Vad hände med spontanbesök?

[_Elly_]

Jag öppnade nyligen för en granne som behövde hjälp stinkandes av svett, otvättat hår och soporna vid dörren inklusive från kattlådan som jag just skulle gå ut med för att sedan ta mig en dusch. Nej, jag hade inte velat att någon bekant kom förbi just då som ville ha en kram och komma in Hellre att jag fått 30 min förvarning för att ta ut sopor och duscha

 

[cirkus]

Jag tror det beror på vad man har för erfarenhet av hur besöken brukar vara.

För mig är besök jättejobbiga, pga ett helt liv av att folk inte respekterar mig och mina behov. Om jag säger "jag är trött" så säger dom "äh, så farligt kan det inte vara". Jag måste säga "nu får ni åka hem, jag är trött och behöver vila" men då brukar dom säga "ååh, kan vi hjälpa till med något, jag börjar laga mat nu så kan vi äta tillsammans."

Min upplevelse är att majoriteten av folk är gränslösa och olyhörda och dessutom ganska oartiga. Mitt hem är enda platsen jag är säker, det är här jag slipper vara på spänn. Och därför gillar jag inte besök särskilt mycket. Men jag åker gärna hem till andra, för då kan jag åka därifrån när jag blir trött.

Då förstår jag om du ogillar besök. Jag har ingen sån runt mig som är sådär.

 

[Lillo]

Jag skulle ha jättesvårt med den typen av tidssatta telefonsamtal som @Sel beskriver.

Jag måste veta att jag är ledig. Komma ihåg tiden (jag är i spektra och för mig är tid väldigt abstrakt) och inte ha börjat göra något när det är dags för telefonsamtalet. Så jag skulle sitta där minst femton minuter innan för att inte vara sen. Ha ångest för att något oväntat skulle hända så att jag inte skulle kunna svara. Helt ärligt: Så ett par sådana samtal och jag skulle undvika @Sel.

Vi är alla olika och tycker man ärligt om varandra så jämkar man. Hittar lösningar som är de minst dåliga för alla. Står ut med varandra (inom vissa rammar förstås). Och de man inte tycker om behöver man sällan umgås särskilt mycket med (annat än kanske som något man får stå ut med för en tredje part)

Fast man behöver inte planera så som du beskriver jag frågar ofta vänner om dom vill ta en lunch eller promenad spontant kan dom så ses vi annars inte

Jag vet inte hur mycket folk är hemma heller? Jag är i princip bara hemma när jag är sjuk annars är jag ute och gör saker för det mesta.
Bor man på gård och jobbar hemma kanske det är annorlunda?

 

[BornAgain]

Fast vad förväntar sig folk om de totalt objudna får för sig att ringa på en dörr? Folk har ju sina egna liv - de kanske är mitt uppe i att lägga barnen, laga middag, ett familjegräl, i duschen, är utmattade, precis har öppnat en öl och sjunkit ned i soffan, inte har tvättat håret på hela veckan... och så ska en helt plötsligt vara glad och trevlig och ta emot gäster?
Det är betydligt lättare att säga tack, men nej tack via ett mess eller ett kort samtal än att le, vara vänlig och mota gästen i dörrn.

Men då säger man att det är olämpligt just då. Eller så pratar man med sina vänner och säger att man inte vill ha besök, att gränsen går vid att de ringer på dörren. De flesta människor man umgås med vet om man har barn och ungefär när man brukar äta middag etc.

I min värld är det konstigt helt vara negativ till att någon skulle ringa på dörren för det kan ju hända att man har något bättre för sig.

 

[Sel]

Jag skulle ha jättesvårt med den typen av tidssatta telefonsamtal som @Sel beskriver.

Jag måste veta att jag är ledig. Komma ihåg tiden (jag är i spektra och för mig är tid väldigt abstrakt) och inte ha börjat göra något när det är dags för telefonsamtalet. Så jag skulle sitta där minst femton minuter innan för att inte vara sen. Ha ångest för att något oväntat skulle hända så att jag inte skulle kunna svara. Helt ärligt: Så ett par sådana samtal och jag skulle undvika @Sel.

Vi är alla olika och tycker man ärligt om varandra så jämkar man. Hittar lösningar som är de minst dåliga för alla. Står ut med varandra (inom vissa rammar förstås). Och de man inte tycker om behöver man sällan umgås särskilt mycket med (annat än kanske som något man får stå ut med för en tredje part)

Nu menar jag inte ett "Tisdag nästa vecka klockan 11.53", men jag skickar gärna ett mess i förväg för att veta om folk har tid att prata. Jag har dessutom många vänner som bor i helt andra tidszoner och då är det nästan tvunget att planera.

Sedan är det givetvis så att man får se till att förstå varandra, annars håller ju inte relationen. Just det där med att anta att en har tillgång till någon annans hem och vardag närhelst lusten faller på kommer aldrig att fungera för mig.

 

[Lillo]

Men vilken social ångest många måste leva med! Om man lever i en kultur där att ringa på en dörr är ett tillräckligt faux pas för att dömma ut människor som gräns- och respektlösa.

Alltså nej?

Jag får inte den minsta ångest om någon ringer på dörren tycker bara det är fruktansvärt tråkigt.
Vad ska vi hitta på? Vad ska jag roa dom med?
Är i princip bara hemma på kvällarna och då är det film i sängen/slösurfa/sova.
Finns absolut ingenting att göra hemma hos mig.

 

[Sel]

Men då säger man att det är olämpligt just då. Eller så pratar man med sina vänner och säger att man inte vill ha besök, att gränsen går vid att de ringer på dörren. De flesta människor man umgås med vet om man har barn och ungefär när man brukar äta middag etc.

I min värld är det konstigt helt vara negativ till att någon skulle ringa på dörren för det kan ju hända att man har något bättre för sig.

Jag känner mig som en skit om jag stoppar folk i dörren och säger att de får gå hem igen, mycket bättre om de frågar och jag får säga i förväg att det inte passar.

 

[Tranan]

Jag öppnade nyligen för en granne som behövde hjälp stinkandes av svett, otvättat hår och soporna vid dörren inklusive från kattlådan som jag just skulle gå ut med för att sedan ta mig en dusch. Nej, jag hade inte velat att någon bekant kom förbi just då som ville ha en kram och komma in Hellre att jag fått 30 min förvarning för att ta ut sopor och duscha

jag skulle bara dö!

 

[BornAgain]

Nu menar jag inte ett "Tisdag nästa vecka klockan 11.53", men jag skickar gärna ett mess i förväg för att veta om folk har tid att prata. Jag har dessutom många vänner som bor i helt andra tidszoner och då är det nästan tvunget att planera.

Sedan är det givetvis så att man får se till att förstå varandra, annars håller ju inte relationen. Just det där med att anta att en har tillgång till någon annans hem och vardag närhelst lusten faller på kommer aldrig att fungera för mig.

Fast spontanbesök fungerade i de kretsar jag rörde mig i, för att man alltid kunde säga att man inte hade tid och för att folk ringde på dörren och gick om ingen öppnade.

Fungerar inte den grundläggande respekten fungerar inget umgänge.

 

[Sel]

Men då säger man att det är olämpligt just då. Eller så pratar man med sina vänner och säger att man inte vill ha besök, att gränsen går vid att de ringer på dörren. De flesta människor man umgås med vet om man har barn och ungefär när man brukar äta middag etc.

I min värld är det konstigt helt vara negativ till att någon skulle ringa på dörren för det kan ju hända att man har något bättre för sig.

Vi är nog inte kompatibla.

 

[Sel]

Jag öppnade nyligen för en granne som behövde hjälp stinkandes av svett, otvättat hår och soporna vid dörren inklusive från kattlådan som jag just skulle gå ut med för att sedan ta mig en dusch. Nej, jag hade inte velat att någon bekant kom förbi just då som ville ha en kram och komma in Hellre att jag fått 30 min förvarning för att ta ut sopor och duscha

Aldrig i livet att jag hade öppnat.

 

[cirkus]

Alltså nej?

Jag får inte den minsta ångest om någon ringer på dörren tycker bara det är fruktansvärt tråkigt.
Vad ska vi hitta på? Vad ska jag roa dom med?
Är i princip bara hemma på kvällarna och då är det film i sängen/slösurfa/sova.
Finns absolut ingenting att göra hemma hos mig.

Fast det är väl just det att kalla någon gränslös för att den gör ett spontant besök som kan uppfattas som överdrivet. Har man inte tid/lust är det väl inte så svårt att säg hej, kul att du kom förbi men jag är upptagen

 

[Görel]

Fast spontanbesök fungerade i de kretsar jag rörde mig i, för att man alltid kunde säga att man inte hade tid och för att folk ringde på dörren och gick om ingen öppnade.

Fungerar inte den grundläggande respekten fungerar inget umgänge.

Sånt har jag aldrig varit med om. Vi bodde dessutom utspridda i olika delar av Stockholm så att man sällan gick förbi någon spontant. Och gjorde man det hade man inte portkoden. Därav våra olika mötesplatser.

Umgås med vänner som jag känt sedan 80-talet så det har fungerat alldeles utmärkt.

 

[Lillo]

Fast det är väl just det att kalla någon gränslös för att den gör ett spontant besök som kan uppfattas som överdrivet. Har man inte tid/lust är det väl inte så svårt att säg hej, kul att du kom förbi men jag är upptagen

Jag hade faktiskt haft svårt att öppna dörren och säga hej du får gå igen?
Men hade förmodligen inte ens öppnat om jag varit hemma

 

[_Elly_]

Aldrig i livet att jag hade öppnat.

Gör det bara om jag misstänker att de verkligen behöver hjälp i såna situationer även om det ibland bara varit att öppna en burk

 

[Sel]

Fast det är väl just det att kalla någon gränslös för att den gör ett spontant besök som kan uppfattas som överdrivet. Har man inte tid/lust är det väl inte så svårt att säg hej, kul att du kom förbi men jag är upptagen

Det är lite som när chefen konfronterar face to face på jobbet för att fråga om ett extra skift istället för att maila eller ringa, eftersom det är er troligt att folk säger ja. Det är SVÅRT att säga nej i ansiktet tycker jag, särskilt till folk man tycker om/om man känner sig skyldig. Varför i hela friden bemöda sig om att åka hem till någon om man inte vet om man är välkommen?

 

[Pegasus63]

Alltså nej?

Jag får inte den minsta ångest om någon ringer på dörren tycker bara det är fruktansvärt tråkigt.
Vad ska vi hitta på? Vad ska jag roa dom med?
Är i princip bara hemma på kvällarna och då är det film i sängen/slösurfa/sova.
Finns absolut ingenting att göra hemma hos mig.

Det räcker så fint med lite kaffe/te, bulle/kex och lite kallprat 15-20 minuter, finns väl ingen som kommer på spontanbesök som förväntar sig mer om det inte är "den vännen/kompisen" som har djupa psykoligiska ärr och som verkligen behöver prata (dvs den vännen/kompisen som man försöker allt att undvika).

 

[Youmeoh]

Fast det är väl just det att kalla någon gränslös för att den gör ett spontant besök som kan uppfattas som överdrivet. Har man inte tid/lust är det väl inte så svårt att säg hej, kul att du kom förbi men jag är upptagen

I mitt fall kallar jag grannarna för gränslösa för att de är just gränslösa. Att de spontant bjuder över både sig själva och sina besökare till vår gård är liksom bara icing on the cake

 

[Sel]

Det räcker så fint med lite kaffe/te, bulle/kex och lite kallprat 15-20 minuter, finns väl ingen som kommer på spontanbesök som förväntar sig mer om det inte är "den vännen/kompisen" som har djupa psykoligiska ärr och som verkligen behöver prata (dvs den vännen/kompisen som man försöker allt att undvika).

Så den som Verkligen behöver sällskap är inte välkommen? låter jättetrevligt.

 

[Nahar]

När jag umgås med människor jag tycker om sätter jag dem i centrum. När jag är hemma så är jag alltid upptagen med något som måste fixas Nu Eller Aldrig. Så jag är varken ångestfylld eller introvert, utan mina vänner tjänar helt enkelt på att bestämma tid i förväg så att vi verkligen kan njuta av varandras sällskap. Är det något verkligt akut ställer jag såklart in det jag håller på med, men för en fika eller småprat, nej. Ohyfsat att tro att du är viktigare att underhålla än att jag ska kunna genomföra mitt liv.