Sv: Vad man har i handen...
Ibland vill jag ge dig en stor blöt puss i pannan!
Men du får nöja dig, med din egna, privata barockare...
Men det där med lateral (betyder i vanlig svenska?) rakriktning, måste jag få fråga... Så som jag fått lära mig, så skolar vi inom AR hästen, benpar för benpar för att kunna få hästen så liksidig och rakriktad att bärkraften för den optimala samlingen är möjlig, med piaff, pesad, levad, bla bla, bla bla... som följd, för att så småningom kunna gå från bärkraft till att även utveckla påskjutet, för möjlighet till än mer skolsprång ovan mark. Men det kan vara så att jag har missförstått litteratur och AR-instruktörer.
Jegra förklara mycket bra tidigare hur de olika inriktningarna har uppstått tycker jag
Egentligen så tycker jag hela diskussionen är en mycket intressant fråga då jag är hjälpgivningsbög
Jag skrev tidigare att det ligger olika biomekinsk teori i botten. jag tror att man definierar slutmålet samling olika faktisk. Särskilt utifrån illustrationer jag sett och hur det beskrivs.
sedan jag börjat här på buke har jag velat ha igång diskusisoner om vad samling är och hur det ser ut - men har inte lyckats
Jag är verkligen intresserad av olika hjälpgivningsteorier varför jag läst en del litteratur.
Detta med att hästen skall trampa in under tyngdpunkten är en fras som det även står om i podhajsky, men jag tror att Bent och Podhajsky lägger väldigt olika betydelse i det.
Den främsta skillnad som jag ser mellan AR och "vanlig Dressyr" i allmänhet är att man inte lägger någon vikt vid lateral rakriktning i AR
Och heller inte att stabilisera hela halsen och ryggkotpelaren genom att korta hela underlinjen.
Vanlig Dressyr är i min värld lika spridd i hur den ser ut, och i dess hjälpgivning som AR. En del rider hästen fram till handen och kortar således undelingen i övergången hals och bröstrgg - medan andra inte gör det.
För att förvirra dig ytterligare
så ser jag det som av största vikt att ha min häst på yttertygeln. så länge jag rider i något varv och har en vägg att förhålla mig till.
och jag anser mig vara Dressyrryttare och finner egentligen ingen skillnad mellan tysk dressyr och klassisk ala SRS
men en stor skillnad med AR i det ovanstående beskrivna
Det som skiljer med det tyska är också kravet på att hästen alltid skall arbeta igenom ryggen vilket pilbågen är en förutsättning för
MIN tolkning så som jag har förståt det hittills
Ibland vill jag ge dig en stor blöt puss i pannan!
Men du får nöja dig, med din egna, privata barockare...
Men det där med lateral (betyder i vanlig svenska?) rakriktning, måste jag få fråga... Så som jag fått lära mig, så skolar vi inom AR hästen, benpar för benpar för att kunna få hästen så liksidig och rakriktad att bärkraften för den optimala samlingen är möjlig, med piaff, pesad, levad, bla bla, bla bla... som följd, för att så småningom kunna gå från bärkraft till att även utveckla påskjutet, för möjlighet till än mer skolsprång ovan mark. Men det kan vara så att jag har missförstått litteratur och AR-instruktörer.
Senast ändrad: