Vad är grejen med att ha långt till grannar?

[Sonic76]

Det är helt orimligt av HYRESVÄRDEN att ha fest till morgonen mitt i veckan! Hen borde ha bekostat en hotellnatt för dig.

Haha lär inte hända...
Men ska be honom säga till nästa gång, problemet är att de inte planerar att ha fest, de sitter och dricker och så blir det party liksom

 

[MCP]

Enligt min uppfattning så verkar det finnas mest osämja i villakvarter.

Föredrar att bo som vi gör nu, i hus på landet, med lagom avstånd till grannarna.
Skulle jag/vi flytta så är min spontana känsla att jag 100ggr hellre skulle flytta till lägenhet eller radhus, än till ett villakvarter.

Känns som om man skulle vara tvungen att interagera med grannarna på ett helt annat vis i sådana områden, med risk för att störas eller störa.

 

[em-pirre]

Det kan vara mitt obefintliga behov av att gå ut utan trosor som gjort att jag aldrig haft långt till grannar som en parameter
Jag kan inte ens gå i köket eller sovrummet utan morgonrock. Trånga stadskvarter. Men den här bebyggelsen är tidstypisk och jag gillar mina kvarter, så jag tuggar i mig det.

Trosor brukar jag nog oftast ha på mig.

 

[mandalaki]

Enligt min uppfattning så verkar det finnas mest osämja i villakvarter.

Föredrar att bo som vi gör nu, i hus på landet, med lagom avstånd till grannarna.
Skulle jag/vi flytta så är min spontana känsla att jag 100ggr hellre skulle flytta till lägenhet eller radhus, än till ett villakvarter.

Känns som om man skulle vara tvungen att interagera med grannarna på ett helt annat vis i sådana områden, med risk för att störas eller störa.

Ja villakvarter kan nog vara bland det svåraste.

Det finns en typ av boende som jag skulle undvika pga grannfaktorn, och det är som hyresgäst i tvåfamiljshus. Inte långt från mig finns ett stort område med jättefina funkisvillor från 30-40-talen, och i många av dem finns två stora lägenheter. Ägaren bor i den ena och hyr ut den andra.
Det skulle jag inte klara, tror jag, att ha ägaren som jag är beroende av så nära inpå mig

 

[mandalaki]

Trosor brukar jag nog oftast ha på mig.

Jaha, då menade jag MED trosor. Enbart

 

[em-pirre]

Jaha, då menade jag MED trosor. Enbart

Nån jävla måtta, liksom.

 

[Raderad medlem 6459]

Det är ju inte fest, men inte heller särskilt vanligt förekommande.

Min kedjerökande granne hostar så hon hulkar VARJE morgon. Detta hör vi när vi äter frukost och borstar tänderna. Det är så sjukt jävla vidrigt och jag har pga detta utvecklat ett stark, oproportionerligt hat mot henne .

Men snart flyttar vi och förhoppningsvis slipper vi såna äckelgrannar då .

 

[Hyacinth]

Min kedjerökande granne hostar så hon hulkar VARJE morgon. Detta hör vi när vi äter frukost och borstar tänderna. Det är så sjukt jävla vidrigt och jag har pga detta utvecklat ett stark, oproportionerligt hat mot henne .

Men snart flyttar vi och förhoppningsvis slipper vi såna äckelgrannar då .

Jag har haft en sån också. En äldre man, insåg att vi hade sängarna på varsin sida om samma vägg när jag väcktes av hans dödshostningar varje morgon. Episkt äckliga. Möblerade om lite och började sova med en öronpropp. Han var läskig. Han luktade tämligen extraordinärt, på det dåliga sättet. De tvärs över gatan älskade E-type och spelade samma låt på repeat hela tiden. Men jag älskade den där lägenheten ändå, den var så himla fin

 

[Petruska]

Just detta att folk finns till hands men ändå är separerade från mig är EXAKT det jag gillar med att bo på landet.

Jag älskar mina byar. Vi skiter på det stora hela i varann. Men händer det nåt hjälps vi åt. Det finns en outtalad gemenskap där man ställer upp för varann utan att ens umgås.

