Vad har ni svårt att hantera?

[Pontevecchio]

Gnäll. Folk som inte vill hitta en lösning eller lyssna på tips utan fortsätta gnälla om problemet.

Lågt engagemang - tex valet, "jag orkar inte läsa". Gör mig fullkomligen explosiv hur man kan vara så flat och oengagerad.

Svek - folk som vänder kappan eller inte håller det de lovat.

 

[fryckan]

Folk som är egoistiska och alltid sätter sig själv först och försöker hävda sig. Jag är inte en sån person själv som känner att jag måste göra det men är det på jobbet känner jag mig nästan tvingad att också bli sån.

Att bli sviken är något jag också känner är svårt att hantera på ett bra sätt.

 

[LadyCovergirl]

Åh, småprat. Det är nog min bästa gren. Jag är rentav förvånad över hur bra jag med åren blivit på att dra igång och underhålla småprat.

Ibland blir det t o m lite för mycket. I de perioder jag varit sjuk/sjukskriven och inte träffat så många kan jag till min förfäran upptäcka att JAG är den där damen som står och gafflar med kassörskan på Ica. DET kan jag ha lite svårt att hantera.

Min unge gör också sånt. (Säkerligen för att även jag gärna pratar med allt och alla om allt och ingenting.) Men liksom kom igen, vilken normal 7-åring pratar med expediter i klädaffärer om det besvärliga i att det inte har regnat på länge och om vilka problem det kan ge för böndernas skördar

 

[mandalaki]

Min unge gör också sånt. (Säkerligen för att även jag gärna pratar med allt och alla om allt och ingenting.) Men liksom kom igen, vilken normal 7-åring pratar med expediter i klädaffärer om det besvärliga i att det inte har regnat på länge och om vilka problem det kan ge för böndernas skördar

Såna ungar älskar jag! Skicka hit henne så kan vi småprata tillsammans

 

[Stefffie]

Jag har svart att hantera situationer dar jag upplever att jag pratar forbi den andra personen, eller att de inte riktigt tanker pa samma satt som jag. Istallet for att typ tanka "hur kan jag fa dem att forsta" sa avskriver jag dem som hopplosa/inte varda att lagga energi pa.

ibland ar detta ju en bra egenskap som "raddar" en sjalv fran att trotta ut sig pa hopplosa personer (och typ personer som gillar att vara 'devils advocate'), men pa jobbet kan det faktiskt bli lite problematiskt. Jag jobbar pa en stor arbetsplats, med manga olika (valutbildade) kollegor och borde nog inte skriva av folk sa snabbt.

t.ex. hade vi ett grupparbete pa en KURS pa jobbet, dar vi jobbat med en ide. Nar jag marker att min grupp verkar ha gatt ifran iden vi kommit overrens om, till nagot som jag tycker verkar vara en samre losning, sa klockade jag av och typ "bryr mig inte om den har losningen" - NAR DET INTE SPELADE NAGON ROLL ALLS. DET VAR EN KURS STEFFFIE - VAD SYSSLAR JAG MED?!?!?!?

 

[LadyCovergirl]

Såna ungar älskar jag! Skicka hit henne så kan vi småprata tillsammans

Hon hade tyckt att det varit helt fantastiskt Riktig sån där kafferepsindivid som kan äta småkakor och prata om allt fram till tidens ände

 

[cirkus]

Grej två är att jag har jättesvårt att betala räkningar när jag har lite pengar. Jag har ångest i flera dagar innan och betalar dem sent på kvällen sista dagen (som om det skulle göra någon skillnad??). Det är sällan så illa som jag tror ens, och skulle det vara det så löser det sig alltid. Ändå så oroar jag mig massor.

You and me - exakt så är jag också. Jag våndas över räkningshelvetena i en evighet.

 

[Hyacinth]

Åh, småprat. Det är nog min bästa gren. Jag är rentav förvånad över hur bra jag med åren blivit på att dra igång och underhålla småprat.

Ibland blir det t o m lite för mycket. I de perioder jag varit sjuk/sjukskriven och inte träffat så många kan jag till min förfäran upptäcka att JAG är den där damen som står och gafflar med kassörskan på Ica. DET kan jag ha lite svårt att hantera.

Sistah! Jag har svart bälte i småprat.

 

[cirkus]

Lågt engagemang - tex valet, "jag orkar inte läsa". Gör mig fullkomligen explosiv hur man kan vara så flat och oengagerad.

Såna har jag lust att säga åt - skitsamma om du inte vill engagera dig - gå nu och rösta på *vilket vettigt parti som helst* (dvs INTE SD eller dylikt)

 

[Hyacinth]

Arga människor jag känner har jag svårt för. Jag blir alldeles förstörd.
Orättvisor.
Kladdiga kastruller. Gud vad jag kan gå omvägar kring en kladdig kastrull.

 

[Hoarfrost]

Kladdiga kastruller. Gud vad jag kan gå omvägar kring en kladdig kastrull.

Nu fick du mig att minnas - tallrikar, glas, bestick etc som det har varit mejeriprodukter i/på. Kan INTE ta i eller titta på dem så fruktansvärt vidrigt.
När jag äter/dricker mejeriprodukten måste jag ungefär samma sekund som jag druckit/konsumerat färdigt gå direkt till diskbänken och skölja noga.

 

[Exile]

Mina egna känslor. Är en riktig känslomänniska och har otroligt lätt för tårar i typ alla situationer både om jag får kritik eller om jag blir arg. Det är ett riktigt handikapp faktiskt att inte kunna argumentera ordentligt eller ha en saklig konversation face to face utan att tårarna kommer. Jag är ju liksom inte ens ledsen utan det är som en reflex så fort jag känner mig nervös, pressad eller irriterad. Seriöst vet jag inte HUR många gånger jag har fått inleda ett läkarbesök med "ignorera tårarna, jag tycker bara sjukhus är obehagliga så det bara blir så".

Det är väl där det skaver lite. Jag känner allt oftare att jag ger onödigt mycket information till helt okända människor som ändå inte vill ha den.

Jag kan också vara en riktig pratkvarn ibland. Jag upplever ofta att det blir jobbigt om vi sitter tysta när jag inte känner personen så väl och kan därför börja prata för pratets skull, ibland kommer jag liksom på mig själv med att det är alldeles för privat eller alldeles för tråkigt och liksom HÖR hur min hjärna ba "stopp! tyst! sluta" medan munnen bara maler..

 

[Raderad medlem 6459]

Sedan har jag väldigt svårt att hantera misslyckanden också, så @niphredil s tråd har varit oerhört hjälpsam även för mig.

Vad roligt att den varit till hjälp för dig! Mig har den hjälpt SÅ mycket, har kunnat ta med mig så mycket vettigt ifrån den.

 

[Thrillie]

Jag har väldigt svårt att hantera när jag upplever att folk har fel. Jag blir orimligt störd på det och kan inte släppa det. Nu pratar vi om saker som verkligen har ett rätt och fel, inte åsikter. För att ta ett "dumt" exempel, jag håller i en bok, boken är blå. Människan hävdar att boken är vit. Nej. Det är fel. Kan aldrig hålla tyst om någon säger något som är fel, måste alltid säga emot. Så himla onödigt och jobbigt egentligen.

Och när folk ställer frågor som visar att de t.ex. inte läst en instruktion/uppgift/deadline. "Vi behöver inte ha någon innehållsförteckning." Jo. Det står i instruktionen. Läs den! Egentligen är det väl att folk inte läser och tar till sig den information som är tillgänglig som stör mig. Vet inte hur jag ska hantera det, jag går och är irriterad över det länge efter att vi rett ut hur det ska vara.

Japp, jag är en jobbig person.

 

[EmmaBovary]

De sakers som jag har svårast för att hantera är ganska sammanlänkande skulle jag tro. Har svårt för släppa och gå vidare. Har ofta svårt att välja mina strider och har svårt att acceptera hur mitt eget liv ser ut. I relationer så önskar jag många gånger att jag kunde backa och chilla mer, istället för att försöka lösa minsta lilla konflikt. Det är inte heller någon fördel att jag har svårt att glömma negativa händelser, även om jag på ett plan förlåtit och gått vidare. Gällande livet i stort så är jag dålig på att hantera nutiden, för jag lever så mycket i det förgångna och lider av en förlamande ångest inför framtiden

Just ja, STRESS, det är jag sjukt dålig på att hantera också. Och värme!

 

[starcraft]

Jag är dålig på att hantera inställda/sent ändrade planer. Om jag och en kompis bokat att vi ska äta middag ihop och personen hör av sig ett par timmar innan och ställer in så blir jag helt handikappad och kan liksom inte tänka ut någon ny plan att sysselsätta mig med/vad jag ska äta till middag/osv. Och om kanske middagen på tu man hand blir ändrad till någon annan grej så kan jag tappa lusten helt för att det vi planerat från början inte blir av. Helt orimligt att bli så apatisk och trångsynt som jag är i dessa lägen.

Har överlag svårt att hantera mina egna känslor. Jag gråter i typ alla lägen - om jag är trött, ledsen, arg, frustrerad, stressad eller är i ett läge där jag ska säga något som känns jobbigt för att det är utelämnande eller när jag är osäker på mottagandet.. Jag känner också jättemycket - det är jättebra eller jättedåligt. Inget mittemellan. Det tar så mycket energi att alltid vara i ytterlägena. Kan iofs, när jag inte orkar hantera mina känslor längre, stänga av helt och inte känna någonting också vilket är ett sätt att hantera dem på eller snarare icke-hantera eftersom förr eller senare behöver de komma fram.

 

[Unafraid]

Långsamma personer. Föreläsare som är så omständliga att det egentligen skulle räcka med hälften så många ord att säga det som ska sägas. Folk i grupparbeten som måste överanalysera allt. Visst kan man bara vara lite effektiv och sluta slösa min tid?!

 

[EmmaBovary]

Det är väl där det skaver lite. Jag känner allt oftare att jag ger onödigt mycket information till helt okända människor som ändå inte vill ha den.

Haha, känner tyvärr igen det där...

 

[Petruska]

Min unge gör också sånt. (Säkerligen för att även jag gärna pratar med allt och alla om allt och ingenting.) Men liksom kom igen, vilken normal 7-åring pratar med expediter i klädaffärer om det besvärliga i att det inte har regnat på länge och om vilka problem det kan ge för böndernas skördar

Lillgamla barn har jag INGA problem att hantera!

 

[tara]

Jag har svårt för härskartekniker.