Vaginal vs kejsarsnitt

[Ainon]

Jag började jobba lite 6v efter snitt (ej skrivbordsjobb). Var rätt normalt fungerande efter 3v såpass att man fick tänka på att inte göra olämpliga grejer fysiskt, men skiljer sig en hel del från person till person och vet folk som varit dåliga i kroppen i flera månader både de som förr vaginalt och de som fött med kejsarsnitt trots inga större komplikationer.

För mig rekommenderade de att man väntar minst 12månader innan man blev gravid efter kejsarsnitt. Finns en hel del som blivit gravid tätt efter snitt men personligen hade jag inte velat chansa och planera en graviditet tätt efter ett snitt då det trots allt är ökade risker.

Har en fundering angående hur man ska tänka vad gäller båda alternativen.
Tänker fördelen med vaginalt ät att man borde läka snabbare än med kejsarsnitt.
Om man inte är med om någon skada vill säga.
Tanken är att föda ett barn i sommar men huruvida födelsen ska gå till vet jag inte alls.
Sedan är planen att bli gravid våren eller sommaren 2026 och då är frågan om kroppen har lättare att fullfölja en graviditet om graviditeten innan avslutades vaginalt?
Hur ska man tänka där?

Jag vill komma igång och jobba gärna så fort som möjligt men är lite rädd att stygn från ett kejsarsnitt ska göra att det kommer dröja längre innan jag kan arbeta ordentligt.

 

[gulakatten]

Ja, det håller jag med om. Förlossningsvården (inklusive inför och efter förlossning) lämnar en hel del att önska.

Jag tycker att du försöker lägga ord i munnen på mig. Jag tycker inte att den som ska föda ska få välja fritt baserat på hur man "vill" föda. Finns det ett behov av kejsarsnitt så borde det vara självklart att få det, finns det inget behov tycker jag inte att det är rimligt att man ska få välja för att man "vill" det. Jag anser att det enda rimliga är att det ligger på vården att avgöra vad som är ett behov av kejsarsnitt - och där kan tydliga riktlinjer vara till hjälp.

Du bara upprepar dig och argumenterar emot saker som aldrig skrivits men du svarar inte på min fråga. Om vården och kvinnan inte kan komma överens, ska då kvinnan tvingas att föda vaginalt fastän hon absolut inte vill?

 

[Raderad medlem 147980]

För den som är intresserad finns här (en väldigt omfattande) publikation från SBU kring just kejsarsnitt på önskemål från den gravida.

https://www.sbu.se/pubreader/pdfview/display/90859?browserprint=1&lang=sv

 

[Raderad medlem 147980]

Det är nog väldigt ovanligt att någon önskar kejsarsnitt bara för att ’de vill det’ utan det har i regel någon psykologisk grund.


Min erfarenhet är att både sjukvården och allmänheten i stort är dåliga på att se psykiska orsaker som medicinsk grund.
Blev så sjukt ifrågasatt när jag begärda kejsarsnitt med barn 2 trots att förlossning 1 blev akut kejsarsnitt pga extrem förlossningsrädsla där personalen var så rädd för psykos när jag vaknat efter narkosen att jag inte fick vara själv med bebisen det första dygnet. Inte heller kunde sjukvården erbjuda psykologisk hjälp för att kanske kunna klara vaginal förlossning vid nästa barn, först sa de att jag fick återkomma när jag var gravid, sen att jag fick återkomma efter vecka 24 och sen då i vecka 24 säga att det var för sent och jag skulle sökt hjälp tidigare så de kunde inte hjälpa mig och ändå ville ,ursäkta, idioten till läkare både skuldbelägga mig och neka kejsarsnitt.

Ja, det är ju helt galet. Det borde ges mer resurser för att vården ska kunna ge stöd både till de som genomgått en svår förlossning, och till de som lider av förlossningsrädsla.

 

[Raderad medlem 147980]

Du bara upprepar dig och argumenterar emot saker som aldrig skrivits men du svarar inte på min fråga. Om vården och kvinnan inte kan komma överens, ska då kvinnan tvingas att föda vaginalt fastän hon absolut inte vill?

Nej, det jag argumenterar emot är tankesättet att den födande ska få välja, som lyftes i ett par inlägg i början av tråden.

Jag är helt på samma linje som den utredning som gjorts av SBU i frågan - vilket är sådant jag tagit upp tidigare i tråden som nationella riktlinjer och mer resurser till förlossningsvård.

Praxisundersökningen visade att förlossningsklinikerna i landet till stora delar saknar skrivna riktlinjer för indikation för planerade kejsarsnitt, vilket medför att praxis varierar i hög grad mellan förlossningskliniker och regioner och därmed också frekvensen planerade kejsarsnitt och planerade snitt på kvinnans önskan. Klarare och enhetligare riktlinjer för förlossningsklinikerna för planerade kejsarsnitt bör därför eftersträvas i framtiden.

Man bör naturligtvis, efter noggrann information om riskerna med respektive förlossningssätt till kvinnan, försöka komma fram till konsensus mellan kvinnan och vårdgivaren om för henne lämpligaste förlossningssätt. Den betydande variationen mellan förlossningskliniker och regioner i frekvens planerade, på medicinsk indikation, men också önskade och genomförda kejsarsnitt är en orättvisa och etiskt problem som kan motverkas genom enhetligare riktlinjer i landet för att jämna ut skillnaderna.

Beslutsprocessen om kejsarsnitt utan medicinsk indikation är komplex och påverkar autonomin. Om beslutet överlåts helt till kvinnan kan resultatet bli att läkare tvingas till ingrepp där det finns evidens för att detta försämrar barnets hälsa. Kejsarsnitt kan skada men kan även vara räddningen. Om beslutet enbart sker utifrån personalens preferenser kan kvinnans autonomi ifrågasättas och kan äventyra den valfrihet och individualiserad vård som eftersträvas i hälso- och sjukvården.

Tidigare systematiska översikter har visat att den vanligaste orsaken till att kvinnor önskar ett kejsarsnitt utan medicinsk indikation är förlossningsrädsla. Förlossningsrädda kvinnor behöver professionellt och individanpassat stöd. Behandling av förlossningsrädsla i form av samtalsstöd erbjuds vid samtliga kliniker i Sverige, men har föga inverkan på kejsarsnittsfrekvensen [155]. Däremot kan exempelvis vård av känd barnmorska genom vårdkedjan skapa den trygghet som förlossningsrädda kvinnor behöver [156–162]. Sådana evidensbaserade stödinsatser beslutas av den politiska majoriteten i vissa av landets regioner, men inte alla, vilket i sin tur kan bidra till en ojämlik vård. Lagen om likvärdig vård, valfrihet och individualiserad vård samt principen om vård på rätt nivå bör ligga till grund för beslut om evidensbaserad vård. Nationella riktlinjer för förlossningsvården skulle kunna vara ett verktyg för att minska ojämlikhet i vården [137].

Vår utvärdering visar även att det finns en variation bland vårdpersonalen med avseende på vad som är en medicinsk indikation för kejsarsnitt och vad som inte är det. Bland annat anser en del av vårdpersonalen att förlossningsrädsla är en indikation för kejsarsnitt, medan andra inte anser det. Nationell konsensus kring vad som är medicinska/obstetriska indikationer för kejsarsnitt vore önskvärt.

Utvärderingen visar även att vårdpersonalen anser att den höga arbetsbelastningen inom förlossningsvården orsakar framtida önskemål om kejsarsnitt, genom att en hög arbetsbelastning kan komplicera förlossningar, ge negativa förlossningsupplevelser och begränsa möjligheten till att kvinnor får uppföljning efter förlossningen. Denna syn på kausalitet behöver övervägas av berörda beslutsfattare vid prioriteringar och resursplanering av såväl mödravård som förlossningsvård i Sverige.

https://www.sbu.se/pubreader/pdfview/display/90859?browserprint=1&lang=sv

Nationella riktlinjer, bättre stöd vid förlossningsrädsla, mer resurser till förlossningsvård, och att sträva för att undvika att kejsarsnitt genomförs om det inte är nödvändigt etc. är inte taget ur luften.

Jag anser att det är orimigt att låta den gravida fritt välja förlossningssätt. Jag säger inte, och har aldrig sagt, att kejsarsnitt inte ska ges när det behövs. Men "behövs" är för mig inte synonymt med "den födande vill". Jag är inte rätt person för att göra den gränsdragningen - jag anser att det är en del av vårdens arbete och att där kan behövas stöd av nationella riktlinjer.

Att göra det till en fråga om den födande ska "tvingas föda vaginalt om hen absolut inte vill", anser jag är att förenkla det alldeles för mycket. Det är en mycket större och mer komplex fråga än så.

Jag har själv förlossningsrädsla, vilket är en stor bidragande orsak till att vi i 18 års tid trodde att vi var färdiga med bebisar. Nu är jag trots allt gravid igen - med tvillingar, dessutom. Fullkomligt livrädd för förlossningen, och allra mest livrädd är jag för att "tvingas" föda med kejsarsnitt. Samtidigt är det en reell risk att det blir så. Bebisen/bebisarna ska ju ut, på vilket sätt det än blir. Det får jag helt enkelt försöka acceptera, och jag hoppas verkligen att jag kommer att få det stöd "min" barnmorska lovat kring min förlossningsrädsla. Det är där jag anser att resurser ska läggas - på bättre, säkrare och tryggare vård, mer förutsägbarhet, bättre behandling av förlossningsrädsla etc. Alternativet att erbjuda kejsarsnitt som ett val utan medicinsk indikation kan vara både oetiskt och samhällsekonomiskt problematiskt, och jag ser inte att något blir bättre av det.

 

[Osthyvel]

Man kan få bo på Bb hotell efter kejsarsnitt.

Flyttade till patienthotellet knappt 12h efter mitt planerade snitt (mitt andra kejsarsnitt, första blev akut under narkos pga extrem förlossningsrädsla och där fick vi vara kvar i flera dygn pga mager bebis). Fick välja om jag ville åka hem och komma tillbaka för kontrollerna eller om vi ville bo på patienthotellet fram till 48h kollen och jag hade inte lust att skumpa runt i bilen i 1h enkel väg flera gånger så blev hotellet.

Ang sjukskrivning och smärtlindring efter kejsarsnitt (såg att det diskuterats i tråden) så har jag fått klara mig på Ipren och Alvedon och ingen sjukskrivning efter snitten. Ammade inte så ingen risk att läkemedel skulle gå över till bebisen. Däremot när jag opererade bort äggstockscystor däremellan, där de gick in i exakt samma snitt (!) och jag då inte hade belastningen av att ha varit gravid i 9månader så fick jag opioider vid uppvak och utskrivet recept och 4v sjukskrivning. Helt jäkla ologiskt

Spännade att landsting för olika, i min region är det stopp på BB Hotell vid kejsarsnitt. Tack för att du gav din erfarenhet kring det.

 

[Sleepan]

Varje gång man sprättar upp magen så ökar ju risken för komplikationer. Att upprepat operera i samma område ökar betydligt risken för komplikationer.

Att trycka ut ett barn genom ett underliv ger flesta fall mindre komplikationer än en stor bukoperation.

Har inte svårt att förstå att det finns anledning att föredra snitt, särskilt om man redan gjort ett. Men att man vill ha det för att man redan sprättat upp magen en gång var lite konstigt.

Det får du gärna tycka!
Men jag ser ingen anledning att riskera förlossningsskador i underlivet också, när jag redan skadat magen.

 

[gulakatten]

@MML Men kan du inte bara svara ja eller nej på frågan? Om vården och kvinnan inte kan komma överens, ska kvinnan tvingas föda vaginalt då?

Jag har redan förstått din ståndpunkt i övrigt, du behöver verkligen inte ödsla tid på att återigen förklara dig.

 

[Sleepan]

Det är väl ändå ingen som över huvud taget skrivit något sådant?

Nej okej, inte ordagrant. Men om man väljer att föda barn får man minsann vara beredd att genomgå en förlossning!
Och ja, det är ju givet. Men det finns andra förlossningar än vaginala.

Jag födde med kejsarsnitt. Inte planerat utan det blev akut. Skedde helt utan komplikationer och gick toppenbra. Jag tycker dock absolut inte att man ska få välja kejsarsnitt om det inte finns en god anledning. Om man väljer att föda barn så får man väl ändå vara beredd på att gå igenom en förlossning och inte kräva att få en operation. Tycker jag.

 

[PathOfClovers]

@MML Men kan du inte bara svara ja eller nej på frågan? Om vården och kvinnan inte kan komma överens, ska kvinnan tvingas föda vaginalt då?

Jag har redan förstått din ståndpunkt i övrigt, du behöver verkligen inte ödsla tid på att återigen förklara dig.

Nu blir jag väl lynchad här Men om man inte kommer överens eller att kvinnan bara "vill" snittas, då borde man kanske ha möjlighet att köpa ett kejsarsnitt. Betala mellanskillnaden själv.

