Vad man har i handen...

[Spider84]

Sv: Vad man har i handen...

Jag tror att stöd blir ett fel ord...hästen ska alltid söka kontakt med ryttarens hand, vare sig det är på stång, kapson eller tränsbett.

Aldrig stöd, som i mina öron är att hästen lägger vikt på handen.

 

[Fnytt]

Sv: Vad man har i handen...

Jag tror att stöd blir ett fel ord...hästen ska alltid söka kontakt med ryttarens hand, vare sig det är på stång, kapson eller tränsbett.

Aldrig stöd, som i mina öron är att hästen lägger vikt på handen.

mja...kontakt/stöd...jag menar alltså inte att hästen ska hänga i handen utan...ja ha kontakt som du sa...jag menade att i AR "tvingar" man inte fram hästen till den där kontakten som man väl ofta gör inom klassisk dressyr?

 

[Spider84]

Sv: Vad man har i handen...

Den där diskussionen har vi haft här inne så många gånger att det inte känns lönt att starta den igen.

Jag brukar säga så här: jag vill ha kontakt, inte stöd...sen säger jag inget mer om vad någon annan har.

 

[Mabuse]

Sv: Vad man har i handen...

Återigen, kopierar jag mitt PM till dig, rakt av:

Om andra inläggsskrivare på forumen på bukefalos skämtar, när de påstår saker som inte är sant, så är det väl så.

Annars har jag fått lära mig betydelsen av ironi. Det har nämligen JAG drabbats av många gånger här på bukefalos.

Jag försökte vara "lustig", precis som många andra på forumet brukar vara. Moderatorer får faktiskt också vara lustiga... för vi är också människor och därför råkade jag uttala mig ironiskt.

Tack och hej, leverpastej. Nu byter i alla fall JAG ämne.

Mvh

IngelaH

Om man skämtar, och det uppenbarligen inte framgår för motparten, så är det en bra idé att förklara att saken var menat som ett skämt, och inte bara ignorera de frågor man får. Det underlättar. Ett annat tips är att använda den här smileyn: , och inte den här för att markera att man skämtar.

 

[axel]

Sv: Vad man har i handen...

ja men, som jag har lärt mig iaf så ska hästen söka stödet själv inte jag som ska "tvinga" hästen att ta stöd i munnen. jag rider inte på stång och har aldrig gjort...så jag vet inte om det är annorlunda då hmm..

Det där är oxå en missuppfattning.
Att man tar sig ett stöd/sug.
Man vill på en outbildad häst ha det för att bakbenen ska trampa på mot det o för att kunna spänna den där pilbågen.
En långsam överföring av skjutkraften till mer bärkraft.
Samling ligger inte högst upp i klassiska dressyren, där man vill ha en långsam övergång från hästens naturliga sätt att bära upp sin vikt-framvikt.
vid för snabb belastning av bakkärran kan leda till överbelastning i bakknäna, vilket har blivit nästan lika vanligt som kotledsinfl. i framkotorna- varför?

 

[Mabuse]

Sv: Vad man har i handen...

Jag tror att stöd blir ett fel ord...hästen ska alltid söka kontakt med ryttarens hand, vare sig det är på stång, kapson eller tränsbett.

Aldrig stöd, som i mina öron är att hästen lägger vikt på handen.

Ok, men om jag berättar att stöd betyder något annat i vanlig dressyr, att man absolut inte vill ha vikt i handen när man pratar om stöd, skulle du då säga att stöd är fel? Vad är fördelen med att inte ha stöd (obs, stöd, inte vikt)?

Jag börjar tro att AR och vanlig dressyr är exakt samma sak, det är bara terminologin som är annorlunda. Vi kallar det stöd, ni säger kontakt, man menar exakt samma sak. Det som skiljer är betslingen och sadeln, samt att man också kan arbeta ovan mark i AR.

Och utbildningsordningen - i vanlig dressyr kommer trav och galopp innan skolorna.

