Vägrar lämna gårdsplanen när jag sitter på...

[Cattis_E]

Nu har jag haft min fantastiska ponny i ganska precis 7 månader, och vi hsr nog kommit in i en testperiod...

Det började för ca 2 månader sen att lugn, trygg och seg ponny gick till spänd, tittig och helvaken ponny. Då jag är åt det fegare hållet så var det inte så jätteuppskattat direkt, men jag knegade på och tillslut så slutade jag bry mig om det, eftersom han aldrig gjorde mer än att tvärnita, blåsa och fnorka, och på sin höjd trippa runt lite, och idag är jag helt trygg med detta.

Men nu har han kommit på något nytt... Han tvärnitar på gården... Så fort jag hoppat upp så kommer vi 5,6 steg, sen är det stopp. Det spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör, han står där han står. Jag har testat att vänta ut det, händer ingenting, hållt han i rörelse även om det inneburit mest sidleds, snurrat och bakåt, funkar inte, skänklat och smackat som en galning, det enda som blev då var att han började surbacka och slå med huvudet.

Promenerar vi så följer han med utan en protest, har vi sällskap så är han supertaggad att komma iväg. Jag har nu löst det så att jag gått en bit med honom och hoppat upp när vi väl är i skogen, men nu har vi så mycket snö så är nästan omöjligt för mig att pulsa i den.

NÅGON lösning måste det väll finnas på dessa ponnyfasoner?

När jag köpte honom så meddelade dåvarande ägaren att han kan testa, men då enbart att stanna, och snurrar man ett varv med honom då så släpper det och han går fram igen, och så kunde han göra ett par gånger i somras, och mycket riktigt så var det bara att snurra ett varv så var vi på g igen!

Jag red mest själv i somras då kompisens häst var sjuk och fick sen tas bort, den andra hade semester, och den tredje hade skadat sig, men sen i höstas har vi mest haft sällskap så jag tror ju att herr grå helt enkelt blivit bekväm med att ha med sig någon...

Men vad gör jag?! Ska jag fortsätta bråka varenda gång? Försöka promenera en bit och hoppa upp sen? Någon som haft liknande problem, och hur löste det sig? Nu känns detta nästan helt omöjligt!

Har en liknande som har en brokig bakgrund utan riktig trygghet på ett tag (många byten av hem). Först var han seg och liksom avstängd, sedan blev han mer vaken och tittig. Det tog dock betydligt längre tid än två månader.

Har du möjlighet att ha med något moraliskt stöd på marken?
Någon som inte ingriper om du inte verkligen tycker det behövs, men som går med som stöd, framförallt första biten du brukar få leda?

 

[Cattis_E]

Det finns alltid undantag, men hittills har jag aldrig haft eller träffat på en häst som inte ger med sig. Så länge de inte blir farliga går de allt som oftast att vänta ut. Nu uppfattar jag dock inte TS häst som typen som blir just farlig och med tid, envishet och ett mål i sikte så tror jag att hon löser detta .

Jag tror det beror på hur mycket rädsla som ligger bakom protesterna.
Min kan bli åt det hållet om han har en riktigt dålig dag och blivit skrämd t.ex. i hagen. Men det händer alltmer sällan.
P.g.a hans tidigare erfarenheter är protesterna dels att han lärt sig att man kommer undan om man skrämmer ryttaren tillräckligt. Men där under finns också rädsla. Så det är en riktig balansgång var man ska stötta, kanske ge sig och hoppa av för att bemöta det farliga eller envist gå på.

Man får ju inte ge sig i onödan, men samtidigt måste man också dra en gräns för när det är bättre att vinna en halv seger.

@Fibusen Ge det tid säger jag. Försök hitta sätt att sakta komma framåt. Vad som funkar för den hästen är omöjligt att säga såhär.
Två månader är ingen tid i sammanhanget.
Jag har haft min mycket längre tid.

 

[mackan]

@Fibusen hur går det för dig?

 

[mackan]

@Blyger jag tycker inte det verkar som att din och TS häst har särskilt mycket gemensamma nämnare ?

Ditt scenario är ju annorlunda utifrån det du redovisar .
Men: hur bedömer du att din häst är rädd, och hur bedömer du att om du väntar ut den kommer den stå där hela dagen?

I min erf är det noll hästar som står på exakt samma fläck i flera timmar, oavsett orsak om de får möjlighet att landa och tänka lite själva.

Så om man kan identifiera lite ang hur hästen svarar/beter sig, brukar man kunna lösa det på olika sätt att få den att gå framåt och lära sig positivt av hur ryttaren hanterar själva situationen utan att det behöver bli krig eller jobbigt för någon av parterna

 

[Fibusen]

@Fibusen hur går det för dig?

Jodå, det går framåt! Jag har fortsatt promenerat en bit och försökt att inte göra nån grej av det, men idag kände jag att vi var redo! Tänkte att går det inte så går det inte och då får jag väll hoppa av och gå en bit då. Nån gång så måste det ju släppa.

Hur som helst, hoppade upp och fixade till allt, klappade och gav beröm (han kunde nämligen knappt stå still vid uppsittning förut, men nu står han som ett ljus) sen skänklade jag på, ingenting hände, skänklade och smackade bestämt, då segbackade han två steg, fortsatte lägga på skänkeln, då tog han ett steg fram, massor av beröm, sen stod vi ett tag igen och han försökte vända men jag vände han rätt med nosen fram, då suckade han till sen vart det seeeeeega steg framåt, och massa beröm igen!

Så det går framåt som sagt, vi kom av stallplanen ridandes och han skötte sig utan att stanna till fler gånger. Får se om det håller i sig tills i morgon också!

 

[hola]

Min ponny fick för sig att stanna en bit väg från gårdsplanen. Den ställde sig på bakbenen och sparkade så jag var rädd och satt av och försökte leda, men även när jag ledde så gick hon inte. Så vände alltid tillbaka eftersom jag inte vågade.
Att jag satt av och försökte leda ledde ingenstans; ponnyn fortsatte att vägra så fort jag satt på ryggen, men jag kunde leda henne en bit från marken i alla fall.

Provade att istället fortsätta pusha henne till att gå framåt när hon började tveka och ställa sig på bakbenen.
Det funkade för mig, som någon skrev, envisast vinner.
Idag skulle hon aldrig få för sig att utföra det beteendet igen. Hon var "envis" och testade mig, jag blev osäker, hon blev osäker. Blev ett mönster och ägarna hade sagt att hon kunde göra såhär på uteritter i början.
Provade graman men det hjälpte inte, det blev värre.

Så det tog helt enkelt ett tag för mig att våga ta striden, men efter att jag gjort det så försvann beteendet snabbt. Och då var det inte mycket vi snackade om. Ett av hennes trick var att skjuta ut bogen och gå mot diket så att jag inte kunde styra. Så svänga åt det hållet, få tillbaka bogen och rida framåt liksom. Om hon ställde sig upp, sväng/snurra, och rid framåt. Osv. Det blev aldrig någon stor grej, utan så fort hon hittade på något eller blev osäker, så korrigerade jag henne och sa, "Jo, hit ska vi. Nej, du ska inte göra så."

 

[LionQueen]

Nu har jag haft min fantastiska ponny i ganska precis 7 månader, och vi hsr nog kommit in i en testperiod...

Det började för ca 2 månader sen att lugn, trygg och seg ponny gick till spänd, tittig och helvaken ponny. Då jag är åt det fegare hållet så var det inte så jätteuppskattat direkt, men jag knegade på och tillslut så slutade jag bry mig om det, eftersom han aldrig gjorde mer än att tvärnita, blåsa och fnorka, och på sin höjd trippa runt lite, och idag är jag helt trygg med detta.

Men nu har han kommit på något nytt... Han tvärnitar på gården... Så fort jag hoppat upp så kommer vi 5,6 steg, sen är det stopp. Det spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör, han står där han står. Jag har testat att vänta ut det, händer ingenting, hållt han i rörelse även om det inneburit mest sidleds, snurrat och bakåt, funkar inte, skänklat och smackat som en galning, det enda som blev då var att han började surbacka och slå med huvudet.

Promenerar vi så följer han med utan en protest, har vi sällskap så är han supertaggad att komma iväg. Jag har nu löst det så att jag gått en bit med honom och hoppat upp när vi väl är i skogen, men nu har vi så mycket snö så är nästan omöjligt för mig att pulsa i den.

NÅGON lösning måste det väll finnas på dessa ponnyfasoner?

När jag köpte honom så meddelade dåvarande ägaren att han kan testa, men då enbart att stanna, och snurrar man ett varv med honom då så släpper det och han går fram igen, och så kunde han göra ett par gånger i somras, och mycket riktigt så var det bara att snurra ett varv så var vi på g igen!

Jag red mest själv i somras då kompisens häst var sjuk och fick sen tas bort, den andra hade semester, och den tredje hade skadat sig, men sen i höstas har vi mest haft sällskap så jag tror ju att herr grå helt enkelt blivit bekväm med att ha med sig någon...

Men vad gör jag?! Ska jag fortsätta bråka varenda gång? Försöka promenera en bit och hoppa upp sen? Någon som haft liknande problem, och hur löste det sig? Nu känns detta nästan helt omöjligt!

Ett tips om du vill prova.

Inom relationsbaserad hästträning används positiv förstärkning, t ex belöning för varje litet steg i rätt riktning. Belöningen är individanpassad och kan vara allt från att bli kliad till morotsbitar.

Denna typ av träning kan användas för att motivera hästar till att göra saker med oss, som att gå på tur i skogen (eller lastas i transport).

 

[MiniLi]

@Fibusen Har du testat att trava iväg från gårdsplanen? Kan funka för en del som slår på tvärstopp i skritt men bara man får upp dem i trav så går det att komma framåt