Vad läser du just nu? Del 5

[Anna]

Jag lyssnar på Viveca Lärns nya bok, Halta hönans hotell. Hade ingen aning om att den var på väg - men så kom den plötsligt upp i mina appar i onsdags - för övrigt författarens födelsedag! Älskar ju hennes böcker högt och rent, så jag blev jätteglad

 

[Ceta]

Ja, så är det kanske.

När jag stör mig på karaktärer så är det oftast för att de är antingen schablonartade eller inte trovärdiga. Båda delarna är alldeles för vanliga ...

Fast det är så min upplevelse blev av Lisbeth i slutet av första boken! Jag brukar inte ha problem med fantasivärldar, jag vill mest att karaktärerna ska vara trovärdiga. Den bild jag fått av henne, som absolut var trovärdig i större delen av första boken, sabbades så fatalt i slutet. Kanske hade jag tolkat henne fel, men det gjorde också att hennes karaktär för mig i andra boken blev helt oförståelig. Jag har inga problem med hennes agerande eller hämdbehov, ser som sagt inte henne som en av de "osympatiska", utan det handlar om att jag inte tycker karaktären håller på nått sätt.

Uppenbarligen kan jag inte få fram riktigt vad jag menar, så just LS kanske jag får släppa nu

 

[Ceta]

För mig handlar det nog om att jag inte behöver uppskatta personerna. Jag konstaterar mer att de är osympatiska, men det stör inte min läsupplevelse.

Lionel Shriver tycker jag är bra på det. Hennes huvudpersoner har ofta osympatiska drag och gör "fel" saker men jag gillar det.

Jag försöker analysera lite vad jag egentligen störs av i dem jag kallar "osympatiska", för kanske är det helt fel ord. För Lionel Shrivers böcker har jag uppskattat ändå. Tror inte karaktärerna måste vara felfria, utan kanske måste det finnas något för mig att anknyta till? Eller så finns det någon annat drag i dessa böcker som jag inte sett än som gör att jag inte tycker lika mycket om den.

 

[Klara]

Jag med. Den tar rätt mycket tid. Jag läser rätt långsamt, funderar och reflekterar och njuter av språket.

Jag läser och läser och önskar att jag var som Martina men är pinsamt medveten om att jag snarare är Ester Nilsson.

Ett kapitel per dag är mitt mål. Har inte kommit mer än till kapitel 6.

 

[mandalaki]

Fast det är så min upplevelse blev av Lisbeth i slutet av första boken! Jag brukar inte ha problem med fantasivärldar, jag vill mest att karaktärerna ska vara trovärdiga. Den bild jag fått av henne, som absolut var trovärdig i större delen av första boken, sabbades så fatalt i slutet.

Det enda otrovärdiga med LS har jag alltid tyckt var att hon förstorade brösten. Är grymt irriterad på att jag aldrig fick tillfälle att fråga Stieg Larsson om varför i hela friden han skrev in det. Det var så inte Lisbeth.

Ett kapitel per dag är mitt mål. Har inte kommit mer än till kapitel 6.

Jag är på sidan 300 nånting, minns inte vilket kapitel. Men den är en fröjd att läsa. Men, apropå trovärdighet - var verkligen en 20-nånting så reflekterande och nyanserad som Martina ens på 70-talet? Hon låter hela tiden som en 40-åring för mig.

 

[Klara]

Jag är på sidan 300 nånting, minns inte vilket kapitel. Men den är en fröjd att läsa. Men, apropå trovärdighet - var verkligen en 20-nånting så reflekterande och nyanserad som Martina ens på 70-talet? Hon låter hela tiden som en 40-åring för mig.

Samma tanke har slagit mig. Jag tycker att det är ett ofta återkommande drag i böcker. Att huvudpersonen verkar vara så mycket äldre än vad som sägs. Att de för resonemang som mycket unga som, i mina ögon, tyder på en hel del mer livserfarenhet än vad som är möjligt.

 

[mandalaki]

Samma tanke har slagit mig. Jag tycker att det är ett ofta återkommande drag i böcker. Att huvudpersonen verkar vara så mycket äldre än vad som sägs. Att de för resonemang som mycket unga som, i mina ögon, tyder på en hel del mer livserfarenhet än vad som är möjligt.

Ja precis. Jag har läst en del ungdomsböcker på senare tid och när personernas funderingar är alltför vuxna så reagerar jag. Det är en konst att träffa rätt ton där, för författaren.

 

[Snurrfian]

Ni har förstört mig!! Jag håller främst @niphredil och @mandalaki som ansvariga! Jag kan ju inte läsa en bok utan att fundera över genusroller, hur kvinnor beskrivs och bli förbannad på att de nästan alltid framställs som mähän eller bitchar...
Jag råkade plocka åt mig en bok på bokbussen som "är hyllad för sitt starka kvinnoporträtt" Och jag läser om en kvinna som verkar ha flummat runt som hemmafru och nu måste den stackars människan ut i arbetslivet igen... Inte en enda kvinna har några trevliga drag i boken, männen är visserligen färre men verkar helt vara utan takt och känsla istället. Gah vad jag är störd... Jag som ville läsa en bok och koppla av från studierna... Nora Webster av Colm Tóibín var boken förresten om det är någon annan som har läst den och kan säga om jag bör fortsätta för att det blir bättre eller om jag borde lägga min tid på något annat...

 

[mandalaki]

Ni har förstört mig!! Jag håller främst @niphredil och @mandalaki som ansvariga! Jag kan ju inte läsa en bok utan att fundera över genusroller, hur kvinnor beskrivs och bli förbannad på att de nästan alltid framställs som mähän eller bitchar...
Jag råkade plocka åt mig en bok på bokbussen som "är hyllad för sitt starka kvinnoporträtt" Och jag läser om en kvinna som verkar ha flummat runt som hemmafru och nu måste den stackars människan ut i arbetslivet igen... Inte en enda kvinna har några trevliga drag i boken, männen är visserligen färre men verkar helt vara utan takt och känsla istället. Gah vad jag är störd... Jag som ville läsa en bok och koppla av från studierna... Nora Webster av Colm Tóibín var boken förresten om det är någon annan som har läst den och kan säga om jag bör fortsätta för att det blir bättre eller om jag borde lägga min tid på något annat...

 

[Klara]

Ni har förstört mig!! Jag håller främst @niphredil och @mandalaki som ansvariga! Jag kan ju inte läsa en bok utan att fundera över genusroller, hur kvinnor beskrivs och bli förbannad på att de nästan alltid framställs som mähän eller bitchar...
Jag råkade plocka åt mig en bok på bokbussen som "är hyllad för sitt starka kvinnoporträtt" Och jag läser om en kvinna som verkar ha flummat runt som hemmafru och nu måste den stackars människan ut i arbetslivet igen... Inte en enda kvinna har några trevliga drag i boken, männen är visserligen färre men verkar helt vara utan takt och känsla istället. Gah vad jag är störd... Jag som ville läsa en bok och koppla av från studierna... Nora Webster av Colm Tóibín var boken förresten om det är någon annan som har läst den och kan säga om jag bör fortsätta för att det blir bättre eller om jag borde lägga min tid på något annat...

Inte bara du.

 

[Raderad medlem 6459]

@Snurrfian You're welcome .

 

[Ceta]

Det enda otrovärdiga med LS har jag alltid tyckt var att hon förstorade brösten. Är grymt irriterad på att jag aldrig fick tillfälle att fråga Stieg Larsson om varför i hela friden han skrev in det. Det var så inte Lisbeth.

Då var hon redan så splittrad för mig, tycker det var när

Spoiler: Spoiler LS

hon blev kär huvudpersonen

som hennes karaktär blev orimlig för mig..

 

[mandalaki]

Då var hon redan så splittrad för mig, tycker det var när

Spoiler: Spoiler LS

hon blev kär huvudpersonen

som hennes karaktär blev orimlig för mig..

Ja, det störde faktiskt mig också. Det var inte heller hon.

 

[Anna]

Jag läste ut Konsten att vara Caroline av Peter Barlach imorse. Vet inte vad jag tycker? Den fick en trea på Goodreads men det känns inte riktigt rätt åt något håll. Vissa grejer gillade jag tillräckligt för att den skulle ha haft en fyra, men vissa grejer tyckte jag tillräckligt illa om för att det skulle räcka med en klen två. Men det är klart, då är ju en trea rimligtvis rätt. Suck.

 

[Raderad medlem 6459]

@mandalaki @Ceta Jag har inga problem med osympatiska huvudpersoner så länge det är uppenbart att jag ska uppfatta dem just så - osympatiska. Jag avskyr när jag förstår att författaren tycker att den här karaktären är SÅ cool/sympatisk/bra/relatable och jag själv tycker att den är snorjobbig eller bara osympatisk.

Jag har läst första boken i Millennium-trilogin och jag tyckte inte alls om den, tyckte inte om karaktärerna och tyckte att handlingen kändes tramsig, orealistisk.

 

[Killaloe]

Det är svårt det där med att betygsätta böcker ibland så jag förstår dig @Anna

Det vore ju bättre om författarna kunde skriva jämnbra böcker

Själv läste jag Väggen igår, om utmattningssyndrom, skriven av en utbränd psykolog. Mycket intressant och bra läsning.

