Vad man har i handen...

[Mabuse]

Sv: Vad man har i handen...

En skillnad/likhet som jag upplevt mot den ridning jag tidigare brukade (den ridning som lärdes ut på den ridskola jag tidigare red på och de A och B-tränare jag ibland tränade för, och också sett flera andra Strömsholmsutbildade hästfolk syssla med) är att målet hos båda är att hästen ska söka ytter tygel och inner ska hänga lös.

Intressant! Vad jag har lärt mig är att du ska ha samma stöd i bägge tyglarna, oavsett vad du gör. Så inner ska inte hänga lös. Du ska kunna göra en överstrykning med både ytter- och innertygeln utan att hästen ändrar tempo eller riktning.

Däremot kan man använda sig av böjda spår för att få hästen att ta stöd, om den inte har gjort det, genom att driva den mot yttertygeln med innerskänkeln.

 

[OlleAtlas]

Sv: Vad man har i handen...

Intressant! Vad jag har lärt mig är att du ska ha samma stöd i bägge tyglarna, oavsett vad du gör. Så inner ska inte hänga lös. Du ska kunna göra en överstrykning med både ytter- och innertygeln utan att hästen ändrar tempo eller riktning.

Där har du då kanske ytterligare en skillnad, så som jag lärt mig inom AR så tar hästen mer kontakt med ytter tygel. Inner tygel är ofta en hel del lösare, för att den "känner" vad bakbenet gör. Det konstigaste var att detta lärde jag mig en liknande variant av på ridskola, att innertygel på volten kan bli lös.

OA

 

[Mabuse]

Sv: Vad man har i handen...

Det beror ju på hästen också, lika stöd på bägge tyglarna är målet. Men en lite obalanserad häst kan behöva mer stöd i yttertygeln på volten.

 

[flashlight]

Sv: Vad man har i handen...

Nej förlåt. Det var inte direkt riktat till dig utan mer som en kommentar till många som skrivit. Det är så mycket tjafs om den och den ridstilens brister och jag blir så less på det.

Det är OK. Tänkte nästan det.

 

[boella]

Sv: Vad man har i handen...

Där har du då kanske ytterligare en skillnad, så som jag lärt mig inom AR så tar hästen mer kontakt med ytter tygel. Inner tygel är ofta en hel del lösare, för att den "känner" vad bakbenet gör.

skrev Olle Atlas

Jisses, det där är överkurs för mig. Vad du kan!

 

[flashlight]

Sv: Vad man har i handen...

Det beror ju på hästen också, lika stöd på bägge tyglarna är målet. Men en lite obalanserad häst kan behöva mer stöd i yttertygeln på volten.

För mej är det målet också. När hästen arbetar lugnt o avspänt o är med genom hela kroppen och är rakriktad så har man samma lätta stöd på båda. Sen blir det ju inte så hela tiden för inget är väl perfekt hela tiden.

 

[Yrla]

Sv: Vad man har i handen...

Vad jag möjligen kan bli lite mörkrädd över är att folk vars ridkunskaper är betydligt sämre än mina gärna tar bra betalt för att träna folk, men det är ju en annan sak, och förekommer väl i alla läger.

Anser du att detta är mer utbrett inom AR än inom konventionell dressyr?

 

[psychogrrl]

Sv: Vad man har i handen...

Det kanske är där mycket av skillnaden då ligger?

Inom AR (Bents) vill man kunna rida hästen enhändigt på stång. För att göra det måste man kunna föra hästen med ytter tygel (ytter tygel längs och ligger mot halsen -> hästen länger sin ytter sida och svänger, med hjälp av sitshjälper), att hästen söker sig dit.

Har man inte det som mål att föra hästen med ytter tygel så ger det säkerligen andra vägar under tiden också.

 

[flashlight]

Sv: Vad man har i handen...

Det kanske är där mycket av skillnaden då ligger?

