Jag håller med om vad många andra skrivit om skolmiljön. Jag tror säkert att läraren gör sitt allra yttersta för att det ska vara en bra miljö, både för sig själv och för eleverna...
Jag själv har en etta (gick hem efter jullovet pga att jag ska ha barn), som jag haft sen f-klass. En fin, men otroligt rörig klass med många olika behov, många som ska synas/höras samtidigt. Det är en fritidspedagog kopplad till varje klass, men vår fritidspersonal är låst vid ett barn som inte klarar av att vara i klassrummet av olika anledningar. Vilket leder till att jag var själv i klassrummet större delen av höstterminen - inte optimalt i en åk 1, de är inte direkt självgående när de är så små. Om jag sagt till rektorn? Klart jag gjort, har larmat om problemet i 1,5 år men det blev än mer påtagligt nu i åk 1 när det faktiskt ställs lite krav. Men det hjälper inte mycket, har blivit tillfälliga nödlösningar hit och dit. Så nej, hur mycket jag än slet arslet av mig var det inte mycket till arbetsro alla gånger, kan jag tyvärr erkänna. Klart de tröttnar när de får vänta på hjälp osv, då hittar de på annat istället. I en åk 1 är det sällan arbetsro från första stund, det tar ett tag att arbeta in. Men såklart har jag varit öppen med detta med föräldrar, att det varit rörigt osv. Ibland när det är väldigt rörigt, t.ex. när lektionen går åt att reda ut ett bråk som skett på rasten istället för att arbeta, då spricker planeringen. Det är såklart lite stressande att inte hinna allt men då får det vara så. Då får man skjuta fram planeringen och ta det en annan lektion istället. Där kan jag inte svara på hur er lärare tänkt. Bra att ni tänkt prata med läraren så kan ni få höra hur det är tänkt.
Nu vet jag ju faktiskt inte alls hur läget är i er klass. Men om det t.ex. är arbetsron som är problemet, kan ni väl prata med läraren, kanske fråga om ni kan hjälpa till på något sätt (hjälpa till att trycka på problemet till rektorn t.ex., ibland händer det t.o.m. lite mer när föräldrar börjar säga till...) Har ni varit med i klassrummet någon dag så ni vet hur det är där? Kanske kan ni efterfråga att läraren berättar om läget i klassen då och då i veckobrevet eller liknande.
Ibland blir man ju lite nyfiken på hur skolan är nu egentligen och om man har helt fel bild från när man var liten? Eller om man var en udda klass då. På typ 24 barn i första klass till 36 barn i femte klass. Men det var inget oväsen som jag minns. Självklart hade vi halvklass några eftermiddagar i ettan (och självklart fäktades vi med linjaler på rasterna och skickade lappar på lektionerna) och vi hade en specialpedagog på 6 klasser tror jag som användes mest på de två yngsta och tog undan barn som inte kunde stava till stjärna. Men det kändes helt klart som att det fanns arbetsro för en själv eller man hörde i alla fall definitivt vad läraren sa. Det känns som att barnen är annorlunda nu. och nu känner jag mig som en sådan där Aftonbladetkolumnist som gnäller på modernt föräldraskap hehe.