Hahaha åh jösses tur att min inte har lärt sig öppna barngrinden Men han är överallt han också, det är både otroligt utmattande och helt fantastiskt på samma gångHaha jag har frågat mig samma sak i helgen. Lilla är snart 2,5 och alltså hon är SÅ rolig och söt och mysig och påhittig men också SKITJOBBIG
Det ritas på allt utom papper inkl sig själv, det kastas saker, ska bli buren ÖVERALLT och har lärt sig öppna barngrinden nere och går upp på övervåningen titt som tätt, men vill inte gå ner själv (tack och lov iofs) så då får man komma och rädda... Sen får man en knytnäve i huvudet rätt vad det är medan minihuliganen asgarvar. Hon vägrar hålla handen i trafiken och springer iväg hela tiden. I helgen har hon dessutom börjat flytta stolar och klättra upp och äta det hon hittat på köksbänken, tex en stooor rulle tuggummi som var storebrors Och storebror var inte såhär bra på att säga osanningar som denna unge, tex "jag har inte en penna i handen" som kom i helgen, medan hon försökte gömma en tuschpenna bakom ryggen och gå iväg och hitta på jäkelskap
Och sen smäller det till och man får en blöt puss och en trött liten tjej i knät som vill gosa. Och man förlåter allt.
Så det är komplext Hon är underbar men kan inte sticka under stol med att jag ser fram emot nästa fas...
(Jättefantastiskt tyckte jag dock inte att det var i natt 02:30 när han satt och skrek, försökte slå mig i ansiktet och sa ”sluta mamma sluta mamma sluta mamma” Men sen vaknade vi på morgonkvisten och han var helt ljuvlig och allt förlåtet.)