Vad säger man till kompisen....

[Ela]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Tack så jättemycket för alla kloka svar

Ja vet att kommentarer som slappna av så löser det sig, eller sluta tänka på det så ska du se att det ordnar sig är det VÄRSTA hon vet.

Jag ska försöka vara en bra vän och lyssna, tipset att hjälpa till att föra in samtalet på annat när det blir jobbigt för henne va ett bra tips.

Poppinella: Tack så mycket för att du delar med dig av dina erfarenheter.

Bananabambi: Tack så jättemycket för att du berättar om hur det var för dig. Kul att det löste sig och att du blev gravid till slut.

 

[Mitten]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Åh vad jag grät av ditt inlägg För PRECIS så känns det! Vi försökte i över 3 år och jag hatade alla andras magar och för att inte tala om alla som blev 'hoppsangravida'. Och alla släktingar och vänner som påpekade att det var dags.

TS :

Vi bestämde oss för en fertilitetsutredning och jag hann ta blodproven - och när jag väntade på nästa cykel så kom den aldrig, för jag plussade ! Bara sådär på naturlig väg! När jag säger det får jag ofta kommentarer som att 'ja det var för att du slappnade av' eller för att 'jag slutade tänka på det'. Skitsnack. Jag hade en makalös tur just den gången. Och jag är lycklig och tacksam!

Vänner som lyssnar på en är guld värda, när man får gråta och vara lessen och känna sig okvinnlig och värdelös. Man måste få ur sig känslorna för att inse att det inte alls är så. Och som sagt, ett år = 12 försök, inte SÅ många ändå! Jag tror din kompis har goda chanser! Man jag tycker att hon ska söka hjälp, fertilitetsutredningar är guld! Och ÄLstickor så man vet att man FÅR ÄL.

Jag hållr tummarna och tycker att du är en toppenvän som bryr dig så mycket !

 

[Poppinella]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Det var så lite så!

Jag hoppas det löser sig för din vän och som sagt så tror jag att hon är väldigt glad att hon har dig som lyssnar och bryr sig!

 

[mino]

Sv: Vad säger man till kompisen....

*kl*
jag skulle gärna vilja höra lite fler svar på TS's fråga!

Jag har en bekant som inte har kunnat få barn med sin sambo som har en sjukdom. Nyligen fick jag höra att hon var arg och förolämpas av de som beklagade sig för att det var jobbigt att vara gravid. Och jag kände att det hela hamnar i en helt omöjlig situation eftersom man verkligen inte menar sånt prat som någon sorts pik, utan kanske mer som ett förstrött svar om någon frågar hur man mår. Jag kan förstå att hon blir upprörd men samtidigt kan jag förstå att andra som inte varit i samma situation inte värderar graviditeter på samma sätt. Kan det vara så att man som "lättfertil" helt enkelt bör undvika att prata om allt som har med barn och graviditet etc att göra? Vad bör jag göra i en situation där min kompis frågar mig hur jag mår, det känns ju fel att börja tindra och det är fel att beklaga sig. Är bästa sättet att ducka frågan så gott det går?

 

[Javan]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Fast om jag INTE vill veta hur ngn mår (om det är en kompis) så frågar jag inte anser jag. Frågar jag en gravid kvinna hur hon mår får jag ju räkna med att få graviditetskrämpor som svar?

Frågar ngn mig bara sådär i förbifarten så svarar jag oftast jo bra (för de som bara frågar för att vill egentligen inte veta).

Frågar hon dig så svara ärligt men man behöver ju inte heller älta sig i det som är utan kan gå vidare i samtalet frågar ngn annan medan man är med denna vän kan man ju släta över och prata om annat och gå in på detaljer sedan?

