Vad hände med spontanbesök?

Alla ser inte en saker på samma sätt pga olika erfarenhet och kunskap. Som mitt exempel så är det inte alla som ser en trasig hage som akut om hästarna är kvar i hagen i andra änden.
Det är ju klart en situation då jag tycker det är helt okej att ringa eller knacka på dörren. :D Men jag vet inte en enda människa som i det läget skulle börja messa folk - eventuellt att en människa om inte vet vem som bor där/äger hästarna skulle använda lokala facebooksidan för att varna men de notiserna ser en ju inte direkt ändå. Hur om helst är det ju lätt att plocka upp telefonen, kolla vad meddelandet gällde och skita i det om det inte var viktigt.
Lite annorlunda att behöva kliva upp från soffan, kanske kamma sig eller klä på sig, le och vänligt avvisa en vän som tyckte det var lägligt att poppa in och som redan gjort sig omaket så att säga.
 
Det är ju vad folk skriver här, avtalar man inte tid i förväg är man inte välkommen.

Fast den vännen som verkligen behöver hjälp eller prata har inte den tiden att planera, Det är därför min dörr ALLTID är öppen för både planerade och spontan besök (dörren är dessutom olåst när jag är hemma (utom när jag sover) så den som vill kan komma in på besök när de vill). Spelar ingen roll vad jag håller på med eller hur stökigt jag har där hemma.
Precis som jag svarat tidigare är jag en som avskyr besök genom att någon dyker upp och ringer på dörren. Dock, med det sagt så är min dörr "teoretiskt sätt" (eller hur jag ska uttrycka det) även den alltid öppen för mina vänner 24/7 om de skulle behöva mig. Vid denna tid (01:05)hade jag antagligen undrat om koppen te inte kunde vänta till i morgon om jag fick ett sms med frågan, men självfallet bjudit in vännen i mitt hem om hen behövde mitt stöd, var ledsen, hade ångest eller liknande. Lajvar liksom inte Kato med ett hjärta av sten för att jag inte uppskattar när det ringer på dörren.
 
Hur? Det är det för mig. Jag får inga Buke-notiser på min lockscreen. Men att få ett sms innebär: En ljud/ljus/vibrationssignal bryter min uppmärksamhet från det jag höll på med och jag behöver processa text, fundera över alternativa scenarier, välja om jag ska svara nu eller senare (i så fall fundera över hur pass senare dvs när det blir för sent, komma ihåg att svara senare) titta i min kalender, tänka igenom planeringen runtomkring, formulera en potentiell plan, lägga på ett socialt lager ovanpå den faktiska informationen och temperera det sociala lagret, sen skicka, sen hålla mig på halv stand-by för att jag vet att människan kanske svarar strax igen med ”nej det funkar tyvärr inte för mig, kan du torsdagen därpå istället?” och då har två grejer torsdagen därpå som kanske blir av men om den ena inte blir av kanske jag kan men en annan person måste svara först och jag vet inte när hen svarar så att…

Till skillnad från: det ringer på dörren, jag öppnar och får en kram.
*kl*
Tycker det är tråkigt att det blir så jäkla värderande ordalag åt ena hållet. Som sagt, jag förstår preferenserna och kan ibland dela dem, men inte alltid, och jag sätter inget så värderande perspektiv på hur andra gör. Tänker bara att de är vana vid annat/var spontana den dagen, och att vi säkert kan hitta bra sätt att umgås på. Liksom jag kommer ju inte försöka spontanbesöka Nahar en andra gång om han inte verkar glad för besöket första gången.

Hade en plan om att knacka på hos våra nya grannar med något hembakt och presentera oss sen när vi flyttar men nu blir jag väldigt osäker på om det är en god idé 😅
Jag tänker mest att den ena sidan tar ett offensivt initiativ medan den andra tar ett passivt, och då är det oftast den offensiva som bör bromsa. Alltså bör kanske inte spontana besök ske innan en har checkat att det är okej helt enkelt.

