Vad har ni svårt att hantera?

[Petruska]

@Petruska Ja, det är lite knäppt. För min del är det inte att jag blir arg på personen på något vis, att jag känner att hen har slösat min tid, utan det är mer en liksom djup panikkänsla av att "ska jag lägga hela min HELG på det här??? Åh herregud jag hade kunnat gjort nåt mycket mer intressant och trevligare istället" typ. Likaså om jag "slösar" en vardagskväll på något tråkigt som tar tid, typ om jag kör fram och tillbaka till mina föräldrar för att jag glömt nåt där, då kan jag också känna sådär att fan, hela kvällen går ju, panik panik. Fastän jag inte nödvändigtvis har nåt särskilt som väntar.

Att dejta en person skulle jag aldrig se som slöseri med tid däremot, never.

Ja, jag har också helt klart de känslorna. Öht har jag nog en lite konstig inställning till tid.

Men det är uttrycket "slösa min tid" som jag inte kan hantera. Det är jättefånigt. Jag fattar ju vad som avses, och ändå.

Om du säger som nu, typ "fan också, hela kvällen gick medan jag bara åkte fram och tillbaka till päronen", så har jag inga problem att förstå att det var frustrerande. Men om du säger att du har "slösat din tid" med att åka av och an, då slår min hang up på uttrycket till.

Det är verkligen fånigt av mig.

 

[Voeux]

Men jag tänker att om din självkänsla kommer från en plats där du jämför ditt värde, din person, med andra så kanske den inte är särskilt stark ändå? Jag tänker att formuleringen är lite lustig i sammanhanget, just för att det för mig tyder på dålig (låg?) självkänsla att behöva jämföra sig med andra och tänka att man är bättre? Istället för att bara känna att "jag duger som jag är" oavsett hur bra andra människor är. Och hur mäter man att man är en bättre person, "en av de bättre", egentligen? Att tänka i såna termer (i det här sammanhanget) tyder för mig på en oerhörd osäkerhet.

Eller så tolkar du dem så fastän de inte är så alls . Det kan ju vara en osäkerhetsgrej hos dig som gör att du känner så liksom.

En oerhörd osäkerhet skulle jag inte dra mig så långt att jag skulle kalla det. Jag är i de allra flesta lägen lugn och trygg med vem jag är, och jag jämför inte mig själv med andra personer. Du verkar tolka det som att jag jämför mig själv med människor som jag anser är bättre än mig, och det gör jag inte, däremot har jag märkt av att jag blir triggad av personer som själva anser sig förmer än andra och tydligt uttrycker det på olika sätt. Det är väl en liten "kom inte och sätt dig på mig" gen som vaknar till liv, eller nåt. Så nej, det är inte så jag tolkar personer så på grund av min egen osäkerhet, utan jag talar om uppenbara fall av personer som hävdar sig över andra och mig själv. Ser dock att mitt ursprungliga inlägg var otydligt gällande saken, men jag pratar endast om rötägg.

Men givetvis kan jag också ha dagar med sämre självkänsla, också.

 

[Raderad medlem 6459]

Du verkar tolka det som att jag jämför mig själv med människor som jag anser är bättre än mig, och det gör jag inte, däremot har jag märkt av att jag blir triggad av personer som själva anser sig förmer än andra och tydligt uttrycker det på olika sätt.

Nej nej, så menade jag inte alls. Jag syftade på det jag citerade. Att du definierar din självkänsla, ditt värde, genom en jämförelse med andra (som du anser dig vara bättre än). Det för mig är märkligt och låter som ren osäkerhet.

 

[Raderad medlem 6459]

Men det är uttrycket "slösa min tid" som jag inte kan hantera. Det är jättefånigt. Jag fattar ju vad som avses, och ändå.

Jaha, då fattar jag! Ja, det är nog ett uttryck jag inte använder så ofta på svenska men jag visste inte hur jag annars skulle uttrycka det. Jag säger det oftast till min man (han är den som får lyssna på min neurotiska ångest kring det hela) och då säger jag det på spanska (perder el tiempo) vilket känns mer passande för mig. För det känns verkligen som att jag förlorar tid liksom.

 

[Voeux]

Nej nej, så menade jag inte alls. Jag syftade på det jag citerade. Att du definierar din självkänsla, ditt värde, genom en jämförelse med andra (som du anser dig vara bättre än). Det för mig är märkligt och låter som ren osäkerhet.

Nej, jag anser mig inte alls vara bättre än andra. Det är en olycklig formulering bara. Men jag släpper det, jag orkar inte sitta och förklara varför jag inte anser mig vara en osäker person.

 

[Petruska]

Jaha, då fattar jag! Ja, det är nog ett uttryck jag inte använder så ofta på svenska men jag visste inte hur jag annars skulle uttrycka det. Jag säger det oftast till min man (han är den som får lyssna på min neurotiska ångest kring det hela) och då säger jag det på spanska (perder el tiempo) vilket känns mer passande för mig. För det känns verkligen som att jag förlorar tid liksom.

Möjligen är det jag inte kan hantera just att det nog på svenska vanligen är en anglicism (snarare än hispanicism, eller vad det nu kan tänkas heta). Jag är så gammal och sur att jag ogillar anglicismer, helt enkelt! Amerikanska påfund!!

 

[Raderad medlem 6459]

Nej, jag anser mig inte alls vara bättre än andra. Det är en olycklig formulering bara. Men jag släpper det, jag orkar inte sitta och förklara varför jag inte anser mig vara en osäker person.

Okej!

 

[Killaloe]

Det här med förändring med kort notis eller som man inte har kontroll över - är ni också otroligt inkonsekventa?

Jag tycker typ alla förändringarn av lite större (eller ja, inbillat större) är svårt, så är nog ganska konsekvent i det fallet. Mindre förändringar som inte påverkar så mycket på sikt är inte så jobbigt - typ som att ändra film

Det gäller också om jag själv står för förändringen, avskyr att behöva ändra/ställa in/tänka om även om jag måste göra det.

 

[Kattennizze]

Jag är så klart också mycket välanpassad på det stora hela. Men på en lång rad, var och en mycket små, punkter är anpassning en psykologisk omöjlighet för mig. Även i de fall då det ser ut att vara mindre kostsamt att anpassa sig än att inte göra det. Eller, varenda punkt är nog sådan, vid närmare eftertanke.

Jo. Jag gör ständigt små miniuppror mot det rådande medelklass-borgerliga idealet.

 

[nightcrawler]

Mina egna känslor. Är en riktig känslomänniska och har otroligt lätt för tårar i typ alla situationer både om jag får kritik eller om jag blir arg. Det är ett riktigt handikapp faktiskt att inte kunna argumentera ordentligt eller ha en saklig konversation face to face utan att tårarna kommer. Jag är ju liksom inte ens ledsen utan det är som en reflex så fort jag känner mig nervös, pressad eller irriterad.

Jag har åxå lätt att ta till gråt. Det är så jäkla jobbigt. Och än värre är att folk tar för givet att man är ledsen och mår dåligt hur mycket man än bedyrar att det inte är så.

 

[Milosari]

Att inte vara i tid och personer som kommer sent. Blir så orimligt irriterad på personer som inte passar tider och då menar jag inte de som kommer många minuter sent utan det räcker med små (obetydliga) diffar.
T.ex.att personen inte står redo på parkeringen när jag sagt att jag kommer kl. 9.00, utan börjar ta på sig skor och jacka när de ser att jag är där.
Då börjar min hjärna muttra: " Jag sa kl.9.00, nu är kl.9.03, klockan är inte 9.00 längre, vi skulle åkt kl. 9.00 och nu blir vi sena! Inte är det mitt fel iaf..."
Ja, jag inser att jag har ett problem...

Grundproblemet är nog att jag är en tidspessimist(?) och överslagsräknar på ALLT när jag har tider att passa, vilket resulterar i att jag ofta får sitta och vänta i bilen jättelänge istället. Men strunt samma för jag var i TID!!

Åh jag hoppas verkligen att våra vägar aldrig korsas. Jag tycker att tider är ungefärliga, säger man ett visst klockslag så kan det diffa några minuter hit ellet dit. Jag har inget bekymmer med att vänta på personer, men hatar att vänta på bussen t ex, så jag springer hellre sista biten än är där tidigt. Och jag blir ofta irriterad på människor som stressar i onödan. Jag hinner ju alltid till det som inte kan vänta (tåg, flyg, viktiga möten etc). Du hade blivit enormt frustrerad av mig tror jag

 

[Wysiwyg]

Men något jag har tänkt på den senaste tiden är folk som anser sig vara bättre än mig. Det kan vara att de har en bättre karriär än mig, finare boende, tränar mer, bättre smak eller vad tusan det än kan vara. Vissa personer utstrålar bara att de anser att de är så himla mycket bättre. Och jag, som någon jävla fåntratt till marionettdocka, blir provocerad och känner plötsligt ett behov av att hävda mig. Que? Jag är en av de bättre personerna jag själv känner på flera sätt och är helt säker på att min personlighet, inte vad jag har eller vad jag gör, är mer än bra. Ändå hör jag mig själv berätta att det faktiskt går väldigt bra på jobbet nu och jag ska få en chefsutbildning, eller vad det än kan vara. SÅ TÖNTIGT. Varför dessa rötägg lyckas komma åt mig är lite av ett mysterium och något som jag måste lära mig släppa.

Haha men du är ju precis en sån du själv stör dig på om du tycker du själv är bättre än de du känner?

 

[Wysiwyg]

Jag har riktigt svårt att hantera när jag känner mig bortvald eller sidosatt. Beroende på situationen kan det verkligen utlösa ångest hos mig.

Långsinta människor är en annan grej jag har svårt för. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det.

 

[mandalaki]

Jag har riktigt svårt att hantera när jag känner mig bortvald eller sidosatt. Beroende på situationen kan det verkligen utlösa ångest hos mig.

Dock: hos mig utlöser det nog mest långsinthet. Det tar LÅNG tid innan jag kommer över det.

 

[Wysiwyg]

Det kan ju vara en osäkerhetsgrej hos dig som gör att du känner så liksom.

Det är det absolut hos mig! Generellt tänker jag att ett hävdelsebehov handlar om osäkerhet hos typ alla. Folk som är säker på sin sak behöver inte hävda eller jämföra sig tänker jag. Och om någon börjar framhäva sig själv inom ett område jag själv är osäker på blir jag så himla negativt provocerad och kan verkligen känna mig liten av det. Om jag däremot märker det inom något jag är eller blivit mer säker på bryr jag mig inte ett dugg utan tänker bara att "jaha hen håller på och hävda sig, det är säkert osäkerhet". Det är verkligen någonting jag märkt tydligt hos mig själv.

 

[Wysiwyg]

Dock: hos mig utlöser det nog mest långsinthet. Det tar LÅNG tid innan jag kommer över det.

Vid närmare eftertanke är jag också långsint på det området! Inte så att jag är sur eller väljer bort folk för det men det skapar en osäkerhet hos mig som kan sitta kvar riktigt länge. Hade inte tänk på att det var så innan jag läste ditt inlägg.

Sen beror det ju naturligtvis på vad det är. Är det bara mina hjärtnspöken som blåser upp ett missförstånd ligger det ju inte kvar på samma sätt som om jag verkligen får fog för att jag blev bortvald.

 

[mandalaki]

@Wysiwyg Min långsinthet i det här sammanhanget går nog ut på att jag går omkring och tänker Skiter ni i mig så skiter jag i er - tills jag nästan har glömt vad det handlade om.

Men det är en SKITJOBBIG känsla att bli bortvald.

 

[EmmaBovary]

Jag har svårt för härskartekniker.

Inte riktat till dig nu alltså, men jag har FETT SVÅRT att hantera personer som inte inser att de själva sysslar med härskartekniker när de drar till med "har du läst på om härskartekniker" i en diskussion och stänger för vidare samtal. När det är obefogat alltså.

 

[Tajger]

Har svårt att hantera att vara sjuk Lunginflammation, orkar inget, kan inte hosta eller andas ordentligt utan att det gör ont.
Har inte tid med sånt här Och jag vet, det finns de som har det värre, och mitt går över

 

[Millicent]

Min översvallande empati för vissa människor. Jag kan bli gråtfärdig och tänka på personen väldigt lång tid.
En för mig helt okänd person. Jag blir så himla berörd av vissa och det har jag svårt att hantera.

Detta! Tänker ibland på en lite äldre man som satt framför mig på bussen, detta var typ två år sedan, som hade en sån där gratis plastkasse full med muggar med chokladpudding som kostar typ 5-6 kr eller vad det är. De flög ur kassen och landade i mittgången och på ett par av dem sprack folie "locket" och av någon lustig anledning så blev jag helt förstörd när detta hände .