Vad hände med spontanbesök?

Det är lite som när chefen konfronterar face to face på jobbet för att fråga om ett extra skift istället för att maila eller ringa, eftersom det är er troligt att folk säger ja. Det är SVÅRT att säga nej i ansiktet tycker jag, särskilt till folk man tycker om/om man känner sig skyldig. Varför i hela friden bemöda sig om att åka hem till någon om man inte vet om man är välkommen?
Jag är bog ganska oängslig av mig. Jag tycker att skriva istället för att prata kulturen gör saker komplicerat. Det byggs in en massa känslor inett vanligt nej. Varför skulle nån känna sig skyldig i ett sånt läge? Fattar verkligen inte.
 
Det räcker så fint med lite kaffe/te, bulle/kex och lite kallprat 15-20 minuter, finns väl ingen som kommer på spontanbesök som förväntar sig mer om det inte är "den vännen/kompisen" som har djupa psykoligiska ärr och som verkligen behöver prata (dvs den vännen/kompisen som man försöker allt att undvika).

Jag umgås med mina vänner genom att göra något aktivt som stallet, promenader (går ofta en kvällspromenad i spåret med en kompis) ,gå på pass på gymmet, äta lunch .
Ja du förstår :)

Jag kan inte tänka mig något tråkigare än att sitta hemma och dricka kaffe och kallprata 😃
 
Så den som Verkligen behöver sällskap är inte välkommen? låter jättetrevligt.

Det är ju vad folk skriver här, avtalar man inte tid i förväg är man inte välkommen.

Fast den vännen som verkligen behöver hjälp eller prata har inte den tiden att planera, Det är därför min dörr ALLTID är öppen för både planerade och spontan besök (dörren är dessutom olåst när jag är hemma (utom när jag sover) så den som vill kan komma in på besök när de vill). Spelar ingen roll vad jag håller på med eller hur stökigt jag har där hemma.
 
Jag är bog ganska oängslig av mig. Jag tycker att skriva istället för att prata kulturen gör saker komplicerat. Det byggs in en massa känslor inett vanligt nej. Varför skulle nån känna sig skyldig i ett sånt läge? Fattar verkligen inte.
De står ju där utanför dörren. De förväntar sig kaffe/fika och minst femton minuters kallprat (tydligen ;) ), och nu måste jag neka dem tillträde till mitt hem och be dem göra sig omaket att helt enkelt åka hem igen, utan fullföljt ärende.
Mycket lättare om de inte dykt upp alls. Då slapp de ta omvägen förbi och jag slapp stoppa dem i dörren.
 
Det är ju vad folk skriver här, avtalar man inte tid i förväg är man inte välkommen.

Fast den vännen som verkligen behöver hjälp eller prata har inte den tiden att planera, Det är därför min dörr ALLTID är öppen för både planerade och spontan besök. Spelar ingen roll vad jag håller på med eller hur stökigt jag har där hemma.
Nej, du skrev att det var trevligt med kanelbulle och kallprat men att du ville undvika personen som verkligen ville prata.

Jag stoppar för kanelbulle och kallprat, men om en vän verkligen behöver sällskap kan hen höra av sig så träffas vi.
 
Det är ju vad folk skriver här, avtalar man inte tid i förväg är man inte välkommen.

Fast den vännen som verkligen behöver hjälp eller prata har inte den tiden att planera, Det är därför min dörr ALLTID är öppen för både planerade och spontan besök. Spelar ingen roll vad jag håller på med eller hur stökigt jag har där hemma.
Om någon av mina vänner mår dåligt och vill prata kan jag nästan alltid träffas samma kväll?
Bara för dom inte kommer hit och ringer på betyder det inte att jag inte kan träffa dom?
 
Men man går dit för att kolla om den andre vill umgås. Som att skicka ett sms med samma fråga, bara in person. Man utgår inte ifrån att den andre inte har något bättre för sig eller förväntar sig att personen ska kasta omkull sina planer. Man ser om det passar, helt enkelt. Gör det inte det så gör det inte det.

Jag tänker att man har en norm i sina kretsar och då ingår i den normen förhoppningsvis (rimligtvis) att det är så okej att säga ”nej tack det passar inte” att det verkligen inte är mer med det än att säga samma sak via sms.

Tänker också att det kanske är att dra det lite för långt när man tolkar folks vilja att umgås med en som gränslöshet och allmänt ohyfs 😂 Påminner mig om den där kvinnan som ville stämma en annan kvinna för att denne lett mot henne.
 
Nej, du skrev att det var trevligt med kanelbulle och kallprat men att du ville undvika personen som verkligen ville prata.

Jag stoppar för kanelbulle och kallprat, men om en vän verkligen behöver sällskap kan hen höra av sig så träffas vi.

Läs om och förstå rätt...
 
Men man går dit för att kolla om den andre vill umgås. Som att skicka ett sms med samma fråga, bara in person. Man utgår inte ifrån att den andre inte har något bättre för sig eller förväntar sig att personen ska kasta omkull sina planer. Man ser om det passar, helt enkelt. Gör det inte det så gör det inte det.

Jag tänker att man har en norm i sina kretsar och då ingår i den normen förhoppningsvis (rimligtvis) att det är så okej att säga ”nej tack det passar inte” att det verkligen inte är mer med det än att säga samma sak via sms.

Tänker också att det kanske är att dra det lite för långt när man tolkar folks vilja att umgås med en som gränslöshet och allmänt ohyfs 😂 Påminner mig om den där kvinnan som ville stämma en annan kvinna för att denne lett mot henne.
Det är extremt mycket mer jobb för mig att svara i dörren än att svara på ett sms. Alltså det kan verkligen slå omkull hela projektet jag håller på med. Så jo, det är ohyfsat tycker jag, du sätter dina egna behov före mina utan att ens fråga om det.
 
Det är ju vad folk skriver här, avtalar man inte tid i förväg är man inte välkommen.

Fast den vännen som verkligen behöver hjälp eller prata har inte den tiden att planera, Det är därför min dörr ALLTID är öppen för både planerade och spontan besök. Spelar ingen roll vad jag håller på med eller hur stökigt jag har där hemma.
Men är man en dålig vän för att man inte vill att ens vänner kommer på oväntade besök?
Är det det som avgör?

Jag tycker det är respektlöst att tränga sig på hos folk på det viset folk har sin vardag och bor man inte tillsammans ingår man inte i vardagen på det viset.
 
Det är extremt mycket mer jobb för mig att svara i dörren än att svara på ett sms. Alltså det kan verkligen slå omkull hela projektet jag håller på med. Så jo, det är ohyfsat tycker jag, du sätter dina egna behov före mina utan att ens fråga om det.
Pja, ja, det verkar ju vara så många ser det. Jag tror det handlar mycket om kulturella normer. Jag kan liksom inte se det universellt hemska i det. För mig kan det nog vara tvärtom, jättejobbigt att sätta mig ner och processa och producera ännu mer text, men att få en kram av en vän är det som laddar mina batterier igen. Så att. Individuellt?
 
Det räcker så fint med lite kaffe/te, bulle/kex och lite kallprat 15-20 minuter, finns väl ingen som kommer på spontanbesök som förväntar sig mer om det inte är "den vännen/kompisen" som har djupa psykoligiska ärr och som verkligen behöver prata (dvs den vännen/kompisen som man försöker allt att undvika).

Ser att jag formulerat lite fel här, skal vara;
, finns väl ingen som kommer på spontanbesök som förväntar sig mer om det inte är "den vännen/kompisen" som har djupa psykoligiska ärr och som verkligen behöver prata (dvs den vännen/kompisen som de flesta försöker allt att undvika). Jag å min sida håller alltid dörren öppen om jag inte är på jobb.
 
Pja, ja, det verkar ju vara så många ser det. Jag tror det handlar mycket om kulturella normer. Jag kan liksom inte se det universellt hemska i det. För mig kan det nog vara tvärtom, jättejobbigt att sätta mig ner och processa och producera ännu mer text, men att få en kram av en vän är det som laddar mina batterier igen. Så att. Individuellt?
Men du behöver ju inte producera text. I värsta fall bara svarar du inte. Jag kollar inte telefonen när jag är upptagen om du inte ringer (och även då kan jag ha den på stör ej). Det kanske är skillnad om en har tid att få en kram. Jag har det inte, för det mesta, utan är fullt absorberad i jobb eller andra viktiga projekt morgon till kväll. Jag sitter liksom inte och är ledig någon gång alls. Typ fem minuter mellan aktiviteter då och då.

Men i slutändan handlar det ju om det intrånget/kravet du gör om du ringer på. Du sätter ditt behov av att umgås över mitt behov av att disponera över min egen tid = ohyfsat.
 
Men är man en dålig vän för att man inte vill att ens vänner kommer på oväntade besök?
Är det det som avgör?

Jag tycker det är respektlöst att tränga sig på hos folk på det viset folk har sin vardag och bor man inte tillsammans ingår man inte i vardagen på det viset.

Släng mobilen och återgå till 80-90 talets sätt att umgås.

Finns inget i min värld som heter avtalade tider utom när det gäller bokade läkartider, myndighetsmöten och dylikt.
 
Senast ändrad:
Det är extremt mycket mer jobb för mig att svara i dörren än att svara på ett sms. Alltså det kan verkligen slå omkull hela projektet jag håller på med. Så jo, det är ohyfsat tycker jag, du sätter dina egna behov före mina utan att ens fråga om det.
För mig är det tvärt om. Mycket lättare att svara i dörren eller möjligen telefonen än att svara på text.
 
Men du behöver ju inte producera text. I värsta fall bara svarar du inte. Jag kollar inte telefonen när jag är upptagen om du inte ringer (och även då kan jag ha den på stör ej). Det kanske är skillnad om en har tid att få en kram. Jag har det inte, för det mesta, utan är fullt absorberad i jobb eller andra viktiga projekt morgon till kväll. Jag sitter liksom inte och är ledig någon gång alls. Typ fem minuter mellan aktiviteter då och då.

Men i slutändan handlar det ju om det intrånget/kravet du gör om du ringer på. Du sätter ditt behov av att umgås över mitt behov av att disponera över min egen tid = ohyfsat.
Alltså ser det inte så, som att man sätter sitt behov framför något annat. Jag ser det som att man ställer en fråga. Man presenterar ett önskemål. Det är inget intrång mer än att göra nåt annat kontaktförsök. Man kan ju också strunta i att svara i dörren.

Men alltså, jag kommer självklart akta mig för att faktiskt göra det nånsin eftersom det verkar anses så ohyfsat här/nu. Jag kanske är för gammal/utländsk. Men jag är liksom uppväxt med att man gör så. Så jag kan inte se det som något annat än relativistiskt.

Edit: Jag har liksom inga problem med att förstå endera perspektiv. Jag tycker det är lätt att respektera folks preferens för att inte få oanmält besök och jag tycker samtidigt inte att det är ohyfsat att komma på oanmält besök.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har haft besvär med riklig mens, pms, mellanblödningar och mensvärk i några år nu. Tidigare hade jag noll besvär. Jag har bokat in...
Svar
17
· Visningar
519
Senast: FrDrake
·
Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 103
Senast: Cattis_E
·
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
6 223
Senast: Jahaja
·
Fritid Finns det bukefalister som kan Visby? Ja. kommer ha en dag i Visby (ja, den där kryssningen ja) nästa vecka tillsammans med min mamma...
2 3
Svar
54
· Visningar
1 757
Senast: sjoberga
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp