Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

[cherie]

Känner mig lite låg och ledsen efter att min partner pratat med en pedagog på förskolan inför 4-årskontrollen på BVC imorgon. Det står ju att man gärna får efterhöra hur barnet fungerar på förskolan osv.

Dotterns ansvarspedagog som slutade vid årsskiftet har alltid pratat mycket gott om dottern vid hämntingar - att hon har sån stor fantasi, otrolig förmåga att berätta, framåt och glad, duktig på att skapa och rita, peppar och uppmuntrar de andra barnen, leker magiska rollekar med sin bästis, en bra lekare som drar igång många andra osv. Att hon är en tillgång i sin lilla grupp (de arbetar i mindre grupper på förskolan) och är väldigt tidig för sin ålder i mycket osv. Ibland även lyft utmaningar såklart, som att hon kan vara lite för på/snabb/intensiv och att hon överlag har svårt att landa i egen aktivitet osv.
Men nu när vi pratade med en annan pedagog inför BVC-besöket så bara öste hon ur sig massa problem som vi aldrig hört innan. Tex att dottern hela tiden är inblandad i konflikter, har fina och bra relationer med de vuxna men mycket svårare med barnen, har skrikit ett annat barn upp i ansiktet, endast fungerar med sin bästis men inte andra jämnåriga osv.

Blev så ledsen, både att plötsligt höra om allt detta utan att någon lyft det förut, att man inte kunde balansera upp med någon kommunikation om positiva sidor pch sen faktumet såklart att det blir såhär för dottern med jämnåriga kamrater

Blä, ville bara skriva av mig. Det ger sig nog lite med tiden och när språket blir ännu tydligare för henne, men oron för sitt barn och att hon bränner ut sig i relationer eller upplevs jobbig för pedagogerna är så jobbig att stå ut i. Den värsta av all oro

 

[Guldaskig]

Hämtade hem äldsta barnet tidigt från fritids men det var inte populärt! Sen har de stora redan börjat tjafsa med varandra så nu skickade jag in dem på sina rum, jag är så trött på att lyssna på deras bråk och hur de retas med varandra konstant. Brukar ”bara” säga till dem i vanliga fall men nu orkar jag verkligen inte med detta mer.

De kompenserade med att sköta sig jättefint vid middagen och sedan sitta tillsammans och se på film

 

[vemsomhelst123]

Känner mig lite låg och ledsen efter att min partner pratat med en pedagog på förskolan inför 4-årskontrollen på BVC imorgon. Det står ju att man gärna får efterhöra hur barnet fungerar på förskolan osv.

Dotterns ansvarspedagog som slutade vid årsskiftet har alltid pratat mycket gott om dottern vid hämntingar - att hon har sån stor fantasi, otrolig förmåga att berätta, framåt och glad, duktig på att skapa och rita, peppar och uppmuntrar de andra barnen, leker magiska rollekar med sin bästis, en bra lekare som drar igång många andra osv. Att hon är en tillgång i sin lilla grupp (de arbetar i mindre grupper på förskolan) och är väldigt tidig för sin ålder i mycket osv. Ibland även lyft utmaningar såklart, som att hon kan vara lite för på/snabb/intensiv och att hon överlag har svårt att landa i egen aktivitet osv.
Men nu när vi pratade med en annan pedagog inför BVC-besöket så bara öste hon ur sig massa problem som vi aldrig hört innan. Tex att dottern hela tiden är inblandad i konflikter, har fina och bra relationer med de vuxna men mycket svårare med barnen, har skrikit ett annat barn upp i ansiktet, endast fungerar med sin bästis men inte andra jämnåriga osv.

Blev så ledsen, både att plötsligt höra om allt detta utan att någon lyft det förut, att man inte kunde balansera upp med någon kommunikation om positiva sidor pch sen faktumet såklart att det blir såhär för dottern med jämnåriga kamrater

Blä, ville bara skriva av mig. Det ger sig nog lite med tiden och när språket blir ännu tydligare för henne, men oron för sitt barn och att hon bränner ut sig i relationer eller upplevs jobbig för pedagogerna är så jobbig att stå ut i. Den värsta av all oro

Förstår att det är superjobbigt. Min dotter verkar vara ett socialt och empatiskt geni (fattar inte varifrån det kommer) med andra barn, men hennes bästa kompis som vi umgås jättemycket med och som jag tycker jättemycket om är verkligen inte det, hon brötar, hävdar sin rätt till vår dotter (men är snabb på att också berätta när hon gör fel och gör det på ett ganska taskigt sätt) och stökar rent allmänt med alla runt omkring. Hennes mamma är superglad för den informationen som kommit från förskolan och tror själv att barnet kommer få en diagnos (barnet har kusiner som har npf så hon känner igen beteendet). De ska få en utredning under året och välkomnar det jättemycket. Det är svårt att ha ett ”snällt” barn också, jag är otroligt orolig ibland för att vår ibland överempatiska unge ska gå under av all diplomati hon behöver använda för att vara kompis med alla jämt. Är jätteglad för att vi har så bra relation med mamman till ”bästisen” att vi kan prata om sånt.

