Ja. Jag funderar på om man hade gjort samma sak om det hade handlat om barn och ungdomar med tex cancer. Satt en nästan vuxen i barngruppen och bett dem utbyta erfarenheter med varandra... eller om det kanske hade varit en helt annan grej.Det låter ju vansinnigt, att tro att någon som är sjutton ska kunna få ut något av gruppaktiviteter med barn som är runt sju.
Det är så klart jättebra om det fungerar bättre med åldersindelning i andra områden. Det önskar jag inte att ta bort. Men ibland känns det som att när det kommer till psykiatrin är det som att backa 100 år, vilket är ganska frustrerande...