 

[Sleepan]

Nu blir jag väl lynchad här Men om man inte kommer överens eller att kvinnan bara "vill" snittas, då borde man kanske ha möjlighet att köpa ett kejsarsnitt. Betala mellanskillnaden själv.

Och det är ju vad folk får göra.
Min vän mådde skit typ hela sin graviditet, pga förlossningsrädsla. Hade kontakt med ett sjukhus i Ungern eller vad det var och var helt beredd på att åka dit.
Tillslut fick hon dock ett snitt, men hon mådde ju jävligt dåligt på kuppen.

 

[Krystalline]

Jag beklagar verkligen
Finns det chans att kunna åtgärdas?

Nja jag vet inte. Gjorde den första OPn pga framfall och den andra pga att jag inte kunde gå fort/springa/träna/lyfta nåt längre. Hade alltså i princip inget vettigt liv. Är ju hästmänniska liksom :/
Har inte lust att riskera allt som jag faktiskt fick tillbaka.

Alla muskler hade slitits av och isär, de är nu ihoptråcklade och funkar, men det är en massa ärrvävnad nu istället. Det är inte lätt att fixa.

Fy så hemskt att bli så skadad. Varför tar man inte reda på hur stora barnen är, och hellre väljer snitt än att någon får men för livet?

Mycket bra fråga. Första barnet vägde 4.5 och jag vet att jag frågade min BM flera gånger om hon trodde nästa var lika stor. Hon sa att "liten är han ju inte, men inte farligt stor heller" typ.
Nu blir jag nästan arg när jag tänker på det.
Var inne flera gånger sista veckorna för att han inte rörde sig, de lyssnade, men gjorde inga UL. De sa bara att han är för stor för att kunna röra sig där inne. Hmm, varför reagerade jag inte på det då och bad om ett UL? Nåja, det är inget att göra åt nu.

 

[VLMF]

Man hör ofta om rädsla för förlossningsskador vid vaginala födslar men man ska komma ihåg att det faktiskt är ovanligt. Enligt SCB så får 80% av de som föder vaginalt inga eller mycket små ytliga bristningar (grad 1). Grad 3-4 drabbas knappt 3% av. Resten är grad 2.

Och de senaste 10 åren har kunskapen om grad 2-bristningar (vilket kan innefatta muskler inuti) ökat otroligt mycket både inom vården och bland patienterna. Det är inte som för en-några generationer sedan där ingen ens undersökte vilka muskler som gått sönder, än mindre kunde sy dem.

Men det sagt är det såklart hemskt att drabbas av förlossningsskador men tack och lov är det ändå väldigt få som gör det.

 

[PathOfClovers]

Och det är ju vad folk får göra.
Min vän mådde skit typ hela sin graviditet, pga förlossningsrädsla. Hade kontakt med ett sjukhus i Ungern eller vad det var och var helt beredd på att åka dit.
Tillslut fick hon dock ett snitt, men hon mådde ju jävligt dåligt på kuppen.

Men jag menar ju i Sverige. Fattar att åka utomlands dessutom blir jättejobbigt. Men om man tex vill veta redan innan man blir gravid eller så att möjligheten att "bara" kunna betala för sig om man inte skulle få det beviljat, det kanske inte skulle vara så dumt? Fattar ju att det knappast är möjligt att införa i Sverige, men om vi pratar om den psykologiska/etiska/ekonomiska delen.

 

[gulakatten]

Nu blir jag väl lynchad här Men om man inte kommer överens eller att kvinnan bara "vill" snittas, då borde man kanske ha möjlighet att köpa ett kejsarsnitt. Betala mellanskillnaden själv.

Det är ju fruktansvärt oetiskt om nu snitt är så farligt och så onödigt.

Verkligheten är att ytterst få kvinnor vill ha snitt bara för skojs skull. Däremot är vissa av olika skäl bättre än andra på att uttrycka sig och få igenom sina behov. Vi vet redan att vissa grupper är mer priviligierade än andra när de får vård, gällande exempelvis sjukskrivningar. Det enda din idé kommer göra är att kvinnor som inte kan argumentera tillräckligt bra för sin sak får betala, medan vi andra får det gratis. Jag - högutbildad, svensk, medelklass kommer utan tvekan alltid kunna förklara och resonera och argumentera på ett sätt som landar väl hos vården. Medan en lågutbildad, utländsk kvinna som talar genom en tolk har helt andra förutsättningar.

 

[Raderad medlem 147980]

@MML Men kan du inte bara svara ja eller nej på frågan? Om vården och kvinnan inte kan komma överens, ska kvinnan tvingas föda vaginalt då?

Jag har redan förstått din ståndpunkt i övrigt, du behöver verkligen inte ödsla tid på att återigen förklara dig.

Nej, det kan jag inte eftersom det är en oerhört förenklad fråga och det avgörandet verkligen inte ligger på mig. Jag förstår faktiskt inte varför du hakar upp dig så på att just jag ska kunna svara ett enkelt ja eller nej på en så oerhört komplex och mångbottnad fråga.

 

[PathOfClovers]

Det är ju fruktansvärt oetiskt om nu snitt är så farligt och så onödigt.

Verkligheten är att ytterst få kvinnor vill ha snitt bara för skojs skull. Däremot är vissa av olika skäl bättre än andra på att uttrycka sig och få igenom sina behov. Vi vet redan att vissa grupper är mer priviligierade än andra när de får vård, gällande exempelvis sjukskrivningar. Det enda din idé kommer göra är att kvinnor som inte kan argumentera tillräckligt bra för sin sak får betala, medan vi andra får det gratis. Jag - högutbildad, svensk, medelklass kommer utan tvekan alltid kunna förklara och resonera och argumentera på ett sätt som landar väl hos vården. Medan en lågutbildad, utländsk kvinna som talar genom en tolk har helt andra förutsättningar.

Jo absolut, jag ser också att det skulle medföra helt andra problem. Men om jag tänker mig in i situationen att känna ångest inför att ev bli gravid för att behöva slåss med näbbar och klor/bli tvingad, hade det känts skönt om den möjligheten fanns.

 

[Sleepan]

Men jag menar ju i Sverige. Fattar att åka utomlands dessutom blir jättejobbigt. Men om man tex vill veta redan innan man blir gravid eller så att möjligheten att "bara" kunna betala för sig om man inte skulle få det beviljat, det kanske inte skulle vara så dumt? Fattar ju att det knappast är möjligt att införa i Sverige, men om vi pratar om den psykologiska/etiska/ekonomiska delen.

Jo absolut, det vore ju jättebra om den möjligheten fanns. Precis som att möjligheten finns att föda hemma. Det får man ju delvis bekosta själv. Så vill man välja ett snitt helt utan förklaring så är det väl rimligt att betala delar av det också.

Jag är helt för att man ska kunna argumentera för varför man vill ha ett snitt (tro mig, jag har fler anledningar än "kan sprätta upp magen en gång till istället för att trasa sönder underlivet") men att behöva slåss för det så till den grav att folk inte kan se fram emot att det kommer en bebis - ej humant.

 

[Sleepan]

Jag tror att de här som skriver att folk inte ska få göra snitt till höger och vänster har ganska dålig kännedom om hur det ser ut.
De som vill ha snitt får slåss. Många i stort sett hela graviditeten. Vissa får beviljat snitt när de är höggravida.

Det är ångest och rädsla och helvete.
Vissa för snittkontrakt där den vaginala förlossningen ska avbrytas om den födande vill det, under pågående förlossning. Där har jag ofta läst om det inte går eller är för sent så den födande måste föda vaginalt ändå.

Jag har inte slagits för något snitt eftersom jag skulle föda vaginalt. Men jag räknar med att behöva göra det vid en eventuell andra förlossning då jag har svårt att tro att de anser att jag har medicinsk anledning. Dessutom tillhör jag ett sjukhus som är kända för att vara snittovänliga. Men tja, jag vill föda där ändå pga otroliga, så vi får väl se hur det blir. Om det blir.

 

[PathOfClovers]

Jo absolut, det vore ju jättebra om den möjligheten fanns. Precis som att möjligheten finns att föda hemma. Det får man ju delvis bekosta själv. Så vill man välja ett snitt helt utan förklaring så är det väl rimligt att betala delar av det också.

Jag är helt för att man ska kunna argumentera för varför man vill ha ett snitt (tro mig, jag har fler anledningar än "kan sprätta upp magen en gång till istället för att trasa sönder underlivet") men att behöva slåss för det så till den grav att folk inte kan se fram emot att det kommer en bebis - ej humant.

Lite så jag tänker! Hade det gått att ha som ett alternativ utan massa andra tråkiga följder hade det inte varit så dumt tror jag.