Jag umgås inte alls med O i grannbyn. Ändå var det han och hans traktor jag hittade på gården en vinter med mycket snö. Han hade sett mig kämpa med snön med min skröppelkropp. Så när han for förbi med traktorn så skottade han min infart. Främst pga att jag inte var hemma. Han ville inte bli tackad, bara göra en god gärning. Att jag råkade komma hem medan han var kvar ingick inte i hans plan.

Vi ser efter varann men lägger oss inte alls i. När jag flyttade från gården kom folk och berättade att de brukade räkna hästarna i hagen så att ingen var på rymmen. Folk jag inte ens visste vad de hette.

Det där skulle jag aldrig få i lägenheterna jag bott i. I lägenheterna så har folk haft mer koll på om jag har haft besök, om jag kört nån annan bil än vanligt etc. De glor in om de kan. De har koll på om jag rör mig i trapphuset. Sånt slipper jag här.

Jag har bott i lägenhet i hela mitt liv, och jag har samma bild av grannar som du har. Dvs, inget nämnvärt relaterande, men samarbete spontant och omedelbart om det behövs.

Den koll du beskriver i lägenheter, upplever jag på landet.

Jag har precis som @mandalaki funderat på den på buke så ofta uttryckta fördelen med att inte ha grannar. För mig är den idealiseringen av social isolering märklig.

 

[Liran]

Jag trivdes mycket bra i ett hyreshus i Solna, och gillade grannarna, även de egendomliga.

Nu har jag två grannhus jag ser på femhundra meters avstånd, och ett annat som det är lika långt till, men genom skogen. Det är helt perfekt! Avskilt men inte ödsligt. Vi kan pyssla med vad vi vill utan att störa någon, hundarna stör ingen heller. För mig är det en sanning att grannkärleken ökar med kvadraten på avståndet till dem, för jag älskar dem.

Det går att låta bli att klippa gräsmattan en hel säsong utan att någon bryr sig eller ens noterar det, det går att ställa av en bil i trädgården utan att någon har synpunkter. Man blir alltså fri på ett sätt som det inte går att vara i en lägenhet eller ett villaområde.

Enda nackdelen är bilberoendet, när bilen inte startar eller behöver vistelse på verkstan är det kris. Visserligen finns det buss med timtabell på lite mindre än 2 kilometers avstånd, men det funkar inte i min vardag med sådan kollektivtrafik.

 

[cowgirl81]

Den dag vi köper hus ska det vara tillräckligt långt till grannarna för att jag ska kunna gå naken över gården utan att någon ser.
Det ska inte vara tät häck eller lite skog emellan som skymmer, för sånt försvinner lätt. Utan avståndet ska utgöra insynsskydd.

Varför? Jo för att jag blir så in i bängen trött av att vara kring folk så jag behöver lugnet. Jag behöver kunna välja när jag ska vara social eller inte..

Jag vill kunna släppa ut katter utan att fundera på om dom skiter i grannens rabatt.

Skönt och inte vara ensam i det tänket. Håller helt med dig. Just nu bor vi dock med grannar varav ena är riktigt knepig, Men önska ja kunde bo så närmaste granne är typ 1-2 kilometer bort, Svårt hitta såna ställen i Dalsland

 

[Snurrfian]

Spin off på Var bor ni?

När boende diskuteras här så är det alltid många som nöjt poängterar hur långt de har till närmsta granne. Alternativt önskar sig ett boende med längre till grannnar än de för tillfället har.

Varför vill man det? Jag är själv eremit men skulle inte prioritera avstånd till grannen särskilt högt. Att ha grannar ingår väl i mänskligt samhällsbygge.

