Nu har jag läst halva UPA, och jag tycker att den är klart sämre än Egenmäktigt förfarande.Kan inte du också skriva här vad du tycker när du läst UPA?
Jag tycker att berättarstilen skapar alltför stor distans till Ester. Det blir verkligen som ett slags galenskap hos henne som beskrivs. Det var mycket mer inkännande i Egenmäktigt förfarande.
Sen tycker jag inte heller att Olof Sten är så obegriplig som såväl Ester som författaren själv (i intervjuer) vill ha honom till, och jag tycker att vi får honom rätt väl förklarat för oss ett antal olika anledningar till att han gör som han gör.
Sammanfattningsvis kan vi väl säga att man lär sig en sak av boken, om man inte visste det förut: Prata med varandra! Säg vad ni menar, och anta att andra säger vad de menar!