Vad man har i handen...

[Alkemisten]

Sv: Vad man har i handen...

Men som sagt- det borde iaf i teorin vara lätt löst om hästen är tillräckligt skolad för sitsen - hästen söker kontakt, ryttaren låter den antingen länga sig (om hästen blev för trött) genom att släppa fram lite med sitsen eller puttar ner bäckenet igen så den i förhållande till samlingsgraden inte "kan" sänka sig fram till handen.

Jag har upplevt att när hästen är inne i ramen och energin är cirkulär reagerar den för minsta sätesförändring också. En samlad men lösgjord häst är totalt manuellt kontrollerad. Dvs. ryttaren kontrollerar varenda muskel och ben i hästen. Det skithäftigt, jag har fått sätta mig vid två tillfällen på en sån uppvärmd häst och du kan i princip med sätet bestämma hur långt du vill att han ska sätta under sig bakbenet tillexempel. Det går liksom i slowmotion och hästen håller benet i luften tills du bestämt var han ska sätta det, nästan mekaniskt är det.

Så att jag tror att säteshjälper och viktförändringar är sånt som kommer efter du gjort "grovjobbet" att lägga den i ramen. Nu menar jag så klart inte att sitsen fram tills dess inte ska användas, men att man kan inte börja tala om så fina hjälper förrän hästen redan ligger inom ramen, samlad och lösgjord. Och då vet gränsen för tygellängden, och självmant släpper och tuggar till när den når motståndet i tygeln.

 

[blizz]

Sv: Vad man har i handen...

det där med att det är skillnad på lätt framdel i akademisk och "vanlig" ridning är bara skitsnack, det gäller exakt samma sak för "vanlig" ridning.

 

[axel]

Sv: Vad man har i handen...

Den hängande tygeln handlar om kraft och motkraft, alltså du skapar den kraft hästen lägger i handen och placerar hästen inom ramen och den lär sig hålla sig där. Svårare är det inte...

Helt rätt. Den kan inte hänga på ngt som man inte ger den- även på kort tygel.
det är upp till ryttaren att vara så levande i sin hand att den inte blir statisk.

 

[Totola]

Sv: Vad man har i handen...

Så att jag tror att säteshjälper och viktförändringar är sånt som kommer efter du gjort "grovjobbet" att lägga den i ramen. Nu menar jag så klart inte att sitsen fram tills dess inte ska användas, men att man kan inte börja tala om så fina hjälper förrän hästen redan ligger inom ramen, samlad och lösgjord. Och då vet gränsen för tygellängden, och självmant släpper och tuggar till när den når motståndet i tygeln.

Okej, då pratar vi nog om olika saker, för det här håller jag med om!
Inte för att jag tror jag upplevt samma grad av känslighet för sitsen, men rent hypotetiskt/teoretiskt så håller jag med om att man inte kan komma till "sitsridning" förrän grunderna sitter väldigt bra, och inte bara grunderna då utan att kommunikationen och utbildningen överlag är väldigt bra. Men jag *tror* också att det går att lära hästen ignorera en hjälp för en annan! Bevisligen, med tanke på hur lätt det är att få en häst stum för förhållningar eller skänkeldöv genom att förhålla och driva samtidigt!

 

[Alkemisten]

Sv: Vad man har i handen...

Helt rätt. Den kan inte hänga på ngt som man inte ger den- även på kort tygel.
det är upp till ryttaren att vara så levande i sin hand att den inte blir statisk.

Det är precis detta som jag tror folk missuppfattar när de talar om hängande tyglar. Alltså tygeln blir hängande när hästen respekterar och (i brist på bättre uttryck) "underkastar sig" kontakten. Inte förr! Vad som tidigare var en sträckt tygel blir nu lång då hästen har samlat sig en grad mer och håller sig där. En riktigt "finpolerad" pålle rids då i princip bara med sätet och med vikten av tygeln. Men långt i från alla hästar kan ridas på detta sätt. Konformation och mental kapacitet krävs för denna typ av ridning tycker jag. Hästar är individer och vissa är känsligare än andra.

Men man ska ju alltid försöka sträva efter att få dem så känsliga som möjligt.

 

[bigganl]

Sv: Vad man har i handen...

det där med att det är skillnad på lätt framdel i akademisk och "vanlig" ridning är bara skitsnack, det gäller exakt samma sak för "vanlig" ridning.

Håller med. Ingen vill bära runt hästen vilken sorts träningsinriktning man än har. Däremot börjar vi träna våra hästar i olika ändar så att säga och det blir mer och mer lika efterhand ju längre vi kommer.