Inom AR (Bents) vill man kunna rida hästen enhändigt på stång. För att göra det måste man kunna föra hästen med ytter tygel (ytter tygel längs och ligger mot halsen -> hästen länger sin ytter sida och svänger, med hjälp av sitshjälper), att hästen söker sig dit.

Har man inte det som mål att föra hästen med ytter tygel så ger det säkerligen andra vägar under tiden också.

Ok jag kan inte tillräckligt mycket om AR men det låter rimligt som du säger. Är väl sk trängande tygeltag som westerryttare också gör, även cowboysar behövde ju rida med en hand

En del av skillnaden är det i alla fall, som det verkar.

 

[boella]

Sv: Vad man har i handen...

Apropå trängande tygel... Gör man inte det i traditionell ridning, eller vad man nu ska kalla det? Det är ärligt en fråga... jag vet inte.
MEN det är KUL att rida på trängande tygel. Det vill jag lova.
Westernryttarna gör det också. Jag gör det. Det är logiskt för mig.
Men visst heter det "indirekt tygeltag" i trad-ridningen, eller vad vi nu ska kalla det...??? Har tom läst om det i gamla ridhandböcker tror jag, men jag minns inte säkert.
Riktar den här frågan till Bigganl...

 

[IngelaH]

Sv: Vad man har i handen...

Det beror ju på hästen också, lika stöd på bägge tyglarna är målet. Men en lite obalanserad häst kan behöva mer stöd i yttertygeln på volten.

Du får en guldstjärna av mig, för det uttalandet!

Målet är som du säger en liksidig häst, med samma stöd på bägge tyglarna. Min dam, som är/varit en ganska spänd donna har behövt extra stöd på ytter, men även alternativt inner emellanåt, beroende på vad vi har jobbat med.

Idag hade vi en diskussion huruvida vi skulle rida upp i skogen eller ej. Det hela slutade med att jag fick leda henne sju km genom skogen, efter diverse krumbuktande och märkliga "skolsprång" på stubbåker. Tredje försöket för racer och att bli av med mig, slutade i bjudning på ett dike...

Eftersom jag lovat neurokirurgen som skruvade ihop mig att varken ramla av eller hoppa med häst, beslutade mig för att frivilligt GÅ av i det läget. Men jag har slutat att låta hästen gå hem och gå in i stallet... I stället var det 7 km genom skogen 1 timme och 25 minuter...

Jag var slut i fötter och rygg, men hästen pigg och yster. Jag gav henne pinkpaus i boxen under tiden jag hämtade halm. Sedan ställde jag henne på gången, mockade och strödde box.

Därefter tränsade jag igen och gick ner på stubbåkern och red i 45 minuter. Jag började med lite enkla galoppbyten på serpentinbåge, med två-tre skrittsteg...

I galoppen behöver jag i stort sett ingen kontakt med munnen utan använder mig bara av att lägga tygeln mot halsen, när jag byter riktning.

I traven är damen fortfarande lite "springig och obalanserad", så där är det ganska mkt kontakt antingen på inner eller ytter, beroende på vad vi sysslar med.

I skritten, har jag hängande tygel och gör fram- bakdelsvändningar, öppnor och bågar eller volter med sits, säte, skänkel och trängande tygel. Men slutorna behöver jag fortfarande använda mig av tygel.

Nu menar jag inte km långa övningar, utan det är småbågar och skolor i en carré på ungefär 10-15 m. Så vi är långtifrån färdiga och vi kommer inte hinna bli färdiga.

Eftersom det enligt historien tar minst 12 år att utbilda en häst till färdig stridshäst, med skolor ovan mark. Tima och jag har bara hållit på tre år.

 

[bigganl]

Sv: Vad man har i handen...

Nej det behöver inte vara så heller. Jag har ridit vanlig dressyr i åratal och känt mig hemma där. Jag var i och för sig tävlingsryttare förut och hade den drivkraften så det blev ganska prestationsinriktat. När jag köpte min nuvarande häst märkte jag att det vanliga sättet att rida helt enkelt inte fungerade på henne. Dessutom har min lust till tävling helt försvunnit. jag tycker det är mycket mera spännande att försöka se min häst och vilka förutsättningar hon har och göra det bästa möjliga av det. Jag vill utvecklas tillsammans med min häst på hennes villkor. jag vill ha en glad samarbetsvillig häst som bär sig och använder sin kropp på bästa sött. Jag vill träna på hästens villkor, inte på de villkor som ställs i de olika tävlingsklasserna. Där är en stor skillnad för mig.
Hela sättat att tänka träning och utbildningsgång är stor skillad mot den vanliga dressyren. ex. Nu kan jag trava flera varv på mitt sto. När vi började jobba med traven i våras kunde jag i början bara trava ett halvt varv på en volt. Sen saktade vi av för att hon orkade inte bära sig mera än så. Utifrån detta utvecklade vi traven.

 

[Mabuse]

Sv: Vad man har i handen...

Ja, är inte det mjukare och mindre prestationsinriktat?

En häst som bara orkar trava ett halvt varv låter ju som en helt omukslad och felriden häst, med en sån häst kan man naturligtvis behöva ta det lilla lugna.

 

[bigganl]

Sv: Vad man har i handen...

Uttrycket "trängande tygel" är inte populärt inom den vanliga dressyren. Men tittar man på vad man egentligen gör- att tygeln går mot halsen, så är det något man använder där också, men det pratas sällan om det. Ta tex en bakdelsvändning. "väns själv och ta hästen med dig" är det vanligaste uttrycket för hur man ska täanka i vändningen. När du vänder själv, alltså för din kropp i vändningen riktning kommer ju yttertygel helt automatiskt mot hästens hals.
I ett galopppiruett är det också många som framhåller hur viktigt det är att yttertygeln är mot hästens hals för att ta med framdelen runt.
westernfolken kallar detta "neck-reining"
Kontentan= samma sak beskrivs olika och har olika namn inom olika inriktningar.

 

[bigganl]

Sv: Vad man har i handen...

Min häst var varken omusklad eller felriden. Däremot har hon en kropp som inte är med henne när det handlar om bärighet. Hon är byggd i nedförsbacke och vill helst ha tygeln som ett stödben. Nu skulle jag lära henne att bära sin kropp helt själ, utan minsta hjälp från tygeln. jag bad om trav där hon bar upp ordentligt med kroppen och det orkade hon inte mer än ett halt varv just då. Jag kunde travat länge med bakdel som inte riktigt hängde med och en häst som hela tiden försökte få hänga i min hand, osv men jag ville ha trav med en helt självbärande häst.

 

[IngelaH]

Sv: Vad man har i handen...

Ja, är inte det mjukare och mindre prestationsinriktat?

En häst som bara orkar trava ett halvt varv låter ju som en helt omukslad och felriden häst, med en sån häst kan man naturligtvis behöva ta det lilla lugna.

Det beror på att det tar längre tid att träna in äkta bärkraft (som är det viktigaste tänket inom AR, för att få en stark och hållbar häst), än äkta påskjut (som är det viktigaste inom traditionell ridning).

Nu kommer jag att sluta svara dig här i tråden, eftersom du inte ens försöker förstå även om du säger det. Är det något mer du undrar över om det jag har sagt, säger jag som många andra hästmänniskor här på forumet. Då är du välkommen att kontakta mig via PM.

Jag har fått flera PM senaste dagarna av användare, som tycker att jag har ett otroligt tålamod och de har inga problem att förstå hur jag och andra AR-ryttare här på forumet menar och tackar oss alla för tydliga, bra och intressanta förklaringar.

Jag ska passa på att hälsa till alla här på forumet, att CillaW också har tröttnat, så ni som vill ha kontakt med henne är också välkomna att ta det via PM.



Mvh

IngelaH
Privatperson och inte så ledbruten som jag befarade, så det blir nog något liknande idag.

 

[Mabuse]

Sv: Vad man har i handen...

Men när du pratar om öppnor, slutor, ombyten etc - är det den rätta fotförflyttningen, så att säga, som du menar, eller att hästen med bibehållen form och spänst gör övningarna korrekt?

Man kunde ju annars tänka sig att du har en väldigt lydig, men inte särskilt stark häst, om du förstår hur jag menar. Som är vaken för kommandon, men inte orkar göra rörelserna med bibehållen samling och energi - det är lite så som det ser ut på bilderna. Med all rätt, med tanke på att det är en gammal tanta, såklart!

 

[Susan]

Sv: Vad man har i handen...

Jegra förklara mycket bra tidigare hur de olika inriktningarna har uppstått tycker jag

Egentligen så tycker jag hela diskussionen är en mycket intressant fråga då jag är hjälpgivningsbög

Jag skrev tidigare att det ligger olika biomekinsk teori i botten. jag tror att man definierar slutmålet samling olika faktisk. Särskilt utifrån illustrationer jag sett och hur det beskrivs.
sedan jag börjat här på buke har jag velat ha igång diskusisoner om vad samling är och hur det ser ut - men har inte lyckats

Jag är verkligen intresserad av olika hjälpgivningsteorier varför jag läst en del litteratur.

Detta med att hästen skall trampa in under tyngdpunkten är en fras som det även står om i podhajsky, men jag tror att Bent och Podhajsky lägger väldigt olika betydelse i det.

Den främsta skillnad som jag ser mellan AR och "vanlig Dressyr" i allmänhet är att man inte lägger någon vikt vid lateral rakriktning i AR
Och heller inte att stabilisera hela halsen och ryggkotpelaren genom att korta hela underlinjen.

Vanlig Dressyr är i min värld lika spridd i hur den ser ut, och i dess hjälpgivning som AR. En del rider hästen fram till handen och kortar således undelingen i övergången hals och bröstrgg - medan andra inte gör det.


För att förvirra dig ytterligare
så ser jag det som av största vikt att ha min häst på yttertygeln. så länge jag rider i något varv och har en vägg att förhålla mig till.

och jag anser mig vara Dressyrryttare och finner egentligen ingen skillnad mellan tysk dressyr och klassisk ala SRS
men en stor skillnad med AR i det ovanstående beskrivna

Det som skiljer med det tyska är också kravet på att hästen alltid skall arbeta igenom ryggen vilket pilbågen är en förutsättning för

MIN tolkning så som jag har förståt det hittills

 

[axel]

Sv: Vad man har i handen...

Citat:
Ursprungligen postat av Mabuse
Det beror ju på hästen också, lika stöd på bägge tyglarna är målet. Men en lite obalanserad häst kan behöva mer stöd i yttertygeln på volten.

En häst som är böjd runt innersk. kan man släppa innertygeln på o den går kvar böjd o ställd.
Målet för mig är inte lika stöd, utan "enbart sätesridning"

 

[IngelaH]

Sv: Vad man har i handen...

En häst som är böjd runt innersk. kan man släppa innertygeln på o den går kvar böjd o ställd.
Målet för mig är inte lika stöd, utan "enbart sätesridning"

Danke schön!!!

My fair white lady, går kvar med bakdelen under sig, en rygg som "kommer upp" under mig, ställd och böjd runt innerskänkel även om jag släpper innertygel helt och hållet.

Det häftigast för mig var härom veckan när vi red på en vrålstor stubbåker i galopp och jag gjorde det klassiska "ridskoleknepet, klapp på halsen" flera gånger med en underbar vit häst, som hade toppade öron och följde minsta vink... Jag kunde även ändra tempo med sätet. Då kan jag säga att glädjetårarna sprutade...

Att jag sen tack vare ryggmärgsskada, inte orkar rida ihop damen, så härligt hela ridpass i sträck. Det är en annan femma. Men den vita, härliga damen kan, hon...