Dressyrryttare tänker: trava och galoppera måste hästen lära sig, tids nog blir den stark, men skolorna kan vänta tills hästen är stark nog. Ingen idé att rida skolor om hästen inte kan göra dem korrekt.

AR-ryttare tänker: skolorna måste hästen lära sig, tids nog blir den stark tllräckligt för att göra dem korrekt, men trav och galopp kan vänta. Ingen idé att trava och galoppera om inte hästen kan göra det korrekt.

 

[Spider84]

Sv: Vad man har i handen...

I mina öron kommer stöd alltid att låta fel oavsett hur det förklaras, därför använder jag aldrig det ordet.

Nja, AR och vanlig dressyr har extremt många skilda nyanser. De klarnar när man sätter sig in i det mer. Men om man tittar på ytan så kanske man kan tycka att det är lika.
Vi har en annan väg att gå när vi utbildar våra hästar, vi har andra mål, vi sitter annorlunda (tro det eller ej)...eller ja ska göra iaf, vi går inte efter ett bestämt TR o.s.v.

Betsling och sadel behöver inte skilja sig...det är nog den minsta skillnaden jag kan se på AR och vanlig dressyr.

Vi rider med mer ställning/böjning, mera framåt-nedåt, mindre tempo, samling innan ökning.
Skritt en bra bit innan trav, ibland piaff innan galopp, ökad trav efter passage.
Piaff är t.ex. inte ett mål utan ett medel... o.s.v. Sedan vet jag att det beror på vem man talar med inom den vanliga dressyren. Folket som är inne på buke kan/hävdar att de kan (beror på vem man ser på i alla kategorier) mer än vad allmänheten verkar kunna.

När jag t.ex. var på "clinic" i helgen för en av Sveriges mest kända dressyrryttare satt jag bara och tänkte: om man släpper på de där nosgrimmorna så hade varenda häst gått och gapat och tjafsat för att de blev så dragna i munnen.

Den höga skolan och den militäriska ridningen har skiljt sig länge och har legat i luven på varandra länge och så lär det nog förbli ett tag till.

 

[axel]

Sv: Vad man har i handen...

När jag t.ex. var på "clinic" i helgen för en av Sveriges mest kända dressyrryttare satt jag bara och tänkte: om man släpper på de där nosgrimmorna så hade varenda häst gått och gapat och tjafsat för att de blev så dragna i munnen.

Gick tyvärr inte på den
Men när man premierar energin o sen kommer till en tillställning så får hästarna som regel än mer energi o har då svårt att vänta på sin ryttare- vet hur det kan vara.

Vill ändå inte ta till straffryggning för att lösa det, utan tränar rutin. Man kan ta hästarna i munnen mer ibland för att förtydliga- om man ger eftergiften. Hästen blir inte kuvad, utan lär sig vartefter spänningen släpper.

 

[Mabuse]

Sv: Vad man har i handen...

Militärridning? Vilka skulle det vara?

Och, nja, ligger i luven, vet jag inte. De ena gillar historia och tjusiga hingstar, de andra tycker det är snyggt med hatt och frack. De ena strävar mot enhandsfattning på gammaldags stång och spansk bladsadel, de andra mot kandar och dressyrsadel. Olika ramverk men samma sak.

Sen verkar ärligt talat huvuddelen av AR i Sverige vara mil ifrån BB, spanska hovridskolan etc. Ungefär lika långt som det är mellan Lisa skogsmulle och hennes travare och Kyra Kyrklund och Farbenfroh.

Att man har vänt på en del saker i utbildningsstegen hade jag ju redan konstaterat.

 

[Spider84]

Sv: Vad man har i handen...

Nja h*n som red hävdade bestämt att h*n red med en lång fin hals. Jo visst var halsen lång...men inte på rätt sätt.

Sedan finns det givetvis folk som rider bra också. Blev bara duktigt skrämd av det där. Folk satt och beundrade det (bokstavligt talat), medan jag och några till satt och svor över det. (de bakom oss tyckte INTE om oss).

Mabuse
Militärridning: du vet som i det militären red nrä de använde hästar mer.
Och jo de har alltid legat i luven på varandra...när hästen användes för mer framåt av militären och de andra höll kvar den gamla skolan från ridakademierna. Sådant ligger fortfarande till viss del kvar och spökar.

Vad har spanska ridskolan att göra med AR?
Mil från utbildningsmässigt sätt ja visst...vad förväntar du dig på 10år? För äldre än så är inte BB's lära.
De som nu hittar vettiga tränare, de finns faktiskt, går fint uppför trappan i den mån häst och ryttare kan. Vissa stannar på vägen p.g.a begränsningar eller att de inte vill högre, andra fortsätter uppåt...lååångt uppåt.

Man måste inte bli som den man tränar för eller lär efter. Så länge man lär och tar till sig och rider sin häst på ett bra sätt spelar det ingen större roll.

Sen får du tro att AR och vanlig dressyr är densamma om du vill...det är inte så mycket jag kan göra åt.
Du verkar vilja fråga mycket, men lyssna inget på svaren...om du redan vet svaren varför frågar du?

 

[flashlight]

Sv: Vad man har i handen...

Sen verkar ärligt talat huvuddelen av AR i Sverige vara mil ifrån BB, spanska hovridskolan etc. Ungefär lika långt som det är mellan Lisa skogsmulle och hennes travare och Kyra Kyrklund och Farbenfroh.

Ja det har jag konstaterat också, det kanske är det som gör allt så förvirrat. Det pratas om saker man öht inte ser skymten av många gånger, samling tex. Tror att utbildningspalnerna ibland är längre än en hästålder.

Jag försöker fatta precis som du men blir rätt förvirrad, emellanåt. Det har klarnat lite nu i alla fall.

 

[boella]

Sv: Vad man har i handen...

Vill ändå inte ta till straffryggning för att lösa det, utan tränar rutin.

Axel, vad menar du med det, sist jag red för en AR person och straffryggade min faktiskt rätt oförskämda häst så bara gapade personen ifråga, verkade inte vara en metod inom AR däremot inom NH
Där använder man det ofta som metod att få hästen att välja något mer bekvämt, istället för att gapa och slåss.

AR-ryttare tänker: skolorna måste hästen lära sig, tids nog blir den stark tllräckligt för att göra dem korrekt, men trav och galopp kan vänta. Ingen idé att trava och galoppera om inte hästen kan göra det korrekt.

Mabuse, jag önskar jag kunde visa dig. Hästarna kan göra det där korrekt omedelbums, det är vi ryttare som inte kan.

Hoppas mina konstiga citatgronkor går fram, har inte riktigt fattat hur man gör...
Men Mabuse, vill berätta en sak för dig. Första gången jag red för en sk AR tränare, jag som ridit i hur många år som helst, skumpat runt i en rad med ridskoleryttare, när jag var vuxen, började jag fråga: men varför ? Varför ska vi göra så? Varför ska jag ha skänkeln så osv? Varför gör hästen så? VARFÖR ska hästen som jag som nyåteruppväckt ryttare tar ridborgarmärket på skena runt ridbanan... Jag måste såga honom i munnen för att stanna honom, säger jag till ridläraren... ja jättebra. Det måste du.

Alltså hallå...
Min första AR-lektion. Intstruktören visar mig hur jag kan känna när min häst lyfter bakhovarna, i princip blunda och säg nu nu nu. var i luften de är. Hur jag med minimala hjälpmedel styra min häst hit och dit. Hur jag kan liksom bli ett ekipage med pålla.
Jag kan inte nog prisa hur min häst svarade på det. Hon blev som en dröm. Hon bá va kommunicerar vi. Jag kan gärna visa dig. Har bilder. Hon blev lycklig. Och jag också. Nu pratar vi oerfaren ryttare. Och en ganska oskolad, men smart häst. Jag kunde som ganska oerfaren ryttare kommunicera med min häst. Det är för mig skillnaden. Jag kan förstå att Kyra Kyrklund rider bra. Men att jag som "skogsmulle" får de redskapen är faktiskt helt kanon. Förstår du? Mabuse.

 

[tuaphua]

Sv: Vad man har i handen...

Knapplån

Jag orkar inte leta igenom hela tråden efter de inlägg jag ville svara på/hålla med/fortsätta diskussionen med. Så jag gör bara ett generellt svar.

Jag håller med vilka det än var som sa att det ibland rids med för lite sug och energi i AR (trist att hålla på med de här facken och genereliseringarna, men i detta fall ser jag det faktiskt som en problem inom just nämda inriktnin). Kan tilläggas att jag själv rider Ar jag med.
För mig handlar det om sändare och mottagare. Om jag sänder något måste det ju ha en mottagare. Annars är det ju lönlöst att sända.
Jag sänder hästen med sits och skänkel fram till min mottagare i handen. Jag vill inte ha ett starkt stöd, mer ett sug. Hästen måste för mig gå fram till handen/bettet. Kommer den inte fram till handen har man sänt för kort/litet. Jag rider inte med ständigt driv. Jag driver om det behövs. Däremot rider jag med energi och släpper igenom hästen och vill att den ska arbeta igenom hela kroppen fram till handen. Handen ska aldrig låsa hästen eller hindra den. Men likväl måste den finnas där som mottagare.

Om man inte har energi kommer hästen inte kunna utföra arbetet med någon kvalitet. Skolorna blir just bara ett bakben som trampar framåt in mot tyngdpunkten. Men man aktiverar inte bukmuskulatur, ryggmuskulatur eller sätter bäckenet. Och då har man inte uppnått samling. Endast ett gripande bakben. Och en häst som är väl mycket på framdelen.

 

[tuaphua]

Sv: Vad man har i handen...

Tillägg :
Ofta är AR-hästar för flacka undertill. Underlinjen måste på vissa ställen ihop och vissa opp. Halsens underlinje blir svårt att få upp (intinte bara spänna sig) om man inte har kontakt i munnen och ett sug och energi.

 

[fio]

Sv: Vad man har i handen...

Den berömda pilbågen mao.

 

[Susan]

Sv: Vad man har i handen...

bra beskrivning

Man kan inte prestera utan spänst

ska kroppen prestera måste den stabiliseras

 

[bigganl]

Sv: Vad man har i handen...

Man kan gilla både hatt och frack OCH enhandsfattning och gammaldags stång. För mig finns ingen motsättning i det. Måste den ena utesluta det andra hela tiden?

 

[tuaphua]

Sv: Vad man har i handen...

Jo, visst. Det är väl vad folk brukar kalla det. Men jag tycker nog liknelsen är lite sådär, iaf för mig. Det känns som att det är ett så otroligt tryck i en båge. Och sånt enormt tryck är jag inte ute efter.

Jag tror att fler tänker så när de hör den liknelsen. Och att det är därför en del här inne slår bakut när de hör den. För att de förknippar den med sånt tryck/drag(det berömda crank and spank känns närmast). Men jag förstår ju att det inte är vad varken du eller Susan är ute efter heller.

 

[bigganl]

Sv: Vad man har i handen...

För mig är det tvärtom. Jag tycker att de AR ridna hästar jag ser oftast har just fått ihop och upp underlinjen, om jag jämför med de hästar jag ser som rids i mera traditionell, "vanlig" dressyr.

 

[tuaphua]

Sv: Vad man har i handen...


Jag rider AR i vanlig dressyrutstyrsel. Jag tycker klänningarna och de utsmyckade AR/Barock-tränsen ofta är lite för mycket. Och så gillar jag utseendet på nyare design.
Min häst har en vanlig dressyrsadel. Och vi lär aldrig komma till några skolsprång. Så vi kan gott ha den, den fyller sitt syfte väl.
Något märkligt träns eller bett har jag inte heller. Även om jag testat spanska stänger. Och även testat kapson under en period.

Så bara för att man rider AR behöver man inte se "barock" ut.