Ge mig lite hopp!

[animalasia]

Men med en diagnos så är skolor villiga att göra mer och man kan få behandling/annan hjälp om man har en diagnos.

Ja, tyvärr känns det så många gånger men det står inte så i skollagen. Det ska vara elevens behov som är utgångspunkt.

 

[Lingon]

Jag tror du helt missförstått mig, eller inte läst mina tidigare inlägg. Eftersom det där är precis vad jag skrev ovan, innan du svarade mig.

Att vara ikapp och kunna läsa och kunna räkna är bra, även om man har ADHD eftersom det i alla fall är en bit som försvinner ur igångsättningsmotståndet och det är någonting en förälder kan göra under tiden utredningen är. Dvs jag skrev precis det du skriver här men på ett annat sätt. Elevens bristande kunskap är ytterligare en sak som kan bidra till den onda cirkeln och då är en åtgärd som man som förälder kan göra att faktiskt kontrollera vad som är på plats. Tex kan barnet läsa ordentligt. Det är välkänt att barn har kunnat missas av både skola och föräldrar högt upp i årskurserna för att fångas in på gymnasiet rent av. Det är också välkänt att ett sådant problem gör att det är väldigt svårt att fokusera på lektioner. Därför är det väl värt att kolla.

Vidare om en specialpedagog, så som på 80-talet, de fanns och skolorna hade resurser till det. Det var inte någon som skulle hjälpa barn med ADHD, det var en person som hjälpte barn att lära sig stava och matte när det behövdes en extra förklaring, av en ny person och ett fokus på en viss uppgift, i en mycket liten grupp, ned till en person, poängen var att man fick hjälp oavsett om det fanns någon diagnos. Man fick hjälp för att man behövde hjälp, punkt. En kollegas barn som bytte skola fick en liknande hjälp att lära sig läsa i närtid, samtidigt som hen utreddes för dyslexi, för som skolan sa, det spelar ju ingen roll varför barnet inte kan läsa, åtgärdsprogrammet för att lära sig läsa som vi har är densamma med eller utan dyslexi (programmet involverade förälder och 15 minuter per dag, det löste problemet). För som du skrev själv, att ha problem med ämnen gör ingenting bättre. Att sedan utreda också är väl helt självklart, men att skolor numera väntar med hjälp i ämnen i många år tills någon har fått en diagnos är ju inte ok.

Sedan om fokus på lektioner, att det antagligen går bättre att klara sig igenom på att lyckas fokusera bara på proven om man är väl framme i ämnet, än om man inte är det och verkligen halkar efter om man förlorar fokus på lektionerna. (sedan såklart har de ju uppgifter de betygssätter allteftersom men bättre i alla fall)

Alltså, du verkar inte bara ha dålig koll på adhd utan även dålig koll på hur skolor funkat idag. Det finns fortfarande de där specialpedagoger som går till ett mindre rum med några få elever som behöver extra hjälp.

Sen är det ofta så att en elev med adhd som varit i skolan en hel dag och kämpat stenhårt för att hänga med inte har energi nog efter skoltid för att göra det där extra jobbet som hade behövt göras. Det tar enorma mängder energi av barn med adhd att vara i skolan och kämpa med alla intryck och att hänga med på lektionerna.

 

[Lingon]

Ja, tyvärr känns det så många gånger men det står inte så i skollagen. Det ska vara elevens behov som är utgångspunkt.

Det ska vara det. Men med så många elever med extra behov så finns inte resurserna. Då hjälper det iaf lite att faktiskt ha en diagnos Tyvärr är det så verkligheten ser ut.

 

[animalasia]

Det ska vara det. Men med så många elever med extra behov så finns inte resurserna. Då hjälper det iaf lite att faktiskt ha en diagnos Tyvärr är det så verkligheten ser ut.

Ja tyvärr är det så många gånger. Men jag tänker nog egentligen att det inte främst är brist på resurser utan orsaken är hur dagens skola är utformad. Väldigt stort ansvar läggs på eleven att planera och strukturera sitt eget lärande. Istället för att lära eleverna att lära.

 

[Badger]

Alltså, du verkar inte bara ha dålig koll på adhd utan även dålig koll på hur skolor funkat idag. Det finns fortfarande de där specialpedagoger som går till ett mindre rum med några få elever som behöver extra hjälp.

Sen är det ofta så att en elev med adhd som varit i skolan en hel dag och kämpat stenhårt för att hänga med inte har energi nog efter skoltid för att göra det där extra jobbet som hade behövt göras. Det tar enorma mängder energi av barn med adhd att vara i skolan och kämpa med alla intryck och att hänga med på lektionerna.

Eller så är det olika på olika skolor i olika kommuner och även om jag inte undersökt hur det är på just vår skola i just vår kommun så har jag läst specialpedagogernas och lärarnas debattartiklar om saken.

Vad tycker du att skolan och föräldern ska göra medan de väntar i många år på diagnos eftersom du här verkar argumentera för att det är först därefter hjälp erbjuds som bäst?

 

[Badger]

Ja tyvärr är det så många gånger. Men jag tänker nog egentligen att det inte främst är brist på resurser utan orsaken är hur dagens skola är utformad. Väldigt stort ansvar läggs på eleven att planera och strukturera sitt eget lärande. Istället för att lära eleverna att lära.

Ja jag trodde det var mitt barn som var lite förvirrat när han sa att lärarna lade upp allting i lärplattformen och hänvisade dit utan att ha gått igenom hur lärplattformen fungerade. Men efter att ha hört samma sak från andra barn på andra skolor verkar det onekligen vara så att de faktiskt inte lär ut just den biten och alla lärare lägger upp sina läxor och prov på olika sätt. Vissa i kommentarer under ämne, andra skickar mail, någon tredje skickar ett slags messenger i systemet och mentorerna skickar ut ett provschema ibland när de kommer ihåg, men oftast inte. De informerar inte om sakerna på lektionen utan hänvisar till plattformen vid frågor från eleverna så en papperskalender hjälper inte. Ni har ett prov i plattformen, det ligger en läxa i plattformen (när är provet? se plattformen, vad är läxan -se plattformen)(Jag frågade även mentorn om hon -kunde gå igenom det igen med mitt barn för han verkade ha missat genomgången. Varpå hon muttrade att han kunde gå till henne på mentorstiden, varefter hon säger -eh, hum, förresten, jag går igenom det med alla elever på nästa mentorstid... (dvs de hade definitivt inte gjort det)

 

[Lingon]

Eller så är det olika på olika skolor i olika kommuner och även om jag inte undersökt hur det är på just vår skola i just vår kommun så har jag läst specialpedagogernas och lärarnas debattartiklar om saken.

Vad tycker du att skolan och föräldern ska göra medan de väntar i många år på diagnos eftersom du här verkar argumentera för att det är först därefter hjälp erbjuds som bäst?

Sitt bästa för att hindra att barnet blir utbränt eller tar annan psykologisk skada innan det får rätt hjälp. Det går inte att lägga ännu mer press på en individ som redan är hårt pressad. Då går individen till sist sönder.

 

[Lingon]

Ja jag trodde det var mitt barn som var lite förvirrat när han sa att lärarna lade upp allting i lärplattformen och hänvisade dit utan att ha gått igenom hur lärplattformen fungerade. Men efter att ha hört samma sak från andra barn på andra skolor verkar det onekligen vara så att de faktiskt inte lär ut just den biten och alla lärare lägger upp sina läxor och prov på olika sätt.

Ja, lärarna är ofta rätt dåliga på de digitala plattformarna och att göra likadant allihopa. De använder allt det dör digitala utan att ha tillräckligt kunskap att riktigt backa upp det. Skolor måste också bli bättre på att, iaf inom en skola, jobba likadant. Så det inte finns lika många arbetssätt som det finns lärare.

Sen tycker jag att man borde ha klasslärare även på mellanstadiet. Många elever är inte redo för ämneslärare då. Där skiljer det från skola till skola i nuläget.

 

[Badger]

Sitt bästa för att hindra att barnet blir utbränt eller tar annan psykologisk skada innan det får rätt hjälp. Det går inte att lägga ännu mer press på en individ som redan är hårt pressad. Då går individen till sist sönder.

Ok dvs förälder och skola ska inte hjälpa med saker som läsning och andra skolämnen förrän diagnosen är klar, även om det tar många år. Förstått. Om barnet inte får en diagnos, det visade sig att barnet inte hade tex ADHD efter att åren gått, kan man hjälpa då?

(Själv hade jag trott att hjälpa med skills, som tex att kunna läsa, skulle ha minskat barnets stress.)

 

[Lingon]

Ok dvs förälder och skola ska inte hjälpa med saker som läsning och andra skolämnen förrän diagnosen är klar, även om det tar många år. Förstått.

Jo, självklart. Men under skoltid. Skoltid ska anpassningar göras. Det ska INTE läggas på föräldrar och elev efter skoltid. Skolan måste göra sitt jobb och lägga det på andra av ren lathet. Men utredningarna måste gå fort. Jag har själv sett vilken bra hjälp medicinering kan vara. Det är inte en magisk lösning men en bra hjälp på vägen.

 

[Badger]

Ja, lärarna är ofta rätt dåliga på de digitala plattformarna och att göra likadant allihopa. De använder allt det dör digitala utan att ha tillräckligt kunskap att riktigt backa upp det. Skolor måste också bli bättre på att, iaf inom en skola, jobba likadant. Så det inte finns lika många arbetssätt som det finns lärare.

Sen tycker jag att man borde ha klasslärare även på mellanstadiet. Många elever är inte redo för ämneslärare då. Där skiljer det från skola till skola i nuläget.

Ja de borde ha klasslärare fram till sjuan definitivt. De får ju heller inga raster på högstadieskolor i den här staden eftersom skolan prioriterar korta dagar och att inte ha slagsmål mellan stora elever på högstadieskolan.

Jag inser att jag inte "tror på" digitala plattformar i förhållande till prov och läxor utan tror mer på papperskalender. Absolut att leverera själva läxan kanske i plattformen om alla gör lika. Men att även muntligen informera om när en läxa ska in och vad den är vore bra. Likaså med prov, ett datum, vad provet ska vara på och, framför allt! en bok eller ett material att plugga i som eleven får ta hem, elektroniskt eller i pappersform, men någonting (så förälder inte behöver leta upp material att plugga från).

 

[Lingon]

Ja de borde ha klasslärare fram till sjuan definitivt. De får ju heller inga raster på högstadieskolor i den här staden eftersom skolan prioriterar korta dagar och att inte ha slagsmål mellan stora elever på högstadieskolan.

Jag inser att jag inte "tror på" digitala plattformar i förhållande till prov och läxor utan tror mer på papperskalender. Absolut att leverera själva läxan kanske i plattformen om alla gör lika. Men att även muntligen informera om när en läxa ska in och vad den är vore bra. Likaså med prov, ett datum, vad provet ska vara på och, framför allt! en bok eller ett material att plugga i som eleven får ta hem, elektroniskt eller i pappersform, men någonting.

För elever med adhd är det oftast bättre att ha information på annat sätt än muntligt. Skriftligt eller digitalt är ljusår bättre än muntligt. Iaf mitt barn anstränger sig för att lyssna på läraren men det går helt enkelt inte hela tiden. Så de lärare som bara ger info muntligt har vi ett helvete med. De är helt oförstående och säger bara att de informerade klassen om det. Jag önskar att alla lärarna använde de digitala plattformarna till fullo och likadant. Och hade jag fått önska skulle ingen info endast ges muntligen!

 

[Badger]

Jo, självklart. Men under skoltid. Skoltid ska anpassningar göras. Det ska INTE läggas på föräldrar och elev efter skoltid. Skolan måste göra sitt jobb och lägga det på andra av ren lathet. Men utredningarna måste gå fort. Jag har själv sett vilken bra hjälp medicinering kan vara. Det är inte en magisk lösning men en bra hjälp på vägen.

Hm men det var inte relevant till tråden? Anpassningarna som gjordes med liten stressfri grupp passade inte barnet. Skolan försökte göra sitt jobb med gruppindelning, men vi vet inte om de försökt göra det i tex mattekunskaper.

Att utredningar måste gå fort är ju helt och totalt självklart, lika självklart som att BUP inte fungerar i många kommuner/landsting och inte heller kommer att göra det inom de närmsta fem till tio åren minst. Även om BUP i varje region fick miljarder idag verkar de vara i en sådan total röra att de inte skulle lyckas reda ut sig på fem år. De lär inte få miljarder. BUP i den här staden (om man läser artiklar i lokaltidningen) existerar knappt som annat än ett kösystem som lägger in barnen i en viss ålder och puttar ut dem när de är 18 utan att agera däremellan. Utan det verkar vara vissa skolor som utvecklat system för att lära ut till barnen ändå, andra inte.

Jag håller i övrigt med om att medicinering enligt min lilla erfarenhet fungerar mycket bra för ADHD för vuxen (även om vissa barn sägs äta dåligt med det) och är en fruktansvärd oro så som sjukvården behandlar den och hela tiden hotar att dra in medicinerna, sätta åt dem, inte ha långa nog recept, och att om en privatläkare pensionerar sig så riskerar alla hens patienter hamna i en tio års kö till landstinget och sjukskrivning innan de någonsin kan få medicin igen.

 

[Badger]

För elever med adhd är det oftast bättre att ha information på annat sätt än muntligt. Skriftligt eller digitalt är ljusår bättre än muntligt. Iaf mitt barn anstränger sig för att lyssna på läraren men det går helt enkelt inte hela tiden. Så de lärare som bara ger info muntligt har vi ett helvete med. De är helt oförstående och säger bara att de informerade klassen om det. Jag önskar att alla lärarna använde de digitala plattformarna till fullo och likadant. Och hade jag fått önska skulle ingen info endast ges muntligen!

Ja men det är ju samma sak med barn som inte hittar informationen skriftligen för att den ligger var som helst. Men som har penna och kalender och hade kunnat skriva ned den när den sades.

Informationen måste naturligtvis ges först muntligen varpå den även finns skriftligen på plattformen. På ett ställe, som alla lärare skriver in sin information på. Inte att eleverna fått ett vagt -leta vi har lagt något på plattformen och sedan ska de leta som i en nedrans gruva bland mail, mess, meddelanden, kommentarer, random provscheman från olika lärare osv innan de hittar den.

 

[Lingon]

Ja men det är ju samma sak med barn som inte hittar informationen skriftligen för att den ligger var som helst.

Informationen måste naturligtvis ges först muntligen varpå den även finns skriftligen på plattformen. På ett ställe, som alla lärare skriver in sin information på. Inte att eleverna fått ett vagt -leta vi har lagt något på plattformen och sedan ska de leta som i en nedrans gruva bland mail, mess, meddelanden, kommentarer, random provscheman från olika lärare osv innan de hittar den.

Ja, det är skrämmande hur dåligt synkade lärare på samma skola är! Alla gör på sitt eget sätt. Oerhört frustrerande!

 

[Badger]

Ja, det är skrämmande hur dåligt synkade lärare på samma skola är! Alla gör på sitt eget sätt. Oerhört frustrerande!

Tycker rektor eller studierektor kunde säga att alla gör såhär och såhär och ingen får göra på annat sätt. Men antar att de inte heller har så stor kunskap i systemen alltid.

 

[Elo]

Tycker rektor eller studierektor kunde säga att alla gör såhär och såhär och ingen får göra på annat sätt. Men antar att de inte heller har så stor kunskap i systemen alltid.

Oftast har de ännu sämre koll iom att de aldrig använder det.

Systemen köps in av någon på kommunens inköpsenhet som ofta har väldigt dålig koll på vad som önskas/vad som är användbart. Sen får man som lärare försöka bända in nån form av användbarhet från plattformen samtidigt som chefernas chef trycker på vår chef (som i sin tur trycker på oss) för att vi inte använder plattformen tillräckligt.

 

[Badger]

borttaget

 

[Fibusen]

Svarar ”alla”. Han läser bra, utan några helst problem. Det säger skolan också. Däremot har han svårt att återberätta vad det är han läst, eller förklara varför den gjorde si och så. Han har svårt att skriva däremot, skriver med ganska stor text, och kan inte skriva ”fint”. Blandar ibland små och stora bokstäver.

Han har haft/har speciallärare, speciellt när han var i lilla rummet. Då var det mellan 1-4 elever och speciallärare som undervisade, men det slutade som sagt fungera där. Sonen gjorde uppror och ville vara med resten av klassen. Idag har han en resurs han går till någon dag/lektion i veckan, men han uppvisar ibland beteende där inne som vi inte alls känner till hemma, höjer rösten, blir arg, och är rent ut sagt ”uppkäftig” mot resursen. Han frågar ofta varför han ska göra saker hos henne, och att han inte vill, sen kan han kasta sig på golvet och gå runt i rummet och plocka med allt.

Varken hos mig eller pappan så har vi ALDRIG sett honom så, tvärt om så är han väldigt mild och nästan försiktig hemma.

Läxor hem har han inte alls nu, läraren och specialläraren anser att det skulle tappa gnistan helt för honom, men vi försöker blanda in lite matte och skrivning i vardagen, tex skriva inköpslistor och räkna grejer.

Då han haft läxor har han försökt slingra sig ur det, gråtit, och sagt att han inte kan, men när vi väl får fart på honom så kan han visst. Däremot så måste någon alltid sitta med.

 

[Scata]

Jag hoppar in med en fråga, hur pass bra kan han skriva (stavning, göra längre texter) om han skriver på en dator?

Jag fick bara en flashback från mitt barn i grundskolan. Hela grundskolan var just att skriva en plåga för oss alla. Allt som skrevs var kort och koncist med små gnetiga bokstäver som knappt gick att läsa. Lärarna klagade, vi kämpade.
Problemet låg i att hens hjärna var snabbare än pennan, så när det blev ok att skriva längre texter på en dator så löstes knuten. Fingrarna hängde med i hjärnans tempo och plötsligt så blev det roligt att skriva!

Det jag vill få fram är om skolan provat olika metoder eller om dom bara kör på?

En annan tanke var med resurs-läraren. Dom har kanske dålig kemi, alla passar inte med alla och vissa visar det tydligare än andra. Det KAN vara så "enkelt".

Jag hoppas att ni får hjälp snart, för som du skrev - tiden bara rinner iväg
Kram