Vad kan/ska skolan göra? Barn som ligger före

[MiaMia]

Hjälpen erbjuds ju inte, man måste efterfråga den.

Men var skulle en efterfråga den ifrån, tänker du, om det är efter en lämnat skolan?

 

[corzette]

Jag kunde läsa när jag började i 1an och satt från åk 2 med 3orna och pluggade deras matte.
MEN mina förldrar vågade inte låta mej hoppa upp en klass... De ångrar fortfarande det beslutet om den frågan kommer upp.. Och med mitt egna facit i hand tycker jag de valde fel. Jag hade fått lov att "plugga" och inte bara glida igenom skolan... Som många andra skriver här kommer problemen i gymnasiet och så även för mej. Det slutade med att jag tog den "enkla linjen" hoppade av Naturvetenskaplig och gick naturbrukslinjen och återigen kunde glida igenom skolan... Nu är jag inte missnöjd med mitt liv idag MEN inser såklart att jag haft en helt annan yrkeskarriär om jag fått lite motsånd i yngre ålder så jag fått plugga och inte bara glida igenom skolan...

I dagsläget är jag dock fortfarande känd som den som lär mej saker på "en gång". Får jag nåt förklarat så sitter det. Vilket gör att jag å andra sidan jobbar i ett "inte jättevälbetalt yrke" men gör väldigt bra ifrån mej Och såklart stör mina kollegor som jobbat på samma ställe längre än jag genom att kunna deras plats lika bra eller ibland bättre än de.

Jobbar i ett serviceyrke, men hoppas komma in som väktare igen då det är bättre betalt och återigen kan ge mer utmaning... (Väktare inom serviceyrket, inte som i "jaga inbrott på nätterna" eller i butiker)
På min förra arbetsplats kunde jag bli placerad på en för mej obekant plats med nya program /rutiner med nån timmes lära och ingen var orolig över att jag inte skulle klara det ... Och jag kan klara det med... Inga probelm...=)

 

[Inte_Ung]

Men var skulle en efterfråga den ifrån, tänker du, om det är efter en lämnat skolan?

Handledare, mentorer, vänner, föräldrar andra som man känner.
Jag har frågat mig fram. Någon studiekamrat som har sett ut att ha bra teknik, kollegor på arbetsplatser, handledare, chefer, projektledare och aldrig att jag har blivit avvisad, tvärt om så har jag verkligen fått hjälp och goda råd.

 

[lingonben]

Jag röstar för flytta upp ett år med mitt ena barns mellanstadietid i färskt minne. Han hade alltid legat före de andra och fick tidigt specialundervisning i matte. Var dock riktigt riktigt uttråkad i de andra ämnena, speciellt i sexan var han väldigt modstulen och tyckte att han lärde sig saker max 30min/dag. Resten av tiden satt han bara av. Vi hamnade tyvärr i nånslags deadlock med hans lärare där de tyckte "han måste visa vad han kan innan han får mer uppgifter" och han tyckte att lärarna ju visste redan att han kunde. Så han blev rätt stökig på lektionerna istället sista året, och då hade jag legat på sen i fyran att han behövde fler utmaningar. Nu går han i en högstadieklass med extraämnen på tillval, behöver jobba för att hänga med i samtliga ämnen och är istället en av de skötsamma (snälla, snälla barn håll i på det sättet!)

 

[TeamLundVer]

Då är det ju bra att hoppa upp ett år i skolan och behöva jobba ikapp. Då kommer ju behovet naturligt.

Det enda av mina barn som har behövt träna studieteknik är min snurriga äldsta. Men hon behövde träna från första dagen i skolan. Om hon bara gör det som hon skall så löser det sig sedan alldeles finfint.

Hjälpen erbjuds ju inte, man måste efterfråga den.

Bara för att ngt fungerat för dina barn innebär det inte att det inte blir ett problem för andra..

