Vaginal vs kejsarsnitt

[Tantan]

Jag tänker att det ÄR läskigt att föda. Jag var skräckslagen. Snittet var enkelt, jag lämnade allt till andra. Jag hade lätt valt snitt igen om man kunde, eftersom det var så bra för mig. Jag tror ju det är bra att prata om ev rädsla och många då känner sig trygga. Jag tror också att man skulle vinna många genom att ha mer personal och att man känner att det finns tid för en. Jag fick snitt för min skull, inte rädsla dock som orsak.

 

[Raderad medlem 147980]

Sbu tar inte ställning till sånt alls. De sammanställer forskning. Kan man tyda forskning kan man se att det finns några ökade risker för modern (ffa kopplade till kommande graviditet samt infektioner och lite ökad risk för tarmvred på sikt) däremot tydlig minskad risk för bäckenbottenbesvär eller operationer. För barnet verkar det inte finnas några risker alls förutom lite ökad risk för gastroenterit första året.
Vem som tar beslutet uttalar de sig inte om, det är inte deras jobb.

Nej, de uttalar sig inte tydligt om vem som ska ta beslutet. Däremot lyfter de frågan, och problemen och komplexiteten i den.

Man bör naturligtvis, efter noggrann information om riskerna med respektive förlossningssätt till kvinnan, försöka komma fram till konsensus mellan kvinnan och vårdgivaren om för henne lämpligaste förlossningssätt. Den betydande variationen mellan förlossningskliniker och regioner i frekvens planerade, på medicinsk indikation, men också önskade och genomförda kejsarsnitt är en orättvisa och etiskt problem som kan motverkas genom enhetligare riktlinjer i landet för att jämna ut skillnaderna.

Beslutsprocessen om kejsarsnitt utan medicinsk indikation är komplex och påverkar autonomin. Om beslutet överlåts helt till kvinnan kan resultatet bli att läkare tvingas till ingrepp där det finns evidens för att detta försämrar barnets hälsa. Kejsarsnitt kan skada men kan även vara räddningen. Om beslutet enbart sker utifrån personalens preferenser kan kvinnans autonomi ifrågasättas och kan äventyra den valfrihet och individualiserad vård som eftersträvas i hälso- och sjukvården.

Tidigare systematiska översikter har visat att den vanligaste orsaken till att kvinnor önskar ett kejsarsnitt utan medicinsk indikation är förlossningsrädsla. Förlossningsrädda kvinnor behöver professionellt och individanpassat stöd. Behandling av förlossningsrädsla i form av samtalsstöd erbjuds vid samtliga kliniker i Sverige, men har föga inverkan på kejsarsnittsfrekvensen [155]. Däremot kan exempelvis vård av känd barnmorska genom vårdkedjan skapa den trygghet som förlossningsrädda kvinnor behöver [156–162]. Sådana evidensbaserade stödinsatser beslutas av den politiska majoriteten i vissa av landets regioner, men inte alla, vilket i sin tur kan bidra till en ojämlik vård. Lagen om likvärdig vård, valfrihet och individualiserad vård samt principen om vård på rätt nivå bör ligga till grund för beslut om evidensbaserad vård. Nationella riktlinjer för förlossningsvården skulle kunna vara ett verktyg för att minska ojämlikhet i vården [137].

Vad de lyfter här är t. ex. precis samma förslag som jag ställer mig bakom - ökade resurser för evidensbaserat stöd vid t. ex. förlossningsrädsla, och nationella riktlinjer för förlossningsvård.

 

[vemsomhelst123]

Nej, de uttalar sig inte tydligt om vem som ska ta beslutet. Däremot lyfter de frågan, och problemen och komplexiteten i den.





Vad de lyfter här är t. ex. precis samma förslag som jag ställer mig bakom - ökade resurser för evidensbaserat stöd vid t. ex. förlossningsrädsla, och nationella riktlinjer för förlossningsvård.

Jag läser att de (precis som de ska) duckar frågan. Men belyser den forskning som finns. Förlossningsrädsla kan ju även gälla kejsarsnitt för många så det behövs definitivt att utökat stöd, men jag tyckte du skrev innan att sbu rekommenderade att vården tog beslutet kring vad som var behov?

 

[VLMF]

Ok, vi har uppenbarligen olika syn på det hela.

Att hudsprickor sys ihop och läker snabbt är en sak, men vi har så otroligt många små muskler, ligament, senor och andra vävnader inne i bäckenet, och dom är svårfixade. Levatorskador kan tillexempel inte opereras. Och muskelskador upptäcks ofta inte förrän långt senare, när kvinnan själv börjar söka vård för det.

Det är inte ett påhitt.

Att du tycker att det är ok att vi har en underfinansierad och ouppdaterad förlossningsvård får stå för dig. Förlossningsavdelningarna är överfulla, underbemannade, och personalen går på knäna. I det läget kan man inte erbjuda den bästa vården, inte ens om man kontinuerligt fått uppdateringar om förebyggande metoder för förlossningen.

Att förlossningskador överhuvudtaget händer i denna tid tycker jag personligen är fullständigt förkastligt. Det borde vara nollvision.

Fast de allra flesta ÄR inte svårfixade. Dessa skador läker generellt oerhört snabbt och väl. Muskelskador upptäcks vid undersökningen direkt efteråt. De flesta sys av en barnmorska i förlossningsrummet, ett fåtal sys av läkare och ytterligare färre under operation. Grad 2 behöver inte innebära att en muskel är helt av, det räcker med en rispa för att det ska klassas som det. Du sprider felaktigheter. Varför påstår du att en femtedel av kvinnor får svåra problem? Källa?

Förlossningsskador KOMMER att fortsätta hända. Men märk väl att även en grad 1 räknas som ”förlossningsskada”, trots att det snarast kan jämföras med ett skrubbsår. Men man hanterar allt nu. Nollvision vore fantastiskt och det är därför alla födande undersöks efter förlossningen. Av TVÅ barnmorskor, eller en barnmorska och en läkare. Dessa skador upptäcks idag, sys och dokumenteras och följs upp. De allra allra flesta (grad 0-1) läker inom en vecka utan minsta men efteråt! Vissa grad 2 kan ta längre tid men det behöver inte innebära svåra problem för det. Att du påstår annat utan källa, ja det kommer inte stå oemotsagt.

Sök vård om du har problem efter din förlossning, det är inte för sent att åtgärda.

 

[Raderad medlem 147980]

Fast just den rapporten du hänvisar till visar ju inga större riskskillnader mellan förlossningssätten (förutom de jag nämnde ovan, det finns risker som ökar eller minskar på kort och lång sikt med båda sätt att föda).

Man tar ju heller inte med de akuta kejsarsnitt som görs efter förlossningsstart (naturlig eller inducerad, induktion kostar också en del) och som sen slutar i ett snitt ändå, akut eller urakut. Där kan jag tänka mig att tex min eller @BernT s förlossning kostade betydligt mer än om vi hade snittats planerat. Jag kände som @BernT , jag hade gärna haft snitt på egentligen rätt goda grunder som visade sig stämma men ville inte bråka.

Menar du att den som skrivit t. ex. det här ljuger, då?

Resultaten som presenteras här gäller planerat kejsarsnitt utan medicinsk indikation. Vid ett planerat kejsarsnitt på kvinnans önskemål utsätts barnet för ökade kortsiktiga och långsiktiga risker. Även om de absoluta riskökningarna ofta är låga innebär detta en etisk problematik. Att olika förlossningskliniker och vårdpersonal dessutom kan hantera kvinnornas önskemål om kejsarsnitt på olika sätt innebär också en etisk problematik, eftersom det orsakar ojämlik vård.

Planerat kejsarsnitt på den födandes önskemål innebär ökade risker, om än de är relativt små. En okomplicerad förlossning med kejsarsnitt ger i regel mer långsiktiga besvär än en okomplicerad vaginal förlossning. Dessutom är planerad kejsarsnitt en dyrare förlossning än en planerad vaginal förlossning, om båda går "enligt plan". Det är ju just vad man har tittat på - kejsarsnitt på önskemål från den som ska föda. Det är väl ganska självklart att akuta kejsarsnitt inte går att inkludera i det sammanhanget, eftersom det då inte handlar om kejsarsnitt för att den födande "vill det", utan för att det är nödvändigt.

Att vissa förlossningar som slutat i akut snitt hade blivit billigare om de varit planerade som kejsarsnitt är inte heller någon motsägelse till att planerad förlossning med kejsarsnitt generellt är dyrare än planerad vaginal förlossning. Det går inte att ha nationella riktlinjer för vård som utgår från enstaka fall.

Hade det funnits nationella riktlinjer för när planerat kejsarsnitt ska anses befogat kanske både du och @BernT hade fått det, utan att behöva bråka om det.

 

[Raderad medlem 147980]

Jag läser att de (precis som de ska) duckar frågan. Men belyser den forskning som finns. Förlossningsrädsla kan ju även gälla kejsarsnitt för många så det behövs definitivt att utökat stöd, men jag tyckte du skrev innan att sbu rekommenderade att vården tog beslutet kring vad som var behov?

Som du själv skrev - det är inte deras jobb att uttala sig. Knivskarpa gränser för beslut kring kejsarsnitt ligger varken på mig eller på SBU. Och, nej, det har jag inte skrivit.

 

[Sleepan]

Varje gång man sprättar upp magen så ökar ju risken för komplikationer. Att upprepat operera i samma område ökar betydligt risken för komplikationer.

Att trycka ut ett barn genom ett underliv ger flesta fall mindre komplikationer än en stor bukoperation.

Har inte svårt att förstå att det finns anledning att föredra snitt, särskilt om man redan gjort ett. Men att man vill ha det för att man redan sprättat upp magen en gång var lite konstigt.

Mig veterligen är risken för uterusruptur också vanligare efter ett kejsarsnitt. Det får mig att hellre göra en planerad operation än att gå igenom värkarna vilket kan resultera i ruptur, alternativt eventuellt hamna där jag hamnade sist - hjärtljud som går ner varav snitt var tvunget.

Sen KAN ju en andra vaginal förlossning gå helt strålande trots första kaoset. Men jag är inte beredd att chansa.

 

[Raderad medlem 147980]

Vi ska INTE både säga att fler barn behöver födas OCH vägra att göra något åt de faktorer som kan påverka att kvinnor väljer att inte bli gravida/fullfölja en graviditet.

Det vet jag inte om jag har påstått heller? Jag tror dock inte att det enda som kan göras för att påverka fler till att skaffa barn är att låta förlossningsvården frångå patientlagen så som den är utformad i dag. Vilket är vad det innebär om valet om kejsarsnitt helt skulle läggas på den gravida.

 

[vemsomhelst123]

Menar du att den som skrivit t. ex. det här ljuger, då?



Planerat kejsarsnitt på den födandes önskemål innebär ökade risker, om än de är relativt små. En okomplicerad förlossning med kejsarsnitt ger i regel mer långsiktiga besvär än en okomplicerad vaginal förlossning. Dessutom är planerad kejsarsnitt en dyrare förlossning än en planerad vaginal förlossning, om båda går "enligt plan". Det är ju just vad man har tittat på - kejsarsnitt på önskemål från den som ska föda. Det är väl ganska självklart att akuta kejsarsnitt inte går att inkludera i det sammanhanget, eftersom det då inte handlar om kejsarsnitt för att den födande "vill det", utan för att det är nödvändigt.

Att vissa förlossningar som slutat i akut snitt hade blivit billigare om de varit planerade som kejsarsnitt är inte heller någon motsägelse till att planerad förlossning med kejsarsnitt generellt är dyrare än planerad vaginal förlossning. Det går inte att ha nationella riktlinjer för vård som utgår från enstaka fall.

Hade det funnits nationella riktlinjer för när planerat kejsarsnitt ska anses befogat kanske både du och @BernT hade fått det, utan att behöva bråka om det.

