Vad tänker ni om detta?

[Tora]

Hänvisar till mitt svar ovan. Jag tror och hoppas att jag inte är en som brukar skrika efter källa, för det är inte det jag är ute efter i en diskussion.

Jag ser inga problem med att be att få en källa till ens påstående.
Problemet blir först bara om vissa krävs på det och vissa inte.

 

[aprilmaj]

Jag ser inga problem med att be att få en källa till ens påstående.
Problemet blir först bara om vissa krävs på det och vissa inte.

Nej, det är inte ett problem i en debatt, tycker jag.
Jag har inte koll på om det bara är vissa som krävs på källa eller inte.

 

[Kattennizze]

Det är ju det som det handlar om, att en kan ångra att en blev förälder (och med förälder menas alltså den socialt konstruerade föräldrarollen) men inte att en fick barn, eftersom barnet är en individ och inte ett socialt/kulturellt konstruerat fenomen

Fast det vete katten. Det finns ju en kvinna som nyligen blev dömd för att hon försökt döda sitt svårt autistiska barn som sedan överlevde i USA. Hon var en "normal" välutbildad mamma men som var helt och totalt slutkörd av sin dotters handikapp. Hon ångrade ju sitt barn och inte bara sitt föräldraskap. Jag kan tänka mig att det finns flera t ex till funktionshindrade och barn med särskilda behov som bara inte orkar med sina barn och ångrar att de föddes. Jag förstår faktiskt hur man kan drivas så långt, speciellt som alla krav finns på mamman och hur samhället kanske erbjuder noll hjälp och avlastning.

 

[Mia_R]

Sen om de valt att inte bli mödrar så hade ju deras barn inte funnits idag. Så hur kan dom då ångra att dom blev mödrar (eftersom det inte är barnen i sig dom ångrar)? Jag tror att det är den paradoxen som jag har lite svårt att greppa.

Nu är det ju så att de som ångrar att de skaffade barn inte tänker döda dem idag eller sätta ut dem i skogen utan att de säger att om de kunde göra om sitt val hade de inte skaffat någon unge, alls. Det betyder ju inte att de inte älskar barnet som finns och vill slippa det, utan att om de hade haft chansen att välja och orkat stå emot normen/påtryckningarna/omgivningens förväntningar eller haft möjligheten att göra abort inte hade skaffat barn.

Jag vet alltså äldre kvinnor som säger att om de hade varit unga idag med alla möjligheter att förhindra eller avbryta en graviditet hade de aldrig skaffat barn, samma kvinnor som ändå älskar de barn de har/har haft och jag känner flera personer som säger att de inte gillar ungar men de älskar sitt eget barn. Det är ju inte heller helt ovanligt att män helt vänder ryggen till sin egen avkomma när de träffar en annan kvinna och som kommer undan med det, men en kvinna som träffar en ny man och vänder sin egen avkomma ryggen döms/skulle dömas väldigt mycket hårdare och kallas onaturlig, sjuk och vidrig.

 

[Kattennizze]

Nu är det ju så att de som ångrar att de skaffade barn inte tänker döda dem idag eller sätta ut dem i skogen utan att de säger att om de kunde göra om sitt val hade de inte skaffat någon unge, alls. Det betyder ju inte att de inte älskar barnet som finns och vill slippa det, utan att om de hade haft chansen att välja och orkat stå emot normen/påtryckningarna/omgivningens förväntningar eller haft möjligheten att göra abort inte hade skaffat barn.

Jag vet alltså äldre kvinnor som säger att om de hade varit unga idag med alla möjligheter att förhindra eller avbryta en graviditet hade de aldrig skaffat barn, samma kvinnor som ändå älskar de barn de har/har haft och jag känner flera personer som säger att de inte gillar ungar men de älskar sitt eget barn. Det är ju inte heller helt ovanligt att män helt vänder ryggen till sin egen avkomma när de träffar en annan kvinna och som kommer undan med det, men en kvinna som träffar en ny man och vänder sin egen avkomma ryggen döms/skulle dömas väldigt mycket hårdare och kallas onaturlig, sjuk och vidrig.

Japp, min egen mormor hade aldrig skaffat barn berättade hon tidig för oss eftersom hon ville satsa fullt ut på sitt jobb och framförallt på sina intressen inom musik och konst. Hon avskydde dessvärre sina egna barn och älskade bara en av dem, det visste alla om och de barnen som nu era är döda allihop utom min egen mamma, har lidit av det i hela sina liv. Jag är rätt säker på att min mormors mor inte heller tyckte så mycket om sina barn eftersom hon lämnade bort dem av någon outgrundlig anledning. Så preventivmedel och aborter är riktigt bra grejor, det, eller adoption av någon som verkligen vill ha barn.

 

[Tora]

Nej, det är inte ett problem i en debatt, tycker jag.
Jag har inte koll på om det bara är vissa som krävs på källa eller inte.

Nä jag har inte heller någon jättekoll men någon måste ju ha kommit med påståendet först och sen har det ju bara accepterats rakt av.
Jag tycker att det beror på vilket påstående man kommer med. Skillnad på:
Jag tycker att...
Många tycker att...

 

[aprilmaj]

Nä jag har inte heller någon jättekoll men någon måste ju ha kommit med påståendet först och sen har det ju bara accepterats rakt av.
Jag tycker att det beror på vilket påstående man kommer med. Skillnad på:
Jag tycker att...
Många tycker att...

Men är det jätteviktigt för dig just nu om det är många, mittemellan eller några? Det finns, det förekommer - räcker inte det?

 

[kolblakkur]

Fast det vete katten. Det finns ju en kvinna som nyligen blev dömd för att hon försökt döda sitt svårt autistiska barn som sedan överlevde i USA. Hon var en "normal" välutbildad mamma men som var helt och totalt slutkörd av sin dotters handikapp. Hon ångrade ju sitt barn och inte bara sitt föräldraskap. Jag kan tänka mig att det finns flera t ex till funktionshindrade och barn med särskilda behov som bara inte orkar med sina barn och ångrar att de föddes. Jag förstår faktiskt hur man kan drivas så långt, speciellt som alla krav finns på mamman och hur samhället kanske erbjuder noll hjälp och avlastning.

Fast man får mycket hjälp och avlastning av samhället i Sverige om man får ett svårt autistiskt barn t.ex Personlig assistans, avlösare och korttidsboende är några grejer

 

[Kattennizze]

Fast man får mycket hjälp och avlastning av samhället i Sverige om man får ett svårt autistiskt barn t.ex Personlig assistans, avlösare och korttidsboende är några grejer

Jo men dessa normer om att kvinnor ska klara allt, och speciellt mödrar. Det gäller även här i Sverige och det tror jag många mår oerhört dåligt av.

 

[Tora]

Men är det jätteviktigt för dig just nu om det är många, mittemellan eller några? Det finns, det förekommer - räcker inte det?

Ja jag tycker det är en enorm skillnad på "Det förekommer" och "Många tycker".

Men jag verkar vara den enda som reagerar på att ett påstående bara accepteras rakt av med enda underlaget att någon skrev att någon sa till mig.

 

[aprilmaj]

Ja jag tycker det är en enorm skillnad på "Det förekommer" och "Många tycker".

Men jag verkar vara den enda som reagerar på att ett påstående bara accepteras rakt av med enda underlaget att någon skrev att någon sa till mig.

Jag tror att det handlar om ifall en ser på det här som en diskussion eller en debatt. I en debatt försöker en bevisa. För mig är det här diskussion.

Men nu lämnar jag den delen, för det tar fokus från det som jag tycker är viktigt att diskutera

 

[Mia_R]

Ja jag tycker det är en enorm skillnad på "Det förekommer" och "Många tycker".

Men jag verkar vara den enda som reagerar på att ett påstående bara accepteras rakt av med enda underlaget att någon skrev att någon sa till mig.

Du verkar ha väldigt svårt att acceptera att många betyder många och inte en majoritet. Du säger att det inte är viktigt med en siffra, men som du skriver får jag känslan att du vill veta hur många procent som ångrar sig och det är ju en siffra i sig? Om du inte läst artikeln och det övriga materialet på SvD:s Insidan tycker jag du ska göra det. Det kanske kan vara en ögonöppnare?

 

[Tora]

Du verkar ha väldigt svårt att acceptera att många betyder många och inte en majoritet. Du säger att det inte är viktigt med en siffra, men som du skriver får jag känslan att du vill veta hur många procent som ångrar sig och det är ju en siffra i sig? Om du inte läst artikeln och det övriga materialet på SvD:s Insidan tycker jag du ska göra det. Det kanske kan vara en ögonöppnare?

Av någon anledning har det här på Buke blivit en sanning. Jag är bara nyfiken på varifrån det kommer.
Men tydligen är det inte okej att fråga efter det.

 

[Mia_R]

Japp, min egen mormor hade aldrig skaffat barn berättade hon tidig för oss eftersom hon ville satsa fullt ut på sitt jobb och framförallt på sina intressen inom musik och konst. Hon avskydde dessvärre sina egna barn och älskade bara en av dem, det visste alla om och de barnen som nu era är döda allihop utom min egen mamma, har lidit av det i hela sina liv. Jag är rätt säker på att min mormors mor inte heller tyckte så mycket om sina barn eftersom hon lämnade bort dem av någon outgrundlig anledning. Så preventivmedel och aborter är riktigt bra grejor, det, eller adoption av någon som verkligen vill ha barn.

Fast min poäng är inte att de som inte hade skaffat barn inte tyckte om dem när de väl fanns där utan att om de hade kunnat välja fritt hade de aldrig haft några. Sen finns det naturligtvis de som inte tycker om sina barn, men då hoppas jag verkligen att de ungarna lämnas till adoption eller fosterhemsplaceras.

En liten tvist på det här med att älska eller inte älska sina barn, många som träffar en ny partner gillar inte dennes ungar. De accepterar men älskar dem inte och tycker det är skönt att slippa dem när de inte är där. Det är ju faktiskt väldigt vanligt och mindre tabu, de har ju själva inte valt ungarna utan partner och fått dem på köpet. Är det lika fel att inte älska och vilja vara "förälder" åt sin partners ungar som om de vore sina egna? Den barnlöse behöver ju inte vara en sämre vuxen eller avsky ungarna, utan kan ju vara en pålitlig och stabil person utan något som helst intresse av dem utan att vara otrevlig eller avståndstagande.

 

[Mia_R]

Av någon anledning har det här på Buke blivit en sanning. Jag är bara nyfiken på varifrån det kommer.
Men tydligen är det inte okej att fråga efter det.

Vad är det som blivit en sanning? Att många inte vill bli förälder? Vad har du för siffror och sanningar som stödjer att alla skulle vilja ha barn? Är många i det fallet en majoritet eller är det helt enkelt så att många är fler än en handfull? Var går gränsen för vad som är många, vid 51%? 49%? Är 10% tillräckligt många för att vara många?

När jag var liten fanns det de som alltid talade om för mig att jag skulle ändra mig när jag blev äldre när jag sa att jag inte ville ha barn. Jag har inte ändrat mig. Än idag finns det de som bestämt hävdar att meningen med livet är att skaffa barn och kan bli väldigt upprörda över att alla inte håller med, än idag finns det de som hävdar att "alla" ångrar sig när de blir gamla om de inte har skaffat barn och precis som du inte kan acceptera att det finns de som ångrar att de gjort det.

 

[Flixon]

Fast det vete katten. Det finns ju en kvinna som nyligen blev dömd för att hon försökt döda sitt svårt autistiska barn som sedan överlevde i USA. Hon var en "normal" välutbildad mamma men som var helt och totalt slutkörd av sin dotters handikapp. Hon ångrade ju sitt barn och inte bara sitt föräldraskap. Jag kan tänka mig att det finns flera t ex till funktionshindrade och barn med särskilda behov som bara inte orkar med sina barn och ångrar att de föddes. Jag förstår faktiskt hur man kan drivas så långt, speciellt som alla krav finns på mamman och hur samhället kanske erbjuder noll hjälp och avlastning.

Blev tokigt....

 

[Tora]

Vad är det som blivit en sanning? Att många inte vill bli förälder? Vad har du för siffror och sanningar som stödjer att alla skulle vilja ha barn? Är många i det fallet en majoritet eller är det helt enkelt så att många är fler än en handfull? Var går gränsen för vad som är många, vid 51%? 49%? Är 10% tillräckligt många för att vara många?

När jag var liten fanns det de som alltid talade om för mig att jag skulle ändra mig när jag blev äldre när jag sa att jag inte ville ha barn. Jag har inte ändrat mig. Än idag finns det de som bestämt hävdar att meningen med livet är att skaffa barn och kan bli väldigt upprörda över att alla inte håller med, än idag finns det de som hävdar att "alla" ångrar sig när de blir gamla om de inte har skaffat barn och precis som du inte kan acceptera att det finns de som ångrar att de gjort det.

Var har jag skrivit att alla skulle vilja ha barn?

Just precis vad är många? En handfull? 51%? 49%? 10%? Du ser själv hur stort många är.

Men tydligen är det så att någon skrev för ett tag sedan (oklart exakt hur länge sedan men en längre tid tillbaka) i en diskussion att den hade några bekanta som sagt till denne att de ångrar sina barn. Sedan blev det till att många ångrar sina barn.

Så jag vet nu varifrån påståendet kommer.

Och jag tror absolut att det finns de som ångrar sina barn. Men många i den betydelsen av ett stort antal tror jag inte att det är.

 

[Flixon]

Fast det vete katten. Det finns ju en kvinna som nyligen blev dömd för att hon försökt döda sitt svårt autistiska barn som sedan överlevde i USA. Hon var en "normal" välutbildad mamma men som var helt och totalt slutkörd av sin dotters handikapp. Hon ångrade ju sitt barn och inte bara sitt föräldraskap. Jag kan tänka mig att det finns flera t ex till funktionshindrade och barn med särskilda behov som bara inte orkar med sina barn och ångrar att de föddes. Jag förstår faktiskt hur man kan drivas så långt, speciellt som alla krav finns på mamman och hur samhället kanske erbjuder noll hjälp och avlastning.

Klart det finns de som ångrar sina barn också, jag försökte bara förklara för Tora som hade svårt att se skillnaden i att ångra föräldraskapet men inte barnet.

 

[Tora]

Fast min poäng är inte att de som inte hade skaffat barn inte tyckte om dem när de väl fanns där utan att om de hade kunnat välja fritt hade de aldrig haft några. Sen finns det naturligtvis de som inte tycker om sina barn, men då hoppas jag verkligen att de ungarna lämnas till adoption eller fosterhemsplaceras.

En liten tvist på det här med att älska eller inte älska sina barn, många som träffar en ny partner gillar inte dennes ungar. De accepterar men älskar dem inte och tycker det är skönt att slippa dem när de inte är där. Det är ju faktiskt väldigt vanligt och mindre tabu, de har ju själva inte valt ungarna utan partner och fått dem på köpet. Är det lika fel att inte älska och vilja vara "förälder" åt sin partners ungar som om de vore sina egna? Den barnlöse behöver ju inte vara en sämre vuxen eller avsky ungarna, utan kan ju vara en pålitlig och stabil person utan något som helst intresse av dem utan att vara otrevlig eller avståndstagande.

Och standardsvaret där brukar bli "Men varför börjar man träffa någon om man inte gillar dennes ungar?"

 

[Tora]

Klart det finns de som ångrar sina barn också, jag försökte bara förklara för Tora som hade svårt att se skillnaden i att ångra föräldraskapet men inte barnet.

Ja och jag är väldigt tacksam att bla du tog dig tid att försöka förklara för mig.