Ja, det är fantastiskt att få ha det i sitt liv och det kommer bli saknat om/när det inte finns. Jag hoppas du tar dig dit igen och sorgen över hur det blev sista åren inte stoppar dig. Sen är det ju så himla skört och saker kan gå fel så snabbt men livet utan djur är fattigt.Just det som jag saknar mest - tiderna innan oturen (mycket otur sista åren som hästägare, tyvärr..ej träningsrelaterat.). Lycka, samförstånd, känslan av absolut tillit, att kunna vara "bara här och nu" och liksom glömma bort att resten av världen finns..
Är mest orolig för vad vidare utredning kommer visa. sänder också en tanke till all personal som var fantastiska trots att det låg patienter överallt i korridorerna. Trots det var alla otroligt vänliga och omhändertagande, tappade aldrig tålamod eller humör. Själv fick jag träffa läkaren i gipsrummet vilket nog säger en hel del om beläggningen.Att ta en paus efter en tuff period är ju klok. Ibland behöver man ju ladda om för att våga satsa igen. Våndan över en del beslut som måste tas och sorg över ett saknat djur måste få ta sin plats. Hoppas du snart är stadd vid kassa och hittar en härlig liten häst som passar dig
Sitter och väntar på att röntgas igen eftersom jag ska få ortos av en annan klinik måste de ha en egen röntgen. Så trots att jag röntgades i fredags sitter jag här igen. Totalt slöseri med vårdresurser
). Och så en promenad sen.
