Jag räknar med att använda moppen i stället för bilen i de allra flesta fall. Helt enkelt ett alternativ som är mycket billigare i drift än bilen. Moppen går på el så bara där är det billigare. Sen kostar moppen inget i besiktning eller skatt. Jag räknar heller inte med att en ny elmoppe kommer att gå sönder så som mina bilar gör.
Bilen jag har nu måste lagas. Det är cirka 4000 för montering av spjällmotor. Troligen är även lamdasonden defekt och behöver bytas, då jag ibland har startsvårigheter. Kostnad cirka 3000. Sen ska skatten betalas. Ny skatteperiod började 1 december. Skatten är på drygt en tusenlapp.
Men bilen behövs i de lägena jag behöver åka längre än vad jag kan åka med en moppe. Den behövs för frakt av tyngre eller mer skrymmande saker, samt även när jag måste åka med katterna till veterinären. Planen är att ställa på bilen i maj och uträtta ärenden som jag behöver bilen till. Men moppen klarar nog 95% av alla vardagsresor.
Nej, jag har inte räknat på det så som i kronor och ören. Men min uppskattning är att bilen är dyrast, färdtjänsten kostar mitt emellan och moppen är billigast. I mitt läge så är det ju arbetsförmedlingen som kräver att jag reser till dem och att jag sedan också troligen måste arbetsträna. När jag gick en arbetsmarknadsutbildning så betalade af resorna. Själv betalade jag bara egenavgiften på 600 kronor. Jag hoppas att det funkar likadant vid andra aktiviteter som af kräver att jag ska genomföra. Om det inte gör det så är jag helt enkelt tvungen att skaffa en moppe.
Jag har tänkt den tanken också. Och jag kan ju jobba om jag kan åka till och från jobbet med bil. Men bil är en ekonomisk omöjlighet just nu. Jag måste alltså ta bussen och då är det inte så sannolikt att jag orkar jobba något.
Det är möjligt att af betalar resorna. Det gjorde de när jag gick en arbetsmarknadsutbildning. Egenavgiften var 600 kronor.
Jag tror tyvärr att intyget från vården är bristfällig. Psykiatrin, som känner mig, vet vilka diagnoser jag har och har djup kunskap om diagnoserna, vägrade skriva ett intyg och hänvisade mig till vc. Där träffade jag en läkare som inte ens visste vilka diagnoser jag har. Jag fick ta upp mobilen och logga in på 1177 och visa vilka diagnoser jag har där.
Ledsagning lär inte funka alls. Dels är det fortfarande klaustrofobiskt att åka buss. Jag är fast i situationen och kan inte vända vid behov. Och en ledsagare kan heller inte göra något åt alla intryck jag utsätts för. Ledsagaren kan heller inte göra något åt att väntetiden inne i byn blir 6 timmar. Det går nämligen inga bussar mitt på dagen. Jag måste alltså klara väntetiden. Vilket är svårt för mig.
Ja, jag har fortfarande boendestöd. 1,5 timme åt gången 2 gånger i veckan. Men kollektivtrafiken funkar varken med stöd eller utan stöd. Och jag kommer inte att få boendestöd en hel dag. Det är den tiden det tar att åka till och från byn om jag ska vara där klockan 10. Boendestödet har inte ens kommit till jobbet den tiden på morgonen som jag måste åka. Jag måste ta en buss som går 7.20 och bussen hem går 14.40.
Och ja, jag håller med i ditt resonemang om att jag inte bör bli sämre av en utredning. Ingen tjänar på det. Men en moppe kan ändå vara bra för privata resor. Jag har t.ex. ett helvete att få hem medicin. Apoteket ligger inte där mataffären ligger utan 2,5 km därifrån. Att beställa medicin på nätet har visat sig fungera mycket dåligt. Ofta får jag inte hemleverans som alternativ. När jag kunnat välja early bird så har de misslyckats med att leverera under 2 veckors tid så jag blivit utan medicin. Ofta kan jag bara välja leverans till Instabox, som ju ligger bredvid mataffären men jag åker bara dit en gång i veckan.
Ja, jag får väl ta ett snack till med af om hur man ska lösa den här situationen. Men det är 4 månaders handläggningstid hos färdtjänsten, d.v.s. besked lär komma i början av april. Tveksamt om af vill vänta den tiden. Jag kommer att bli inskriven i jobb och utvecklingsgarantin vid jul.
Jättekonstigt. Här får man verkligen ingen färdtjänst för att det saknas kollektivtrafik.