mig och de andra som blev uppfostrade till att lösa våra egna problem i tidig ålder. Vi är mer självständiga, starkare och har bättre självförtroende än mina vänner som inte fick samma sociala träning.

Och varje dag ser vi trådar på Buke där någon har problem med en granne, en sambo, en vän etc men inte vågar sköta problemet själva utan vill ringa till hyresvärden för att klaga istället för att bara prata med personen i fråga. Det är viktigt att man lär sig i tidig ålder att man först och främst försöker klara av situationer själv, om det inte funkar tar man hjälp av någon annan. Och givetvis får man ju aldrig skuldbelägga någon för att de inte klarade av situationen och behövde söka hjälp. Det handlar bara om att de skulle försöka själva först.
 
Sv: Våld i hemmet

Det var ju skönt att det gick bra för dig.
Du får gärna tala om det för min dotter som jag fick hem med ett stort jack i pannan ihoplimma på vårdcentralen är du snäll. Hade hon gått till läraren hade hon sluppit jacket i pannan, rädslan för allt blod som flöt ut osv. Istället stod hon upp för sig och den som hade hoppat på henne blev rädd och hämtade kompis som dängde till henne med en stor tjock gren.
"Kalle" har ofta uppbackning han kan ropa på om nu "offret" ger igen.
Det blev ialla fall stor rabalder om detta och visst hade det effekt i någon månad eller så. Sedan var det tllbaka på ruta ett igen.

Sedan är det ju så att du säger dig har problem med stress. Ett barn som fostras genom EQ-metoder (varav utlärning av konfliktlösning ingår hög grad) får inte sådana problem som vuxna. Det är inte sunt att fostras med tanken att man skall klara sig helt själv för det kommer en dag då det slår tillbaka och då är det inte roligt. Det är lättare att ta en sådan smäll som ung än att ta den ju äldre man blir.
Egentligen handlar det om ett helhetstänkande med ett visst syfte där inlärning gör på "plats" många gånger. I stundens hetta är det svårt att hålla huvudet kallt och då behövs medlare alltså en vuxen som har förmåga att överblicka det hela och hjälpa barnen komma fram till en lösning och till attt förstå varandra bättre. Ju yngre desto snabbare till att lösa med nävar tidigt.

Sin egna uppväxt skall man till viss del ta med nypa salt när det gäller minnen. Hjärnan förändrar minnerna för en och dom blir inte riktigt som det var då. innen stuvas om i hjärnan och förändras ed så kort tid son ett dygn. Det räcker att sova (enligt forskning). Räkna man då in att det hinner att tuvas om flera gånger och förändras på så många år iom att man själv förändras så kan det bli massor. Det går tom att plantera in minnen av något som inte har hänt i ett barn.
Lägg till att klimatet är hårdare nu i grundskola. Min var en "värstingskola" på sin tid men i dagsläget så hade den nog räknat som medel. Man måste vara på plats idag för att jämföra vad som funkar bäst idag.
Barn överlever ofta konflikter kan lösa dom på egen hand men jag vet många som har "sviter" och inte en "vuxit" upp ännu pga av det. Barn är överlag väldigt destruktiva om dom får sköta sig själva för mycket.

Att som vuxen blandar sig i konflikt när den blir för stor är ju inget som jag främst drar från min egna uppväxt (minnen förändras när hjärnana stuva om dom och annat påverkar) utan av erfarenhet som vuxen i situationen och erfarenhet i hur det har gått sedan. Inte bara en gång utan upprepning av samma mönster med samma resultat.
Ditt resonemang håller inte heller delvis för barn har olika personligheter men olika "temperament". Vissa har avsaknad av motor. Dom har ingen inre drivkraft att stå upp för sig själv. Vissa har större motor och har för mycket styrkraft att gå själv utan att mjukvaran är tillräckligt uppgraderad.
Det är för mycket att kräva att barnen skall vara utåtriktad och ha motor som du. Alla föds helt enkelt inte med samma personlighet.
Du är ju jättemycket utåtrikta överlag som person.
Ta det positivt.
Du är lätt att umgås med och det är en del av din personlighet. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker få en introvert människa att bli extrovert. Det inträffar helt enkelt inte.
Vi kan ge sken av det men är mer av fasad ;)
 
