Vad säger man till kompisen....

[CillaW]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Grattis till era IVF-graviditeter!!!

En fråga: har ni bekostat dem själva?

 

[Pirat]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Tack!
Ja, det fick bli ur egen ficka.
Vi ställdes i landstingskö efter fertilitetsutredningen men det tar ungefär två år i Stockholm. Och en annan börjar ju bli lite till åren.

 

[tictac]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Tack!

Nej, vi fick tre försök från landstinget, bor i Skåne och här är ingen kö (eller man får vänta några månader från det att remissen är skickad) - tog ca fyra månader från remissen skickades till vi hörde från kliniken vi skulle göra IVF hos.

 

[CillaW]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Det är ju inte alla oförklarligt barnlösa som får IVF bekostat av landstinget, därav min fråga.

 

[Ela]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Tictac och Piraten tack så mycket för era berättelser

och ett stort GRATTIS till era graviditeter

 

[liselott100]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Tre IVF-försök har jag gått igenom och inga barn blev det. Tyckte att det var fruktansvärt jobbigt att gå igenom dessa försök. En massa känslor från hopp till förtvivlan när det gick åt skogen. Och alla dessa magar och barnvagnar och massor med tjat om barn hela tiden. Mådde dåligt av alla hormoner. Nej efter tredje försöket bestämde jag (vi) oss för att inte utsätta oss för det här mer. Det måste ju finnas ett liv för oss som inte kan få barn också. Blir så förbannad på alla som enbart ser att barn är meningen med livet, det är precis som mitt liv är totalt meningslöst. Tro mig jag har tyckt så många gånger, att det inte finns någon mening med mitt liv men inte längre. Nu finns det ingen möjlighet för mig att göra flera försök, p g a min endometriossjukdom (som de hävdar inte försämrar chanserna), ha sicket skämt, det är klart att det blir sju resor värre att få barn om äggstockar och livmoder blir totalförstörda av den här sjukdomen, de som säger att det inte har någon betydelse vet inte vad de snackar om. Hade jag inte lidit av endometrios hade jag troligtvis haft båda mina äggstockar kvar, en fungerande livmoder utan muskelknutor m m och troligtvis ett gäng (eller åtminstone två) barn. Visst är jag bitter emellanåt, svårt att inte vara det i det samhälle man lever i som är så till den grad fokuserad på den "perfekta" familjen, men jag försöker att se positivt på detta också. Jag har ju faktiskt möjligheter som mina vänner med barn inte har. Jag kan göra precis vad jag vill, när jag vill, behöver bara tänka på mig själv och mina egna behov. Jag kan lägga alla mina besparingar på mig själv ! Självklart hade jag bytt detta mot ett barn men nu blev det inte så, så då får man försöka se positivt på det hela. Det jag kan tycka är jobbigt nu är när det är enbart barnsnack när man träffar sina vänner, lite jobbigt när man inte har något att tillägga i diskussionen, förstår att de vill prata barn men man kanske kan tänka sig för och hålla sig till ämnen där alla kan vara delaktiga, ett litet tips till er som gärna pratar om era barn.
/Liselott

 

[Pirat]

Sv: Vad säger man till kompisen....

*raderat*

Skickar PM istället.

 

[ameo]

Sv: Vad säger man till kompisen....

*knapplån*
Detta är inte en egen erfarenhet, utan gäller en vän som försökte bli gravid i väldigt många år (typ 10 eller nåt) och detta avrundades med två misslyckade IVF-försök. Hon kände att hon inte skulle orka med ett till försök utan de bestämde sig för att adoptera i stället och när de väl fattat det beslutet och gått igenom utredningsprocessen så kände hon ett inre lugn och såg fram emot ett barnbesked. I kontakten med andra adoptivföräldrar insåg de att det var en vanlig reaktion, och att många frågade sig varför de inte tagit detta steg tidigare, varför de utsatt sig för de psykiskt påfrestande behandlingarna etc.

Nu fick just denna historia ett helt annat slut (innan barnbeskedet, tackochlov!), med otrohet, skilsmässa och ny partner - och plötsligt blev hon gravid på naturlig väg... Var förmodligen helt enkelt inte kompatibel med sitt ex. Men det är en annan story...

 

[tictac]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Det är ju inte alla oförklarligt barnlösa som får IVF bekostat av landstinget, därav min fråga.

Stämmer det verkligen? Så har inte jag förstått det.

Eftersom barnlöshet klassas som sjukdom (av WHO) så skall alla som inte kan få barn på naturlig väg få hjälp med IVF/inseminationer. Naturligtvis finns det undantag - om livmoder saknas etc. Men alla som inte blir gravida och har genomgått undersökning har rätt till IVF, vad jag förstått. Sen är det olika hur många försök man har - det beror på landstingets bestämmelser. Även åldern spelar in, i Skåne skall kvinnan inte ha fyllt 39 för att få påbörja försöken. Sen finns det ju andra regler som att mannen och kvinnan skall bo tillsammans, och ha gjort det minst två år, de får inte heller ha gemensamma barn, kvinnans BMI får inte överstiga 30. Om det är så att chansen att bli gravid bedöms som mycket liten (tex att man vid första försöket inte får ut några ägg) - då kanske man inte får fler försök, men det är nog inte så vanligt. Kanske några av dessa regler du tänkte på - för huvudregeln är att alla som försökt mer än ett år har rätt till hjälp, vilket jag är mycket tacksam för.

Detta gäller hetero-par - jag vet att andra regler gäller för homo-par.

 

[Kattennizze]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Det är ju inte alla oförklarligt barnlösa som får IVF bekostat av landstinget, därav min fråga.

Det var intressant, hur kommer det sig? Vilka medicinska skäl anger man då? Jag fick mitt hittintills enda IVF-försök betalt av landstinget och är nu gravid i snart v. 32. Är oändligt tacksam för att landstinget bekostade försöket och att det lyckades så bra.

 

[Kattennizze]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Jag tycker du är modig som skriver om dina känslor, och jag håller helt med dig, barnsnack när det finns människor med som inte har barn är oförskämt och ohyffsat. Alla ska kunna delta och alla är inte intresserade av barn. Dessutom finns det faktiskt män och kvinnor som INTE vill ha barn, som inte ser som sin livsuppgift att skaffa "familj" utan prioriterar andra saker. Det är något som jag också retar mig på, varför anses man bli en familj bara för att man skaffar barn?? Jag och min man och våra två hundar ÄR redan en familj, även om vi nu faktiskt väntar barn. Jag kan inte förstå människor som bara ser sin livsuppgift som att skaffa barn, livet rymmer så oändligt mycket mer, och jag vill ha flera bitar i mitt liv.

 

[Pirat]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Jag tycker du är modig som skriver om dina känslor, och jag håller helt med dig, barnsnack när det finns människor med som inte har barn är oförskämt och ohyffsat. Alla ska kunna delta och alla är inte intresserade av barn. Dessutom finns det faktiskt män och kvinnor som INTE vill ha barn, som inte ser som sin livsuppgift att skaffa "familj" utan prioriterar andra saker. Det är något som jag också retar mig på, varför anses man bli en familj bara för att man skaffar barn?? Jag och min man och våra två hundar ÄR redan en familj, även om vi nu faktiskt väntar barn. Jag kan inte förstå människor som bara ser sin livsuppgift som att skaffa barn, livet rymmer så oändligt mycket mer, och jag vill ha flera bitar i mitt liv.

Åh vad jag håller med dig!

 

[Calazirya]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Även jag håller med dig.

Var till och med en person som sa till mig när jag berättade att jag var gravid

- Men oj vad roligt, nu blir ni en riktigt familj..( )



Vadå, riktig familj ? Jag anser att sambon, jag och hunden är MIN familj och så har jag resonerat sedan vårat förhållande gick från dejt till mer allvar.

Sådana kommentarer får mig att se rött

 

[CillaW]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Det var intressant, hur kommer det sig? Vilka medicinska skäl anger man då? Jag fick mitt hittintills enda IVF-försök betalt av landstinget och är nu gravid i snart v. 32. Är oändligt tacksam för att landstinget bekostade försöket och att det lyckades så bra.

Samkönade par får ingen hjälp av landstinget, fast de har genomgått 20-talet resultatlösa inseminationer och borde klassas som "oförklarligt barnlösa".
På vissa sjukhus kan man man få IVF, men måste betala själva (sådär 27000 kr).

 

[CillaW]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Stämmer det verkligen? Så har inte jag förstått det.

Eftersom barnlöshet klassas som sjukdom (av WHO) så skall alla som inte kan få barn på naturlig väg få hjälp med IVF/inseminationer. Naturligtvis finns det undantag - om livmoder saknas etc. Men alla som inte blir gravida och har genomgått undersökning har rätt till IVF, vad jag förstått. Sen är det olika hur många försök man har - det beror på landstingets bestämmelser. Även åldern spelar in, i Skåne skall kvinnan inte ha fyllt 39 för att få påbörja försöken. Sen finns det ju andra regler som att mannen och kvinnan skall bo tillsammans, och ha gjort det minst två år, de får inte heller ha gemensamma barn, kvinnans BMI får inte överstiga 30. Om det är så att chansen att bli gravid bedöms som mycket liten (tex att man vid första försöket inte får ut några ägg) - då kanske man inte får fler försök, men det är nog inte så vanligt. Kanske några av dessa regler du tänkte på - för huvudregeln är att alla som försökt mer än ett år har rätt till hjälp, vilket jag är mycket tacksam för.

Detta gäller hetero-par - jag vet att andra regler gäller för homo-par.

Precis. Reglerna är olika. Varför??
Alla som inte blir gravida och som genomgått undersökning har inte rätt till IVF.

Jag är jätteglad för er som kämpat för att bli gravida och fått hjälp, tro inte annat.

 

[Kattennizze]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Samkönade par får ingen hjälp av landstinget, fast de har genomgått 20-talet resultatlösa inseminationer och borde klassas som "oförklarligt barnlösa".
På vissa sjukhus kan man man få IVF, men måste betala själva (sådär 27000 kr).

Vidrig diskriminering! Det känns som stenåldern ibland med det här med IVF, inga surrogatmödrar är tillåtna, jag kan inte donera mina överblivna embryon om jag hade några i frysen, olika landsting har olika regler...Mycket märkligt. och ändå visar forskningen att IVF-behandlingar är samhällskekonomiskt mycket lönsamma!

 

[CillaW]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Vidrig diskriminering! Det känns som stenåldern ibland med det här med IVF, inga surrogatmödrar är tillåtna, jag kan inte donera mina överblivna embryon om jag hade några i frysen, olika landsting har olika regler...Mycket märkligt. och ändå visar forskningen att IVF-behandlingar är samhällskekonomiskt mycket lönsamma!

Visst är det orättvist?

Och okänt - de flesta tror att samma regler gäller för alla.

 

[Javan]

Sv: Vad säger man till kompisen....

I Umeå har de blivit anmälda till JO? tror jag för att de har OLIKA taxor för samma behandling om man är ett homsexuellt par eller hetrosexuellt par. Hur märkligt som helst och jag hoppas de åker dit på det.

 

[CillaW]

Sv: Vad säger man till kompisen....

I Umeå har de blivit anmälda till JO? tror jag för att de har OLIKA taxor för samma behandling om man är ett homsexuellt par eller hetrosexuellt par. Hur märkligt som helst och jag hoppas de åker dit på det.

Jag med!!
I Uppsala har det också blivit en anmälan.
Jag är ganska säker på att Linköping också har olika taxor.

 

[Javan]

Sv: Vad säger man till kompisen....

Ja det är ju inte så att kostnaden skiljer sig för om man är gay eller inte... Rena stenåldern.