Jag tror att det är fler än vi trorJag vet inte. Jag tror inte att det är varje förälder, kanske inte ens varannan. Det spelar egentligen inte så stor roll vad jag tror. Det viktiga är att vi inte vet.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag tror att det är fler än vi trorJag vet inte. Jag tror inte att det är varje förälder, kanske inte ens varannan. Det spelar egentligen inte så stor roll vad jag tror. Det viktiga är att vi inte vet.
Det tror jag också.Jag tror att det är fler än vi tror
Ha ha ha. Nä jag tar absolut inte illa uppJag hoppas att du inte tar det här fel men det förvånar inte mig att du inte hört det. Jag har aldrig i hela mitt liv "träffat" (om du förstår vad jag menar) nån som verkar så hög på föräldraskap som du. När du var barnlös kanske föräldrarna kände att 1) det är för tabu samt 2) du har inte barn så hur kan du förstå (typ) medan efter du fick barn så kanske du inte är nummer ett person att vända sig till - du är ju en av dem som alltid hävdar hur lätt och smidigt och så allt är med att ha barn. Du är en av dem som brukar argumentera för att förändringen inte är särskilt stor när man får barn. Kort sagt: Vore vi vänner och jag fick barn och ångrade mig så vore du nog inte den jag skulle vända mig till eftersom du absolut tillhör normen på så vis att ditt föräldraskap verkar okomplicerat och lätt utifrån.
Som sagt, jag menar inte detta på ett elakt sätt alls. Men om vi säger såhär - hade jag en vän som starkt övervägde att bli hemmafru och kände sig orolig för omvärldens reaktioner så hade den vännen (så länge den inte var typ @Mammas - hon brukar vilja höra min åsikt om det mesta ) förmodligen inte gått till mig först och främst utan 'värmt upp' med nån som mer sannolikt skulle kunna relatera och hålla med. Typ så.
Men om vi inte vet är det då inte bättre att skriva att det finns dom som ångrar sina barn snarare än att skriva det är många som ångrar sina barn?Jag vet inte. Jag tror inte att det är varje förälder, kanske inte ens varannan. Det spelar egentligen inte så stor roll vad jag tror. Det viktiga är att vi inte vet.
Men det är ju SUPERTABU! Det är ju inte nåt man går och pratar om! Herregud, en enda person har sagt till mig att denne varit fundersam över sin könsidentitet - det betyder inte att det är den enda jag någonsin pratat med som varit det. Bara att många andra förmodligen varit tysta.Om det nu är så vanligt och så många ångrar sina barn så borde ju någon sagt något någon gång.
Fast det var inte poängen, hur du uttryckt dig. Poängen var att för en person som ångrar sina ungar skulle de nog inte vända sig till den som tyckte att det var noll förändring att skaffa barn. Just för att det för dem varit en sån enorm förändring.Sen är det en sak som du skriver som är lite lustigt. Jag har alltid varit noggran med att skriva att tex "För mig", "Jag tycker", "Jag har upplevt", "Min erfarenhet är" osv.
Jo, det är det väl. Men i det här läget är det inte viktigt om det är många eller några, tycker jag.Men om vi inte vet är det då inte bättre att skriva att det finns dom som ångrar sina barn snarare än att skriva det är många som ångrar sina barn?
Jag har pratat med flera som ångrar sina barn (Jag är barnfri) och skälen till att de har barn har varierat. Hos vissa så låg beslutet inte hos dem att de skulle bli gravida, en del hade nog trott att de skulle älska sina barn/att vara förälder men att det inte blev så och en del var så hjärntvättade av normen att "man ska ha barn", "Barn är meningen med livet" osv att de helt enkelt inte reflekterat över alternativet att man KAN vara lyckligt barnfri.Men ni som nu då har ångrat föräldraskapet, varför skaffar ni fler barn? Som kvinnorna i artikeln så var det ju flera som hade flera barn (de svenska alltså). Och det verkar gälla även några som omnämnts här. Är inte det egoistiskt om något, om man ångrar ettan, varför göra ett till? För att man tror att det blir bättre då? Det är nog den biten jag förstår minst.
Utan att gå in närmare så har jag blivit betrodd värre saker än att man ångrar sina barn.Men det är ju SUPERTABU! Det är ju inte nåt man går och pratar om! Herregud, en enda person har sagt till mig att denne varit fundersam över sin könsidentitet - det betyder inte att det är den enda jag någonsin pratat med som varit det. Bara att många andra förmodligen varit tysta.
Fast det var inte poängen, hur du uttryckt dig. Poängen var att för en person som ångrar sina ungar skulle de nog inte vända sig till den som tyckte att det var noll förändring att skaffa barn. Just för att det för dem varit en sån enorm förändring.
Och, jag tänker inte sitta och söka i gamla trådar. Så vi får helt enkelt vara överens om att inte vara överens. Jag tycker nog att du uttryckt dig mycket mer generellt än så.
Ps. Bra att du inte tog illa upp!
Det förstår jag nog inte riktigt. Att skriva korrekt är väl viktigt i alla lägen?Jo, det är det väl. Men i det här läget är det inte viktigt om det är många eller några, tycker jag.
Jag har en del att göra med rättshaverister. Av det har jag lärt mig att det faktiskt inte är viktigt att nagla fast vid saker i alla lägen. Låt passera, tänker jag. Fokusera på vad som är väsentligt.Det förstår jag nog inte riktigt. Att skriva korrekt är väl viktigt i alla lägen?
Men jisses amalia. Tar nån skada av att nån säger att det finns många som ångrar sina ungar?Det förstår jag nog inte riktigt. Att skriva korrekt är väl viktigt i alla lägen?
Jag tror många är skitless på föräldraskapet och gravt uttråkade. Många jag träffar på verkar verkligen less på sina ungar och ser dem mest som ett jobbigt problem. De ångrar sig säkert, men vågar inte tala öppet om det för det är ju ett förfärligt tabu. Ungefär som hon som skrev en bok om sina adopterade barn som hon gravt ångrade.Jag vet inte. Jag tror inte att det är varje förälder, kanske inte ens varannan. Det spelar egentligen inte så stor roll vad jag tror. Det viktiga är att vi inte vet.
Tusen "gilla".Jag tror många är skitless på föräldraskapet och gravt uttråkade. Många jag träffar på verkar verkligen less på sina ungar och ser dem mest som ett jobbigt problem. De ångrar sig säkert, men vågar inte tala öppet om det för det är ju ett förfärligt tabu. Ungefär som hon som skrev en bok om sina adopterade barn som hon gravt ångrade.
Jag tror att man verkligen skulle fundera hundra varv innan man skaffar barn och är man det minsta tveksam är abort det bästa alternativet, helt klart. Jag har stora svårigheter att knyta an till mina barn och älska dem för jag har aldrig blivit älskad eller anknuten till själv. Det är jättesvårt och en livslång sorg för mig att jag inte kan krama mina barn på ett självklart sätt. Dock har jag aldrig ångrat mina barn eller föräldraskapet eftersom jag ärligt kan säga att jag inte levt idag om jag inte hade dem, och att de är de bästa som hänt mig. Däremot, hade jag känt en minsta tvekan hade jag aldrig skaffat barn. Jag har full förståelse för de som väljer att inte skaffa barn och skulle aldrig i hela världen fråga varför man inte skaffar barn...alla tycker inte om barn, so What? Världen går inte under för det.
Men du missar ju hela grejen.@Tora Men hela din argumentation här är ju förklaring i sig. Du bara vägrar acceptera att det finns "många" som ångrar sina barn. Du bara kan inte. Du kan liksom inte greppa det, trots att folk lagt ner jobb på att förklara. Hela din inställning är så jäkla "aja men säkert" i den här tråden. VARFÖR skulle nån vända sig till dig? Skulle nån säga till mig att många ångrar att de inte skaffar barn skulle jag nog mest tänka "ja, många ångrar säkert det" utan att börja rota i HUR många och VARFÖR har ingen sagt nåt till mig och HUR kan det fungera.
Alltså det är ju inte kärnfysik. Vi är biljoner folk i världen. Självklart kan det finnas många som ångrar att de skaffat barn. Och många som ångrat att de inte skaffat barn. Och många som är glada med sina barn. Det senaste är ju i enlighet med normen och därför ca 10000 ggr lättare att uttrycka.
Så du jämför dina sms med att någon ångrar sina barn?Men jisses amalia. Tar nån skada av att nån säger att det finns många som ångrar sina ungar?
och nej, att skriva korrekt är inte viktigt i alla lägen. mina sms ser ut såhär: babe u up estoy muy cansada voy a cama vale. Väldigt inkorrekt. Himlen faller inte ner.
Svarar fast det inte var ställt till mig: Jag är en av de som tycker att det är skillnad på diskussion och debatt.Här på Buke brukar det alltid vara extremt höga krav på källor och allt andra möjliga bevis om man kommer med ett påstående.
Fast seriöst att nagla fast vid vissa saker är ju i princip vad som föregår på Buke så gott som hela tiden.Jag har en del att göra med rättshaverister. Av det har jag lärt mig att det faktiskt inte är viktigt att nagla fast vid saker i alla lägen. Låt passera, tänker jag. Fokusera på vad som är väsentligt.
Jag menar inte att du är rättshaverist! Jag försöker bara förklara hur jag tänker.
Hänvisar till mitt svar ovan. Jag tror och hoppas att jag inte är en som brukar skrika efter källa, för det är inte det jag är ute efter i en diskussion.Fast seriöst att nagla fast vid vissa saker är ju i princip vad som föregår på Buke så gott som hela tiden.
Många gånger är det ju vad det hela går ut på. Någon kommer med ett påstående och den första kommentaren är "Vad har du för källor på det?".
För att förtydliga så tror jag absolut att det finns de som ångrar sina barn. Det är bara det att på Buke har jag läst "Många ångrar sina barn" tillräckligt ofta för att bli nyfiken på varifrån "många" kommer.
Men tydligen är det inte okej att fråga för för första gången i Bukes historia så är det faktiskt så att det bara är så att det räcker med att "Någon skrev att någon sa något till mig".