 

[julgrisen]

Känner mig lite låg och ledsen efter att min partner pratat med en pedagog på förskolan inför 4-årskontrollen på BVC imorgon. Det står ju att man gärna får efterhöra hur barnet fungerar på förskolan osv.

Dotterns ansvarspedagog som slutade vid årsskiftet har alltid pratat mycket gott om dottern vid hämntingar - att hon har sån stor fantasi, otrolig förmåga att berätta, framåt och glad, duktig på att skapa och rita, peppar och uppmuntrar de andra barnen, leker magiska rollekar med sin bästis, en bra lekare som drar igång många andra osv. Att hon är en tillgång i sin lilla grupp (de arbetar i mindre grupper på förskolan) och är väldigt tidig för sin ålder i mycket osv. Ibland även lyft utmaningar såklart, som att hon kan vara lite för på/snabb/intensiv och att hon överlag har svårt att landa i egen aktivitet osv.
Men nu när vi pratade med en annan pedagog inför BVC-besöket så bara öste hon ur sig massa problem som vi aldrig hört innan. Tex att dottern hela tiden är inblandad i konflikter, har fina och bra relationer med de vuxna men mycket svårare med barnen, har skrikit ett annat barn upp i ansiktet, endast fungerar med sin bästis men inte andra jämnåriga osv.

Blev så ledsen, både att plötsligt höra om allt detta utan att någon lyft det förut, att man inte kunde balansera upp med någon kommunikation om positiva sidor pch sen faktumet såklart att det blir såhär för dottern med jämnåriga kamrater

Blä, ville bara skriva av mig. Det ger sig nog lite med tiden och när språket blir ännu tydligare för henne, men oron för sitt barn och att hon bränner ut sig i relationer eller upplevs jobbig för pedagogerna är så jobbig att stå ut i. Den värsta av all oro

Men så tråkigt att pedagogen inte kunde lägga upp det bättre! Låter ju som att din dotter har jättefina sidor som man ju vill att förskolan ska se och ta till vara på, plus att jag tycker att det är dåligt om de inte tagit upp sådana problem innan!

Tänker att det också kan vara att det var en jobbig dag och att pedagogen kanske inte är den som känner din dotter bäst eller har svårt att formulera sig? Men förstår verkligen din oro, vi pratade på jobbet idag om hur oförberedd man trots allt var innan barn på den ständiga oron?

 

[cherie]

Men så tråkigt att pedagogen inte kunde lägga upp det bättre! Låter ju som att din dotter har jättefina sidor som man ju vill att förskolan ska se och ta till vara på, plus att jag tycker att det är dåligt om de inte tagit upp sådana problem innan!

Tänker att det också kan vara att det var en jobbig dag och att pedagogen kanske inte är den som känner din dotter bäst eller har svårt att formulera sig? Men förstår verkligen din oro, vi pratade på jobbet idag om hur oförberedd man trots allt var innan barn på den ständiga oron?

Ja, tack Det är nog så att det kan ha varit lite extra många incidenter senaste dagarna sen förskolestart och så har det skett många förändringar i verksamheten, de är en pedagog kort så pedagogerna är mer stressade och så blev det lite väl mkt fokus på svårigheterna just idag.

Jag får efterhöra lite mer från nya närmsta pedagogen om i vilka situationer, vad som blir svårt osv och hur stort problemet är.

 

[gulakatten]

@cherie Vad tufft! Jag tycker pedagogen verkar ha varit jäkligt klantig, det är inte rimligt att lassa på föräldern en massa om barnets eventuella svårigheter men inte alls berätta om hur man jobbar med dem eller hur de tänker kring det. Det där ger ju bara magont och blir inte konstruktivt.

Låter som en bra idé att prata med hennes vanliga pedagog! Det kan ju vara saker som ni behöver ha kännedom om som föräldrar eller så var det bara en stressad pedagog som uttryckte sig klumpigt.

 

[cherie]

@cherie Vad tufft! Jag tycker pedagogen verkar ha varit jäkligt klantig, det är inte rimligt att lassa på föräldern en massa om barnets eventuella svårigheter men inte alls berätta om hur man jobbar med dem eller hur de tänker kring det. Det där ger ju bara magont och blir inte konstruktivt.

Låter som en bra idé att prata med hennes vanliga pedagog! Det kan ju vara saker som ni behöver ha kännedom om som föräldrar eller så var det bara en stressad pedagog som uttryckte sig klumpigt.

Tack för validering Jag håller helt med om att det var klumpigt och att det absolut borde följa information om mer konkret vad som blir svårt, hur man arbetar och stödjer kring dessa svårigheter isf. Det kanske blev lite stressigt bara när vi lyfte frågan vid hämntning sådär. Denna pedagog har dock tidigare sagt att dottern (ordagrant nu) "är belastande för dem eftersom hon har så kort uthållighet i egna aktiviteter/ensamlek". Också ganska klumpigt formulerat även om jag absolut förstår att detta är en svårighet för min dotter (och att det såklart ger utmaningar för pedagogerna då de behöver stötta henne mer än andra barn på grund av detta). Så denna pedagog har väl inte superbra historik på att kommunicera kring vår dotters utmaningar/svårigheter tidigare heller.

 

[julgrisen]

Tack för validering Jag håller helt med om att det var klumpigt och att det absolut borde följa information om mer konkret vad som blir svårt, hur man arbetar och stödjer kring dessa svårigheter isf. Det kanske blev lite stressigt bara när vi lyfte frågan vid hämntning sådär. Denna pedagog har dock tidigare sagt att dottern (ordagrant nu) "är belastande för dem eftersom hon har så kort uthållighet i egna aktiviteter/ensamlek". Också ganska klumpigt formulerat även om jag absolut förstår att detta är en svårighet för min dotter (och att det såklart ger utmaningar för pedagogerna då de behöver stötta henne mer än andra barn på grund av detta). Så denna pedagog har väl inte superbra historik på att kommunicera kring vår dotters utmaningar/svårigheter tidigare heller.

Men gud så dum grej att säga! Belastande? Låter klokt att ta det med den andra pedagogen!

 

[Kilauea]

Var på öppna förskolan idag och reflekterade över att hälften av de besökande var män. För 4 år sedan när jag började gå dit var det enbart kvinnor de gånger jag var. Kul att även papporna vågar sig dit! Lite ovant att se flera män sitta och leka med sina barn samtidigt som de sitter och diskuterar förlossningar osv kanske är det vanligare i större städer att det är mer "jämställt"? Bor på liten ort ute på vischan, därav min förvåning.

På gympan för yngsta i vår familj (3år) är det fler pappor än mammor med. Också liten stad. Blir ju inte att de diskuterar saker där då man ska ta sig fram genom hinderbana med sitt barn, men ändå.

Tragiskt ändå att man (jag) ska behöva reflektera över det ens.

 

[Martenix]

Men gud så dum grej att säga! Belastande? Låter klokt att ta det med den andra pedagogen!

Ja men verkligen! Jag blir faktiskt lite illa berörd att höra att de ser barn som en belastning och dessutom uttrycker det till er föräldrar! Jag hade verkligen inte känt mig väl till mods efter att få höra en sådan sak och det hade nog hängt med mig i bakhuvudet rätt länge.

 

[VLMF]

En till här som blir upprörd över att de uttrycker att ett barn är belastande! Det är en förskola för sjutton, deras jobb är att stimulera barnens utveckling och lärande. Inget barn är belastande, de ska möta varje barn på sin nivå och anpassa verksamhet och resurser efter det.

 

[gulakatten]

En till här som blir upprörd över att de uttrycker att ett barn är belastande! Det är en förskola för sjutton, deras jobb är att stimulera barnens utveckling och lärande. Inget barn är belastande, de ska möta varje barn på sin nivå och anpassa verksamhet och resurser efter det.

Jag kan bara hålla med. @cherie jag hade blivit vansinnig om en pedagog uttryckt sig sådär om min dotter eller om något annat barn. Det säger väldigt mycket om pedagogens inställning till sitt jobb och till barnen.

 

[Mirre]

Hade också blivit tokig om pedagogerna kallat mitt barn för en belastning. Det är deras jobb att stötta varje enskilt barn efter deras specifika behov.