Ja när man tittar det intervallet riskökningarna ligger inom så är de små, precis som Abu skriver, en del risker för barnet överlappar till och med 0 i KI vilket gör att det både kan vara större eller mindre risk. En del risker verkar finnas enligt en forskare som sen gick vidare och tittade på syskon födda vagibalt och då försvann risken helt (dvs det kanske handlar om genetik). För kvinnorna är ju den risken som sticker ut ordentligt uterusruptur vid nästa graviditet och förlossning.
Sen är det som jag skrev innan, en äldre, något tyngre och ihop med det något fler risker för annan samsjuklighet (på gruppnivå, pratar ej enskilda fall) population som snittas planerat i Sverige. Det framkommer inte i sbu s rapport men finns statistik på annat håll.
SBU är ganska tuffa i sin bedömning när något är solklart, det är de definitivt inte här.
Så nej de ljuger inte, men de skriver heller inte sina rapporter för lekmän i första hand utan för de som ska och kan tolka risker och konfidensintervall.

 

[Raderad medlem 147980]

Ja när man tittar det intervallet riskökningarna ligger inom så är de små, precis som Abu skriver, en del risker för barnet överlappar till och med 0 i KI vilket gör att det både kan vara större eller mindre risk. En del risker verkar finnas enligt en forskare som sen gick vidare och tittade på syskon födda vagibalt och då försvann risken helt (dvs det kanske handlar om genetik). För kvinnorna är ju den risken som sticker ut ordentligt uterusruptur vid nästa graviditet och förlossning.
Sen är det som jag skrev innan, en äldre, något tyngre och ihop med det något fler risker för annan samsjuklighet (på gruppnivå, pratar ej enskilda fall) population som snittas planerat i Sverige. Det framkommer inte i sbu s rapport men finns statistik på annat håll.
SBU är ganska tuffa i sin bedömning när något är solklart, det är de definitivt inte här.
Så nej de ljuger inte, men de skriver heller inte sina rapporter för lekmän i första hand utan för de som ska och kan tolka risker och konfidensintervall.

Men lekmän bör vara fullt betrodda att avgöra huruvida de själva ska få kejsarsnitt därför att "jag vill det"...? Med det resonemanget faller hela poängen med att alls diskutera frågan. Låt den gravida välja, bara. Du och jag och kreti och pleti ska själva få välja hur vi vill föda barn. Vägledning och evidensbaserad kunskap från vården är överskattat, gravida ska själva få välja fritt hur de vill få ut barnet/barnen. Vilket innebär att förlossningsvården måste frångå patientlagen, men jag får förmoda att det inte heller är något problem, då?

Det är liksom det som är alternativet till att det inte ska vara helt valfritt baserat på "jag vill det".

 

[Malibu_Stacy]

Men lekmän bör vara fullt betrodda att avgöra huruvida de själva ska få kejsarsnitt därför att "jag vill det"...? Med det resonemanget faller hela poängen med att alls diskutera frågan. Låt den gravida välja, bara. Du och jag och kreti och pleti ska själva få välja hur vi vill föda barn. Vägledning och evidensbaserad kunskap från vården är överskattat, gravida ska själva få välja fritt hur de vill få ut barnet/barnen. Vilket innebär att förlossningsvården måste frångå patientlagen, men jag får förmoda att det inte heller är något problem, då?

Det är liksom det som är alternativet till att det inte ska vara helt valfritt baserat på "jag vill det".

Jag tycker absolut att mamman ska få välja hur barnet ska födas.
Jag tycker att vi kommit så pass långt i vårt samhälle att vi ska kunna se till att alla får den vård som de behöver och mår bäst av (och här tycker jag att den psykiska faktorn är MINST lika viktigt som den fysiska, något som för övrigt också tas upp av SBU att forskningen inte tittat på de psykologiska faktorerna) och att man får vara delaktig i sin vård.
Visst får man redan idag välja en del i vården. Jag fick exempelvis välja mellan narkos och lokalbedövning när jag behövde operera min fot.

Jag är säker på att om män hade fött barn hade det varit en självklarthet att få välja hur förlossningen ska gå till.

