Vad hände med spontanbesök?

[Tranan]

Jag får aldrig spontanbesök, det är nog mest tur.
Min lägenhet är varm, trång och jätte stökig för jag håller på med 5011 saker.
Men jag skulle bli glad om någon kom och drog ut mig på fika eller en promenad.

 

[Görel]

Jag vill verkligen inte ha några spontanbesök och jag utsätter absolut inte någon för det! Det är oerhört påträngande och otrevligt att tänka att andra ska ha tid för en och släppa allt bara för att jag inte kan planera och kollat läget hos andra. Den som försöker sig på spontanbesök hos mig släpps inte in. Däremot kan jag be personen gå någonstans och möta mig där en stund senare. I dessa tider med mobiler tycker jag att det är nonchalant att inte ringa någon innan man vill hälsa på, det är respektlöst att tänka att andra ska bli så glada över att man dyker upp så man släpper allt och gör om sina planer.

Jag är oerhört social och har många vänner som jag gärna träffar. Men vi träffar främst på lokal, krogen eller kafé. Eller gör saker tillsammans, som i morse när vi var på gymmet ihop. När jag var ung före mobiltelefonernas tid hade vi olika ställen där vi sågs olika veckodagar och den som kände för det var välkommen att komma dit.

 

[Sel]

Ok låter bra det
Min ena moster börjar städa och diska om det inte är tillräckligt rent enligt hennes standard
Hon meddelar förvisso alltid innan men ändå inte alltid jag hinner fixa allt innan

Finns inget värre än när gäster börjar städa hemma hos folk. Vilken förolämpning.

 

[Tranan]

Finns inget värre än när gäster börjar städa hemma hos folk. Vilken förolämpning.

Nej det är det värsta!

 

[et_flickan]

Finns inget värre än när gäster börjar städa hemma hos folk. Vilken förolämpning.

Kommer ihåg när min kära svärmor slängt en blomma jag försökt rädda i ett par veckor pga att den var tråkig. Sur blev jag, det kan jag säga.

 

[Sel]

Kommer ihåg när min kära svärmor slängt en blomma jag försökt rädda i ett par veckor pga att den var tråkig. Sur blev jag, det kan jag säga.

Totalt gränslöst.

 

[Pegasus63]

Jag vill verkligen inte ha några spontanbesök och jag utsätter absolut inte någon för det! Det är oerhört påträngande och otrevligt att tänka att andra ska ha tid för en och släppa allt bara för att jag inte kan planera och kollat läget hos andra. Den som försöker sig på spontanbesök hos mig släpps inte in. Däremot kan jag be personen gå någonstans och möta mig där en stund senare. I dessa tider med mobiler tycker jag att det är nonchalant att inte ringa någon innan man vill hälsa på, det är respektlöst att tänka att andra ska bli så glada över att man dyker upp så man släpper allt och gör om sina planer.

Jag är oerhört social och har många vänner som jag gärna träffar. Men vi träffar främst på lokal, krogen eller kafé. Eller gör saker tillsammans, som i morse när vi var på gymmet ihop. När jag var ung före mobiltelefonernas tid hade vi olika ställen där vi sågs olika veckodagar och den som kände för det var välkommen att komma dit.

Kan inte under mina 60 år på jorden ens komma ihåg att någon avtalad tid för besök vare sig under jul/nyårshelgarna med mina föräldrar då jag var ung eller under andra helger med mig efter att jag flyttade för mig själv vare sig i Norge eller Sverige. Besök kommer när de kommer and thats it. Stora charmen med besök.

Avtalade besök känns konstlade och som typen "jag måste så han inte glömmer bort mig" eller av försäljare...

 

[BornAgain]

Fast det är väl så här med allt.

Som gamling är det rätt jobbigt att inget längre är spontant. Allt ska planeras in i minsta detalj gärna några månader eller helst år i förväg. Både socialt och kommersiellt. Ska du på tivoli måste du beställa biljetter i förväg på nätet. Konsertbiljetter släpps år i förväg (och tar slut på minuter). Ska du på vissa utställningar bokar du en slottid på nätet. Restauranger har sittningar.

För mig blir det väldigt stressande med att allt alltid måste vara så planerat. Och schemalagt.

Med vänlig hälsning
Var ned på en tid när man kvistade över och frågade folk vad de gjorde - ibland var de upptagna (men då hade man sett att de levde) ibland hade de tid. ibland stannade man bara till för ett hej (dvs körde man förbi, stannade man ringde på dörren sa hej och att man skulle vidare, bara för att få se någon man tyckte om)

 

[et_flickan]

Totalt gränslöst.

Eller hur! Jag hade slängt den själv om jag tyckte det behövdes.

Kommentarer om mitt hem tas inte heller emot lättsamt. Vad ska folk in här och göra när de inte kan uppföra sig och respektera hur vi har det hemma. Vi är verkligen inga experter på att städa och ha ordning men har det absolut inte ohygieniskt eller så.

 

[Görel]

Kan inte under mina 60 år på jorden ens komma ihåg att någon avtalad tid för besök vare sig under jul/nyårshelgarna med mina föräldrar då jag var ung eller under andra helger med mig efter att jag flyttade för mig själv vare sig i Norge eller Sverige. Besök kommer när de kommer and thats it. Stora charmen med besök.

Avtalade besök känns konstlade och som typen "jag måste så han inte glömmer bort mig" eller av försäljare...

Bara för att du inte varit med om något betyder det inte att det inte förekommer hos många andra. Under uppväxten var jag med om kanske ett spontanbesök per år, resten var inbjudningar och överenskommelser om att ses. För mig låter det vidrigt, som att man inte kan vara trygg och ifred i sitt eget hem.
Nu för tiden har jag och några vänner stående aktiviteter som den som vill får dyka upp på.

 

[mars]

Normalt sett gillar jag o få spontanbesök. Dock en gång för 1 år sedan kände jag mig väldigt obekväm när det svängde in en bil och det ringde på dörren och där stod min barndomskamrat, vi hade inte setts på över 20 år. Då önskade jag att jag blivit förvanad och fått möjlighet att duschat o klätt mig bättre innan. För mig handlar det absolut om vem som dyker upp.

 

[Sel]

Kan inte under mina 60 år på jorden ens komma ihåg att någon avtalad tid för besök vare sig under jul/nyårshelgarna med mina föräldrar då jag var ung eller under andra helger med mig efter att jag flyttade för mig själv vare sig i Norge eller Sverige. Besök kommer när de kommer and thats it. Stora charmen med besök.

Avtalade besök känns konstlade och som typen "jag måste så han inte glömmer bort mig" eller av försäljare...

Vi var tvärtom absolut noga med att boka besöken specifikt under storhelger just för att folk har så fördärvat mycket att göra då. Det var alltid dividerande och bestämt om var julfirandet skulle ske - och om vi kanske skulle äta lunch på en plats och middag på ett annat.
Min upplevelse har alltid varit att storhelger är just Undantaget till regeln om spontanbesök även i områden där det är okej att "trilla förbi" i tid och otid.

Avtalade besök känns respektfullt för mig. Även längre samtal på telefon/video avstäms och planeras gärna för mig, så att man kan vara säker på att den andra personen inte behöver känna sig stressad eller disträ.

 

[Pegasus63]

Bara för att du inte varit med om något betyder det inte att det inte förekommer hos många andra. Under uppväxten var jag med om kanske ett spontanbesök per år, resten var inbjudningar och överenskommelser om att ses. För mig låter det vidrigt, som att man inte kan vara trygg och ifred i sitt eget hem.
Nu för tiden har jag och några vänner stående aktiviteter som den som vill får dyka upp på.

Aktiviteter under jul/nyår hade väl vi med. Så som snöröjning med skyffel och snösläde och vedkapning/klyvning för att hålla huset varmt till nästa dag. Kan inte ens komma ihåg att Bankmannen eller Direktören beklagade sig, utan de var nöjda med den "motion" det innebar att komma på besök till oss, samt maten morsan lagade Sedan var det tävling mellan de chaufförer (och övriga tillstädes varande som var på besök) med mina julklappar (fjärrstyrda lastbilar med släp eller trailers) som de köpt till mig med hinderbanor och dylikt .

 

[Youmeoh]

Vad hände med spontana besök?
Ingen kommer över till någon utan att ha bokat tid långt i förväg.
Att ta en kopp kaffe med en vän är som att boka besök på en bank.
När jag var yngre så ramlade man in hos någon och bara var.

Här har dörren alltid varit öppen för vänner, de kommer dock mer sällan på spontanbesök sedan små barn kom in i bilden. Vad gäller övriga människor i omgivningen får de helst avtala tid innan (undantaget bonussonen)
Svärmor har en förmåga att knacka på dörren utan förvarning lite nu och då när hon har vägarna förbi, gärna fredagkvällar efter särskilt påfrestande arbetsveckor när en helst hade legat i soffan med en filt över ansiktet...
Grannarna hade en ful ovana att bjuda in sig själva tidigare om somrarna om vi var ute i trädgården och såg de att det kom folk hem till dem gick de inte tillbaka till sitt, nej de bjöd även in sina besökare till oss
(fick jag välja skulle vi bo långt ute i skogen, med flera km till närmsta granne, eller åtminstone ha grannar som har någon form av folkvett och känsla för gränser)

 

[BornAgain]

Men vilken social ångest många måste leva med! Om man lever i en kultur där att ringa på en dörr är ett tillräckligt faux pas för att dömma ut människor som gräns- och respektlösa.

 

[Sel]

Men vilken social ångest många måste leva med! Om man lever i en kultur där att ringa på en dörr är ett tillräckligt faux pas för att dömma ut människor som gräns- och respektlösa.

Fast vad förväntar sig folk om de totalt objudna får för sig att ringa på en dörr? Folk har ju sina egna liv - de kanske är mitt uppe i att lägga barnen, laga middag, ett familjegräl, i duschen, är utmattade, precis har öppnat en öl och sjunkit ned i soffan, inte har tvättat håret på hela veckan... och så ska en helt plötsligt vara glad och trevlig och ta emot gäster?
Det är betydligt lättare att säga tack, men nej tack via ett mess eller ett kort samtal än att le, vara vänlig och mota gästen i dörrn.

 

[_Elly_]

Finns inget i min värld som heter att man måste städa innan besök. Det är som det är när någon kommer på besök. strunt samma om det är stökigt, dammigt eller ostädat, Min lägenhet, mina regler och mina städrutiner... Like it or not...

Personer med depression eller liknande problematik kan dock ha rejält stökigt på en annan nivå än "oj jag har glömt dammsuga på två veckor"( detta är inte riktat mot personen som du citerade). Pressen att alltid vara redo för besök med hem och sig själv... Inte dammråttor utan bara så pass presentabelt att man inte behöver ha en utläggning om sitt mående är jobbigt för många.

Man pratar ju med sina bekanta och vet vilka där ett spontant besök skulle slå väl även om jag skulle ringa för att se till att dessa var hemma.

 

[Görel]

Fast vad förväntar sig folk om de totalt objudna får för sig att ringa på en dörr? Folk har ju sina egna liv - de kanske är mitt uppe i att lägga barnen, laga middag, ett familjegräl, i duschen, är utmattade, precis har öppnat en öl och sjunkit ned i soffan, inte har tvättat håret på hela veckan... och så ska en helt plötsligt vara glad och trevlig och ta emot gäster?
Det är betydligt lättare att säga tack, men nej tack via ett mess eller ett kort samtal än att le, vara vänlig och mota gästen i dörrn.

Verkligen! Förstår inte varför folk inte kan ringa och kolla först nu för tiden när så gott som alla har mobiltelefoner.

För några år sedan var en kompis och jag i ett område dit en annan kompis flyttat några veckor tidigare med sin sambo. Min kompis tyckte att vi skulle hälsa på men fick inget svar når hon ringde. Då tyckte jag att vi kunde titta på huset på avstånd men det tyckte inte min kompis, Hon ringde och gick runt huset och ropade och tittade in genom fönster. Jag försökte säga att de kanske ville vara ifred men det gick inte fram alls. Till slut öppnade kompisarna typ iförda morgonrockar. Jag tyckte att det var så pinsamt att jag ville sjunka genom jorden när jag gissade vad de pysslat med, men min kompis uppfattade inte vibbarna alls.

 

[BornAgain]

Jag skulle ha jättesvårt med den typen av tidssatta telefonsamtal som @Sel beskriver.

Jag måste veta att jag är ledig. Komma ihåg tiden (jag är i spektra och för mig är tid väldigt abstrakt) och inte ha börjat göra något när det är dags för telefonsamtalet. Så jag skulle sitta där minst femton minuter innan för att inte vara sen. Ha ångest för att något oväntat skulle hända så att jag inte skulle kunna svara. Helt ärligt: Så ett par sådana samtal och jag skulle undvika @Sel.

Vi är alla olika och tycker man ärligt om varandra så jämkar man. Hittar lösningar som är de minst dåliga för alla. Står ut med varandra (inom vissa rammar förstås). Och de man inte tycker om behöver man sällan umgås särskilt mycket med (annat än kanske som något man får stå ut med för en tredje part)

 

[Tranan]

Personer med depression eller liknande problematik kan dock ha rejält stökigt på en annan nivå än "oj jag har glömt dammsuga på två veckor"( detta är inte riktat mot personen som du citerade). Pressen att alltid vara redo för besök med hem och sig själv... Inte dammråttor utan bara så pass presentabelt att man inte behöver ha en utläggning om sitt mående är jobbigt för många.

Man pratar ju med sina bekanta och vet vilka där ett spontant besök skulle slå väl även om jag skulle ringa för att se till att dessa var hemma.

No shit! Depression stök är en helt annan nivå!