Vad man har i handen...

[tuaphua]

Sv: Vad man har i handen...

Ja, för min tränare upplever jag det så. Men i på många håll i Sverige ser jag annat. Och även på bilder här på forumet.

 

[emka86]

Sv: Vad man har i handen...

Hallå där
Nu har jag suttit och läst igenom det mesta den här disskusionen och eftersom jag själv håller på och rider en barockskolad arabhingst så tänkte jag att jag kanske kunde ha något att bidra med.

1. Jag tänkte på disskussionen huruvida en akademiskt riden häst går "framåt", Hästar med en enorm känslighet för vikt regler sin framåtanda efter huruvida upprätt en ryttare sitter,(då menar jag inte vart överkroppen sitter utan vad du sitter på?) och eftersom hela rörelseenergin kommer från bakdelen och framåt så "syns det" inte lika tydligt att dom har en otroligt framåtanda, för att istället för o se hurhästen vill framåt (på framdelen)så är det bakbenen so mtrampar på som två blå.

2. När Groidon blir riden av sin matte så gör dom utmärkta piaffer med remontgrimma så extremt lite betydelse har tygeln.
Om jag rider honom(använder träns och bett) så räcker det med halvlånga tyglar, om han inte ställer sig så behöver jag bara krama till i den tygeln vars håll jag vill att han ska ställa sig och han ger efter direkt. Det är som att ta i smör
Men det beror ju precis på vilken häst du har, för själv har jag ett halvblod som jag brukar kalla för betongblocket och äger inte den minsta förmågan att naturligt bära sig själv, där måste jag ha kontakt, (inte stöd, för en ryttare ska aldrig behöva ta stöd av hästens mun och tvärtom) När jag tänker på kontakt då har jag raka tyglar men inga 2 kilo i varje hand, För om jag har en korekt sits det vill säga att sadeln är sadlad rätt (inte för långt fram) och jag sitter på blygdbenet och på sittbenen (3 punkterna) då kan jag ju med hjälpt av vikten och skänklarna driva hästen såpass bra framåt att det blir skönt för honom att söka sig ner och fram. (tyglarna måste däremot vara raka så jag kan krama till och visa att "hit vill jag att du ska söka dig"Det ska vara obehagligt för en häst att gå på bogarna, men problemet är att många sadlar för långt fram så sitsen hamnar i gasen och det blir så skönast för en häst att skjuta ut bogarna. Naturlig självhjälp
Min häst har älskat att gå på bogarna ända fram tills att jag började med barockridning, nu har han lagt enr det projektet för det blir så himla obehagligt, han har dessutom varit överförtjust i att springa med huvudet uppåt, men det är så fruktansvärt äckligt om jag sitter ner i traven på honom så han har slutat med det också och gör det sitället bekvämt för både mig och han Detta har resulterat i att istället frö att vara svettig mellan frambenen när vi tränar så är han skummig i rumpan!! Länge leve barocken

 

[bigganl]

Sv: Vad man har i handen...

Visst kan det var så. Men det spelar ju ingen roll vilket typ av ridning eller inriktning det gäller. Inom alla inriktningar finns många som kanske inte förstår eller de som har bråttom och vill ta genvägar. Det blir inte rätt då men sådananryttare finns det massor av och jag tror inte de är fler i den ena disciplinen än den andra.

 

[flashlight]

Sv: Vad man har i handen...

Knapplån

Jag orkar inte leta igenom hela tråden efter de inlägg jag ville svara på/hålla med/fortsätta diskussionen med. Så jag gör bara ett generellt svar.

Jag håller med vilka det än var som sa att det ibland rids med för lite sug och energi i AR (trist att hålla på med de här facken och genereliseringarna, men i detta fall ser jag det faktiskt som en problem inom just nämda inriktnin). Kan tilläggas att jag själv rider Ar jag med.
För mig handlar det om sändare och mottagare. Om jag sänder något måste det ju ha en mottagare. Annars är det ju lönlöst att sända.
Jag sänder hästen med sits och skänkel fram till min mottagare i handen. Jag vill inte ha ett starkt stöd, mer ett sug. Hästen måste för mig gå fram till handen/bettet. Kommer den inte fram till handen har man sänt för kort/litet. Jag rider inte med ständigt driv. Jag driver om det behövs. Däremot rider jag med energi och släpper igenom hästen och vill att den ska arbeta igenom hela kroppen fram till handen. Handen ska aldrig låsa hästen eller hindra den. Men likväl måste den finnas där som mottagare.

Om man inte har energi kommer hästen inte kunna utföra arbetet med någon kvalitet. Skolorna blir just bara ett bakben som trampar framåt in mot tyngdpunkten. Men man aktiverar inte bukmuskulatur, ryggmuskulatur eller sätter bäckenet. Och då har man inte uppnått samling. Endast ett gripande bakben. Och en häst som är väl mycket på framdelen.

Jag kan skriva under på allt du säger. Jag ser ingen skillnad mot hur jag tänker.


"Stödet" är inte någon vikt alls egentligen, inte att hästen hänger i handen på något sätt, som jag tror några här uppfattar det som, utan ett sug precis som du skriver. Det är en lätt elastisk kontakt,
ett tecken på att att hästen är med och hänger ihop hela vägen genom bakben rygg och hals.

 

[bigganl]

Sv: Vad man har i handen...

Nej jag ser nog inte särskilt "barock" ut själv när jag rider. Har en vanlig dressyrsadel som är urskön och den byter jag inte ut i första taget. Hästen har ett träns som egentligen är ett körhuvudlag och ett westernbett i munnen. Hennes stångbett är också en westernstång.

 

[IngelaH]

Sv: Vad man har i handen...

Nej jag ser nog inte särskilt "barock" ut själv när jag rider. Har en vanlig dressyrsadel som är urskön och den byter jag inte ut i första taget. Hästen har ett träns som egentligen är ett körhuvudlag och ett westernbett i munnen. Hennes stångbett är också en westernstång.

Hehe, jag ser nog inte heller särskilt barock ut i gammal sliten syntetdressyrsadel, märkeslös, tredelat mässsingsbett de dagar jag inte rider på portugisisk stång... allroundschabrak till dressyrsadeln om inga av mna två dressyrschabrak är rena... och själv har jag sweatshirts eller reklamt-shirts och vanliga slitna ridbyxor... Ända till i våras har jag haft gamla korviga graningestövlar... Men i våras, hade granngården extrapris på ridskor, så då kostade jag faktiskt på mig det... En ridhjälm som jag lagat med hösnören på ena sidan är prydnaden på verket...

 

[bigganl]

Sv: Vad man har i handen...

Den hjälmen skulle jag vilja se.
Hur som helst så är det ju viktigast att utrustningen är funktionell och både häst och ryttare trivs. Sen är det kul att vara snygg och proper ibland också, även om det inte blir alltför ofta för min egen del. Jag hör inte till dem som tänker på att matcha färger på mina ridkläder till schabraket tex.

 

[Curtis]

Sv: Vad man har i handen...

Det jag ser som problemet är att många försöker rida sina ej färdigutbildade hästar som om dom vore utbildade. Och det förekommer ju lite överallt så det är ju ingen direkt nyhet.

Detta var en av de klokaste saker som sagts på evigheter här på buke! Salut!

 

[IngelaH]

Sv: Vad man har i handen...

Den hjälmen skulle jag vilja se.
Hur som helst så är det ju viktigast att utrustningen är funktionell och både häst och ryttare trivs. Sen är det kul att vara snygg och proper ibland också, även om det inte blir alltför ofta för min egen del. Jag hör inte till dem som tänker på att matcha färger på mina ridkläder till schabraket tex.

Jag försöker i alla fall "piffa till oss" till träningar och läger, för det är ju alltid trevligt att visa upp en proper sida som du säger. Det värsta är ju den fyrbenta damen då, ja... Den där vanliga hästen... vita. Om jag shamponerar henne rejält kvällen innan, då får jag täcka henne rejält året om. Annars är hon ändå kissgul eller bajsbrun dagen därpå. Och täckar jag henne, så är ben, skinkorhals och ansikte i alla fall kissgult/bajsbrunt. I och för sig kan man ju då mixa med schabrak och lindor kanske... så att hon ser ut som en hel skäck...

 

[bigganl]

Sv: Vad man har i handen...

Jag ska iväg på kurs imorgon och jag undrar hur ren min dam kommer att vara?? Hon går fortfarande ute dygnet runt och hon är ju skäck. Hennes vita fält kommer säkerligen vara smutsbruna. Full i kåda är hon också. Hennes utrustning är åtminstonde ren och fin.
(Jag vill också helst se hyfsat proper ut när vi ska visa upp oss för andra. )

 

[TheBlackOne]

Sv: Vad man har i handen...

Under tråden har jag förstått att det verkligen verkar vara en stor skillnad, nämligen att man inom AR inte vill ha kontakt med hästens mun, och då försöker jag förstå varför man vill göra så, vad "vinsten" är, så att säga?

Jag är förvisso bara nybörjare inom AR och bör väl därför egentligen hålla käft i denna diskution om den heliga kontakten men men. Jag har fått förklarat för mig att i och med att hästen tar stöd i tygeln blir det som ett femte ben framtill som den kan lägga vikt på = framtung och går på bogarna. Enligt min instrtruktör (AR) får man inte ha mer vikt/kontakt i tygeln mer än tygelns egen vikt, dina tyglar skall i det läget kunna vara gjorda av sytråd utan att gå av. Vid förhålllningar får du självklart ta mer men inte annars.

Ytterligare en fråga - det Bent och Spanska ridskolan håller på med är uppenbarligen något annat, eftersom de rider med sträckt tygel när jag sett dem rida. Så vad håller de på med?

hehe inte alltid...

 

[Alkemisten]

Sv: Vad man har i handen...

Jag har inte läst hela diskussionen men jag tycker ofta att jag hör prat om samling, och ser då i samband med detta hästar som är långa, hängande i ryggen, och inte samlade. Kontakten i tygeln krävs för att samla hästen. Du kan inte samla din häst utan att du lär den att acceptera handens kontakt och samla sig mellan handen och skänkeln.

Hur mycket kontakt ska man då ha? En mindre utbildad häst kräver mer kontakt och mer utbildad är skolad i munnen och kräver mindre kontakt helt enkelt. Alla håller nog med om att hästen ska ridas bakifrån och fram. Alltså att man fångar upp det man ger med skänkeln i handen.

Idealt vill jag att hästen, när jag lägger till skänkeln stegar in under sig och välver ryggen ända fram i handen och när han känner motståndet i handen tuggar till och släpper bettet. (detta betyder inte att han frenetiskt tuggar hela tiden, utan att han tuggar när han känner motståndet. Han får gärna släppa ner tungan också då är han extra avslappnad. dock inte spinga med tungan utanför munnen som ibland ses på vissa hästar) På så sätt är hans käke aktiv hela tiden, och i och med detta är han avslappnad i hela ryggraden, och kan avslappnat använda sina muskler. Han har lite skum runt munnen och man hör hela tiden att munnen är aktiv. Detta ska han göra på ett vanligt tränsbett.

Målet är att han själv blir så lyhörd att han vet exakt hur lång tygeln är (alltså vilken grad av samling han har) att han släpper av sig själv när han når handen och upplevs då som jättelätt i handen. Och då kan man kanske tala om samling på hängande tygel... Och att han när man ger impulsion då vet om han ska välva sig uppåt i typ piaff eller om kraften ska gå mer framåt i en ökning tex. Självklart har ryttarens sits en jättestor inverkan men det gör diskussionen så himla stor så jag skippar det här.

 

[Totola]

Sv: Vad man har i handen...

Men om du i det "lätta" läget släpper efter på tygeln utan att släppa ramen med sitsen - kommer inte det bli samling på hängande tygel då?

Målet för många inom iaf AR/klassiskt är ju att ha en självgående häst. Man initierar rörelser, placerar hästen och ger den rätt förutsättningar, men sen ska hästen "själv" gå kvar i det (som mål givetvis) tills ryttaren ber om förändring. DET är för mig samling på lång tygel- när hästen lärt sig ta det ansvaret, klarar det tack vare bra balans och rakriktning. Vid det laget bör det inte spela så stor roll om det sker på hängande tygel eller med kontakt så länge hästen inte fått ta stöd. Släpper man ramen med sitsen däremot så bör hästen länga sig.

Sen tycker jag inte det spelar så stor roll om det är med hängande tygel eller inte och jag förstår om man ändå vill ha kontakt. Men när man väl kommit till sytrådskänsla på blank stång i enhandsfattning skulle jag bli lika imponerad oavsett.

Erfarenheten hittills- de gröna rider med kontakt på en tygel, de som kommit längre får kontakt i båda tyglar, de tar alltså inte kontakt utan får. Men som sagt, när hästen är tillräckligt skolad och hjälpgivningen kan utgå ifrån sitsen så ser jag inget motsägelsefullt i att släppa på tygeln men fortfarande be om samling med sitsen.

 

[bigganl]

Sv: Vad man har i handen...

Erfarenheten hittills- de gröna rider med kontakt på en tygel, de som kommit längre får kontakt i båda tyglar, de tar alltså inte kontakt utan får. Men som sagt, när hästen är tillräckligt skolad och hjälpgivningen kan utgå ifrån sitsen så ser jag inget motsägelsefullt i att släppa på tygeln men fortfarande be om samling med sitsen.

[/QUOTE]

Klockren sammanfattning tycker jag.

 

[Alkemisten]

Sv: Vad man har i handen...

Jo du sammanfattade väl rätt bra det jag menade där.. Jag vet inte om du skrev något annorlunda till det jag skrev. Dock tror jag att det är rätt svårt att någon längre stund rida helt samlat på långa hängande tyglar.. Dvs att hästen är medveten om att han har ett långt avstånd på tyglarna. Han kommer förr eller senare fråga efter kontakten och då mister man samlingen om han måste länga sig så mycket för att fråga.

 

[Totola]

Sv: Vad man har i handen...

Tror du det? Kanske beror på hur länge man menar med "länge", skulle tro att det blir oftare när det är på gränsen till att man klarar det långa tygelläget och mer sällan ju mer utbildad hästen blir?
Och kanske hur duktig man tidigare i utbildningen varit med att inte överanstränga hästen så den mentalt sett längtar efter att få länga sig?

Det mesta sitter ju i utbildningen, att det inte är omöjligt att rida samlat på hängande tygel längre sträckor tycker jag redan det finns enstaka ryttare som bevisat!

 

[Alkemisten]

Sv: Vad man har i handen...

Tror du det? Kanske beror på hur länge man menar med "länge", skulle tro att det blir oftare när det är på gränsen till att man klarar det långa tygelläget och mer sällan ju mer utbildad hästen blir?
Och kanske hur duktig man tidigare i utbildningen varit med att inte överanstränga hästen så den mentalt sett längtar efter att få länga sig?

Det mesta sitter ju i utbildningen, att det inte är omöjligt att rida samlat på hängande tygel längre sträckor tycker jag redan det finns enstaka ryttare som bevisat!

Nja, även om jag dagligen ser min tränare rida samlat på vad som kan kallas hängande tyglar. (Men dock inte så långa tyglar som på bilden här ovan, och hästen är samlad!) Så är faktum är att hästen kommer förr eller senare söka handen om den bjuder ärligt för ryttaren. Den impusion som hästen bjuder ska mynna i handen och på så sätt får du en cirkel av energi. Om hästen inte söker handen är cirkeln bruten (detta talar ju även BB om, något som jag är säker på att han fått av NO). Det kan bero på flera saker men två vanliga är: antingen att den är bakom skänkeln, alltså inte tillräckligt med impulsion. Eller att den är rädd för en hård kontakt eller ett skarpt bett, typ ett kraftigt stångbett. Vilket gör den spänd och ihopatryckt utan att vara samlad.

Den hängande tygeln handlar om kraft och motkraft, alltså du skapar den kraft hästen lägger i handen och placerar hästen inom ramen och den lär sig hålla sig där. Svårare är det inte...

 

[axel]

Sv: Vad man har i handen...

Tror du det? Kanske beror på hur länge man menar med "länge", skulle tro att det blir oftare när det är på gränsen till att man klarar det långa tygelläget och mer sällan ju mer utbildad hästen blir?
Och kanske hur duktig man tidigare i utbildningen varit med att inte överanstränga hästen så den mentalt sett längtar efter att få länga sig?

Det mesta sitter ju i utbildningen, att det inte är omöjligt att rida samlat på hängande tygel längre sträckor tycker jag redan det finns enstaka ryttare som bevisat!

När hästen är utbildad o är stark kan man rida med bara sätet, men fram tills dess.........

 

[Totola]

Sv: Vad man har i handen...

När hästen är utbildad o är stark kan man rida med bara sätet, men fram tills dess.........

Nu är det inte "fram tills dess" jag pratar om, men absolut. och vägen dit kan vara för svår för att ens komma till hängande tygel. Då känns det viktigare att man kan jobba bra/konstruktivt på vägen dit än att propsa på hängande tygel. Om det var det du tänkte på!

 

[Totola]

Sv: Vad man har i handen...

Den hängande tygeln handlar om kraft och motkraft, alltså du skapar den kraft hästen lägger i handen och placerar hästen inom ramen och den lär sig hålla sig där. Svårare är det inte...

Haha inte? Vad bra!

Men som sagt- det borde iaf i teorin vara lätt löst om hästen är tillräckligt skolad för sitsen - hästen söker kontakt, ryttaren låter den antingen länga sig (om hästen blev för trött) genom att släppa fram lite med sitsen eller puttar ner bäckenet igen så den i förhållande till samlingsgraden inte "kan" sänka sig fram till handen.
Tänker jag knas nu?