 

[pollex]

5% av alla elever anses vara särbegåvade och stöter på "problem" i skolan. Ett sätt att lösa det på kan vara uppflytt till annan klass. Det kan även vara att man är kvar i sin åldersadekvata klass och läser vissa ämnen med högre årskurser. Det kan vara flera årskurser högre upp. Ett tredje är att man får andra uppgifter som tangerar flera ämnen och ligger inom ens intressesfär, då är ofta en specialpedagog eller liknande involverad eftersom det blir svårt att hinna med som lärare.

Vi har själva en SB son och för oss ligger det närmast till hands att han blir kvar i sin klass och läser vissa ämnen med andra årskurser. Vi har dock inte riktigt skolan med på det tåget än.

Tipsar om att söka till Filurum på FB. Då får du kontakt med andra föräldrar till SB barn.

Håller med som ngn annan nämnt a att det är viktigt med studieteknik. Är själv SB, satt av hela skoltiden utan att någonsin läsa en läxa, fick VG och MVG i allt ändå. Började läsa juridik på universitetet och hade ingen aning om hur man läste på egen hand

Tack! Jag har lite svårt att tänka i termer av särbegåvning, förmodligen för att jag stött på ett barn som verkligen var extremt och satte märket för mig kring vad det skulle innebära, men jag ska absolut kika på gruppen!

Ett litet länktips förresten till alla er som delat med er av era erfarenheter - Skolverkets material om särskilt begåvade elever:
https://www.skolverket.se/skolutvec...t-begavade-elever#h-Studiepakettillmaterialet

Där har jag hittat intressanta saker både om handlingsplan (skolans, för att hantera begåvade elever) och kartläggning (av elever). Jag hade inte heller någon aning om den specifika skrivning som nu finns i skollagen om att leda och stimulera de elever som lätt når målen, så nu har jag lärt mig något nytt idag.

Och i kortare form, om Skolinspektionens rapport om stöd till högpresterande elever:
https://skolvarlden.se/artiklar/stod-till-hogpresterande-elever-granskas-fantastiskt
https://skolvarlden.se/artiklar/skolinspektionen-hogpresterande-elever-gloms-bort

 

[lil-sis]

Men var skulle en efterfråga den ifrån, tänker du, om det är efter en lämnat skolan?

Jag har gått en kurs i studieteknik någon gång mellan grundskolan och gymnasiet. Sedan på högskolan så finns det kurser i studieteknik men har man inte tänkt att plugga alls så är det säkert svårare att hitta (men det finns säkert någon som tar betalt för att lära ut).

 

[lil-sis]

Min studieteknik är fortfarande typ 300hp senare rätt värdelös. Hade jag försökt läsa något som inte ligger så nära det jag ändå är intresserad av så hade det nog visat sig tydligare än vad det gör.

Men att försöka lära in det när jag inte behövde hade nog inte heller varit en framkomlig väg, är jag inte intresserad så läser jag det inte.

Hoppa över en klass tror jag inte löser det ”långsiktiga” problemet, anpassning där han är tror jag mer på.

 

[pollex]

Programmering är definitivt en bra grej! Det ingår numer i matte, även om den på mellanstadiet ligger på nivån block-programmering.

Jag tycker du skall höra dig för med skolan igen om hur de tänker kring att utmana sonen. Det handlar inte alltid om extra uppgifter utan kan även handla om andra eller annorlunda uppgifter. Vill man ge sitt barn lite försprång inför högstadiet så är det alltid en bra grej att läsa samt att jobba på det här med att argumentera och resonera och jämföra (även om mindre fokus på detta kommer med de reviderade kursplanerna). "Jasså, ni har pratat om (alltså jag har egentligen ingen aning om vad han håller på med så jag hittar på något) England i skolan. Hur är England? Skiljer det sig från Sverige? Hur hade det varit att bo där? Hade du velat bo där? Hade det varit annorlunda för dig att bo där? och alltid fråga varför.