Sv: Våld i hemmet

Glömde jag men vill inte klumpa in i det andra.
Ser du mig om en person med dålig självkänsla?
Jag måste ju bara säga att dottern har bra mycket mer än vad jag hade i hennes ålder och då är ändå storleken diskutabel. I hennes liv så har vuxna faktiskt lagt sig i konflikter bra mycket mer. Jag lägger mig alltid i om det går till handgripligen om det sker framfr "min" näsa.
Mina syskon hade samma uppväxt i princip. Med en släkt där känslorna ofta är djupa och stor motor så har även syskon blivit utsatta och man kan inte ens jämföra oss idag när vi är vuxna känslomässig utveckling, självkänsla osv.
Det är inte tack vare att jag stor upp för mig själv som självkänsla uppstod utan för att jag insåg mitt egenvärde.
Mitt egenvärde ligger inte huvudvida jag kan klara mig själv eller ej och det är mycket vanskligt att ge barn sådant. Fallet blir allt för högt den dagen man väl faller och man måste förlita sig på andra för att överleva.
Jag har aldrig fallit för jag insåg redan innan att mig egenvärde ligger inte i vad jag gör. Jag var ändå kraftigt utsatt i skolan då jag hade en inre spärr på att göra andra medvetet illa och hade svårt att låta bli att reagera på andras kränkningar. Hade jag fått vuxenhjälp (både lagt sig i samt hjälp med i hur jag kan påverka situationen och hantera mina känslor) hade det sluppit att ta så många år att få den där självkänslan. Tyvärr var ju uppfattningen på den tiden att problemet låg i självförtroende vilket gav felaktig hjälp den lilla hjälp man fick.
Vuxenhjälpen har varit ungefär den samma för syskon och mig men återigen där finns skillnader när det gäller självkänslan och då är vi fler som är vuxna. Jag kan alltså inte dra samma slutsats som dig för jag kan inte finna stöd i det i dom personer jag pratat med som vuxen. Inklusive klasskamrater om jag skall vara ärlig varav en var en tjej som stod upp för sig själv och uppenbarligen också för mig varav saker som jag inte fått reda på förrens som vuxen. Går vi efter din tes så skulle hon ha min självkänsla och jag hennes.
Självkänsla ligger i "så trevligt att se dig" inte i "så duktig att du fixade det alldeles själv". Min förändrades när jag hittade vänskapskrets som närde den på korrekt sätt helt enkelt vilket delvis har varit i stall (givetvis).
 
Sv: Våld i hemmet

Skvallerbytta och med? Då är TS ju också det. För att skriva en tråd på Buke är ju ett sätt att diskutera det andra gör dvs skvallra. TS skvallrar ju på dagispersonalen.

Eftersom vi diskuterar händelser måste ju även barn få göra det.
 
Sv: Våld i hemmet

På skolan där mina barn går så har de en regel att om någon ser att något händer ska denna gå till en lärare och berätta. På så vis blir det inte att de skvallrar utan detta är ngt som lärarna bestämt och det ska följas.
Denna regel beror mkt på att det finns 2-3 barn (blanda annat min son) som inte vet hur de ska lösa vissa situationer utan tar till våld om de blir minsta trängda eller missuppfattar situationen. Om ngt händer så ska barnen direkt gå till läraren inte stanna kvar och försöka rätta upp saker, för då är risken stor att det blir bråk. Min son har inte kommit riktigt så långt att han fattat att han kan skada en människa svårt om han slår denna med ngt. Och när han blir arg så vet han inte vad han gör. Han har adhd/autism.
 
Sv: Våld i hemmet

Det absolut värsta man kan vara på lekplatsen är en skvallerbytta. Det gör att man blir mobbad!!

Och vilka är det som gång på gång befäster den "sanningen"?

Som vuxen får man vara så pass lyhörd att man kan se skillnad på skvaller: ungen som säger till lärare/förälder och sedan står och småler när vederbörande "tar itu" med det andra barnet. För övrigt inte ett sätt från den vuxnes sida som jag anser särskilt bra.
Och att be vuxna om hjälp: Barnet tar med sig den vuxne till konflikten. Den vuxne utgör modell för hur konflikter kan lösas/hanteras på ett konstruktivt sätt. Icke att förväxlas med den förälder som släpper allt och kommer rusande för att dennes unge "inte kan ha fel".

Liksom man fort etablerar en vana att slå, eller "anfalla" verbalt, kan man med vuxens hjälp på sikt etablera vanor att ta till perspektivbyte och dialog.

Men det kräver att man jobbar med detta synsätt även utanför konflikterna.
 
