Vad tänker ni om detta?

[cirkus]

Får man skriva så här? Men klockan 4 på morgonen och två barn som varit vakna i skift hela natten ligger det närmare att jag ångrar mig, än en vanlig förmiddag och sonen skriver sin första punkt efter en mening. Då känns varenda vakennatt värt det. Men mitt i natten kan jag inte känna så. Då vill jag bara sova.

Precis så får man skriva

Och precis så tror jag att det är - tiden kan sen variera i längd och intensitet åt bägge hållen

 

[Amha]

Får man skriva så här? Men klockan 4 på morgonen och två barn som varit vakna i skift hela natten ligger det närmare att jag ångrar mig, än en vanlig förmiddag och sonen skriver sin första punkt efter en mening. Då känns varenda vakennatt värt det. Men mitt i natten kan jag inte känna så. Då vill jag bara sova.

Ja det hoppas jag att man får skriva, det var väl ungefär dit jag ville komma i ett inlägg förut jag är inte riktigt människa nattetid och att kliva upp och trösta barn/byta blöjor osv pallar jag några gånger men inte hur många som helst innan humöret ryker

 

[Görel]

är det någon som vet varför rådet finns att man inte ska träffa den nyas barn på ungefär en halv evighet? Vad är problemet?

Jag tänker att om jag träffar någon med barn så är det ju närmast en dealbreaker att man inte inte står ut med varandras avkommor - då är det väl lika bra att kolla det så fort som möjligt.

Under min utbildning har det lärts ut att man inte ska introducera en ny partner för barnen innan man vet att det är något mer beständigt. Detta för att barn ska slippa utsättas för, och bygga upp relationer med, många olika partners.

 

[cirkus]

Under min utbildning har det lärts ut att man inte ska introducera en ny partner för barnen innan man vet att det är något mer beständigt. Detta för att barn ska slippa utsättas för, och bygga upp relationer med, många olika partners.

Det kan jag förstå - men jag tänker att man kan väl träffa varandras barn utan att basunera ut att man är ett par?

 

[Görel]

Det kan jag förstå - men jag tänker att man kan väl träffa varandras barn utan att basunera ut att man är ett par?

Håller absolut med dig om det, men så där resonerade lärare jag haft.

Och efter ett antal år på familjerätten tänker jag att det kan vara ett bra rättesnöre för vissa skilda föräldrar som inte hade omdöme själva att hålla barnen utanför sitt kärleksliv.

 

[Badger]

(Blev fel när jag svarade dig. Tar det på detta viset istället @Badger )

De flesta tycker nog att det är urpinsamt att inför partner och bekantskapskrets säga -du, det har ju varit jättebra det här i ett år nu och jag älskar dig, men seriöst, ungarna, klarar inte av det. Nu har jag träffat dem ett par gånger och det fungerar bara inte, Ciao


Om jag skall vara riktigt ärlig så tycker jag inte det är det minsta urpinsamt alls. Faktum är att jag tycker att det verkar ganska klokt.

Du nej men de allra flesta ska ju inte göra slut med just dig eller dina vänner. Om man har en makaber tendens till att läsa psykologspalter o forum så kan man notera att den enda jag stött på som rekommenderar göra slut för barnen är SvD psykologen. (Och jag tycker hon har rätt i det. Men det hjälps ju inte heller.)

Så det är väldigt okomplicerat. Rådet är att göra en stor emotionell investering först och träffa barnet sen.

Kombinationen av att tycka att man träffar barnen efter att man bestämt sig för att leva ihop -med att man inte kan bli ihop med någon om man inte gillar barnet går inte. Man kan få antingen eller.

Barnet riskerar antingen en sambo som inte gillar det eller en date som försvinner. Det måste bli så.

(Mellanting är såklart lagom. Jag vill bara klaga lite på två åsikter som inte fungerar i kombination om samma person uttrycker båda som självklarheter, vilket gjordes)

 

[Görel]

Men träffar man en partner med barn måste man hitta ett vettigt förhållningssätt till att barnen faktiskt existerar, och man måste ha någon form av relation till dem. Man måste bekräfta deras existens och rätt att existera.
Det senaste jag hörde var om en pappa som köpt hus med ny flickvän. Nya flickvännen ville att hans äldre barn skulle hålla sig på nedervåningen medan hon var på övervåningen med sitt barn. Samma pappa, alltså halvsyskon. Det är sällan jag går igång på sånt jag hört i jobbet nu för tiden, men detta hade jag lite svårt att släppa.

Tänker inte diskutera det ärendet mer, men tog det som exempel på hur illa det kan gå när en förälder skaffar ny partner som inte kan förhålla sig normalvettigt till barn från tidigare förhållande.

 

[cirkus]

Men träffar man en partner med barn måste man hitta ett vettigt förhållningssätt till att barnen faktiskt existerar, och man måste ha någon form av relation till dem. Man måste bekräfta deras existens och rätt att existera.
Det senaste jag hörde var om en pappa som köpt hus med ny flickvän. Nya flickvännen ville att hans äldre barn skulle hålla sig på nedervåningen medan hon var på övervåningen med sitt barn. Samma pappa, alltså halvsyskon. Det är sällan jag går igång på sånt jag hört i jobbet nu för tiden, men detta hade jag lite svårt att släppa.

Tänker inte diskutera det ärendet mer, men tog det som exempel på hur illa det kan gå när en förälder skaffar ny partner som inte kan förhålla sig normalvettigt till barn från tidigare förhållande.

Tyvärr så finns det många människor som verkligen inte kan förhålla sig till partners barn sedan tidigare. I min bekantskapskrets finns en unge vars pappa skaffade ny familj, pappan fyllde jämt under en av "sina" helger - han tog med nya familjen på en helg utomlands medan särkullsbarnet fick vara hemma med barnvakt. Så jävla taskigt. Det var alltså nya tanten som inte ville ha med barnet sen tidigare - hon ville fira "bara med familjen". Så jävla vidrigt att det knappt finns ord (jajuste, till saken hör att särkullsbarnet och pappan fller år på samma dag - så ungen fick vara ensam med "random" barnvakt på sin födelsedag)

 

[Badger]

Men träffar man en partner med barn måste man hitta ett vettigt förhållningssätt till att barnen faktiskt existerar, och man måste ha någon form av relation till dem. Man måste bekräfta deras existens och rätt att existera.
Det senaste jag hörde var om en pappa som köpt hus med ny flickvän. Nya flickvännen ville att hans äldre barn skulle hålla sig på nedervåningen medan hon var på övervåningen med sitt barn. Samma pappa, alltså halvsyskon. Det är sällan jag går igång på sånt jag hört i jobbet nu för tiden, men detta hade jag lite svårt att släppa.

Tänker inte diskutera det ärendet mer, men tog det som exempel på hur illa det kan gå när en förälder skaffar ny partner som inte kan förhålla sig normalvettigt till barn från tidigare förhållande.

Väldigt många av mina vänner växte upp med ensamma mammor (jag med) (bara för att: det var inte "ensamma mammor" i Aftonbladet version som det var speciellt synd om). Fanns inte en enda som inte hade en pappa som totalt dumpat ungar och skaffat nya bättre på annat håll, skicka presenter till jul. (utom min då som bara hade flickvän och fortfarande umgicks helger). Den klassiska styvmodern med förvirrad make som låter egna dottern sova i askan härskade på 70-talet . (Jag odlade ngn teori i tonåren om mäns oförmåga att bry sig om andra barn än de barn vars mor han bodde med, hans eller annan mans. )

 

[Badger]

Tyvärr så finns det många människor som verkligen inte kan förhålla sig till partners barn sedan tidigare. I min bekantskapskrets finns en unge vars pappa skaffade ny familj, pappan fyllde jämt under en av "sina" helger - han tog med nya familjen på en helg utomlands medan särkullsbarnet fick vara hemma med barnvakt. Så jävla taskigt. Det var alltså nya tanten som inte ville ha med barnet sen tidigare - hon ville fira "bara med familjen". Så jävla vidrigt att det knappt finns ord (jajuste, till saken hör att särkullsbarnet och pappan fller år på samma dag - så ungen fick vara ensam med "random" barnvakt på sin födelsedag)

Det är ju fortfarande pappan som gift sig med tanten. Jag saknar ord, det slår faktiskt det mesta. (Men jag tycker att det är förälderns ansvar att se till att nya partnern inte är hemsk mot ens barn. (Nya partnern har såklart ansvar att inte vara hemsk också men är man självisk och ond så är det nog svårt att tänka efter.).

 

[cirkus]

Det är ju fortfarande pappan som gift sig med tanten. Jag saknar ord, det slår faktiskt det mesta. (Men jag tycker att det är förälderns ansvar att se till att nya partnern inte är hemsk mot ens barn. (Nya partnern har såklart ansvar att inte vara hemsk också men är man självisk och ond så är det nog svårt att tänka efter.).

Jag tycker att båda två är mycket små människor

 

[Görel]

Jag blir så ondskapsfull när jag hör sådant att jag vill att nya tantens egna omsorgsförmåga utreds eftersom hon uppenbarligen har en empatistörning

 

[Monstermom]

Jag blir så ondskapsfull när jag hör sådant att jag vill att nya tantens egna omsorgsförmåga utreds eftersom hon uppenbarligen har en empatistörning

Det är inte ett dugg ondskefullt, vad uppfostrar hon för framtida medborgare egentligen!?

 

[mandalaki]

För fasen bläckis, får jag en nominering eller? @mandalaki

Du är alltid nonimerad, till allt

Men nu fick jag läsa igenom en bitvis aströttsam tråd för att förstå och så förstod jag ändå inte. En hel del tankeväckande också dock, av t ex dig, @Kattennizze @Tassetass och @LadyCovergirl

 

[Kattennizze]

Precis så får man skriva

Och precis så tror jag att det är - tiden kan sen variera i längd och intensitet åt bägge hållen

Ja. Men jag tycker att det är så viktigt att man INNAN man ens funderar på en graviditet att kolla att BÅDA föräldrarna (eller om man väljer att vara ensamstående) är okej med att kliva upp natt efter natt. Att man pallar, att man tycker att det är värt det. Gör man det inte så välj bort barn. Samt att ens partner inte tillhör de där 75% männen som inte tar ut föräldraledighet.

 

[Ray]

Ja. Men jag tycker att det är så viktigt att man INNAN man ens funderar på en graviditet att kolla att BÅDA föräldrarna (eller om man väljer att vara ensamstående) är okej med att kliva upp natt efter natt. Att man pallar, att man tycker att det är värt det. Gör man det inte så välj bort barn. Samt att ens partner inte tillhör de där 75% männen som inte tar ut föräldraledighet.

Men hur vet man att man pallar?
Jag pallar inte att kliva upp varje natt... Jag är så lycklig att jag senaste åren inte behövt göra det så ofta. Det är ju en kort tid man gör det och det var fruktansvärt många gånger. Jag var gråtfärdig tillslut och tänkte att aldrig mer.... Ändå tycker jag nu att det var värt det! Men det visste jag inte innan. Jag tänker att man vill väl inte bara ha barn för bäbistiden? Vissa genomlider bäbistiden men är jättefina föräldrar för det.
Känner familjer där mamman tagit alla föräldradagar- borde de verkligen avstått? Låter hårt tycker jag! Då skulle jag själv inte funnits ens och den tanken känns lite sorglig. Jag har haft ett bra liv trots att bara ena föräldern brydde sig när jag var liten och dessutom inte ens klev upp varje natt eftersom man faktiskt inte gjorde det förr.

 

[fia-lisa]

Ja. Men jag tycker att det är så viktigt att man INNAN man ens funderar på en graviditet att kolla att BÅDA föräldrarna (eller om man väljer att vara ensamstående) är okej med att kliva upp natt efter natt. Att man pallar, att man tycker att det är värt det. Gör man det inte så välj bort barn. Samt att ens partner inte tillhör de där 75% männen som inte tar ut föräldraledighet.

Jag håller med @Ray . Tänker också att man måste väl inte älska alla aspekter av föräldraskapet utan att vara en dålig förälder? Jag är tex. värdelös på att ha tålamod stressiga mornar och skulle gärna valt bort barn just de minuterna, men så är det ju just också bara en stund - ska man välja bort barn bara för att inte alla aspekter av livet med barn är glass och hallon tror jag det blir väldigt barnfattigt på jorden.

Jag tycker det är viktigt att min man och jag delar upp föräldraledigheten så att den passar oss båda på bästa sätt och nu råkar det vara så att det blir nästan på pricken 50% var. Att alla inte vill eller kan lägga upp det som vi, gör väl inte heller dem till sämre föräldrar som av den anledningen ska låta bli att skaffa barn?

 

[Amha]

Ja. Men jag tycker att det är så viktigt att man INNAN man ens funderar på en graviditet att kolla att BÅDA föräldrarna (eller om man väljer att vara ensamstående) är okej med att kliva upp natt efter natt. Att man pallar, att man tycker att det är värt det. Gör man det inte så välj bort barn. Samt att ens partner inte tillhör de där 75% männen som inte tar ut föräldraledighet.

Precis som tidigare påpekats, det där vet man ju verkligen inte innan. Att bli väckt nattetid även när man är extra sliten, kanske sjuk eller något också, går inte att riktigt förbereda sig på tror jag. Jag vet dessutom att jag blir helt vrickad av att vakna nattetid om jag väcks flera gånger. Jag fungerar verkligen inte och det är hemskt. Med stora tjejen sov jag middag flera omgångar varje dag. Nu har den stora tjejen blivit ett par år och ska roas på dagarna medan vi har en bebis också. Det ÄR tufft. Jag tycker inte att just det gör mig till en sämre förälder.

Angående föräldraledigheten är det faktiskt något jag inte vill tycka till om så länge den familjen är nöjda. Jag vet ett par fall där ena föräldern inte fått ta föräldraledigt alls efter de 10 dagarna trots att barnen är flera år och som faktiskt uttrycker missnöje kring det. Där är det svårt att inte tycka saker.

 

[Raderad medlem 6459]

Angående föräldraledigheten är det faktiskt något jag inte vill tycka till om så länge den familjen är nöjda.

Synd bara att det påverkar oss andra så jäääädra mycket hur nöjda de än är i familjen.

 

[Amha]

Synd bara att det påverkar oss andra så jäääädra mycket hur nöjda de än är i familjen.

Ja, det är jag väl medveten om att det gör och jag är absolut för att man delar 50/50. Det är inte det jag skriver utan att jag inte vill lägga något värde i hur andra delar upp sina dagar och det är skit att det måste vara en viktig del i jämställdhetsfrågan. Jag vill själv inte bry mig om det på en personlig nivå utan tänker till mer på vad jag vill förändra när det är val. I den bästa av världar hade alla varit lika värda ändå. Egentligen är jag nyfiken på hur många fler pappor än de jag träffat som vill ha mer föräldradagar än de två månaderna som är öronmärkta. Om jag har träffat mer än en som jag faktiskt behandlat ämnet med, dvs relativt nära relationer ändå, måste det ju finnas betydligt fler som av olika anledningar vill. Jag kan se flera faktorer som gör att de inte vill/kan. För att nämna några så har vi jobb (press från fula chefer de inte kan stå emot, har mött en sådan där chefen var en riktig dumjävel), kvinnan anser sig ha större bestämmanderätt till dagarna (mött två och läst inlägg på Buke från minst en till).

Ungefär här lämnar jag diskussionen om jämställdhet för den här gången