Vad kompromissar du med?

[hagel]

Sv: Vad kompromissar du med?

Jag kan bara inte kompromissa när det kommer till intelligens . Han kan vara street smart, almänbildad, utbildad eller bara vetgirig, det spelar inte så stor roll. Det ska bara röra på sig innanför pannbenet!

En vettig syn på människor (och djur) av alla sorter är en sak jag heller inte tummar på.

Annars så får han gärna ha skavanker till höger och vänster, jag älskar ju inte min sambo på trots av hans små egenheter, men på grund av dem .

 

[Jeffery]

Sv: Vad kompromissar du med?

Är det så det ska fungera? Om min partner undviker att göra något som är jobbigt för mig, dvs störande ljud, så ska jag låta bli något bara för att? Vad jag kan komma på så finns det inget sånt.

För att ett förhållande ska det bli bra och livskraftigt åt båda hållen handlar det om ett givande och tagande. Inte bara ett tagande.
Men det behöver ju inte betyda att om han väljer bort någonting på din order, så måste du välja bort någonting annat enligt hans önskelista.

Min partner klagar inte. Han tillbringar väldigt mycket mer tid i hemmet än jag, så han kan både spela tv-spel och kolla på tv-serier när jag inte är hemma. Det är knappt ett intresse i den meningen, mer av ett tidsfördriv. Han har andra intressen som han utövar utomhus och på andra ställen.

Men då är det ingen big deal för honom, och därför ett ickeproblem.

 

[Breaktown]

Sv: Vad kompromissar du med?

kl

Jag menade såklart saker jag absolut inte kan tänka mig att kompromissa om! Vet inte riktigt hur jag läste

 

[aprilmaj]

Sv: Vad kompromissar du med?

Något som jag upptäckt på "äldre dar" är att jag måste tycka att han är rolig. Jag står inte ut om mannen skämtar och jag vill kräkas...

Samma grundsyn är viktigt. Skulle inte kunna dela livet med t ex en rasist eller extremhöger. Mannen måste också kunna stå på egna ben, för jag vill inte ta hand om någon. Annars kan jag kompromissa om det mesta, tror jag. Hatar själv t ex sport men det är inget problem att bo ihop med en sportfantast (har gjort). Men samma humor, som sagt... Vet inte varför det har blivit så viktigt.

 

[moiran]

Sv: Vad kompromissar du med?

Det är så mycket lättare att räkna upp vad jag tror att att jag vet att jag inte kompromissat med. Men saker som jag anser är viktigt men där jag ändå kompromissat vid detta eller tidigare förhållande är det lite svårare att sätta fingret på tycker jag. Och jag kan inte förutspå vilka av mina viktiga punkter som jag skulle kunna tänka mig att göra avkall på och ändå känna att det kan vara värt ett försök till relation trots detta...

Men under årens lopp har jag kompromissat med en del saker där jag faktiskt haft stora betänkligheter men som trots det blivit ett förhållande i slutändan. Jag har så många krav på min lista att jag skulle bli för evigt singel om jag skulle försöka hinna någon som har "allt"...

Jag HAR kompromissat med upptågsvilja/fantasi. Jag älskar äventyr i vardagen. Åka på sightseeingtur till traktens alla fornminnen trots att man egentligen inte har något brinnande arkeologiskt intresse. Jaga blixtar. Ta en helgcykelsemester i oktober till egentligen ingenstans utan bara dit näsan pekar. Käka frukost på taknocken. Övernatta i ett vindskydd i skogen bakom huset. Inga avancerade eller dyra grejer, kanske lite barnsliga, men roliga och man får mycket att prata om och lär sig mycket om varandra.

Jag HAR kompromissat med religion. Jag är agnostiker och har svårt att förstå religiös övertygelse.

Jag HAR kompromissat med behovet att vara social. Jag har provat både att vara tillsammans med någon som är mycket mer social än jag och tvärt om. Det fungerar dock bra om båda parter är överens om att man inte måste vara tillsammans i sociala sammanhang och att hemmet inte måste vara en vanlig förfestplats eller att den mindre sociala ändå följer med men surar i ett hörn och dissar efteråt.

Jag HAR kompromissat med att killen är försigkommen och någorlunda händig. Jag är nyfiken, vill prova mycket och skapar en hel del projekt som kräver lite list och händighet. De är sällan besvärligare än att jag klarar utföra dem själv, men det är ibland roligt att (frivilligt) få sällskap i planerandet och utförandet.

 

[Calazirya]

Sv: Vad kompromissar du med?

Jag har kompromissat med det mesta i mitt liv faktiskt, har alltid varit så.

Nu försöker jag sätta mig själv först i vissa situationer och klyschigt eller ej men jag växer lite för varje gång jag lyckas hålla kvar vid grundtanken och inte ordna om så fort andra vill det..

 

[Jeffery]

Sv: Vad kompromissar du med?

Jag tänker som du. Om du måste "offra" något motsvarande för "rättvisans" skull, så handlar det ju inte om ett förhållande mellan två älskande personer längre, utan snarare om något slags affärsuppgörelse eller terrorbalans.

Ja, så är det ju.
Nedan beskrivna fiktiva situation visar ju däremot helt klart ett förhållande mellan två älskande personer:

-Och du, vad gäller tv-spel och tv-serier, de får INTE vara på när jag är hemma.
-Men jag...
-NEJ.
-Jaha. (mummel)

 

[Petruska]

Sv: Vad kompromissar du med?

Nedan beskrivna fiktiva situation visar ju däremot helt klart ett förhållande mellan två älskande personer:

-Och du, vad gäller tv-spel och tv-serier, de får INTE vara på när jag är hemma.
-Men jag...
-NEJ.
-Jaha. (mummel)

Tycker du?

 

[Sissa]

Sv: Vad kompromissar du med?

Tycker du?

Jag tycker det låter som en tonårsförälder som lackat ur klockan två på natten och talar om att tv-spelet eller tv´n absolut ska stängas av NU. I en relation mellan två vuxna som respekterar och älskar varandra kan jag inte tänka mig att beskrivna konversation förekommer.

 

[Petruska]

Sv: Vad kompromissar du med?

Jag håller med.

Och jag skulle ha dåligt samvete gentemot tonåringen på morgonen sedan.

Hur jag skulle må efter ett sådant replikskifte i ett förhållande vill jag inte ens tänka på. Om min man såg så på min närvaro i hemmet, skulle jag ju veta att jag inte är älskad.

 

[Blueberry]

Sv: Vad kompromissar du med?

Allt utom:

- Rökning
- Övertygelsen att "Alla människor har lika värde (utom pedofiler)"
- Kärlek, jämlikhet och lagom mycket sex

 

[Sissa]

Sv: Vad kompromissar du med?

För att ett förhållande ska det bli bra och livskraftigt åt båda hållen handlar det om ett givande och tagande. Inte bara ett tagande.

Självklart. En relation handlar om så oerhört mycket mer än att den ena inte orkar med tv-spelsljud. Ett samspel hela tiden. Att den ena är känslig för ljud betyder inte att den är tagande tycker jag. Ge och ta handlar om andra saker. Kärlek, stöd, uppmuntran osv osv i all oändlighet.

Men då är det ingen big deal för honom, och därför ett ickeproblem.

Jag beskrev det inte som ett problem utan ett läge där min partner får kompromissa, dvs stänga av eller spela/kolla på datorn med lurar.

Som någon skrev högre upp i tråden skulle det kunna vara ett problem om man hade väldigt olika prioriteringar i livet. Tex om min partner var en tv-spelsnörd utan dess like och ville spela 24/7. Då skulle det inte fungera. Nu är det ett tidsfördriv och huvudintressena är andra.

 

[Sleepy]

Sv: Vad kompromissar du med?

Så hur gör dom för att bortse från mina brister? Vad kan du tänka dig kompromissa med när det gäller en partner? Vad är otänkbart, vad är viktigast?

Jag ser personer som helheter; som mer än summan av delarna. Jag kan inte checka av delar och få ihop en perfekt partner. Istället faller jag handlöst när jag möter en personlighet som klickar med min - och chockar folk omkring mig som aldrig trott att jag skulle acceptera vissa delar. Är det "rätt" så är resten obetydligt, så som ålder, rökning, övervikt, utseende etc. Det måste finnas en vacker insida; grundad i sunda värderingar, skön humor, positiv livssyn etc.

 

[FannyN]

Sv: Vad kompromissar du med?

Oj. Min älskade och jag passar egentligen inte ihop alls så det är ju mycket. Han är djurallergisk och har en brutalt galen smak. Han kan inte stava eller hantera pengar. Allt det där är saker jag sagt att jag kräver ska fungera men det kvittar helt numera. Rökningen däremot sa jag ifrån direkt att det är nolltolerans och dumt prat accepterar jag inte heller.
Från hans sida så någon djurgalen människa som köper kläder hela tiden och som vill bo i stan var inte vad han tänkt sig. Jag får inte heller sjunga psalmer eller lovsånger. Han har lärt sig laga mat mot sin vilja eftersom jag inte delar uppfattningen att det godaste är kebabrulle hursomhelst.
Det bästa med oss är att om den ena säger nåt som den har jobbigt med så slutar den andra. Även om det låter som vi lider av dessa kompromisser så är det viktigaste för oss att låta den andra vara sig själv.

 

[Och_Aye]

Sv: Vad kompromissar du med?

Jag har haft sådan tur (?) att jag råkat bli kär i en pojk jag helt enkelt inte behöver kompromissa med och detsamma verkar gälla omvänt. Det finns inget "tagande" alls mellan oss, däremot ett helt frivilligt och självklart givande från bägge håll. Givande och... fående, snarare än tagande, alltså.

Jag har levt i ett förhållande där jag nog inte var så kär i INDIVIDEN, och han var nog inte så kär i just mig heller. Vi försökte väl kompromissa, ändra och greja men det blir liksom aldrig riktigt sådär bra och enkelt och självklart som det är nu för tiden.

Jag kan inte komma på en enda grej jag kompromissar med, faktiskt. Jag älskar hela honom, hans utseende, hans kläder, hans frisyr, hans skägg, hans sätt, hans tankar, och så vidare och så vidare. Jag skulle aldrig i livet vilja ändra något överhuvudtaget på honom, han är perfekt precis som han är och det är exakt den jag är dökär i. Den enda kompromissen jag kommer på är att jag ibland ser aningens mer Top gear än jag själv hade valt, och att han håller mig sällskap när jag vill ha Twilight-marathon.

 

[Kilauea]

Sv: Vad kompromissar du med?

Jag kompromissar inte med mina djur - punkt. Det var jag noga med att säga till sambon innan vi träffades och det har inte varit något problem. Jag har inga konstiga värderingar om mina djur mer än att de är min familj. Dvs en hund ska skötas som en hund bör, promenader dagligen och aktivering vartefter rasen och individen kräver det. Min sambo har än idag lite svårt att inse hur mycket det krävs för att ha hund, vi skaffade en till förra sommaren då han (i det läget) ville träna med den äldre hunden. Efter vi skaffade en hund till har han insett att han inte hade det intresset helt

Han å andra sidan har ett stort intresse i bin och har biodling och mitt intresse i det är att använda honungen när jag bakar, inte beblanda mig med bina i övrigt.

Han är mer för materiella ting, jag finner lycka i att tex åka utomlands på semester.

 

[Sleepy]

Sv: Vad kompromissar du med?

Jag kan inte komma på en enda grej jag kompromissar med, faktiskt. Jag älskar hela honom

Det är precis så jag menar. Är det rätt, så är det. Glad för din skull.

 

[Petruska]

Sv: Vad kompromissar du med?

Jag har haft sådan tur (?) att jag råkat bli kär i en pojk jag helt enkelt inte behöver kompromissa med och detsamma verkar gälla omvänt. Det finns inget "tagande" alls mellan oss, däremot ett helt frivilligt och självklart givande från bägge håll. Givande och... fående, snarare än tagande, alltså.

Så känner jag också. Med den skillnaden att jag inte direkt märker av något vidare givande från min egen sida. Men det säger partner att han gör, och det är ju huvudsaken. Han verkar i allt väsentligt vara nöjd med mig som jag är, jag behöver inte anstränga mig.

Jag blir alltid lite fundersam och beklämd när det första folk har att säga om sina förhållanden är att "man får ge och ta". Om det inte är roligare än så, fattar inte jag vad det ska vara bra för.

Om min partner såg på det hela som "vi ger och tar", hade jag inte varit nöjd. Att jag själv skulle se så på det är inte aktuellt överhuvudtaget.

 

[Och_Aye]

Sv: Vad kompromissar du med?

Så känner jag också. Med den skillnaden att jag inte direkt märker av något vidare givande från min egen sida. Men det säger partner att han gör, och det är ju huvudsaken. Han verkar i allt väsentligt vara nöjd med mig som jag är, jag behöver inte anstränga mig.

Jag blir alltid lite fundersam och beklämd när det första folk har att säga om sina förhållanden är att "man får ge och ta". Om det inte är roligare än så, fattar inte jag vad det ska vara bra för.

Om min partner såg på det hela som "vi ger och tar", hade jag inte varit nöjd. Att jag själv skulle se så på det är inte aktuellt överhuvudtaget.

Där har du en poäng, jag tänker aldrig "gud vad jag ger" utan det bara blir, eller jag vet inte. Det är inget jag tänker att jag måste göra, eller noterar som något "viktigt" - men som du säger, sambon säger att jag ger honom massor, så det stämmer säkert. Bara det att det känns enkelt och glatt och självklart.

Håller med om det sista också, faktiskt. Jag vill aldrig behöva ta något och det hade varit ledsamt om min sambo upplevde att han behövde ta ifrån mig för att det skulle fungera.

 

[Och_Aye]

Sv: Vad kompromissar du med?

Det är precis så jag menar. Är det rätt, så är det. Glad för din skull.

Det blev så mycket enklare när jag faktiskt blev kär på riktigt i den personen jag lever med, liksom. Fantastiskt egentligen.

Tack, jag är också glad att vi har varandra.