Äh fy så ruttet... Hon får väl hitta annat boende då om det nu av någon anledning inte passar henne att bo med er! Hoppas din pappa hade något riktigt bra svar på en sådan bedrövlig kommentar...
Yes, rätt trist kommentar. Men inte jätteförvånande. Tror inte hon kommer flytta oavsett, hon nöjer sig med att klaga på mig och min bror. Jag har typ väntat på just den kommentaren... så att hon ändå lyckades hålla den inne en och en halv vecka var ju bra. Jag kommer inte försöka förklara för pappa varför jag tycker att den kommentaren är olämplig. Nöjer mig med att klaga lite här på buke.
@cambodia tack
Vaknar och minns att jag drömde att jourkatten kom och strök sig längs mitt ben och ville ha mat.
Det känns som om det aldrig kommer att hända..
Han äter på nätterna och undviker oss på dagarna. Men nu klarar han iaf av att sova i vardagsrummet när vi är där, gömd i sin igloo eller bakom soffan.
Det påminner om vår katt S som kattunge. Hon flyttade till pappas tjej och hennes ex när hon var 3-4 månader gammal (hade haft en trygg uppväxt innan flytten). De första veckorna såg de inte henne alls, hon åt och uträttade sina behov på nätterna. Första gången de såg S var när en av pappas tjejs kompisar bokstavligen lyfte på varenda grej i lägenheten. Katten hade skapat sig en liten grotta i en flyttlåda där hon låg och gömde sig
Hela S skakade av rädsla, så de la tillbaka sakerna och lät henne vara.
Efter flera veckor kunde hon springa snabbt till matskålarna om de låg i soffan eller sängen. Sedan började hon leka med A, så länge ingen annan var i samma rum. Folk som kom på besök fick aldrig se S.
Det tog flera veckor tills att hon vågade sig fram till mig och min bror, då var hon 4 år. Idag är hon fem år och jättemysig
Den stora förändringen kom när hon kastrerades i somras, sen dess har hon blivit extremt mycket mer modig med folk utanför familjen. Men redan innan det var hon väldigt mycket mer modig än hon var tidigare. Hon kunde tex lägga sig utsträckt på soffan om vi hade gäster som var i köket och ibland fick de även klappa henne om de var lugna och försiktiga. Hon låg nästan alltid med oss i soffan om vi tittade på TV, brukade sova i våra sängar (på kanten, men ändå), jamade på oss när hon ville ha vatten/mat och spann ofta om vi kliade/klappade henne, osv.
Idag gör hon allt det plus att hon ofta kommer fram och hälsar på folk i hallen, även om hon fortfarande är försiktig och lättskrämd
Detta blev lite längre än vad jag hade tänkt mig
Men vad jag ville säga är nog mest att det kan ta tid även om katten haft ett tryggt liv. Eftersom du nämnde jourkatt tänker jag att katten kanske varit med om traumatiska händelser. Om den då är lite som S i personlighet kan det nog ta ännu mer tid