 

[vemsomhelst123]

Men lekmän bör vara fullt betrodda att avgöra huruvida de själva ska få kejsarsnitt därför att "jag vill det"...? Med det resonemanget faller hela poängen med att alls diskutera frågan. Låt den gravida välja, bara. Du och jag och kreti och pleti ska själva få välja hur vi vill föda barn. Vägledning och evidensbaserad kunskap från vården är överskattat, gravida ska själva få välja fritt hur de vill få ut barnet/barnen. Vilket innebär att förlossningsvården måste frångå patientlagen, men jag får förmoda att det inte heller är något problem, då?

Det är liksom det som är alternativet till att det inte ska vara helt valfritt baserat på "jag vill det".

Nej men det har jag ju inte skrivit. Jag tycker definitivt man ska få vara med och påverka hur man föder barn, och att det ska tillmötesgås efter möjlighet och tid (många som föder eller ska födavaginalt har ju önskemål som de vet eller tror är bäst för dem, tex bada, vara hemma länge, vilken smärtlindring man vill ha, vara i fred, ha hög personalnärvaro etc)
Men jag tror som många upplever att vården uttrycker det och som även du uttrycker är att vaginalt är bäst för alla gör att det stöd som kanske skulle behövas för många blir en fiende så man bara ska bli ”övertalad” och som uttryckts i denna tråd, man behöver slåss för ett snitt. Är det något Sbu rapporten visat så är det ju att ja, ska du ha fler barn finns en viss risk med snitt som man måste ha koll på vid nästa förlossning, föder du vaginalt har du ca 30-50% större risk att på lång sikt drabbas av framfall eller behöva annan bäckenbottenkirurgi (det låter som höga siffror men det är det egentligen inte) och risken att ditt barn blir magsjukt första året är faktiskt högre om du snittas.
Så jag skulle säga att Sbu-rapporten sannolikt kommer leda till riktlinjer som gör det betydligt med flexibelt för kvinnor på sikt, när kunskapsstödet är klart.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker att man rätt ofta inom vården numera får vara med och bestämma vilken väg man ska ta. Tex nyligen var jag med en släkting med ryggproblem och där operation är ett alternativ. Där påpekade det flera gånger att det är du som får välja- vi lägger fram för och nackdelar.

Jag gissar att detta handlar mkt om resursbrist och en oro att många fler kommer vilja ha snitt om det fanns större möjlighet att välja och att det inte finns så mkt personal tillgänglig. För enligt det länkade dokumentet tidigare kostar ett snitt ca 30 000 mer än vaginal förlossning. Detta borde vara pengar som snart sparas in om man tänker att alternativet är att folk väljer att avstå att skaffa barn pga de inte får snitt och det pratas ju om att det är ett problem att barnafödande går ner.

 

[Raderad medlem 147980]

Jag tycker absolut att mamman ska få välja hur barnet ska födas.
Jag tycker att vi kommit så pass långt i vårt samhälle att vi ska kunna se till att alla får den vård som de behöver och mår bäst av (och här tycker jag att den psykiska faktorn är MINST lika viktigt som den fysiska, något som för övrigt också tas upp av SBU att forskningen inte tittat på de psykologiska faktorerna) och att man får vara delaktig i sin vård.
Visst får man redan idag välja en del i vården. Jag fick exempelvis välja mellan narkos och lokalbedövning när jag behövde operera min fot.

Jag är säker på att om män hade fött barn hade det varit en självklarthet att få välja hur förlossningen ska gå till.

Ja, man får välja i vissa situationer. Långt i från alla. I regel får du inte välja att genomgå en operation om det finns andra likvärdiga behandlingsalternativ som beräknas ha minst lika bra, eller bättre, effekt/resultat.

 

[Raderad medlem 147980]

Nej men det har jag ju inte skrivit. Jag tycker definitivt man ska få vara med och påverka hur man föder barn, och att det ska tillmötesgås efter möjlighet och tid (många som föder eller ska födavaginalt har ju önskemål som de vet eller tror är bäst för dem, tex bada, vara hemma länge, vilken smärtlindring man vill ha, vara i fred, ha hög personalnärvaro etc)
Men jag tror som många upplever att vården uttrycker det och som även du uttrycker är att vaginalt är bäst för alla gör att det stöd som kanske skulle behövas för många blir en fiende så man bara ska bli ”övertalad” och som uttryckts i denna tråd, man behöver slåss för ett snitt. Är det något Sbu rapporten visat så är det ju att ja, ska du ha fler barn finns en viss risk med snitt som man måste ha koll på vid nästa förlossning, föder du vaginalt har du ca 30-50% större risk att på lång sikt drabbas av framfall eller behöva annan bäckenbottenkirurgi (det låter som höga siffror men det är det egentligen inte) och risken att ditt barn blir magsjukt första året är faktiskt högre om du snittas.
Så jag skulle säga att Sbu-rapporten sannolikt kommer leda till riktlinjer som gör det betydligt med flexibelt för kvinnor på sikt, när kunskapsstödet är klart.

"Få vara med och påverka" antyder ju att det är ett beslut som sker i en dialog mellan den gravida och vården - inte att den gravida själv får välja.

Jag har verkligen inte uttryckt att "vaginalt är bäst för alla", det har du läst in helt på eget initiativ. Jag har dessutom flertalet gånger skrivit att jag anser att det behöver finnas bättre och mer effektivt stöd vid förlossningsrädsla, till exempel. Det enda jag vänt mig emot är ett generaliserat uttalande om att det ska vara ett fritt val.

 

[Raderad medlem 147980]

Jag tycker att man rätt ofta inom vården numera får vara med och bestämma vilken väg man ska ta. Tex nyligen var jag med en släkting med ryggproblem och där operation är ett alternativ. Där påpekade det flera gånger att det är du som får välja- vi lägger fram för och nackdelar.

Jag gissar att detta handlar mkt om resursbrist och en oro att många fler kommer vilja ha snitt om det fanns större möjlighet att välja och att det inte finns så mkt personal tillgänglig. För enligt det länkade dokumentet tidigare kostar ett snitt ca 30 000 mer än vaginal förlossning. Detta borde vara pengar som snart sparas in om man tänker att alternativet är att folk väljer att avstå att skaffa barn pga de inte får snitt och det pratas ju om att det är ett problem att barnafödande går ner.

Varför skulle "många fler" vilja ha snitt om det var helt valfritt för alla, oavsett orsak?

Jag är skeptisk till om det finns ett samband mellan sjunkande barnafödande och ej fri valfrihet till kejsarsnitt, faktiskt. Kejsarsnitt har blivit vanligare i Sverige, vilket om ett sådant samband skulle finnas då rimligtvis inte borde leda till att färre barn föds?

 

[Blyger]

Jag läser att de (precis som de ska) duckar frågan. Men belyser den forskning som finns. Förlossningsrädsla kan ju även gälla kejsarsnitt för många så det behövs definitivt att utökat stöd, men jag tyckte du skrev innan att sbu rekommenderade att vården tog beslutet kring vad som var behov?

Jag var rädd för snitt så ja rädsla kan innefatta även det.

 

[Nordthor]

Jag var rädd för snitt så ja rädsla kan innefatta även det.

Samma här! Så det blir bara ett barn. Jag vågar inte riskera att en ny förlossning slutar med snitt.

 

[Bexzor]

Jag var rädd för snitt så ja rädsla kan innefatta även det.

Samma här trots att jag gjort fyra snitt, men det sjukaste är att hjärnan inte kopplar på min rädsla förrän jag väl får datumet. Då blir det kaos åt alla håll.

 

[cirkus]

Många intressanta kommentarer!
En grej jag funderat lite på om vid vaginal födsel återgår man sen efter ett tag till hur det var förut eller kommer man alltid vara lite slappare där nere?
Tänker att det säkert är individuellt men vad är det vanligaste?

Det är inte i första hand påverkat av förlossningen utan av hur hormonerna förbereder kroppen.
Skador från en förlossning går att rätta till efteråt