Jag tycker att det är en skitgullig tanke, men om Jag vore grannen skulle jag föredra en hälsning på gatan och kanske efter några år byta chilifrön eller bönor med varandra. Eventuellt. Men jag tror att det är väldigt beroende på grannskap. 😅
 
Jag upplever sms nog som mer eller lika störande 🤷🏼‍♀️
Även om du har telefonen avstängd/på stör ej/i ett annat rum?
Eller skicka sms.
I min värld helt orimligt att tycka att någon ska reagera direkt på ett sms.
Hur? Det är det för mig. Jag får inga Buke-notiser på min lockscreen. Men att få ett sms innebär: En ljud/ljus/vibrationssignal bryter min uppmärksamhet från det jag höll på med och jag behöver processa text, fundera över alternativa scenarier, välja om jag ska svara nu eller senare (i så fall fundera över hur pass senare dvs när det blir för sent, komma ihåg att svara senare) titta i min kalender, tänka igenom planeringen runtomkring, formulera en potentiell plan, lägga på ett socialt lager ovanpå den faktiska informationen och temperera det sociala lagret, sen skicka, sen hålla mig på halv stand-by för att jag vet att människan kanske svarar strax igen med ”nej det funkar tyvärr inte för mig, kan du torsdagen därpå istället?” och då har två grejer torsdagen därpå som kanske blir av men om den ena inte blir av kanske jag kan men en annan person måste svara först och jag vet inte när hen svarar så att…

Till skillnad från: det ringer på dörren, jag öppnar och får en kram.
*kl*
Tycker det är tråkigt att det blir så jäkla värderande ordalag åt ena hållet. Som sagt, jag förstår preferenserna och kan ibland dela dem, men inte alltid, och jag sätter inget så värderande perspektiv på hur andra gör. Tänker bara att de är vana vid annat/var spontana den dagen, och att vi säkert kan hitta bra sätt att umgås på. Liksom jag kommer ju inte försöka spontanbesöka Nahar en andra gång om han inte verkar glad för besöket första gången.

Hade en plan om att knacka på hos våra nya grannar med något hembakt och presentera oss sen när vi flyttar men nu blir jag väldigt osäker på om det är en god idé 😅
Men alla de där lagren kommer ju precis lika mycket , om inte mer, när någon knackar på:confused: En kram är ju inte okomplicerad på något sätt i de avvägningarna. Om någon knackar på skulle jag aldrig visa hur störd jag blir, jag skulle vara trevlig och glad utåt och säkert ge intryck av att det var trevligt, även om jag inte skulle bjuda in personen.

Det är nog en god idé, skulle se det som ett av de få undantagen, om det görs på rimlig tid och utan någon antagan om att bli inbjuden. Svårt att presentera sig för grannarna på något annat sätt. Edit: På landet då. Bor du i typ trapphus i stan hade jag tagit det för lite påträngande. Då är @Sels alternativ bättre.
 
Även om du har telefonen avstängd/på stör ej/i ett annat rum?

I min värld helt orimligt att tycka att någon ska reagera direkt på ett sms.

Men alla de där lagren kommer ju precis lika mycket , om inte mer, när någon knackar på:confused: En kram är ju inte okomplicerad på något sätt i de avvägningarna. Om någon knackar på skulle jag aldrig visa hur störd jag blir, jag skulle vara trevlig och glad utåt och säkert ge intryck av att det var trevligt, även om jag inte skulle bjuda in personen.

Det är nog en god idé, skulle se det som ett av de få undantagen, om det görs på rimlig tid och utan någon antagan om att bli inbjuden. Svårt att presentera sig för grannarna på något annat sätt.
Nej alltså jag behöver kunna nås.

Tycker det är så mycket lättare öga mot öga. Kan kommunicera på ett helt annat sätt, inte så fragmentariskt och det är en mer intuitiv och integrerat känslomässig övning än en intellektuell dekonstruktion liksom. Om du förstår? Det intellektuella får så mycket skjuts av allt det andra så det tar inte på någon enskild resurs så mycket.

Och alltså, hjälp, jag önskar ju genuint att du i så fall skulle visa att det inte var ett välkommet besök. Omöjligt att göra rätt annars ju!

Okej 😅 Får se om jag vågar.
 
Är det säkert? 😂
Helt säkert, men det är inte lika säkert att jag hade öppnat. 😅

Nej, skämt åsido tycker jag att det är en fin idé. <3 Personligen hade jag föredragit att någon ny i området konfronterade mig när jag redan var ute i trädgården än knackade på vid någon random tidpunkt då jag inte väntade besök. Risken finns att jag bara hade släckt alla lampor.
 
Nej alltså jag behöver kunna nås.

Tycker det är så mycket lättare öga mot öga. Kan kommunicera på ett helt annat sätt, inte så fragmentariskt och det är en mer intuitiv och integrerat känslomässig övning än en intellektuell dekonstruktion liksom. Om du förstår? Det intellektuella får så mycket skjuts av allt det andra så det tar inte på någon enskild resurs så mycket.

Och alltså, hjälp, jag önskar ju genuint att du i så fall skulle visa att det inte var ett välkommet besök. Omöjligt att göra rätt annars ju!

Okej 😅 Får se om jag vågar.
Skulle absolut inte visa. Då är det ju jag som är ohyfsad. Skulle däremot ganska snabbt avsluta vänskapen om det blev en återkommande grej.

Men, om du hade startat en tråd i stil med "är det en bra idé att gå över och hälsa på mina grannar" så hade du fått helt andra svar tror jag, både från mig och andra.
 
Skulle absolut inte visa. Då är det ju jag som är ohyfsad. Skulle däremot ganska snabbt avsluta vänskapen om det blev en återkommande grej.
Men… varför skulle det inte bli en återkommande grej när det verkar som att du tycker det är jättetrevligt? Varför måste det vara någon som är ohyfsad? Jag förstår verkligen inte.
 
Men… varför skulle det inte bli en återkommande grej när det verkar som att du tycker det är jättetrevligt? Varför måste det vara någon som är ohyfsad? Jag förstår verkligen inte.
Om det är viktigt för personen i fråga att komma på spontana besök (vilket jag antar att det är om de gör det) så är det ju inte kompatibelt med mig som inte gillar det, så då känns det dumt att försöka umgås som vänner. Det måste inte vara någon som är ohyfsad, men jag tycker att det är ohyfsat att sätta sig själv i första rummet hela tiden i en vänskap. När du interagerar med andra människor är du trevlig och tillmötesgående, vänlig och sätter dem i första rummet i den mån det går, det är liksom grunden i hur du är en bra människa enligt vad jag lärt mig. Samtycke helt enkelt; du har ett ansvar att fråga och kolla av så att personen du umgås med verkligen vill det du vill innan du gör det. Det är som grundläggande i allt jag lärt mig om hur du är en bra människa så det känns orimligt för mig att agera på annat sätt.
 
Om det är viktigt för personen i fråga att komma på spontana besök (vilket jag antar att det är om de gör det) så är det ju inte kompatibelt med mig som inte gillar det, så då känns det dumt att försöka umgås som vänner. Det måste inte vara någon som är ohyfsad, men jag tycker att det är ohyfsat att sätta sig själv i första rummet hela tiden i en vänskap. När du interagerar med andra människor är du trevlig och tillmötesgående, vänlig och sätter dem i första rummet i den mån det går, det är liksom grunden i hur du är en bra människa enligt vad jag lärt mig. Samtycke helt enkelt; du har ett ansvar att fråga och kolla av så att personen du umgås med verkligen vill det du vill innan du gör det. Det är som grundläggande i allt jag lärt mig om hur du är en bra människa så det känns orimligt för mig att agera på annat sätt.
Borttaget, bättre att sova på svaret :)
 
Senast ändrad:
Ok låter bra det :D
Min ena moster börjar städa och diska om det inte är tillräckligt rent enligt hennes standard 🙈
Hon meddelar förvisso alltid innan men ändå inte alltid jag hinner fixa allt innan

Det ar bara oforskammt om man inte kanner varandra valdigt bra. Min mamma gjorde ocksa det, men jag larde mig att bara heja pa istallet. Jag har aldrig lika rena och blankande fonster numera. :p

Hur? Det är det för mig. Jag får inga Buke-notiser på min lockscreen. Men att få ett sms innebär: En ljud/ljus/vibrationssignal bryter min uppmärksamhet från det jag höll på med och jag behöver processa text, fundera över alternativa scenarier, välja om jag ska svara nu eller senare (i så fall fundera över hur pass senare dvs när det blir för sent, komma ihåg att svara senare) titta i min kalender, tänka igenom planeringen runtomkring, formulera en potentiell plan, lägga på ett socialt lager ovanpå den faktiska informationen och temperera det sociala lagret, sen skicka, sen hålla mig på halv stand-by för att jag vet att människan kanske svarar strax igen med ”nej det funkar tyvärr inte för mig, kan du torsdagen därpå istället?” och då har två grejer torsdagen därpå som kanske blir av men om den ena inte blir av kanske jag kan men en annan person måste svara först och jag vet inte när hen svarar så att…

Till skillnad från: det ringer på dörren, jag öppnar och får en kram.
*kl*
Tycker det är tråkigt att det blir så jäkla värderande ordalag åt ena hållet. Som sagt, jag förstår preferenserna och kan ibland dela dem, men inte alltid, och jag sätter inget så värderande perspektiv på hur andra gör. Tänker bara att de är vana vid annat/var spontana den dagen, och att vi säkert kan hitta bra sätt att umgås på. Liksom jag kommer ju inte försöka spontanbesöka Nahar en andra gång om han inte verkar glad för besöket första gången.

Hade en plan om att knacka på hos våra nya grannar med något hembakt och presentera oss sen när vi flyttar men nu blir jag väldigt osäker på om det är en god idé 😅

Nej alltså jag behöver kunna nås.

Tycker det är så mycket lättare öga mot öga. Kan kommunicera på ett helt annat sätt, inte så fragmentariskt och det är en mer intuitiv och integrerat känslomässig övning än en intellektuell dekonstruktion liksom. Om du förstår? Det intellektuella får så mycket skjuts av allt det andra så det tar inte på någon enskild resurs så mycket.

Och alltså, hjälp, jag önskar ju genuint att du i så fall skulle visa att det inte var ett välkommet besök. Omöjligt att göra rätt annars ju!

Okej 😅 Får se om jag vågar.

DO IT! Har ar det mycket vanligt att man halsar nya grannar valkomna till grannskapet genom att ga over med nagot atbart. Allt fran en tallrik med kaffebrod till en middags gratang. Vill den nya grannen inte ha sallskap, eller om de inte har tid, tackar de sa valdigt mycket, tar fatet/gratangen och gar in. Den nya grannen tar de emot maten/fika brodet och fragar vanligtvis om den som kommer med det vill komma in. Ibland kommer den som halsar valkommen in ibland inte. Inget ar ratt och inget ar fel ... men det ger en fantastiskt fin kansla nar grannar gor sa.
 
Det räcker så fint med lite kaffe/te, bulle/kex och lite kallprat 15-20 minuter, finns väl ingen som kommer på spontanbesök som förväntar sig mer om det inte är "den vännen/kompisen" som har djupa psykoligiska ärr och som verkligen behöver prata (dvs den vännen/kompisen som man försöker allt att undvika).

Men jag kan ju vara på väg nånstans, ha planer, tänkte umgås med min familj och prata om dagen, på väg till stallet, köra barnet till aktivitet, mataffären, eller behöver slappa lite och få lite ensamtid? Jag har dessutom inte bullar/kex/fika hemma speciellt ofta. Vad tycker du att du har rätt störa mig i mitt liv just vid en tidpunkt som du valt för att den passar dig utan höra med mig om den passar mig?
 
Är det bara bokade möten eller ringa på dörren spontant som finns som alternativ?

Att skicka ett sms och fråga om en vän vill ta en lunch eller en promenad eller fråga om den vill hitta på något till helgen är det ett inbokat möte enligt dig?

Så gör jag och en vän som bor i närheten. Skickar meddelande och frågar om den andre har tid att träffas. Jag skulle aldrig cykla dit och fråga det i dörren. Det hade känts oerhört knepigt!
 
Även om du har telefonen avstängd/på stör ej/i ett annat rum?

I min värld helt orimligt att tycka att någon ska reagera direkt på ett sms.

Men alla de där lagren kommer ju precis lika mycket , om inte mer, när någon knackar på:confused: En kram är ju inte okomplicerad på något sätt i de avvägningarna. Om någon knackar på skulle jag aldrig visa hur störd jag blir, jag skulle vara trevlig och glad utåt och säkert ge intryck av att det var trevligt, även om jag inte skulle bjuda in personen.

Det är nog en god idé, skulle se det som ett av de få undantagen, om det görs på rimlig tid och utan någon antagan om att bli inbjuden. Svårt att presentera sig för grannarna på något annat sätt. Edit: På landet då. Bor du i typ trapphus i stan hade jag tagit det för lite påträngande. Då är @Sels alternativ bättre.

Samma här. Textmeddelanden är inte akuta i min värld. Vill någon nåt viktigt får hen ringa. Då svarar jag. Textmeddelanden kan dröja ett tag.
 
Förut bodde vi på landet och då fick man inga spontana besök.
Nu bor vi i kvarter och då är det nästan dagliga spontana besök, av både barnens vänner och våra grannar/vänner. Jag har efter sju år lärt mig tycka att det är rätt trevligt ;)
Även om det kommer någon som egentligen ville träffa min man så brukar de komma in en stund om han jobbar/tränar.
Det hör liksom till gemenskapen när man bor i ett mindre samhälle.
 
Jag tror att det försvann i pandemin.
För egen del så gillar jag numera litet framförhållning.
Det känns bra att vara vaken och hinna duscha innan besök.
Det är trist att stå i duschen eller sitta på toa och missa ett besök som ger upp och åker iväg igen.
Eller om jag sover så hårt att jag inte vaknar.

Före min sömnstörning, när jag var vaken på dagarna som normalt folk, så var jag mera typ "alltid redo" och omfamnade glatt spontana besök.
Men som det är nu så måste sömnen planeras så att jag inte är helt borta när folk dyker upp eller plötsligt somnar under besöket.

(Jag har svårt att vara vaken längre tid än 6 timmar i taget. Men om jag får sova några timmar så är jag som ny igen.)
 
Nej alltså jag behöver kunna nås.

Tycker det är så mycket lättare öga mot öga. Kan kommunicera på ett helt annat sätt, inte så fragmentariskt och det är en mer intuitiv och integrerat känslomässig övning än en intellektuell dekonstruktion liksom. Om du förstår? Det intellektuella får så mycket skjuts av allt det andra så det tar inte på någon enskild resurs så mycket.

Och alltså, hjälp, jag önskar ju genuint att du i så fall skulle visa att det inte var ett välkommet besök. Omöjligt att göra rätt annars ju!

Okej 😅 Får se om jag vågar.
Inte hört talas om artighet?dvs man låtsas att saker och ting är trevliga fast man spyr inombords :)
 
Men… varför skulle det inte bli en återkommande grej när det verkar som att du tycker det är jättetrevligt? Varför måste det vara någon som är ohyfsad? Jag förstår verkligen inte.
För människor håller ofta upp en fasad för man lärt sig att vara artig och trevlig.
Det är inte alls säkert personen uppskattar ditt besök även om den bjuder in dig och är trevlig.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har haft besvär med riklig mens, pms, mellanblödningar och mensvärk i några år nu. Tidigare hade jag noll besvär. Jag har bokat in...
Svar
17
· Visningar
519
Senast: FrDrake
·
Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 103
Senast: Cattis_E
·
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
6 223
Senast: Jahaja
·
Fritid Finns det bukefalister som kan Visby? Ja. kommer ha en dag i Visby (ja, den där kryssningen ja) nästa vecka tillsammans med min mamma...
2 3
Svar
54
· Visningar
1 757
Senast: sjoberga
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp