Jag blir så irriterad på mig själv. Bauhausbesök plockar fram det sämsta i mig. Jag skulle byta två kontaktuttag som min sambo tagit fel pga att de hängde bakom de som var rätt så de liksom följde med av bara farten. Det uppdagades inte förrän han hade klippt upp förpackningen så jag var inte inställd på att få byta den.
Hur som helst så skulle det gå bra, fram till den lilla detaljen att streckkoden var borta - då gick det inte längre.
Uppenbarligen hade det varit nema problema om etiketten hade varit trasig, smutsig, skrynklig, snorad och spottad på - bara det fanns en streckkod. Men se utan streckkod gick det inte! Där någonstans tappade jag humöret och jag lämnade kontaktuttagsjäveln på disken och stormade ut.
Nu är jag hemma - och se där ligger den där usla streckkoden och skrattar åt mig. Nu kan jag ju inte gärna komma krypandes tillbaka för att få tillbaka uttaget och byta in det. Åh vad jag grämer mig över mitt lättappade humör!