Våld i hemmet

[aldente]

Vi blev kallade på möte med dagispersonal pga utåtagerande 2,5 årig son och fick frågan om vi vuxna slogs hemma.

Hur skulle ni reagera om ni blev misstänkta för sådant?

 

[Lupin]

Sv: Våld i hemmet

Förmodligen skulle jag skämta och bli ironisk, typ "Ja, vi slåss jättemycket. Ibland använder vi även tillhyggen. Hur så?". Fast risken är väl stor att de inte fattar att man skämtar...

På vilket sätt är er pojke utåtagerande? Och på vilken nivå? Han kanske inte trivs på dagiset? Har de bytt personal? Känner han att han måste försvara sig mot något/några av de andra barnen?

Tycker det låter lite okänsligt av personalen att direkt anta att de vuxna slåss där hemma, ifall ett barn är utåtagerande. Å andra sidan lär sig barn hemifrån hur man hanterar olika situationer. Sånt lär de sig på dagis också iofs. Svår fråga.

 

[Roheryn]

Sv: Våld i hemmet

Jag skulle bara lugnt svara "Nej, det gör vi inte". Tror inte det hjälper att varken vara ironisk eller att bli arg....

 

[aldente]

Sv: Våld i hemmet

Ungefär så reagerade vi.
Vår son har lärt sig utnyttja sin styrka och tar leksaker ifrån andra barn och när dom blir arga så blir han ännu argare...

 

[stranger]

Sv: Våld i hemmet

Alltså allra först skulle jag förmodligen bli förnärmad/sur/föskräckt osv ni fattar men i förlängningen får man ju vara glad att nån bryr sig och försöker hjälpa barn i den karga värld som vi lever i sen är det ju tråkigt för er att bli oskyldigt anklagade men det känns ju lika illa om det varit i ett fall där det var så och de misstänkt men inte brytt sig - ni fattar (igen).

Det blir på nåt sätt pest eller kolera...
Hemskt med falska anklagelser men hemskt med oengagemang också!!

 

[The Great White Shark]

Sv: Våld i hemmet

Jag förstår om nu blev lite chockade (om det nu inte är så att ni slåss förståss).

Fast jag skulle även se det som att personalen är engagerade och uppmärksamma.

Just utåtagerande barn är väldigt ofta ett rop på hjälp eller någon annan problematik.

Jag skulle bli glad om jag blev kallad till ett sådant möte, jag skulle känna trygghet på det dagiset.

 

[Willebillebus]

Sv: Våld i hemmet

Förmodligen skulle jag bli förnärmad men samtidigt så vet ni ju om att eran son är väldigt utåtagerande och då kanske det är lätt att ställa den frågan. (även om det inte förekommer hemma hos er).

Måste också säga BRA DAGIS!! som vågar ta tag i problem.

På min sons dagis finns en 3 åring som terroriserar flertal barn. Min son får utstå sparkar och slag och nu senast även stryptag
Min son är för snäll, det är nästan så att man vill säga "slå tillbaks" men det gör man ju självklart inte, utan hoppas att personalen kommer att ta itu med detta ordentligt!

 

[Sar]

Sv: Våld i hemmet

Jag tycker att man ska lära sina barn att det faktiskt är o.k. att försvara sig. Man får inte angripa men man måste få skydda sig mot våld.

 

[Zaria]

Sv: Våld i hemmet

Usch vet precis hur du känner det, har också blivit misstänkt av dagis för saker, bla ett pyttelitet sår jag bad dem hålla koll på då det inte gick att sätta plåster på, samt att de tyckte att sonen pratade så dåligt vid 1,5 års ålder ehhhh samt att de visste att jag var sjukskriven för "psykisk ohälsa" så de verkligen analyserade allt och grep i varje halmstrå för att försöka få det till att jag var en dålig mamma som behövde hjälp....Som tur var fick vi ett samtal med chefen samt att min BVC-tant följde med (bor brevid BVC samt att hon är min samtalskontakt istället för kurator så hon vet ju det mesta om mig och min son...kan säga att både chefen för dagis och BVC tanten frågade vad dagis höll på med egentligen.
Sedan satte jag ner foten ordentligt dagen jag fick ork och mådde bättre och sa att OM de misstänker något tex som med såret som inte gick att sätta plåster på sa varför i H-E pratar de inte med mig istället för att fabricera i fikarummet, det tog skruv vill jag lova,tror de skämdes rejält. Och hur bra skall en 1,5 åring prata?

Försök att vara lugn och saklig,tycker INTE du skall försöka vara ironisk mot dem utan försök hålla dig lugnfast jag vet att hjärtat gråter när man får höra vad dagis misstänker om en. Tycker dessutom det låter som du har en aldeles normal 2,5 åring som lärt ig att man får skydda det som är "mitt" och börjat få lite humör, ungefär som de flesta 2,5 åringar.

 

[aldente]

Sv: Våld i hemmet

Storasyster som går på samma förskola har har några gånger pratat om mammor barn som får stryk hemma och detta hade hon tydligen tagit upp på förskolan med.
I samma veva var jag med om en arbetsplatsolycka och var sjukskriven pga skada i ryggen och var givetvis gul och blå på kropen med.

Börjar förstå hur snacket gått.

Skall man lämna in sjukintyg till förskolan med nu tro?

 

[elmelts]

Sv: Våld i hemmet

Vet hur det är, Oskar var likadan i dagis. Bet och slog. Nu har han ju adhd/autism, men det visste vi ju inte då. Tyvärr tog vi kontakt med BUP väldigt sent, kunde hjälpt honom tidigare om vi fått diagnos då.
Din lill-kille har ju alltid varit pigg, vissa barn är så det är nog inget man kan rå för.
Hur var han som liten, var inte han väldigt snäll som bebis och föddes med navelsträngen runt halsen, syrebrist? Oskar drogs ut med sugklocka pga syrebrist. Sov i 3 månader efter det, var jättesnäll tills han var 2.5 sen vände det tvärt och efter det har han varit sjövild.
Om de (dagis) fortsätter undra så ta kontakt med typ BUP och se om de kan hjälpa er på ngt sätt.

 

[astronaut]

Sv: Våld i hemmet

Jag skulle väl mest tappa hakan och utbrista "va?" om någon skulle fråga mig.

 

[aldente]

Sv: Våld i hemmet

Jo visst är han snabb och mkt påhittig vår lilla kille. Det stämmer att han föddes med navelsträngen runt halsen, men inget tyder på någon skada av det.
Det finns många småkillar som är lite fulla i f*n som han men det är bara det att han är starkast och inget av dom andra barnen rår på honom.

Det jag mest reagerat på är att ingen har sagt något förrän vi kallades på möte. Inte ett ord om att pojken inte funkar i barngruppen.
Om nu det misstänktes våld i hemmiljön så varför vänta två månader.

 

[Stollan]

Sv: Våld i hemmet

Småkillar
Kan tala om att den varianten finns i flickvariant också
Brukar normalt sätt "växa" och under tiden får man hålla efter och förebygga.
Min dotter var ett bitbarn fast jag och maken inte ens grälade.
Så små barn brukar problemet sitta i "humör" rätt ofta.
Att han "knycker" saker är ju för att det är en fungerande strategi och och han är för lite att förstå varför man inte skall köra den.
Barn som är yngre säger ofta funderingar i påstående. Alltså funderar din dotter på vuxna som slåss och fått begreppet någonstans ifrån. Förskolan har skyldighet att anmäla till soc när dom misstänker något.
Jag har också varit på möte med skol, socialen och hela klabbet utan att ta illa upp där jag fick säga min mening. En utredning gjordes på soc och den kom fram till att problemet var i skolan.
Hellre ta det osäkra framför det osäkra.
Dessutom ledde den ju till att förbättringar gjordes för dottern.
Barnets välmående måste få komma före ev. förälders tyckande. Om ni tyckte det var jobbigt att ta emot den frågan gissa hur svårt det var att leverera den.

Sedan är det dåligt att inte tagit upp tidigare att din son visar sådant beteende i barngruppen. Barn visar inte automatiskt samma beteende hemma som i barngruppen. Man kansom förälder inte gissa sig till sådant.
Jag fick veta redan första gången när dottern hade bitit (en händelse på förskolan provoserade fram beteendet som uppenbarligen ledde till framgång).
Jag ser givetvis på saken från två håll. Delvis som någon som jobbar på förskola och som förälder.

 

[Ramona]

Sv: Våld i hemmet

Min son är för snäll, det är nästan så att man vill säga "slå tillbaks" men det gör man ju självklart inte, utan hoppas att personalen kommer att ta itu med detta ordentligt!

Jag tycker att det är självklart att man lär sina barn att stå upp för sig själva och reda ut sina problem på egen hand så tidigt som möjligt. Jag hade faktiskt sagt till mitt barn att slå tillbaka och slå där det gör ont ifall någon slår på dig eller attackerar dig.

Man måste klara av att stå upp för sig själv och visa andra att man inte accepterar vad som helst.

 

[Willebillebus]

Sv: Våld i hemmet

Ja , det är vad man vill.

Men hur ska man säga att han ska göra.
Jag vill inte uppmuntra våld, men heller inte att han bara ska "ta skit".

Hans pappa har sagt att han ska slå tillbaka, men då svarar han att man inte får slåss på dagis, då blir fröken arg.

Det konstiga är att ingen verkar "stå upp" mot den attackerande ungen, även att flertalet barn är äldre.

 

[Enya]

Sv: Våld i hemmet

Jag tycker att det är självklart att man lär sina barn att stå upp för sig själva och reda ut sina problem på egen hand så tidigt som möjligt. Jag hade faktiskt sagt till mitt barn att slå tillbaka och slå där det gör ont ifall någon slår på dig eller attackerar dig.

Man måste klara av att stå upp för sig själv och visa andra att man inte accepterar vad som helst.

Ett barn i dagisålder är för litet för att förstå skillnaden på att slåss när man får stryk av någon annan och att slåss när någon av misstag råka knuffa en eller man råkar tappa dörren i huvudet på den bakom när man ska gå ut.

Jag vill inte uppmuntra mina barn att slåss, de klarar det där så bra utan min hjälp, slår Isaac på Eric så slår Eric tillbaka och så slår Isaac tillbaka på Eric och Eric tillbaka på Isaac...osv

Man ska inte lära barnen att slå tillbaka utan istället att INTE göra det.

Om man blir attackerad som ung vuxen så tror jag nog att man tar till nävarna och benen för att slippa undan, utan att ha blivit upplärd på dagis.

 

[Stollan]

Sv: Våld i hemmet

Det kan hjälp mer mot "medelbarnen" men är man inte starkare än den som ger sig på en och den andra faktiskt blir triggad vid motstånd får den totalt motsatt effekt. Då kan man har utsatt sitt barn för större fara än vad den hade hamnat i från början (se på dom sk. ungdomsgängen på gatan. Har bråken minskat för man har lärt sig att ge igen?).
Jag har faktiskt funderat på det där och kommit fram till att problemen ofta ligger i att barnen får fostra varandra för mycket och för lite vuxenuppstöttning.
Bäst resultat är när vuxna helt enkelt tar dom utåtagernade barnen på bar gärning och skyddar som inte fixar det själv. Den vuxna skall reda ut sådana situationer.
Jag har själv fått sitta timme ut och timme in i fönstret här hemma när dottern var liten. Delvis för att hon lätt blev stött och behövde då stoppas och delvis för det finns barn här som utnyttjat detta till att retas med och då har jag stoppat dom. "Elak nog" har jag gömt mig för dom är smarta nog att titta upp vid mitt fönster innan dom hittar på något dom inte borde göra. Det måste ske på bar gärnning om man skall kunna vara rättvis i sin bedömning och den biten är viktig om man skll bli tagen på allvar.
Ju äldre dottern blir desto mer kan hon styra situationen enom att använda sin intelligens utan att behöva slåss alls. Ibland kan hon behöva min stöttning och då har hon mig här.

Om barnet är starkare ka det ju förstås lyckas genom att slå tillbaka eller om någon som är starkare än det barnet som "bråkar" är lägger sitt veto och sin kraft och då kan det ju stoppa men man skall inte räkna med det. Risken är att det i stället blir 5 gånger värre.
Det är vuxensak att lösa sådana här saker enlligt mitt tycke. Barn har inte "hjärna nog" själva.
Löser den vuxna det på ett bra sätt så kommer allt förändras.

 

[Sar]

Sv: Våld i hemmet

Ett barn i dagisålder är för litet för att förstå skillnaden på att slåss när man får stryk av någon annan och att slåss när någon av misstag råka knuffa en eller man råkar tappa dörren i huvudet på den bakom när man ska gå ut.

Jag vill inte uppmuntra mina barn att slåss, de klarar det där så bra utan min hjälp, slår Isaac på Eric så slår Eric tillbaka och så slår Isaac tillbaka på Eric och Eric tillbaka på Isaac...osv

Man ska inte lära barnen att slå tillbaka utan istället att INTE göra det.

Om man blir attackerad som ung vuxen så tror jag nog att man tar till nävarna och benen för att slippa undan, utan att ha blivit upplärd på dagis.

Det där tror jag är olika beroende på vilka slags barn man har. Dina barn KAN redan försvara sig, därför bör fokus ligga på att på att lösa konflikten med andra sätt än nävarna.
Själv var jag ett barn som INTE KUNDE förvara mig (eftersom man ju inte fick slåss) vilket gjorde att man blev ett tacksamt offer. Där fick fokus ligga på att lära mig att försvara mig vilket rätt snabbt vände trenden.

 

[Stollan]

Sv: Våld i hemmet

Jag själv försökte försvara mig några gånger men dessvärre blev det ännu värre. Alltså kan det gå åt precis motsatt håll.
Det beror mycket på vad som styr den som slår dvs orsak och verkan.