För mig är det skönt att slippa stirra in i någon annans fönster om jag bara fastnar med blicken när jag tittar ut, jag vill inte oroa mig för att störa om jag vill poppa musik någon gång ibland och jag vill inte bli störd av grannar som poppar. Jag vill kunna traska runt i mitt boende utan att behöva tänka på att att jag måste klä på mig i fall någon råkar titta in genom ett fönster. Men kanske framför allt värdesätter jag en egen tomt. Just nu har vi grannar på andra sidan grusvägen, dit vi har planer på att flytta kommer vi ha ca 500 m till närmsta granne med skog emellan. De hus vi ser ligger 1-2 km bort. När min mamma fick se stället så tyckte hon det var hemskt, det finns ju inte en människa i närheten, medans jag tycker att det ska bli ganska så skönt. Det går en väg i närheten, men betydligt mindre trafik än den väg vi har utanför huset idag. Vi kommer att ha betydligt närmare till vår utökade familj än idag och mindre trafikerad väg till varandra och det uppskattar jag.

Jag upplever att begreppet grannar är mer utvidgat på landsbygden, jag se folk som bor 1-2 km bort som grannar, de hör till min gemenskap även om vi inte umgås. Jag hälsar på alla som passerar på byvägen, medans syrrans familj som bor i lägenhet känner igen 1-2 grannar och hälsar. Samhällsbygget är mer "hur kan vi hjälpas åt" istället för "kan vi umgås" som jag känner att det kan bli i stan för man har inget större behov av att hjälpa varandra. Det är inget konstigt att jag ringer till en på jaktmarken för att informera att vi jagar runt hen, på samma sätt ringer hen när det är mycket snö och hen behöver hjälp med snöröjningen. Men vi umgås inte mer än kallprat.

 

[ameo]

Jag har 100 m till närmaste granne. Det är ungefär samma avstånd mellan alla gårdarna i byn (som ligger utmed en slingrig väg genom skogen, sannolikt för att alla ska kunna ha lite mark i gårdscentrats närhet...)
Det är tillräckligt långt bort (och några träd och buskar mellan) för att inte behöva vara "ordentligt påklädd" för att gå ut en sväng i trädgården, men tillräckligt nära för att vi kan ha översiktlig tillsyn över varandras hus och gårdar vilket ger en viss trygghet.
Jag tycker det är ganska lagom. Men jag är så osocial av mig att jag absolut hade kunnat tänka mig att bygga upp ett hus på den gamla husgrunden som finns mitt i skogen på en av grannarnas marker...

 

[Pilot]

Jag tycker det finns en viss stress i lägenhet och i hus i att vara en God Granne.
Min hund tycker om att dunka leksaker i golvet vilket kan vara enerverande om man bor under.
Helst ska man inte duscha, dammsuga eller laga mat försent eller tidigt. Min hund skäller om det går någon i trappen och pratar.
Bor man i hus så får man inte ha störande katter, hundar som skäller eller att ens höns vandrar in i grannens trädgård.
Jag vill gärna bo lite off, men ändå så att man kan hjälpas åt vid behov. Är sjukt social på jobb och i skola. Känner ett behov av "mitt hem min borg". Men hade samtidigt kunnat tänka mig att ha inneboende.

 

[ameo]

Jag upplever att begreppet grannar är mer utvidgat på landsbygden, jag se folk som bor 1-2 km bort som grannar, de hör till min gemenskap även om vi inte umgås. Jag hälsar på alla som passerar på byvägen, medans syrrans familj som bor i lägenhet känner igen 1-2 grannar och hälsar. Samhällsbygget är mer "hur kan vi hjälpas åt" istället för "kan vi umgås" som jag känner att det kan bli i stan för man har inget större behov av att hjälpa varandra. Det är inget konstigt att jag ringer till en på jaktmarken för att informera att vi jagar runt hen, på samma sätt ringer hen när det är mycket snö och hen behöver hjälp med snöröjningen. Men vi umgås inte mer än kallprat.

Jag upplever samma. Grannar är typ alla som bor i byn.
När jag växte upp i lägenhet var det knappt att alla i samma trapphus räknades som grannar. Och de som bodde i trapphuset intill var definitivt inga grannar...

 

[mandalaki]

Jag har 100 m till närmaste granne. Det är ungefär samma avstånd mellan alla gårdarna i byn (som ligger utmed en slingrig väg genom skogen, sannolikt för att alla ska kunna ha lite mark i gårdscentrats närhet...)
Det är tillräckligt långt bort (och några träd och buskar mellan) för att inte behöva vara "ordentligt påklädd" för att gå ut en sväng i trädgården, men tillräckligt nära för att vi kan ha översiktlig tillsyn över varandras hus och gårdar vilket ger en viss trygghet.
Jag tycker det är ganska lagom. Men jag är så osocial av mig att jag absolut hade kunnat tänka mig att bygga upp ett hus på den gamla husgrunden som finns mitt i skogen på en av grannarnas marker...

Det är lustigt egentligen. Jag är ju också osocial. Och då funkar det i en lägenhet bland en massa andra lägenheter eller mitt i skogen, som du säger. Men inte däremellan.

 

[mandalaki]

Jag tycker det finns en viss stress i lägenhet och i hus i att vara en God Granne.
Min hund tycker om att dunka leksaker i golvet vilket kan vara enerverande om man bor under.
Helst ska man inte duscha, dammsuga eller laga mat försent eller tidigt. Min hund skäller om det går någon i trappen och pratar.
Bor man i hus så får man inte ha störande katter, hundar som skäller eller att ens höns vandrar in i grannens trädgård.
Jag vill gärna bo lite off, men ändå så att man kan hjälpas åt vid behov. Är sjukt social på jobb och i skola. Känner ett behov av "mitt hem min borg". Men hade samtidigt kunnat tänka mig att ha inneboende.

Djur kan helt klart ställa till det, både i lägenhet och hus. Mina katter hade rejäla rejs från ena ändan av lägenheten till den andra. Vid något tillfälle frågade jag damen som bodde under om det hördes ner till henne. Fick svaret att det är klart att jag hör det men det gör inget, de är ju katter.

Många år senare fick jag grannar ovanpå som var hälgångare och då först fattade jag hur mycket av ljuden på golvet man faktiskt hörde om man bodde under.

 

[Sonic76]

Skönt och inte vara ensam i det tänket. Håller helt med dig. Just nu bor vi dock med grannar varav ena är riktigt knepig, Men önska ja kunde bo så närmaste granne är typ 1-2 kilometer bort, Svårt hitta såna ställen i Dalsland

Öh nja beror nog på
Dalsland har många hus och gårdar som ligger ensamma i skogen haha
(Har bott i dalsland i 16 år )

 

[gul_zebra]

Jag tänker spontant att antingen vill jag bo som nu, i lägenhet i ett flerfamiljshus, eller med sjuttioelva mil till närmsta granne. Villaområden är största skräcken så sett. Ett eget hus och ändå inget privatliv, hur fan står folk ut liksom? Jag hade velat att Trump kom och byggde the wall runt min tomt i det läget, komplett med taggtråd, beväpnade vakter och hotfulla skyltar.

Här i min lägenhet är jag hyfsat anonym. Känner lite folk i området (svårt att låta bli efter 30 år i samma område) men ingen håller koll på vad jag sysslar med. I nuvarande lägenhet är insynen noll dessutom och det är en sån frihet att bara kunna slappna av i mitt eget hem. Förra lägenheten var en etta på markplan med en cykelväg utanför, det kändes ofta som en bunker då man såg rätt in i hela lägenheten så jag ofta fick ha fördraget. Då var längtan till ett hus mitt i ödemarken rejält mycket större än nu kan jag konstatera. Just insynsfrågan är ganska avgörande för mig.

Ska jag ha hus så ska det vara öde, för mitt privatlivs skull. Jag vill inte behöva tänka på insyn eller vad folk ser. Jag vill kunna komma hem och bara vara. Jag vill kunna fuldansa, klämma finnar, noppa hakan, fulgråta, peta näsan och fascineras över en jättesnorkråka ifred liksom.

 

[gammalek]

Jag har precis som @mandalaki funderat på den på buke så ofta uttryckta fördelen med att inte ha grannar. För mig är den idealiseringen av social isolering märklig.

Hur menar du med idealisering av social isolering?