 

[Poppinella]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Länkade till en sida tidigare i tråden, där står en massa bra saker:

http://hem.passagen.se/chisanna/guide.htm

 

[Sunshine]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Det gar val bra att saga "bra tack" alt "nja sadar, kanner av fogarna idag" (eller vad det nu ma vara) och sen inte fordjupa sig mer i det?For det AR verkligen jobbigt att hora folk beklaga sig over graviditetskrampor nar man sjalv inte vill nagot hellre an att lida av sadana. Och varst av allt ar de som sager att de avskyr att vara gravida (aven om det sakert ar helt sant och av forstaeliga skal!). Man ar helt enkelt extra kanslig som ofrivilligt barnlos.
Basta bemotandet nagonsin fick jag av min barndomskompis, vi fikade flera ganger under hennes graviditet och aldrig nagonsin namnde hon ett ord om den - daremot svarade hon pa fragor om jag stallde dem. Det tycker jag var fantastiskt hansynsfullt (dessutom hade hon ju massor av andra kompisar gravida/foraldrar som hon kunde snacka barn med hur mkt hon ville).

 

[Sunshine]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Gud vilken bra. Precis sa dar ar det ju!

 

[Mitten]

Sv: Vad säger man till kompisen....

*kl*

Jag har en bekant som inte har kunnat få barn med sin sambo som har en sjukdom. Nyligen fick jag höra att hon var arg och förolämpas av de som beklagade sig för att det var jobbigt att vara gravid.

Ja det här är ju också en grej ... när jag nu väl BLEV gravid hade jag skitjobbigt med fogarna och jag har gått på kryckor sedan OKTOBER tills april när Elina föddes. Kunde inte gå utanför dörren de sista 3 månaderna. Det var inte alltid så j*vla kul, men sa man nåt så fick man kommentaren att 'jag skulle vara tacksam att jag var gravid'. Det är inte alltid så himla enkelt Så klart var jag jättelycklig, men smärtan är inte mindre för det.

Det jag menar egentligen är att man skall vara finkänslig och förstående mot de som har svårt att bli gravida (som sagt, jag vet hur dåligt JAG mådde) men samtidigt får man inte bli överdriven heller ... Folk måste ju få leva sina liv utan att vara rädd för att säga saker som någon KAN ta illa vid sig av. Svår balansgång Men att bara göra sig till martyr mår man inte bättre av.

 

[Mitten]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Ja just 'avskyr att vara gravid' är ju kanske inte den bästa kommentaren ... Den skulle jag inte heller få för mig att säga

 

[mino]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Tack, där fanns flera bra tips!

 

[Poppinella]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Ja vet att kommentarer som slappna av så löser det sig, eller sluta tänka på det så ska du se att det ordnar sig är det VÄRSTA hon vet.

Nu kan jag DEFINITIVT säga att det inte hjälper att slappna av för nu har vi fått reda på att det inte kommer bli barn på naturlig väg hur mycket vi än försöker....

 

[Mitten]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Nu kan jag DEFINITIVT säga att det inte hjälper att slappna av för nu har vi fått reda på att det inte kommer bli barn på naturlig väg hur mycket vi än försöker....

Jag beklagar sorgen Lider med er.
Kan det funka med IVF ? Eller är det adoption som gäller? (du behöver såklart inte svara om du inte vill)

 

[Poppinella]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Jag hoppas att det kommer funka med IVF, men vet inte än. Vi har inte fått reda på VAD som är fel, bara att det inte kommer fungera. Har ringt och bett om svar, men får inga förrän om två veckor då nytt prov och undersökning väntar för maken. Han ska ringa nästa telefontid (fredag) för det kan ju vara så att de bara inte lämnar ut svaren till mig, men han har ju rätt att få reda på det i alla fall... eller?
Jag sa att vi ju ville veta om vi vågar hoppas på IVF eller inte, men hon kunde inte svara på det nu (fick nog inte heller).

 

[Mitten]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Vad jobbigt
Är det maken det är 'fel' på brukar det ju vara enklare än om det är kvinnan ... om det finns några spermier alls som är livsdugliga, vill säga.

Jag håller tummarna för er, och jag beklagar sorgen än en gång.