Sv: Våld i hemmet

Ledsen stollan, jag har inte skrivit att du tror att alla är perfekta. Min kommentar var dock för att påpeka att alla inte är så bra på att skriva och att man inte behöver ta det värsta för givet.

Jag har inte för höga förväntningar på dig.
 
Sv: Våld i hemmet

vad jag säger är att man måste lära sig att lösa sina egna problem.
Barn gör som vi gör, inte som vi säger. Så bra modeller är prio ett. Och då föredrar jag modeller (vuxna) som löser situationer på ett lugnt och sansat sätt, med ärlig kommunikation och utan att börja gapa på någon eller slåss.

Sen håller jag också med många andra i tråden om att barn INTE ska försöka reda ut kniviga situationer själva. Får man hjälp som barn med att se hur stökiga situationer ska redas upp på ett vettigt sätt, så kanske man har många verktyg i verktygslådan när man blir äldre. Men det förutsätter mogna, sansade vuxna som kan ge en mångfald av icke-våldsamma och icke-kränkande lösningsmodeller för barnen.

Om barn ska försöka reda ut situationerna själva, blir det oftast så att de fastnar i ETT mönster, som de sedan har svårt att ta sig ur. Och ofta är det inte så värst konstruktivt heller.
 
Sv: Våld i hemmet

det är två månader sedan intervjun med storasyster 5 år dår hon skall ha sagt att vi slåss hemma.
Jag är mkt tveksam till hur dom säger att hon har formulerat sig, sen vet jag ju att ledande frågor vid sådana tillfällen inte är tillåtet.
Det är ju så att människor inom omsorgen har en yrkesskyldighet att rapportera och följa upp dylikt. Även om de skulle råka vara 100% övertygade om att informationen inte stämmer.

Barn är bra på att hitta på saker att säga som de kan framkalla olika reaktioner med. Det tycker de är skoj. Får de en kraftig reaktion på något de säger, så gör de antagligen om det.

Jag har också ett barn som gillar att göra så här.
Och jag vill inte förbjuda henne att använda ord, även om jag förklarar att vid vissa tillfällen är det kanske inte så bra att använda en del ord. Men med tanke på att hon ska kunna berätta om det händer henne något, så vill jag inte förbjuda några ord alls.

Det här har ju lett till att jag har fått en barnskyddsanmälan på mig jag med. Som måste utredas.
Men jag tar det lugnt.
Utredarna gör det de måste. De är vana vid starka reaktioner, det hör till deras jobb.
Har man rent mjöl i påsen är det lugna puckar.
 
Sv: Våld i hemmet

Och då föredrar jag modeller (vuxna) som löser situationer på ett lugnt och sansat sätt, med ärlig kommunikation och utan att börja gapa på någon eller slåss.
Det är ju en självklarhet!!

Vad jag säger är om man jämför min umgängeskrets så ser man klart och tydligt vilka det är som fått uppbackning hemifrån att ta tag i saker och ting. De som inte fått något stöd hemifrån och fått sköta allting själv är lika "dåliga" på konflikthantering och problemlösning som de som blivit curlade hela uppväxten.

Sen att det är vi vuxna som befäster sanningen med skvallerbyttorna är sanning med modifikation. Det handlar om att människor (så även barn) har respekt för personer som utstrålar självständighet och styrka. Så är det bara! Vi har mycket mer respekt för en person som står upp för sig själv och som sätter ner foten när den tycker att någonting är fel, än en person som aldrig säger någonting och klagar inför katten istället.
 

Liknande trådar

Hundträning Jag har upptäckt att min hund, som inte alls är en vaktig ras, har börjat bete sig lite vaktigt mot/för mig. Han vaktar mig mot barnen...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
13 449
Relationer Gammal användare, anonymt nick. För ett år sen valde jag att separera från mina barns pappa. Barnen är idag 3 och 8. Beslutet hade...
2 3
Svar
51
· Visningar
8 951
Senast: nejlica
·
Småbarn Jag och sambon har diskuterat fram och tillbaka hur vi ska göra när det kommer till att skaffa valp. Vi har på hyfsat kort tid (drygt 1...
Svar
17
· Visningar
4 789
Övr. Hund Jag har en något ängsligt lagd kh collietik på 3,5 år, kastrerad. Hon har varit i familjen i två år. Hon kan upplevas ”tråkig” för att...
2
Svar
20
· Visningar
2 950
Senast: em-pirre
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp