Sv: Vad säger man till kompisen....
Vad skönt det var att läsa (delar av) denna tråden och känna att man inte är ensam om vissa känslor.
Jag är själv ofrivilligt barnlös och har fått konstaterat att jag inte kommer att få några biologiskt egna barn. Jag avskyr också att höra att barn är meningen med livet eftersom det får mig att ifrågasätta mig egen existens. Samhället de senaste åren med sin enorma fokusering på barn har blivit allt mer elakt mot oss barnlösa. Förr var barn en naturlig del av livet, nu är de livets underverk och det ständiga samtalsämnet. Jag har fått min beskärda del av kommentarer, värst är dem som klappat mig på magen och undrat när det är dags då jag gått upp i vikt pga att jag är ledsen över min barnlöshet. Jag bara LÄNGTAR tills jag blir för gammal för att få frågan om inte jag ska ha barn och tills mina vänner/syskon slutat alstra barn och kanske kan tänka sig att prata om något annat för en gångs skull. Ibland blir så jag fruktansvärt bitter. Det är verkligen barnmagar, barnvagnar, barnprat och "lyckliga familjer" överallt.
Det man säger till kompisen...är att hon är bra som hon är, med eller utan barn så har hon ett eget värde.
