Nu i veckan kom min Penguin-edition inbundna version av "War and Peace"
Älskar riktiga inbundna böcker. Och så har jag läst en massa igen.
A Little Hatred - Joe Abercrombie. Första delen av den nya trilogin i den gamla världen. "Mörk" fantasy som utspelar sig i ett samhälle under den industriella revolutionen, med motsättningar mellan adeln och arbetare, framtidsrädsla, och den ständiga krigsmaskinen i rullning. Så bra, så mörkt, så mycket humor.
The Long Walk - Stephen King/Richard Bachman. Gammal favorit jag fick lust att läsa om efter en diskussion i "Böcker vi vill se filmatiseras"-tråden. Boken handlar om 100 unga män som vunnit en biljett i ett lotteri för att påbörja en promenad endast en kan vinna. Historien är lika stark och gripande idag som den var första gången jag läste den, och förordet var sådär lagom svamligt i sann King-anda
Jag brukade inte uppskatta förord när jag var yngre, men ju äldre och mer gnällig jag blir desto mer tycker jag om att läsa dem.
Dark Age - Pierce Brown. Nummer 5 i serien om Darrow och hans kamp för färg-ekvalitet. Boken berättas ur fem(?) karaktärers perspektiv och politik/krigspolitik blandas med små mysterier och stora resor på en episk, intergalaktisk scen. Republiken man kämpade för att bilda under de tre första böckerna hukar under trycket av hoten utifrån, där blodsfränderna till fiender från förr fortfarande tror på det polariserade klassamhället och att allas lika värde leder till krig och en värld i kaos. Samtidigt kravlar kräftan genom republikens uppsvällda buk och hotar att äta upp den inifrån, men vem håller egentligen i piskan? Vem är fienden? Som tur är fortsätter Darrow kampen i sin ände. Citatet
"They say he's killed more men than winter" (sagt om en av Abercrombies mindre lustiga karaktärer) kommer numera i åtanke så fort jag tänker på Darrow. Han påminner mig dessutom lite om Ior från Nalle Puh, fast i den självcentrerade martyrversionen. Han är som bekant inte en av mina favoriter, men i denna bok överskuggas han faktiskt av ett annat självcentrerat megalomaniac, i min mening. Eftersom jag är emot spoilers tänker jag inte nämna vem. Jag hade tre favoritkaraktärer i denna bok, varav två var minor characters, och alla tre är nu döda. Ibland är våldet dessutom både omotiverat och blasé, nästan lite som att författaren inte förstår vad som är otäckt med våld(?) Om inte för den besinningslösa slakten av allt vad intressanta karaktärer heter hade jag tyckt den här boken var den bästa hittills, men nu blir det lite blandade känslor istället.
Flamecaster - Cinda Williams Chima. I en värld där kungar vaktar på makten likt hagalna drakar och allt vad magi heter ses på med misstänksamhet och rädsla möter vi två unga människor - Den ena en dottningson och den andra en dotter till en barägare. Adrian, en magiker och healer ser sin far mördas och gömmer sig i exil under en falsk identitet. Jenna är en adopterad flicka med ett märkligt märke i nacken som dagtid jobbar i gruvan. När Ardens kung dödar hennes två närmsta vänner inleder hon en lång kamp mot regimen. Såklart korsas deras vägar av en slump. Efter en stark inledning (speciellt för Jenna) var jag försiktigt optimistisk inför denna bok, som därtill har en väldigt intressant bi-karaktär, Destin. Destin har lite magi och jobbar som spårhund åt en kung som hatar magiker, och därigenom är hans position minst sagt... precarious. Lägg därtill ett mycket komplicerat förhållande med sin far, befälhavare Marin, som av någon anledning behandlar sin son med svidande förakt, så har man en intresserad läsare i mig. Tyvärr var det lite downhill därifrån för min del då romansen introducerades och allting blev så geggigt pinsamt att jag önskar jag hade en skämskudde (vilket det var bra att jag inte hade, då denna ljudbok åtnjöts framför ratten under arbetstid). Nu står jag inför ett fruktansvärt världsliga problemet att jag har väldigt svårt att bara läsa en bok i en serie, och nu kämpar emot impulsen att läsa de två uppföljarna bara för att få veta vad som händer
Half the World - Joe Abercrombie. Några år efter händelserna i första boken får vi följa flickan Thorn som tränar med svärd och är minst lika tuff som pojkarna. Hon är dotter till en stor krigare och född till att följa i samma fotspår, men då ödet gör att hon döms till att stenas för mord hamnar hon istället i Yarvi's händer, och resan bär av över haven. Vid hennes sida står Brand, byggd som en erövrare men med en djuprotad känsla av att vara värdelös, och en stor vilja att uträtta gott. Här har vi en författare som kan skriva intressanta karaktärer! Så jäkla bra.
På tur står nu like Wilde, Dickens och Poe, samt att jag skall ge mig på Fry's återberättningar Mythos och Norse Mythology.