Pustar ut efter ännu en prövande dag. Försöker intala mig själv att jag gjorde rätt som pratade med storchefen idag och mer eller mindre berättade att jag kommer att gå sönder om det fortsätter såhär på jobbet, företaget
måste ändra på hur de gör saker och ting. Det var en fruktansvärt jobbig konversation för Fröken Duktig här att ha och jag tvekade in i det sista, men efter att ha pratat med lillchefen förra veckan utan att något ändrades kände jag att jag var tvungen att sätta ner foten ordentligt. Jag vet att det var rätt sak att göra, men kan naturligtvis inte låta bli att ligga och älta och fundera över vad jag gjort. Tänk om jag har fått allt om bakfoten? Tänk om de tycker att jag är lat, otacksam och gnällig? Påminner mig själv om att det bara är ett jobb, att det är bättre att säga ifrån innan jag går in i väggen fullständigt och inte kan jobba överhuvudtaget, och att jag - om jag vill - kan säga upp mig imorgon utan problem. Börjar fatta grejen med sådant där "fuck off-kapital"