Vad gör man..?

[stjarnhimmel]

Han blir inte irriterad över frågan om giftermål, han svarar bara inte ordentligt. Han har sagt att han vill gifta sig. Och om han nu inte skulle vilja så är det ju inte direkt svårt att öppna mun och säga det..

Och vem har sagt att jag pratat om förlovning samtidigt som jag är osäker..? Inte jag iaf.. För förlovning pratade jag om förut men har nu börjat tappa tron på det. Står och stampar på samma ställe i livet som för 6 år sen känns det som.

Vad är det som skulle förändras med giftermål?
Skulle inte allt vara likadant?

 

[em-pirre]

@Julienne du verkar gå omkring och vänta på att han ska göra dig lycklig. Vet du, det är din uppgift att göra dig själv lycklig.

 

[Lovisaleonora]

...men behöver inte han visa sin kärlek och ge mig närhet också? Eller försvinner det för att han gör så mkt annat..? Byter mkt gärna bort både matlagning och hjälp mot lite kärlek och ömhet.
...

Jag försöker verkligen (inte alltid för det orkar jag inte) att närma mig och verkligen ge honom kärlek men när det inte biter alls tappar man ju lusten..

Du har aldrig funderat över att det är det han gör? Visar dig kärlek och respekt genom att se till att du har det du behöver och vill ha? Alla är inte stöpta i samma form, måste man visa kärlek så som DU vill för att det ska räknas?

Det är väldigt mycket vad DU kräver och DU behöver, men fundera över vad HAN behöver. Ger du HONOM det han behöver? Vet du ens vad det är?

Hade någon börjat prata om framtida hypotetiska bröllop med mig hade jag lämnat tillbaka nyckeln direkt. Antingen pratar man med mig om att man vill gifta sig med mig, eller så kan man låta bli. Att tassa runt och försöka luska gör mig bara superirriterad. Och det verkar ju som ni har svåra kommunikationsproblem, kanske läge att ta hjälp utifrån?

Ni verkar inte se varandras behov, eller så kan ni inte möta varandras behov. Och helt enkelt inte fungera i ert förhållande. Som verkar bygga mest på ekonomiska grunder och behov, snarare än kärlek och respekt.

 

[stjarnhimmel]

Tack för att några av er ger mig lite tips och hopp!

Till er som ff tycker att jag utnyttjar honom vill jag förtydliga att jag tycker han är en underbar partner som gör allt det praktiska man någonsin kan begära men behöver inte han visa sin kärlek och ge mig närhet också? Eller försvinner det för att han gör så mkt annat..? Byter mkt gärna bort både matlagning och hjälp mot lite kärlek och ömhet.

Jag försöker verkligen (inte alltid för det orkar jag inte) att närma mig och verkligen ge honom kärlek men när det inte biter alls tappar man ju lusten..

Grejen är ju att det finns inget rätt eller fel här. Bara olika förhållanden och olika människor.
Din fråga " behöver han inte visa sin kärlek och ge mig närhet också" går ju inte att svara på. Det handlar ju bara om hur ni vill ha er relatiion. Och det kan ingen annan svara på.

 

[Julienne]

Tack för era svar. Jag vill inte läsa mer nu då det tyvärr gör mig ännu ledsnare. Är väl bara att inse att jag är en hemsk människa som dessutom är väldigt svag psykiskt och att jag ska vara jäkligt glad att en sån som han står ut med mig.

Förstår varför jag inte har några vänner.. Vem vill vara med en som mig..

Nej jag ska försöka trycka in leendet i ansiktet och tänka på att allt är precis som det ska! Det är såhär livet ska vara helt enkelt. Ibland får man en glädjefylld dag men annars är varje dag den andra lik.

Min partner har länge insett detta och att han stannar kvar är ju otroligt så jag ska nog istället vara tacksam för det.

 

[em-pirre]

Nämen va? Ta av dig offerkoftan omedelbart!

 

[Lovisaleonora]

Hoppsan, istället för att reflektera över situationen är det bättre att slå ifrån sig det hela och köra racet med självömkan? Nä, det är väl bättre att försöka antingen reda upp förhållandet eller avsluta det?

 

[stjarnhimmel]

Tack för era svar. Jag vill inte läsa mer nu då det tyvärr gör mig ännu ledsnare. Är väl bara att inse att jag är en hemsk människa som dessutom är väldigt svag psykiskt och att jag ska vara jäkligt glad att en sån som han står ut med mig.

Förstår varför jag inte har några vänner.. Vem vill vara med en som mig..

Nej jag ska försöka trycka in leendet i ansiktet och tänka på att allt är precis som det ska! Det är såhär livet ska vara helt enkelt. Ibland får man en glädjefylld dag men annars är varje dag den andra lik.

Min partner har länge insett detta och att han stannar kvar är ju otroligt så jag ska nog istället vara tacksam för det.

Men så behöver du inte ta det. Varför tänker du att du hemsk och svag?
Vi behöver väl alla få input och tips i våra relationer och liv.
Det låter som du behöver jobba med ditt självförtroende och dig själv. Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vad vill du fylla det med? Vem vill du vara?

 

[Petruska]

Ja du har helt rätt.. Men oj vad svårt.. Men det enda rätta!

Man måste vara lite modig ibland för att kunna leva nära någon.

Så gör det bara!

 

[Aliche]

Tack för era svar. Jag vill inte läsa mer nu då det tyvärr gör mig ännu ledsnare. Är väl bara att inse att jag är en hemsk människa som dessutom är väldigt svag psykiskt och att jag ska vara jäkligt glad att en sån som han står ut med mig.

Förstår varför jag inte har några vänner.. Vem vill vara med en som mig..

Nej jag ska försöka trycka in leendet i ansiktet och tänka på att allt är precis som det ska! Det är såhär livet ska vara helt enkelt. Ibland får man en glädjefylld dag men annars är varje dag den andra lik.

Min partner har länge insett detta och att han stannar kvar är ju otroligt så jag ska nog istället vara tacksam för det.

Fast vet du vad, om du bara ville ha medhåll att det bara är din partner det är fel på och du inte behöver göra eller förändra någonting så kanske inte diskussionsforum fullt av människor med massor av erfarenheter och sunda tankar och åsikter är rätt ställe.
Vi är flera här som kommer med motfrågor för att du ska kunna fundera, omvärdera och utforska huruvida du ens vill vara kvar i förhållandet och isåfall hur ni ska kunna gå vidare, det är ingen här som varit det minska taskig eller elak men ibland behöver man faktiskt höra att man kanske ska se till sig själv också och inte bara lägga hela skulden på den andra personen.
Och att dra på sig offerkoftan och vältra sig i självömkan och passiv-aggressivitet som faktiskt är väldigt barnsligt och inte ens sanningsenlig (ingen har sagt något i närheten av det du skriver!) är bara totalt onödigt och väldigt förolämpande mot alla som tagit sig tid och försöker hjälpa dig och som delar med sig av sina erfarenheter.
Med en sån attityd som det här inlägget visar kommer det bli precis som det du skriver men då har du ingen annan att skylla på än dig själv, du måste ta ansvar för ditt eget liv och inte slå bakut så fort någon kommer med obekväma frågor.

Om du istället kunde ta till dig och iallafall fundera på det som skrivs här så kommer du kanske inse att ingen kommer lösa dina problem åt dig, det är upp till dig själv och har ingenting hänt än så måste man förändra något och nej det är inte alltid bekvämt och lätt men är alternativet bättre då?

 

[Magiana]

Jadu.. Jag är en person som är ganska rastlös, vill utveckla livet men är inte riktigt klar med hur.. Men typ förlova sig/gifta sig, köpa hus, få göra fint i ett eget hem och slippa hyresvärdar, ev skaffa barn (osäker på det ännu dock).

Enda skillnaden nu från för några år sedan är att jag faktiskt fått ett rel fast jobb men helt inom fel bransch i min smak.. annars är allt detsamma.. Nja hundarna har blivit fler och hästarna färre..

Till alla;
Egentligen tror jag att jag blivit klar i vad som egentligen gör mig väldigt olycklig och det är säkert inte min partner i grunden.. Är nog helt enkelt att jag själv mår dåligt och är missnöjd med mitt liv.. Och tacka fan för att man inte är så lätt att bo med då..

Du har uppenbarligen insikt i att du inte mår bra. Det är svårt att göra yttre förändringar innan man gjort de inre förändringarna om man sitter i det läget. Du skulle kanske behöva prata med någon, t.ex. en kurator eller så kanske du behöver någon typ av terapi.

 

[Maqurell]

@Julienne Hur går det? Har du repat kraft till att ta en snack med sambon?
När man sitter i sitsen som du gör så känns livet rätt mörkgrått så det är helt ok att bryta ihop bara man spottar i nävarna och kommer igen. Minns bara att i livet så är backspegeln mindre än vindrutan. Även om resultatet av en sån här diskussion leder till något trist först så blir det bättre. Vad är det för ärlighet mellan dig och din sambo om ni båda smäller på ett stort smile och vägrar titta åt elefanten som står i rummet? Det finns ju egentligen ingenting som säger att det kommer ta slut men något är det som inte funkar och det måste lösas. Förhållanden är som ridning, man bör ofta ta en halvhalt för att se att alla bitar hänger ihop.
Skicka med en massa pepp åt dig! Pepp pepp pepp!

 

[Julienne]

@Julienne Hur går det? Har du repat kraft till att ta en snack med sambon?
När man sitter i sitsen som du gör så känns livet rätt mörkgrått så det är helt ok att bryta ihop bara man spottar i nävarna och kommer igen. Minns bara att i livet så är backspegeln mindre än vindrutan. Även om resultatet av en sån här diskussion leder till något trist först så blir det bättre. Vad är det för ärlighet mellan dig och din sambo om ni båda smäller på ett stort smile och vägrar titta åt elefanten som står i rummet? Det finns ju egentligen ingenting som säger att det kommer ta slut men något är det som inte funkar och det måste lösas. Förhållanden är som ridning, man bör ofta ta en halvhalt för att se att alla bitar hänger ihop.
Skicka med en massa pepp åt dig! Pepp pepp pepp!

Nej har inte blivit av än då det varit mycket annat. Har sökt ett jobb på annan ort och blir det att jag får det får vi en liten paus och jag får tänka samt kanske jag mår bättre rent allmänt och då "våga" släppa in honom igen om det är det jag kommer fram till, annars kanske jag inser vad jag vill åtminstone.

 

[vallhund]

Nej har inte blivit av än då det varit mycket annat. Har sökt ett jobb på annan ort och blir det att jag får det får vi en liten paus och jag får tänka samt kanske jag mår bättre rent allmänt och då "våga" släppa in honom igen om det är det jag kommer fram till, annars kanske jag inser vad jag vill åtminstone.

Vad säger han om att du sökt jobb på annan ort?

 

[prinsessfeminist]

Hon må inte ha sagt "jag utnyttjar honom medvetet", men vad jag läser är en beskrivning av just det i alla fall. Hon älskar honom inte, hon är inte attraherad av honom, men hon vill inte lämna honom för att då har hon inte råd med saker hon vill ha. Jag tycker inte det är OK på nåt sätt, och kan inte uttrycka det på något finkänsligare sätt.

Jag tror att det är ganska vanligt med förhållanden som baseras på något ganska pragmatiskt.

 

[Monstermom]

Jag tror att det är ganska vanligt med förhållanden som baseras på något ganska pragmatiskt.

Vilket jag inte har några invändningar mot så länge båda parter vet om det och är OK med det.

 

[prinsessfeminist]

Vilket jag inte har några invändningar mot så länge båda parter vet om det och är OK med det.

Njae, är det så enkelt?

 

[Julienne]

Vad säger han om att du sökt jobb på annan ort?

Det tycker vi bägge är jätte kul och vi hoppas jag får det så jag får byta livsstil ett tag.

 

[tanten]

Jag tror att det är ganska vanligt med förhållanden som baseras på något ganska pragmatiskt.

Det tror jag med.

faktiskt att övervägande majoriteten av förhållanden som lever när folk kommit över 45-50 år åldern är rena förnuft- och trygghetsarrangemang....

 

[Lovisaleonora]

faktiskt att övervägande majoriteten av förhållanden som lever när folk kommit över 45-50 år åldern är rena förnuft- och trygghetsarrangemang....

Fast jag drar inte likhetstecken med att man "nöjer sig". Inte för att det måste vara det du åsyftar.

Det kan ju också handla om att man prioriterar andra saker när man kommer upp i den åldern. Att trygghet och sunt förnuft övertrumfar passion och galenskap.