Vad är arbetsförmåga?

[Gnist]

Jag har pengar för att installera diskmaskinen, men panikar hela tiden över att jag inte har råd eftersom jag kan drabbas av oförutsedda utgifter. Har ju ett avloppsbyte framför mig som jag inte har tillräckligt med pengar till än.

Det här.
Jag har nyss haft det besöket och behöver alltså byta gamla befintliga avloppsbrunnar mot modern variant, men jag har 7 år på mig från i höst så jag ser ingen direkt anledning till panik och hade lätt lagt ur pengar på att installera diskmaskin om jag behövde en för att underlätta livet.

Lär inte vänta så länge med byte dock, men kontentan är väl att sålänge du inte har fått något besök och beslut så behöver du inte panika och kan -enligt mig då- med gott samvete lägga en slant på att underlätta vardagen med en diskmaskin.

 

[Niyama]

Alltså det är verkligen skitbra att du har pengar sparade till oförutsedda händelser (cudos, really!!) och det är ju sjukt bra att du kan använda pengarna till att installera diskmaskinen.

Ibland behöver jag själv tänka att ibland är det en investering i saker, ibland i min mentala hälsa. Skulle det gå att försöka se en diskmaskin som en investering i dig själv och din ork, med pengar för den oförutsedda händelsen "jag är inte hundra procent, jag behöver investera NU för att inte må än sämre". Den oförutsedda händelsen kan ju lika gärna vara ens hälsa, psykisk som fysisk, och behöver lösas lika mycket som ett avlopp.

Spinner vidare på detta.

@Wille jag tänker också att om diskmaskin underlättar för dig så att du har större chans att orka med jobb, så innebär det ju i längden att du tjänar på det.

 

[Lobelia]

När du skriver om lättja. Du är ute o seglar. Långt ut.

Men det är lättja om man hellre gör något roligt än det man upplever som tråkigt. Det är utifrån TS egen beskrivning även de med utbrändhetkan ägna sig åt lättja, det kan alla. Den som är akut utbränd kan dock inte göra något alls inklusive att ta sig ur sängen. Sen finsn det givetvis olika grader. Om TS rakt av skrivit att hon inte orkade hade det varit en annan sak men jag hade i och för sig tipsat om att skippa en del av sociala medier ändå. Mycket modern forskning pekar på att sociala medier är sort bidragande till stress och utbrändhet.

Sociala medier är mycket tröttsamt för hjärnan, vi är inte skapade för den. Exempelvis har Facebook specielka algoritmer designade för att få oss beroende och trigga belöningssystem. Buke har desstom kopierat en del av dem exempelvis med likes. De är definitivt inte bra för utbrända att bli fast i konsumtion av sociala media. Ett bra sätt att orka och hinna med sin vardag är att begränsa den typen av skärmtid.

 

[Enya]

Men det är lättja om man hellre gör något roligt än det man upplever som tråkigt. Det är utifrån TS egen beskrivning även de med utbrändhetkan ägna sig åt lättja, det kan alla. Den som är akut utbränd kan dock inte göra något alls inklusive att ta sig ur sängen. Sen finsn det givetvis olika grader. Om TS rakt av skrivit att hon inte orkade hade det varit en annan sak men jag hade i och för sig tipsat om att skippa en del av sociala medier ändå. Mycket modern forskning pekar på att sociala medier är sort bidragande till stress och utbrändhet.

Sociala medier är mycket tröttsamt för hjärnan, vi är inte skapade för den. Exempelvis har Facebook specielka algoritmer designade för att få oss beroende och trigga belöningssystem. Buke har desstom kopierat en del av dem exempelvis med likes. De är definitivt inte bra för utbrända att bli fast i konsumtion av sociala media. Ett bra sätt att orka och hinna med sin vardag är att begränsa den typen av skärmtid.

Jag skriver för övrigt inte om utbrändhet i tidigare inlägg, till skillnad från här även om tipset att minska tiden på sociala medier är klart relevant i sammanhanget.

Nej det är inte lättja.

Din förståelse för hur andra människor fungerar är som vanligt ur kurs helt.

 

[Wille]

Alltså det är verkligen skitbra att du har pengar sparade till oförutsedda händelser (cudos, really!!) och det är ju sjukt bra att du kan använda pengarna till att installera diskmaskinen.

Ibland behöver jag själv tänka att ibland är det en investering i saker, ibland i min mentala hälsa. Skulle det gå att försöka se en diskmaskin som en investering i dig själv och din ork, med pengar för den oförutsedda händelsen "jag är inte hundra procent, jag behöver investera NU för att inte må än sämre". Den oförutsedda händelsen kan ju lika gärna vara ens hälsa, psykisk som fysisk, och behöver lösas lika mycket som ett avlopp.

Känner väl att det här med disken bara är en liten del av problemet.

Det här.
Jag har nyss haft det besöket och behöver alltså byta gamla befintliga avloppsbrunnar mot modern variant, men jag har 7 år på mig från i höst så jag ser ingen direkt anledning till panik och hade lätt lagt ur pengar på att installera diskmaskin om jag behövde en för att underlätta livet.

Lär inte vänta så länge med byte dock, men kontentan är väl att sålänge du inte har fått något besök och beslut så behöver du inte panika och kan -enligt mig då- med gott samvete lägga en slant på att underlätta vardagen med en diskmaskin.

7 år!! Oj, trodde man hade max 2 år på sig från ett föreläggande. Och jag vet ju inte när ett föreläggande kommer för mitt avlopp. Kan ju bli typ i morgon.

Men det är lättja om man hellre gör något roligt än det man upplever som tråkigt. Det är utifrån TS egen beskrivning även de med utbrändhetkan ägna sig åt lättja, det kan alla. Den som är akut utbränd kan dock inte göra något alls inklusive att ta sig ur sängen. Sen finsn det givetvis olika grader. Om TS rakt av skrivit att hon inte orkade hade det varit en annan sak men jag hade i och för sig tipsat om att skippa en del av sociala medier ändå. Mycket modern forskning pekar på att sociala medier är sort bidragande till stress och utbrändhet.

Sociala medier är mycket tröttsamt för hjärnan, vi är inte skapade för den. Exempelvis har Facebook specielka algoritmer designade för att få oss beroende och trigga belöningssystem. Buke har desstom kopierat en del av dem exempelvis med likes. De är definitivt inte bra för utbrända att bli fast i konsumtion av sociala media. Ett bra sätt att orka och hinna med sin vardag är att begränsa den typen av skärmtid.

Jag skriver för övrigt inte om utbrändhet i tidigare inlägg, till skillnad från här även om tipset att minska tiden på sociala medier är klart relevant i sammanhanget.

Att du orkar hålla på. Lägg ner.

För övrigt kan vila, eller lättja som du säger, vara behövligt. Man kan behöva ligga på soffan i stället för att fortsätta pressa på med att prestera.

 

[Trasten]

Men det är lättja om man hellre gör något roligt än det man upplever som tråkigt. Det är utifrån TS egen beskrivning

Nej det är din personliga idé om vad lättja är och om hur ts har det.

Din tolkning av lättja och hur man kan använda ordet till folk är, för att använda ett ord du tycks gilla, kraftigt kontroversiell.

 

[Gnist]

7 år!! Oj, trodde man hade max 2 år på sig från ett föreläggande. Och jag vet ju inte när ett föreläggande kommer för mitt avlopp. Kan ju bli typ i morgon.

I min kommun är det 7 år, om inte befintligt system är katastrof, vilket mitt inte är. Det är bara för gammalt och lite för ineffektivt för dagens standard.

Och det är ju just det, du vet inte om och när det kommer, men det är i vart fall ingen kostnad som dyker upp förrän om något år, så lägg du en slant på att gå maskinen inkopplad

 

[escodobe]

Känner väl att det här med disken bara är en liten del av problemet.

7 år!! Oj, trodde man hade max 2 år på sig från ett föreläggande. Och jag vet ju inte när ett föreläggande kommer för mitt avlopp. Kan ju bli typ i morgon.

Att du orkar hålla på. Lägg ner.

För övrigt kan vila, eller lättja som du säger, vara behövligt. Man kan behöva ligga på soffan i stället för att fortsätta pressa på med att prestera.

Jag tänker att även om disken är en liten del är det en viktig del.
Ju lättare man gör livet, ju fler "genvägar" man kan ordna för sig, ju mer ork/kraft frigör man till det som är viktigt.
Så disken i sig är kanske inte ett jätteproblem, men ihop med dammsugningen matlagningen och tvätten blir det övermäktig.

Så kan man slipa ned "fartguppen" är det mycket värt.

 

[zarmino]

Känner väl att det här med disken bara är en liten del av problemet.

7 år!! Oj, trodde man hade max 2 år på sig från ett föreläggande. Och jag vet ju inte när ett föreläggande kommer för mitt avlopp. Kan ju bli typ i morgon.

Att du orkar hålla på. Lägg ner.

För övrigt kan vila, eller lättja som du säger, vara behövligt. Man kan behöva ligga på soffan i stället för att fortsätta pressa på med att prestera.

Det du kan göra är att kolla om det finns en va-plan i kommunen, där kan det stå vilka områden som är inventerade gällande enskilda avlopp, vilka som är tänkta att inventeras, vilka som eventuellt kan anslutas till kommunalt och liknande. Går även att ringa eller maila miljökontoret i din kommun och fråga om/när din fastighet inventerats, om det finns några planer på att inventera den eller skriva beslut om föreläggande av åtgärder. För att få ett hum om ungefär vilken tidsplan du behöver för ditt avlopp. Har du en trekammarbrunn idag, så skulle jag tro att ditt avlopp inte är högpripriterat även om det börjar bli lite äldre, för det finns alltid ett gäng med avlopp med sämre reningsförmåga än trekammarbrunnar att börja förelägga.

 

[em-pirre]

@Wille det som jag upplever är svårt är att reglera aktivitetsnivån. Så när jag kommer igång med något har jag svårt för att veta hur mycket jag kommer att orka med. Sen blir projektet för stort och så orkar jag kanske precis slutföra men själva bortstädandet är helt totalt omöjligt. Det är nåt jag får jobba med. Bara en tanke.

 

[Trasten]

Detta kanske inte har så mycket med just arbetsförmåga att göra men ändå:
Jag får känslan av att en del av problemet med att få saker gjorda bottnar i perfektionism.

Jag har en släng av det med, minst sagt. Det betyder alltså inte att allt jag gör blir perfekt utan snarare att mycket aldrig blir gjort och framförallt aldrig blir klart.
Om jag borde ringt en vän igår så gör jag det kanske inte i dag heller och ju längre tiden går desto jobbigare känns samtalet. Om jag tror att en uppsats skulle kunna blivit mycket bättre än den blev så skriver jag aldrig klart sista sidan och skickar aldrig in den.
Om jag har tänkt röja i ordning min garderob för att det är stökigt där kanske jag inte hittar tid och ork till det. Men inte nog med att garderoben är rörig. Eftersom jag tänkt röja där vill jag inte lägga in ny tvätt där så istället förvarar jag mina nyvättade kläder i ikeakassar på golvet, i ett år eller så tills jag fått tillfälle att röja garderoben. Istället för att bara lägga in tvätten i skåpet där jag i alla fall vet att hunden inte lägger sig på den.
Detta är så klart bara exempel, ibland så går det ju bra också, annars hade jag aldrig klarat någon kurs eller haft några vänner kvar. För att klara av att sköta ett jobb får jag aktivt besluta mig varje dag för att nöja mig med ett halvdant resultat. Annars blir jag bara olidlig för mina kollegor och missar alla mina deadlines. Innan jag kom på att jag behöver göra det körde jag slut på mig på flera jobb, utan att egentligen få mer gjort än någon annan.

Om man nån stans har energin för att diska i tio minuter men inser att det fortfarande kommer se ut som skit efteråt så är det svårt att hitta motivationen.

Om perfektionism är problemet så kommer det bara bli värre om man blandar ihop det med lathet. För medicinen är motsatsen till att skärpa sig. Medicinen mot perfektionism är att hitta acceptans.

Kan du känna igen dig lite @Wille?

 

[Wille]

@Wille det som jag upplever är svårt är att reglera aktivitetsnivån. Så när jag kommer igång med något har jag svårt för att veta hur mycket jag kommer att orka med. Sen blir projektet för stort och så orkar jag kanske precis slutföra men själva bortstädandet är helt totalt omöjligt. Det är nåt jag får jobba med. Bara en tanke.

Jag kan tycka det är svårt att veta hur mycket jag kan pressa mig. Är ju trött jämt, men gör det jag ska på jobbet. Prioriterar det. Men sen då? Hur mycket är rimligt att göra utanför jobbet? Jag orkar knappt duscha och äta när jag kommer hem. Får tvinga mig till det. Lever på färdiga rätter (nu igen), för att jag inte orkar laga mat, inte ens på helgerna. Ibland lyckas jag dock laga mat på helgen, men så kan det ändå bli så att jag inte äter av det i veckan för att det är för jobbigt att lägga upp maten på tallriken.

Detta kanske inte har så mycket med just arbetsförmåga att göra men ändå:
Jag får känslan av att en del av problemet med att få saker gjorda bottnar i perfektionism.

Jag har en släng av det med, minst sagt. Det betyder alltså inte att allt jag gör blir perfekt utan snarare att mycket aldrig blir gjort och framförallt aldrig blir klart.
Om jag borde ringt en vän igår så gör jag det kanske inte i dag heller och ju längre tiden går desto jobbigare känns samtalet. Om jag tror att en uppsats skulle kunna blivit mycket bättre än den blev så skriver jag aldrig klart sista sidan och skickar aldrig in den.
Om jag har tänkt röja i ordning min garderob för att det är stökigt där kanske jag inte hittar tid och ork till det. Men inte nog med att garderoben är rörig. Eftersom jag tänkt röja där vill jag inte lägga in ny tvätt där så istället förvarar jag mina nyvättade kläder i ikeakassar på golvet, i ett år eller så tills jag fått tillfälle att röja garderoben. Istället för att bara lägga in tvätten i skåpet där jag i alla fall vet att hunden inte lägger sig på den.
Detta är så klart bara exempel, ibland så går det ju bra också, annars hade jag aldrig klarat någon kurs eller haft några vänner kvar. För att klara av att sköta ett jobb får jag aktivt besluta mig varje dag för att nöja mig med ett halvdant resultat. Annars blir jag bara olidlig för mina kollegor och missar alla mina deadlines. Innan jag kom på att jag behöver göra det körde jag slut på mig på flera jobb, utan att egentligen få mer gjort än någon annan.

Om man nån stans har energin för att diska i tio minuter men inser att det fortfarande kommer se ut som skit efteråt så är det svårt att hitta motivationen.

Om perfektionism är problemet så kommer det bara bli värre om man blandar ihop det med lathet. För medicinen är motsatsen till att skärpa sig. Medicinen mot perfektionism är att hitta acceptans.

Kan du känna igen dig lite @Wille?

Kanske.

 

[Lingon]

Jag kan tycka det är svårt att veta hur mycket jag kan pressa mig. Är ju trött jämt, men gör det jag ska på jobbet. Prioriterar det. Men sen då? Hur mycket är rimligt att göra utanför jobbet? Jag orkar knappt duscha och äta när jag kommer hem. Får tvinga mig till det. Lever på färdiga rätter (nu igen), för att jag inte orkar laga mat, inte ens på helgerna. Ibland lyckas jag dock laga mat på helgen, men så kan det ändå bli så att jag inte äter av det i veckan för att det är för jobbigt att lägga upp maten på tallriken.

Det är kanske så att du får försöka acceptera det är bra nog just nu att bara orka jobba och sen äta färdigmat. Att just nu är det ok att bara orka det. Tryck inte ner dig själv genom att ställa större krav på dig själv än du klarar av. Du jobbar, du äter och du sover. Det är bra nog just nu. Nån dag pysslar du lite i trädgården och en annan dag orkar du kanske laga lite mat. Men de dagar du inte orkar göra det är bra nog.

 

[Wille]

Det är kanske så att du får försöka acceptera det är bra nog just nu att bara orka jobba och sen äta färdigmat. Att just nu är det ok att bara orka det. Tryck inte ner dig själv genom att ställa större krav på dig själv än du klarar av. Du jobbar, du äter och du sover. Det är bra nog just nu. Nån dag pysslar du lite i trädgården och en annan dag orkar du kanske laga lite mat. Men de dagar du inte orkar göra det är bra nog.

Men orkeslösheten bidrar till den sanitära olägenheten hemma. Och så vill jag inte att mina växter dör. Måste liksom plantera dem någon gång.

 

[Masqueradee]

Det här kanske du redan kollat, men jag mår så sjukt mycket bättre psykiskt nu när jag fått järninjektionen och dessutom tar mina b12 sprutor ordentligt.

Jag vet att du skrivit tidigare att du har fobi för sprutor och därför inte har möjlighet till det lättvindigt, men det kanske är en idé att jobba med att kanske ta vitamintillskott eller andra vitaminer (gärna efter läkarutlåtande så att det blir bra för dig) om det kunde vara något sådant som spökar? Jag gick från att må illa av trötthet och behöva sova en timme efter varje arbetsdag till att kunna ha energi över att gå och gymma ett par gånger i veckan efter att mina järnvärden blivit bättre.

 

[Wille]

Det här kanske du redan kollat, men jag mår så sjukt mycket bättre psykiskt nu när jag fått järninjektionen och dessutom tar mina b12 sprutor ordentligt.

Jag vet att du skrivit tidigare att du har fobi för sprutor och därför inte har möjlighet till det lättvindigt, men det kanske är en idé att jobba med att kanske ta vitamintillskott eller andra vitaminer (gärna efter läkarutlåtande så att det blir bra för dig) om det kunde vara något sådant som spökar? Jag gick från att må illa av trötthet och behöva sova en timme efter varje arbetsdag till att kunna ha energi över att gå och gymma ett par gånger i veckan efter att mina järnvärden blivit bättre.

Jag har köpt vitaminer och järntabletter, men är dålig på att ta det. Järnet är lite knepigt att ta för det ska inte tas ihop med mat. Så det måste planeras in och påminnelse ska ställas i telefonen.

 

[ginnies]

Kan väl också passa på att säga att lata människor drabbas inte av utmattning.

Men finns det lata människor då och hur vet man det? De kanske har problematik precis som du och då känns det väl inte rätt att kalla andra lata?

 

[ginnies]

Men orkeslösheten bidrar till den sanitära olägenheten hemma. Och så vill jag inte att mina växter dör.

Men det är inte sanitär olägenhet att ha det lite stökigt och ha grejer framme.

 

[Wille]

Men det är inte sanitär olägenhet att ha det lite stökigt och ha grejer framme.

Jo, för jag orkade aldrig ta hand om kastrullen som jag kokade torr med grönsaker i och fyllde med vatten för att det vidbrända skulle lösa sig. Och den tomma syltburken jag ställde i diskhon blev heller inte omhändertagen i tid. Det är såna saker som gör att det blir äckligt.

 

[em-pirre]

Men finns det lata människor då och hur vet man det? De kanske har problematik precis som du och då känns det väl inte rätt att kalla andra lata?

Men vad vill du med i lägger? Bevisa för Wille att hon är lat?

Det är absolut en stor skillnad på att vara lat och att inte kunna. Den lata bryr sig inte. Den som inte kan kan ligga på soffan och surfa buke samtidigt som en har å gest över att en borde kliva upp och äta men det går inte.