Vad hände med spontanbesök?

[nullo-modo]

Det tillhör väl en tid från innan mobilens tid och en tid då folk hade lika fullt upp hela tiden.

Kan både sakna det och inte sakna det

 

[clusia]

Jag gillar inte spontanbesök och är glad att det är ett utdöende fenomen. Det handlar inte alls om att jag behöver förbereda mitt hem på något sätt. Jag kanske bara inte vill ha besök just exakt då.

 

[Flixon]

Spontanbesök i form av att någon ringer och frågar om jag är hemma och om de kan svänga förbi om en 10 minuter - gärna. Spontanbesök där någon bara plötsligt står vid dörren hade jag tyckt var jobbigt, jag vill gärna ha lite mental förberedelse.

 

[Motacilla]

Spontanbesök i form av att någon ringer och frågar om jag är hemma och om de kan svänga förbi om en 10 minuter - gärna. Spontanbesök där någon bara plötsligt står vid dörren hade jag tyckt var jobbigt, jag vill gärna ha lite mental förberedelse.

Här håller jag med dig.

Min bekant (se tidigare inlägg) hörde till kategorin som gärna kom och ringde på.
En gång orkade jag inte öppna och tänkte att hen säkert ger upp.
Hör och häpna - personen och dess barn gick runt huset och kom in på bakgården istället för att knacka på bakdörren istället "eftersom jag säkert inte hörde dörrklockan om jag var upptagen."

Då var jag lagom nöjd kan jag säga.

 

[Red_Chili]

Jag tror det beror på vad man har för erfarenhet av hur besöken brukar vara.

För mig är besök jättejobbiga, pga ett helt liv av att folk inte respekterar mig och mina behov. Om jag säger "jag är trött" så säger dom "äh, så farligt kan det inte vara". Jag måste säga "nu får ni åka hem, jag är trött och behöver vila" men då brukar dom säga "ååh, kan vi hjälpa till med något, jag börjar laga mat nu så kan vi äta tillsammans."

Min upplevelse är att majoriteten av folk är gränslösa och olyhörda och dessutom ganska oartiga. Mitt hem är enda platsen jag är säker, det är här jag slipper vara på spänn. Och därför gillar jag inte besök särskilt mycket. Men jag åker gärna hem till andra, för då kan jag åka därifrån när jag blir trött.

Precis samma här.
Jag vill ha en fråga först och möjlighet att säga ja eller nej. Nu behöver jag dock inte bekymra mig, jag känner inte så många här i närheten och det går inte att komma in i min port utan nyckelbricka.

 

[hastflicka]

Det tillhör väl en tid från innan mobilens tid och en tid då folk hade lika fullt upp hela tiden.

Kan både sakna det och inte sakna det

De flesta hade precis lika fullt upp innan vi hade mobiler ... men vi gjorde plats for snabba, enkla, besok pa ett annat satt. Den som kom hade ocksa med sig kaffe brod av nagon sort, eller i vissa fall stallde sig och gjorde paj eller annat nar de kom medan jag fixade fardigt det jag holl pa med. Atminstone i mitt fall var det ocksa bara riktigt nara vanner som kom pa ovantat besok och de fick verkligen ta det som det var.

 

[Fruentimber]

Vi har 2-3 gårdstomtar som alltid är välkomna på spontana besök, i och med att de hjälper oss så pass mycket på gården och tycker det är roligt. Då är dörren alltid öppen, kaffet varmt och maten färdig. Övriga göre sig icke besvär utan minst femtioelva dagars förvarning som skola ske medelst brevnotis och som endast svaras med brev (ofta med "Nej" ikryssat).

 

[tuaphua]

De vi känner vet att vi är rätt upptagna, ofta inte är hemma etc. Att bara komma förbi då kan ju innebära att ingen är hemma, vi jobbar etc och inte kan umgås. Vi har inga grannar i närheten och ingen som kan råka se att vi är hemma. De flesta nära och kära bor någon h bilresa bort.
Så folk ringer och vi bestämmer tid/datum att ses.
När jag bodde i stan så kunde man ju mer spontant bestämma träff IOM att kompisar etc bodde i närheten. Samma om man haft grannar som är trevliga.

 

[Nytant]

Jag känner mig kluven. För mig är spontana besök en del av ett lantligare liv, men jag anar att det sammanfaller med ett tidigare liv, dvs. före mobiltelefonerna.

På ett sätt tycker jag det är väldigt trevligt. Kommer man oanmält får man såklart också vara beredd på att det inte passar just då. Och jag tycker det är så skönt med de där vännerna som blivit en del av familjen, där man känner sig riktigt hemma hos varandra och självmant hjälps åt lika mycket i den andres hem som om det vore ens eget. Istället för värdinneskap där man förväntas ha fixat till hemmet (hjälpligt), sig själv (hjälpligt) och någon slags form av fika. Det är kanske inom ramarna för den sortens relation som jag tänker mig spontana besök.

Samtidigt förstår jag behov av att koppla av helt och att kunna planera in både social tid och återhämtning, och till en viss del har jag också dessa behov, så... kluven!

 

[Tajger]

Vi följde uppmaningar från vänner ”Titta förbi om ni är i närheten”, men efter två olika spontanbesök där det inte alls kändes uppskattat, lade vi ner det. Numera ringer vi först. Jag har oftast inga problem med besök, men visst kan det vara så att det inte passar. Nu bor ju vi en bit ut på landet, så de flesta ringer och kollar först

 

[Fibusen]

Spontanbesök ger mig kalla kårar! Jag kan sträcka mig till att grannen knackar på, behöver låna socker, sen går hen igen. MAX! Men att det kommer någon helt spontant och vill umgås, ALDRIG I LIVET!!!! Jag är extremt introvert, så pass att en dag på jobbet lämnar mig helt dränerad så jag måste vila en stund, eller jag har en ledig dag och har en ”sov-dag” för att ta igen alla missade timmar senaste dagarna eftersom jag alltid vaknar flera ggr per natt, eller att jag ska jobba kväll och behöver vila innan jobbet. Fy f*n vad hemskt det är att bli störd då!

 

[EmmaBovary]

Uppenbarligen har folk rätt mkt spänningar runt detta. Jag uppskattar att folk kommer ihåg mig och vill besöka, snarare än att jag nojar om hur folk ska bry sig.

Visst, nog för att jag till viss del kan tycka att det är jobbigt att ha det lite för stökigt om jag får besök, men den främsta orsaken till att jag avskyr spontanbesök är helt enkelt för att jag behöver en stund för att förbereda mig inför att vara social. Så det har inget att göra med om andra tycker si eller så om status på hem eller mig, mer att jag blir uppstressad och mår dåligt av det.

 

[Galant]

Jag saknar också att kunna svänga förbi någon på vägen eller att få spontanbesök. Har kopplat det till bytet från Värmland till Närke men det kanske snarare har med våra kommunikationssätt att göra. Tänker att spontanbesöken också gjorde att det var en mer öppen kommunikation om det passade eller ej. Kanske en känsla av genuitet och inte så mycket fasad.

Jag blev iaf snabbt inlärd i att ringa först när jag som nyinflyttad örebroare gjorde som jag alltid gjort och dök upp utanför en nyfunnen väns dörr. Hennes förskräckta min blandat med att försöka vara artig mot mig var oförglömlig och något vi i efterhand skrattat gott åt. Men som sagt jag gjorde aldrig om det

 

[nightcrawler]

Hos mej är man bara välkommen om jag bjuder in. Alternativt att nån i familjen kommer bort med nått jag behöver om jag är sjuk, men då har vi ju kommit överens om det innan. Kommer nån och ringer på utan att ha hört av sig innan så öppnar jag inte.

 

[Unafraid]

Älskar spontana besök! Men mina vänner skulle nog aldrig göra det. Vi är födda ca -89. Sambons kompisar kommer förbi med jämna mellanrum (födda ca -77). Jag tror det är en generationsfråga? Kommer man förbi spontant får man utgå från att de man besöker inte har tid, man får känna in stämningen. Sambons kompisar har inga problem att ta "vi har inte tid", om det skulle vara så. Men ofta har vi åtminstone 15 minuter att prata en stund. Jag efterlyser spontana besök! Skulle gärna besöka mina vänner spontant, men vet att de inte skulle uppskatta det så vi svänger bara förbi sambons vänner.

 

[Tonto]

Jag vill planera. Jag mår bra av en plan och att mina planer hålls inom en rimlig gräns. Att någon random person dyker upp så att jag måste ändra mina planer att vara ensam är inte uppskattat. Skriver man och frågar på morgonen eller dagen innan kan jag ställa om mig för att ändra på planerna om jag har lust.

Känns mest som att extroverta människor saknar att kunna tränga sig på introverta personer nu när det är mer socialt accepterat att introverta inte accepterar random besök för att stryka folk medhårs trots att man inte har lust.

 

[skiesabove]

Jag känner mig kluven. För mig är spontana besök en del av ett lantligare liv, men jag anar att det sammanfaller med ett tidigare liv, dvs. före mobiltelefonerna.

På ett sätt tycker jag det är väldigt trevligt. Kommer man oanmält får man såklart också vara beredd på att det inte passar just då. Och jag tycker det är så skönt med de där vännerna som blivit en del av familjen, där man känner sig riktigt hemma hos varandra och självmant hjälps åt lika mycket i den andres hem som om det vore ens eget. Istället för värdinneskap där man förväntas ha fixat till hemmet (hjälpligt), sig själv (hjälpligt) och någon slags form av fika. Det är kanske inom ramarna för den sortens relation som jag tänker mig spontana besök.

Samtidigt förstår jag behov av att koppla av helt och att kunna planera in både social tid och återhämtning, och till en viss del har jag också dessa behov, så... kluven!

Jag hade gärna haft såna vänner och besök.

Men speciellt sen pandemin tycker jag folk beter sig rätt illa överlag, jag orkar inte med det .

Hur hittar man dom där man kan vara avslappnad med? Jag har några såna vänner men dom bor i andra kommuner.

 

[nullo-modo]

De flesta hade precis lika fullt upp innan vi hade mobiler ... men vi gjorde plats for snabba, enkla, besok pa ett annat satt. Den som kom hade ocksa med sig kaffe brod av nagon sort, eller i vissa fall stallde sig och gjorde paj eller annat nar de kom medan jag fixade fardigt det jag holl pa med. Atminstone i mitt fall var det ocksa bara riktigt nara vanner som kom pa ovantat besok och de fick verkligen ta det som det var.

Har andra erfarenhet.

 

[kamomillo]

Här är alla alltid välkomna!
Dörren är öppen, å ringklockan är näst intill oanvänd.
Knacka kan någon göra, oftast samtidigt som dörren öppnas.
Jag älskar det!
Kaffe finns alltid, å fikabröd ibland. Det kan lika gärna bli en macka eller en skål pop corn.
De viktigaste är inte att bjuda på något, de är mötet som är huvudsaken.

Jag är så glad att jag bor i Norrland, där de gamla lever kvar.

* Jenny *

 

[Sel]

Finns inget värre! Här är spontana besök icke välkomna, jag vill ha minst några dagars förvarning om någon vill komma förbi hemmet. Rör det sig om en kaffe ute kan det räcka med dagen innan.
Nr jag flyttade tillbaka till hembyn dök en gammal skolkamrat plötsligt upp med fika på min födelsedag och jag kunde inte med att släppa in henne så vi fick fika ute i trapphuset. Det hände bara en gång.

Jag växte upp med att det plötsligt kunde dyka upp besökare på bron och det var helt okej för mina föräldrar, bror min har också öppen dörr för alla och åker han bort ser han typ till att alla vet var nyckeln finns "ifall de behöver något."

Jag får ont i magen om det knackar på dörren och jag inte väntar paket.