@cherie
Med den inställningen från pedagogerna skulle jag nog ta deras åsikter om er dotter med en nypa salt. Har ni märkt av något av det hemma eller när ni träffat andra barn? Jag hade lyft pedagogdrnas inställning och beteende med rektorn

 

[cherie]

Vilken uppslutning, lite rörande ändå. Jag håller såklart med er allihop. Det sades i höstas av pedagogen och säkert efter en jobbig dag, det har som någon skrivit verkligen gett en besk eftersmak länge och suttit kvar i bakhuvudet hos oss fld. Vi tyckte innan mycket om den pedagogen, men det skaver lite efter det uttalandet. Det som gör att vi ändå har släppt det och försöker ha överseende är att pedagogen i beteenden gentemot dottern ändå uppfattas väldigt varm och fin, vår dotter tycker också mycket om henne. Så jag tänker att hon nog mest blir väldigt plump i sin kommunikation (och ja, såklart kanske har lite trist inställning/känsla innerst inne men inget som jag ser i nuläget påverkar hennes bemötande eller min dotters relation till henne).

 

[cherie]

@cherie
Med den inställningen från pedagogerna skulle jag nog ta deras åsikter om er dotter med en nypa salt. Har ni märkt av något av det hemma eller när ni träffat andra barn? Jag hade lyft pedagogdrnas inställning och beteende med rektorn

Vi ser henne ju aldrig i så stora grupper av barn där vuxna inte finns nära och kan stötta upp. Det går 24 barn på hennes avdelning (med 3-4 pedagoger) i väldigt små lokaler och jag har förstått att det är en utmanande barngrupp generellt. Jag kan definitivt se att det kan uppstå svåra situationer för vår dotter att hantera när hon ska anpassa sig och ta hänsyn till så många barn som kanske också har lite regleringssvårigheter, spåkliga hinder osvosv. Hon beskrev en situation spontant häromdagen när hon sa att det tex "är så stressande att lägga pårlplatta på förskolan för det kommer massa barn och välter ut pärlorna eller det jag jobabr med". Jag kan tänka mig att även om ingen gör det med mening kan det säkert vara sådana situationer som vår dotter får starka affekter eller hamnar i konflikter.

 

[vemsomhelst123]

Vi ser henne ju aldrig i så stora grupper av barn där vuxna inte finns nära och kan stötta upp. Det går 24 barn på hennes avdelning (med 3-4 pedagoger) i väldigt små lokaler och jag har förstått att det är en utmanande barngrupp generellt. Jag kan definitivt se att det kan uppstå svåra situationer för vår dotter att hantera när hon ska anpassa sig och ta hänsyn till så många barn som kanske också har lite regleringssvårigheter, spåkliga hinder osvosv. Hon beskrev en situation spontant häromdagen när hon sa att det tex "är så stressande att lägga pårlplatta på förskolan för det kommer massa barn och välter ut pärlorna eller det jag jobabr med". Jag kan tänka mig att även om ingen gör det med mening kan det säkert vara sådana situationer som vår dotter får starka affekter eller hamnar i konflikter.

Men vill ni inte veta det då? Tycker absolut inte en pedagog ska uttrycka sig så, men som förälder till ett barn som oftast får anpassa sig efter med affektiva barn tycker jag det är toppen om pedagogerna lyfter svårigheter med andra föräldrar men också med oss så vi kan prata med vårat barn om att man inte alltid måste ge med sig och att den som skriker högst inte alltid behöver ha rätt. Jag tycker vår förskola är jättebra på det och vi (och föräldrar som har andra ”typer” av barn) får mycket info och tankar kring vad vi ska diskutera med barnen. Jag hade tyckt det var jättejobbigt om mitt barns kompis förälder helt hade ignorerat att barnet är utåtagerande, skriker på andra barn och inte klarar att följa regler alls vilket går ut över alla andra. Du har ju tidigare uttryckt oro för att barnet är alldeles vilt , kan det inte vara bra att lyfta det på fyraårskontrollen så kanske barnet får en utredning? Våra barn är ju ungefär lika gamla och jag kan inte tänka mig att mitt barn skulle gå i affekt (eller ens uttrycka stress) över en pärlplatta. Skrika i andra barns öron är också en helt omöjlig tanke..

 

[cherie]

Men vill ni inte veta det då? Tycker absolut inte en pedagog ska uttrycka sig så, men som förälder till ett barn som oftast får anpassa sig efter med affektiva barn tycker jag det är toppen om pedagogerna lyfter svårigheter med andra föräldrar men också med oss så vi kan prata med vårat barn om att man inte alltid måste ge med sig och att den som skriker högst inte alltid behöver ha rätt. Jag tycker vår förskola är jättebra på det och vi (och föräldrar som har andra ”typer” av barn) får mycket info och tankar kring vad vi ska diskutera med barnen. Jag hade tyckt det var jättejobbigt om mitt barns kompis förälder helt hade ignorerat att barnet är utåtagerande, skriker på andra barn och inte klarar att följa regler alls vilket går ut över alla andra. Du har ju tidigare uttryckt oro för att barnet är alldeles vilt , kan det inte vara bra att lyfta det på fyraårskontrollen så kanske barnet får en utredning? Våra barn är ju ungefär lika gamla och jag kan inte tänka mig att mitt barn skulle gå i affekt (eller ens uttrycka stress) över en pärlplatta. Skrika i andra barns öron är också en helt omöjlig tanke..

Det är absolut bra att pedagogerna lyfter det, och det har jag inte motsatt mig på något sätt. Det som gjorde mig ledsen var sättet och så plötsligt eftet 2 år på förskola. Jag är fullt för en öppen dialog mellan förälder och personal på förskolan kring samtal om både barnets utmaningar och styrkor, men fokus på hur vi alla kan främja och stötta barnet i dess behov.

 

[gulakatten]

Du har ju tidigare uttryckt oro för att barnet är alldeles vilt ,

Jag tycker dina svar är väldigt konstiga till @cherie faktiskt. Liksom det här ovan, vad är det som är roligt?

Jag har inte alls uppfattat att cherie verkar vara en märklig förälder som inte vill veta hur hennes barn mår, bara att hon blev paff och ledsen över att man på ett plumpt sätt öste ur sig om barnets (påstådda) problematik på ett sätt som hon inte väntade sig.

Varför du gör en sån stor grej av att ditt barn är empatiskt och välfungerande och har jobbiga kompisar på förskolan fattar inte riktigt jag. Men det kanske är samma mekanism som gör att du vill skriva om hur bra ditt barn sover i en tråd där någon annan går på knäna pga sömnproblem?

 

[cherie]

@vemsomhelst123
Råkade visst skicka iväg ett ofärdigt svar.

Jag ville också lägga till att det låter jätteskönt för din dotter att hon verkar ha så goda förmågor till affektreglering och mentalisering! Det är ju väldigt bra färdigheter att ha med sig genom hela livet.

Apropå kommentar om utredning så utreder jag själv barn och en nyss fylld 4-åring utreds inte för ADHD om det är den typ av svårighet du syftar på. Hon har inte heller symtom av den kalibern att hon ens skulle bedömas avvikande av vården utifrån ålder. Att hon är aktiv och känslostark vet vi och vi får se hur förmågorna utvecklas med tiden. Du behöver inte vara orolig för att vi inte gör det bästa för att stötta vår dotter (och för att skydda andra barn som du kanske verkar mest orolig för) eller att vi inte söker hjälp vid behov.

Jag är ledsen om mina beklagande och onyanserade inlägg på ett internetforum (som jag använder som en ventil för jobbiga perioder) provocerar, oroar eller är tröttsamma för dig.

 

[zassoo]

Men vill ni inte veta det då? Tycker absolut inte en pedagog ska uttrycka sig så, men som förälder till ett barn som oftast får anpassa sig efter med affektiva barn tycker jag det är toppen om pedagogerna lyfter svårigheter med andra föräldrar men också med oss så vi kan prata med vårat barn om att man inte alltid måste ge med sig och att den som skriker högst inte alltid behöver ha rätt. Jag tycker vår förskola är jättebra på det och vi (och föräldrar som har andra ”typer” av barn) får mycket info och tankar kring vad vi ska diskutera med barnen. Jag hade tyckt det var jättejobbigt om mitt barns kompis förälder helt hade ignorerat att barnet är utåtagerande, skriker på andra barn och inte klarar att följa regler alls vilket går ut över alla andra. Du har ju tidigare uttryckt oro för att barnet är alldeles vilt , kan det inte vara bra att lyfta det på fyraårskontrollen så kanske barnet får en utredning? Våra barn är ju ungefär lika gamla och jag kan inte tänka mig att mitt barn skulle gå i affekt (eller ens uttrycka stress) över en pärlplatta. Skrika i andra barns öron är också en helt omöjlig tanke..

Lite höga växlar här kanske? Jag tycker inte det är märkligt alls att en fyraåring kan ha svårt att känsloreglera, speciellt inte i en stor barngrupp där det händer mycket saker. Min fyraåring kan absolut skrika andra barn rakt i ansiktet (sin lillebror till exempel) och hon kan bli jättearg och veva med nävarna mot en. Men hon håller ju på att lära sig, vi ser det inte som något problem alls så länge någon vuxen är där och kan vägleda hur man kan göra när man blir jättearg eller ledsen eller så. Med det sagt är hon oerhört empatisk i grunden, hjälpsam och snäll. Men att lära sig hantera känslovågorna kan vara lite knepigt (även för vuxna).