 

[Ceta]

@mandalaki @Ceta Jag har inga problem med osympatiska huvudpersoner så länge det är uppenbart att jag ska uppfatta dem just så - osympatiska. Jag avskyr när jag förstår att författaren tycker att den här karaktären är SÅ cool/sympatisk/bra/relatable och jag själv tycker att den är snorjobbig eller bara osympatisk.

Jag har läst första boken i Millennium-trilogin och jag tyckte inte alls om den, tyckte inte om karaktärerna och tyckte att handlingen kändes tramsig, orealistisk.

Snart där! Det ligger nog något i det för mig med

 

[Squie]

Lyssnar på "Magikerna" när tillfälle ges (högst sällan..en gång i månaden), annars gäller vetenskapliga artiklar.

 

[fejt]

Jag läser så långsamt nuförtiden. Sedan tråden startade har jag läst Wolf Hall (Mantel), Kära Herman (Hagerman) Beckomberga - Ode till min familj (Stridsberg) och nu läser jag Zelda och meningen med att ha hund av Åsa Nilsonne.
På gång har jag också Nora Webster av Colm Toibin. Den har jag börjat på flera gånger och älskar den redan från första sidan men kommer ändå inte igång. Det är som om jag vill spara den tills jag är mer uppmärksam, vaken. Han är en av mina absoluta favoritförfattare.
Alla böckerna har varit bra. Stridsbergs tycker jag var helt fantastisk. Jag grät när hon beskrev den siste patienten.
Rasbiologin och Herman Lundborgs behandling av samerna var fruktansvärt att läsa om. VIlka oerhörda kränkningar. Sapmi sisters - keep up!
Nilsonnes är bra på ett annat sätt. Jag känner mycket igen mig i hennes upplevelser av att ha hund. Hur man stångas med förväntningar, vad relationen till hunden ger osv.
Försöker följa er läsning men vilken rasande takt! Jag är avundsjuk.

 

[Karfitsa]

Hej! Om du har tänkt dig att läsa Ögat som ser av Giorgo Falleti kan du hoppa över det här inlägget. Jag tänker nämligen spoila den boken.

Sämsta smörjan någonsin. Jag var faktiskt tvungen att läsa klart för att få se hur författaren skulle få ihop det hela; den var faktiskt så dålig så att den var komisk, men jag erkänner att jag skumläste en del sidor som skulle föreställa miljöbeskrivning/beskrivning av känslor. Språket för det första: Extremt illa översatt, svenskan är jättekonstig, konstiga ordval och syftningar osv. Absurt nog hade boken tidigare lästs av en språkpolis (äldre kvinna av handstilen att döma) som gjort rättningar och skrivit kommentarer; varav en del var ganska konstiga (bidrog till det komiska).

Storyn då: galen seriemördare arrangerar sina offer som personer ur Snobben. Det första mordoffret, son till NY:s borgmästare, är organdonator. Hans hornhinnor transplanteras till en italiensk-amerikansk kommissarie, som just mist sin älskade under förfärliga omständigheter - han mördas i hennes åsyn av en albansk gangster. Efter det måste hon operera ögonen av någon anledning som jag glömt. Därför åker hon till NY. När bandaget tas bort börjar hon se det som mordoffret sett under sitt liv... under tiden har borgmästarens bror, f d kommissarie, börjat jobba med fallet. Denne man, som avgått /tvingats avgå från sin tjänst är ett under av skönhet och var just på väg att lämna staden då detta hände. Han hyrde ut sin lägenhet åt en likaså underskön kvinna som senare visar sig vara inblandad i fallet. Denna kvinna är hermafrodit (man och kvinna samtidigt) och de blir förälskade. Eftersom den italienska kommissarien dyker upp i fallet skiljs deras vägar år tillfälligt. Flera mordoffer tillkommer; man hittar en galning som verkar ha gjort det men..... till slut ser italienskan en syn som avslöjar att mördaren är..... tadaaaaaaa ingen mindre än ögonkirurgen som opererade in hennes hornhinnor!!!!! Givetvis far hon ensam till hans hus för att konfrontera honom, men hamnar bakbunden i hans laboratorium. Den snygge kommissarien har under tiden fått nys om hermafroditens inblandning (möjlig att förlåta) samt på sitt håll fattat vem den skyldige är. Han dyker då upp i labbet och tillsammans lyckas de besegra mördaren. De två tar ett vänskapligt farväl av varandra och den snygge expolisen hämtar hermafroditen och lämnar stan på sin Ducati. Italienskan åker hem till Rom och får då en present av pappan till galningen som först var misstänkt (hängde du med?). Presenten visar sig vara ett avskuret öra med ett särpräglat örhänge. Örat satt på den albanska gangstern som dödade hennes älskade....

Skulle vara intressant att veta hur f*n man kan tänka ut storyn och hur f*n man kan vilja publicera den. beskriver nog bäst mina åsikter om den här boken.