(sen kan man också driva lärare till vansinne... jag lyckades få min lillebrors lärare att ringa hem och beklaga sig för pappa. Bror min hade fått i uppgift att ringa in alla bilder på ett papper på saker som var brännbara. Typ en bok, en tändsticka, en skruv osv. Han ringade in de "vanliga", sen kläckte jag ur mig att allt är ju brännbart, bara det är tillräckligt varmt. Vilket han sedan sa till fröken och det var ju rätt, men inte vad hon ville ha ut av övningen....)

Ja, jag har förstått att de har programmering, så det kanske finns något att ta tag i där.

Och jag ska absolut prata med skolan igen, därav min informationsinsamling nu! (Älskar vad du lärde din lillebror , det där är en typ av tankesätt som mina barn älskar )

 

[pollex]

Jag hade velat ha möte med den eventuellt nya läraren men det antar jag (och hoppas) är standard.

Hade inte varit orolig över det sociala upp i högstadiet eller gymnasiet om han inte har sociala svårigheter idag Är sån otrolig bredd på den sociala mognaden när eleverna kliver upp till sjuan ändå. Viktigast är nog att man inte redan är svag.

Det får vi hoppas att det är om det blir av, men hur det hela skulle gå till är fortfarande höljt i dunkel för mig!

 

[pollex]

Som redan har nämnts så tänker jag att det sociala är viktigast. Grundskolan och gymnasiet är plättlätt för särbegåvade (om det är vad ditt barn misstänks vara) ändå så jag tror det inte gör särskilt stor skillnad i det långa loppet. Min erfarenhet är att många barn/ungdomar (speciellt pojkar) med hög intelligens/begåvning mognar lite senare, vilket kan bli en avgrundsdjup klyfta om barnet går med äldre barn i skolan. Där kan det finnas ett värde i att gå i skolan med barn i samma ålder, då mer tid kan läggas åt den personliga utvecklingen när kunskapsintaget är lätt.

N.B.: Mest baserat på egna arbetslivserfarenheter i skolans värld, så kan ju prata i nattmössan och att det jag säger inte är särskilt förankrat i forskning.

Som jag skrev i något tidigare inlägg så har jag svårt att relatera till/vet inte/ingen har för något på tal om särbegåvning. Men jag tänker likt ditt resonemang om svårighetsgraden, åtminstone vad gäller den överblickbara framtiden. Däremot upplever jag inte att han är sen socialt/omogen.

 

[pollex]

Så är det garanterat, (även om flera andra barn runtomkring mig faktiskt flyttade upp eller hade andra speciallösningar). Men mina föräldrar hade nog inte en tanke på något sånt, jag kan mest önska att jag hade sluppit titta på (och agera hjälplärare) så stor del av tiden, men det hör ju inte riktigt till trådämnet

Ett gäng av mina småsyskon fick börja skolan ett år tidigare på mina meriter, så kan det också gå .

 

[ameo]

Jag har uppfattat det som att man numera är mycket mer restriktiv med att låta barn börja skolan ett år tidigare (eller för all del senare) än planerat. Att skolan ska anpassas efter barnens förutsättningar snarare än att barnen ska flyttas.

 

[Inte_Ung]

Bara för att ngt fungerat för dina barn innebär det inte att det inte blir ett problem för andra..

Men det där har ju inte bara med skolan att göra.
Det finns mycket att träna på och lära sig på fritiden också.
Att det blir problem för vissa betyder inte att det blir problem för alla.

 

[Cherarriduracell]

Jag har uppfattat det som att man numera är mycket mer restriktiv med att låta barn börja skolan ett år tidigare (eller för all del senare) än planerat. Att skolan ska anpassas efter barnens förutsättningar snarare än att barnen ska flyttas.

Jag har också uppfattat att det är riktlinjerna men har inte sett det fungera bra i verkligheten än. Det verkar svårt att få loss resurser till de som når kunskapsmålen, det verkar pressat som det är och då läggs tiden som finns på att få upp alla på godkänd nivå.

 

[hastflicka]

Jag har tre barn. Tva gick i Svensk skola, en av dem var domd att misslyckas fore arskurs tre. Jag informerades att han aldrig skulle klara hogstadiet i matte eller Svenska, sarskilt inte i matte. Nar han kom till Amerikansk skola forklarade de att han var begavad i matte (men hans "arithmetic" (addition, subtraction, multiplication, och division) var urusel. Saken var att de direkt sag att han FORSTOD matte. Han tankte ratt. Forst blev han satt i "begavad klass" i matte och science, sedan ocksa uppflyttad ett ar.
Han ar i dag en mycket efterfragad data arkitekt som skulle ha varit fullstandigt fursvunnen i den Svenska skola han kom ifran.
Om de vill flytta upp ditt barn skulle jag forst och framst titta pa vilken larare han skulle fa. Vad har den lararen for rykte? Kan den personen hantera barn som behover "extra" och att alltid vara "challenged"? Sedan skulle jag helt enkelt fraga mitt barn vad han/hon vill och varfor. Det ar trots allt barnet som maste gora jobbet och om de inte alls vill flytta upp blir det svart ... med samma token ... vill de flytta upp (ofta beror vill eller inte vill mycket pa hur vi presenterar det hela for dem) lagger de ner den energi som behovs for att vara successful.

/hastflicka, tidigare mellanstadie larare i Amerikanska skolan dar aldersgransen betydde mindre an vad de faktiskt kunde./

 

[TeamLundVer]

Men det där har ju inte bara med skolan att göra.
Det finns mycket att träna på och lära sig på fritiden också.
Att det blir problem för vissa betyder inte att det blir problem för alla.

Saken är att man inte kan /ska förutsätta att det löser sig. Bättre att ha en plan för alla barn. Väldigt många av de barn som är hemmasittare är SB där skolan tyvärr inte lyckats /velat möta upp barnen och deras behov.

 

[cirkus]

jag har funderat över det där med nivåindelning. Har tidigare hört person argumentera med denna forskning för att det inte skulle läggas resurser på elever som klarade läroplanens mål.

När mina äldsta barn började i 4.an så läste de matte nivåindelat och det var banne mig det bästa som hänt dom. De var båda svaga i matte (då) men eftersom de fick läsa i liten grupp med elever på samma nivå och en speciallärare klarade bägge två målen med råge på femmans nationella prov och båda två gick senare ut nian med högsta betyg. Jag tillskriver nivåindelningen detta

 

[Inte_Ung]

Saken är att man inte kan /ska förutsätta att det löser sig. Bättre att ha en plan för alla barn. Väldigt många av de barn som är hemmasittare är SB där skolan tyvärr inte lyckats /velat möta upp barnen och deras behov.

Det är ju oerhört dåligt.
Vi har nog haft tur med skolorna våra barn har gått i.
Men vi har också en hemmiljö som är både stimulerande och utvecklande.
Samt att barnen har haft intressen som utvecklat olika förmågor.
Livet består av många olika delar.
Mellanbarnet var definitivt särbegåvat med alla de utmaningar som det innebär. Yngsta barnet är svårbedömt vad gäller den saken, han har liksom aldrig några problem med någonting alls. Men han fick p.g.a. tragiska omständigheter tidigt ta ansvar för saker som barn normalt inte behöver fundera över.

 

[SaraMara]

Vi var nyligen på utvecklingssamtal för äldsta barnet, som går i fyran. Vid samtalet fick vi höra att han ligger väldigt långt fram i nästan alla/alla teoretiska ämnen. I slutet av samtalet kom det upp som förslag att han skulle testa att kliva upp en årskurs.

Jag känner dock en viss tvekan till hur bra det är att göra det. Han trivs ändå i skolan även om han periodvis tycker att själva undervisningen inte är så stimulerande. Han har goda vänner, tycker om sin klass och har utrymme för olika "extra" saker.

Så nu tänker jag att jag behöver prata med skolan om vad det finns för olika möjligheter. Det är ju inte en nyhet att han ligger före, men jag upplever att det fungerade bättre på lågstadiet som på ett annat sätt hade strukturer med nivåindelade grupper och en lärare som hade en plan.

Innan jag pratar med skolan funderar jag lite kring vad man kan begära. Det känns som ett naturligt första steg att få en klarare bild av vad man gör redan idag, jag vet att han får extra uppgifter men jag vet inte om det finns någon sorts plan kring det. Men jag skulle gärna ta emot input både om vad man som elev har rätt till i en sådan här situation (t ex, har man "rätt" till att ha en plan för undervisningen?) och vad man rent praktiskt kan göra (kan man accelerera vissa ämnen och "tenta" av dem/gå vidare, antingen relativt självständigt med lärarens stöd eller kanske genom att gå vissa lektioner tillsammans med andra årskurser? Kan skolan skapa grupper inom årskursen där de som behöver mer utmaningar kan få det? Kan vi som föräldrar göra något?). Vad säger ni?

Nu är detta jättelänge sedan och skolan har ju förändrats både en och flera gånger sedan dess, men jag är väldigt glad att jag INTE började tidigare, trots att jag läste vid 4 och den typ av iq-test som då gjordes på barn (vi pratar sent åttiotal) visade på en hög iq. Jag upplevde dock ändå aldrig att jag var understimulerad utan drevs av att göra saker superbäst istället och tävlade mot de som var äldre i de uppgifter jag fick, allt annat än alla rätt var underkänt osv. Jag var dock inte alls begåvad inom idrott, musik, bild och slöjd utan tvärtom usel (eller ja, läsa noter var jag grym på, det var ju som att lära in vilken teoretisk kunskap som helst), så att då sättas mot äldre elever i den kontexten hade varit riktigt jobbigt fram till typ senare delen av mellanstadiet då jag kommit ikapp lite fysiskt i min gängliga kropp och sociala blygsel.

Jag fick visserligen ofta vara ”fröken” vilket inte var optimalt, men så här i efterhand är jag väldigt glad att jag inte lyftes upp. Hade avskytt att spela handboll i annan årskurs än mina kompisar i skolan, att inte få gå på krogen när alla andra gjorde det osv. Dessutom var jag inte alls mogen för min ålder så hade verkligen varit yngre mentalt också, och samtidigt sannolikt haft lika lätt för mig ett år upp. Fenomenet att ha lätt för att inhämta teoretisk kunskap kvarstår liksom livet ut, jag var lika ointresserad av föreläsningar på juristprogrammet eftersom jag tyckte alla frågor (i princip) från kursare var märkliga och självklara och slöseri med tid. Min ”seglats” tog dock tvärstopp i en sådan där kurs som krävde betonghäck (skatterätt) och massor av övningar, det är till dags dato första gången jag misslyckats med ett prov/tenta och den lärdomen skyller jag lite på att jag aldrig tidigare tvingats avsätta tid och kraft ”på riktigt”. Att gå i femman istället för i fyran tror jag inte hade ändrat på det, skolgången var smooth sailing och därför kul, det var ju asgött att vara bäst och ha tid till massa annat ändå. (Men så är jag också av naturen väldigt lat, minsta motståndets lag har jag en master i osv. )

Jag hade en helt bekymmersfri skolgång med vänner som jag har kvar än idag, med bra socialt sammanhang och en trygg miljö. För mig hade det inte varit optimalt att kastas ut i högstadiet som ett år yngre och sen alltid vara ett år efter med alla ”milstolpar”, den delen var jobbig nog att hantera med de vänner jag hade som var några år äldre och grundade en gedigen FOMO i många år.