 

[Poppinella]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Tack så mycket, det slutar väl bra på ett eller annat sätt... till slut. Bara man kan få veta mer hade det kännts lite bättre. Då hade man i alla fall vetat vad man vågar hoppas på och vad man kan glömma, nu har vi ingen aning och det känns skit!

Nåja, nu ska jag sova och ladda för en ny arbetsdag (det var jobbigt där ikväll). God natt!

 

[Ela]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Nu har min kompis så långt som till IVF. Dom hittar inget fel på vare sig henne eller hennes kompis men nu är det IVF som gäller och det är väl sista chansen.

Jag hoppas så att hon blir gravid men är samtidigt jätterädd för vad som ska hända om hon inte blir gravid. Hon mår ju redan nu jättedålig och nu finns det ju ändå hopp.
Samtidigt kanske det kan vara skönt att veta...

Någon här som har erfarenhet av IVF, hur stora är chanserna att bli gravid? Hur är det att genomgå en IVF?

 

[Pirat]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Jag har genomgått IVF och blivit gravid på andra försöket. Är i vecka 11 nu och håller tummarna för att bli mamma i juni.

Jag vet att upplevelserna varierar enormt, men jag tyckte att det var en baggis att genomgå IVF. Jag fick inga biverkningar av hormonbehandlingen och själva ingreppen kändes inte alls. Allt var helt okomplicerat för mig.

Däremot har jag drabbats av överstimuleringssyndrom i samband med graviditeten, och DET har varit jobbigt. Jag har varit sängliggande i sex veckor och precis blivit bättre nu. Men dessa besvär har uppstått just för att IVF:en resulterade i en graviditet. Om jag inte hade utvecklat graviditetshormon ovanpå stimuleringen hade jag aldrig mått så här. Och det är ju lättare att uthärda eländet när man vet att befruktningen har lyckats.

Jag vet inte hur stor chansen är generellt med IVF. Vi fick en individuell bedömning och gavs rätt höga chanser att lyckas (åtminstone för min ålder, jag är 37 år). Vill minnas att det landade på runt 40% chans. Vi betalade för tre försök direkt, och bestämde oss för att stoppa där om inget av försöken lyckades. Nu slipper vi förhoppningsvis utnyttja tredje försöket.

Jag har gjort IVF på en privatklinik i Uppsala, och det finns rätt bra information på deras hemsida: www.linne.se

Hoppas att det går bra för din kompis!

 

[tictac]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Om jag minns rätt så blir ca 60-70 % gravida på tre försök, själv blev jag gravid på tredje försöket. Jag är nu i v 34.

Vi fick också diagnosen oförklarligt barnlösa, efter två misslyckade försök så trodde jag aldrig att det skulle gå. Inför sista försöket så gick jag på akupunktur, och helt plötsligt från att bara fått ett bra embryo per gång blev det fem bra - ett är nu en bebis i min mage och fyra finns i frysen för syskonförsök.

Jag fick inte mycket biverkningar av alla mediciner som jag tog, men det är väldigt olika, en del får jättemycket biverkningar. Mest jobbigt var det att vänta efter att de satt in embryot, då kunde man inte göra något, bara vänta på att ta grav-test. Det var också jobbigt att hela tiden planera in så att ingen märkte varför man helt plötsligt var iväg så mycket, ledig från jobbet. Vi berättade inte för någon (jo, jag berättade för en kompis, men hon hade redan gissat vad som var på gång), sen inför sista försöket så berättade jag för min chef också - det blev lite för mycket påverkan på jobbet.

Hoppas att allt går vägen för din kompis.

 

[Pirat]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Just det, om man räknar utifrån tre IVF-försök blir chansen oftast betydligt högre än 40% förstås.

Det som avgör är ålder i kombination med hur många omogna äggblåsor man har på äggstockarna. Om man t ex har haft förhållandevis få menstruationer i livet (långa cykler) brukar man ha bättre prognos när det gäller IVF. Det finns en slags tabell här: http://www.linne.se/resultat/ (Scrolla ner på sidan.)

Den utgår från ett försök.