Vabb och föräldraledighet utbruten ur Barnlös slash barnfri i ett samhälle

[bollen__]

Illa upp är ju svårt att ta, men det kan ju vara gräsligt betungande för andra att ideligen behöva rycka in. I min arbetsgrupp var vi för få, visserligen ett bristyrke, men samtidigt en för stor tro på tekniken och ovilja att anställa en till vilket verkligen behövdes, så, när en vabba och/eller var sjuk VARJE vecka slet det väldigt mycket psykiskt på oss andra.

Jag kan hantera stress, inga problem, att ha mycket att göra tycker jag om och är bra på, men psykisk stress som blir av "Kommer kollegan i dag? Får jag göra mina arbetsuppgifter i dag? Ska jag släcka bränder i dag?" och så kommer det ett pling i vår messengergrupp och innan jag läst det vet jag vad det står och jag får ont i magen...."Jag behöver vabba/jag är sjuk". Då var den dagen ägnad åt att släcka bränder, för det är vad vi hinner med när någon är borta. När hon sedan är på plats hinner hon inte med och man får frågan "Kan du hjälpa mig med detta lite snabbt". Och ja, jag säger ju inte nej, jag ställer upp, jag vill hjälpa, inga problem, men till slut, blir det stressande, det blir jobbigt, för när jag fick släcka bränder för att hon var borta ett par dagar låg mina egna arbetsuppgifter åt sidan och de försöker jag ta igen så fort det bara är möjligt, och sedan hinner inte hon med det hon borde hinner med så jag får ta över någon av hennes arbetsuppgifter den dagen...

Som arbetsgivare måste man kunna se detta som ett problem faktiskt, inte bara ett enskilt problem för den som har mycket korttidsfrånvaro utan för hela gruppen. Jag fick frågan varför min korttidsfrånvaro var högre förra året än vad den brukar vara, brukar vara rätt samma ju, men inte förra året. Tja, kanske inte så konstigt när oron för om kollegan är på plats orsakar stress på jobbet ständigt? Och jag var alltså inte den enda som reagerade med att må dåligt av situationen.

Sådär har vi det nu på min arbetsplats. En kollega som vabbar eller är sjuk hela tiden, jag tror inte hen jobbat en enda hel vecka sedan i augusti. Vi vet aldrig om hen tänker dyka upp, är hen sen eller är hen sjuk/vab? För hen hör tex inte av sig om hen försover heller för chefen har ju sagt att det är okej att använda flexen för att komma in senare.
Det är sjukt stressande att aldrig veta. Att aldrig kunna lita på att inte bli själv om det är du och hen som jobbar.
Vad gör chefen åt det? Inget. Man får ju inte ifrågasätta varför nån vabbar/är sjuk för det är ju ens rättighet. Men det är ju inte att vi ifrågsätter hen som vabbar, vi vill lyfta problemet som blir för oss som jobbar men det kan vi inte, för chefen ser det som att vi ifrågasätter vabb...

 

[Imogen]

Visst gör man det, likväl som man återhämtar sig på fritids när man är ett av fem barn och åker och badar eller annat kul. Det är verkligen lugnt när man är så få. Jag städade ju dagis och fritids under loven.... Det är inte bara stress på de ställena.

Men det är verkligen skamligt att som förälder ha sina barn på fritids och förskola på loven och så tar andra sina ungar ledigt och åker på semesterresor, resten av terminens dagar är fullproppade med skola, läxor, plugga till prov + flera olika fritidsintressen vardagar såväl som helgerna. Var är vilan i vardagen som är så viktig? Varför skammas (inte här utan rent allmänt alltså) föräldrar som jobbar på loven men inte de som stressar barnen i vardagen? Tja, för att det är normen.

Fast så är inte min upplevelse alls. Frågan om hur många aktiviteter som är bra eller dåligt, och om det är stressande eller inte, vad de ger och inte ger är en fråga som jag hör pratas om runt omkring mig precis hela tiden. Och också som frågan kring längd på dagar på fritids/förskola. Same same

 

[Enya]

Du kanske skall titta på barnens skolresultat för att se den orsaken?

Elever har allt fler fritidsintressen och allt sämre betyg i skolan. Man kan undra om det har ett samband. Eller om människor bara rent allmänt blir dummare. Eller så suger skolan bara. Vad vet jag.

Mins egna barns skolresultat är svåra att jämföra med att de fick vara på fritids på skollov. De har fått mycket hjälp med skolarbetet hemma. Ingen av dem var intresserad av skolan överhuvudetaget. Resultatet syntes när ansvaret landade på dem i tonåren. Å andra sidan var jag hemma med mamma tills jag var 10 och har alltid gillat skolan och har bäst resultat i släkten, fick ingen hjälp alls hemma, men mina syskon var ju också det i HELA sin barndom och tonårstid och jag är enda som gått gymnasiet och har betyg från grundskolan, är utbildad och har jobb. Hm.

 

[Enya]

Fast så är inte min upplevelse alls. Frågan om hur många aktiviteter som är bra eller dåligt, och om det är stressande eller inte, vad de ger och inte ger är en fråga som jag hör pratas om runt omkring mig precis hela tiden. Och också som frågan kring längd på dagar på fritids/förskola. Same same

Det finns förespråkare på båda sidor, tror det beror på hur man själv väljer/har valt att göra för sina familj....

Eftersom jag inte haft något val borde jag inte ha någon åsikt, så jag ska nog knipa igen, speciellt med tanke på mina barn...

 

[Inte_Ung]

Elever har allt fler fritidsintressen och allt sämre betyg i skolan. Man kan undra om det har ett samband. Eller om människor bara rent allmänt blir dummare. Eller så suger skolan bara. Vad vet jag.

Mins egna barns skolresultat är svåra att jämföra med att de fick vara på fritids på skollov. De har fått mycket hjälp med skolarbetet hemma. Ingen av dem var intresserad av skolan överhuvudetaget. Resultatet syntes när ansvaret landade på dem i tonåren. Å andra sidan var jag hemma med mamma tills jag var 10 och har alltid gillat skolan och har bäst resultat i släkten, fick ingen hjälp alls hemma, men mina syskon var ju också det i HELA sin barndom och tonårstid och jag är enda som gått gymnasiet och har betyg från grundskolan, är utbildad och har jobb. Hm.

Det är en svår ekvation att få ihop.
Men den lyckades i varje fall bra med mina barn.

 

[Enya]

Sådär har vi det nu på min arbetsplats. En kollega som vabbar eller är sjuk hela tiden, jag tror inte hen jobbat en enda hel vecka sedan i augusti. Vi vet aldrig om hen tänker dyka upp, är hen sen eller är hen sjuk/vab? För hen hör tex inte av sig om hen försover heller för chefen har ju sagt att det är okej att använda flexen för att komma in senare.
Det är sjukt stressande att aldrig veta. Att aldrig kunna lita på att inte bli själv om det är du och hen som jobbar.
Vad gör chefen åt det? Inget. Man får ju inte ifrågasätta varför nån vabbar/är sjuk för det är ju ens rättighet. Men det är ju inte att vi ifrågsätter hen som vabbar, vi vill lyfta problemet som blir för oss som jobbar men det kan vi inte, för chefen ser det som att vi ifrågasätter vabb...

Just så! Tråkigt att höra att du har samma upplevelse! På samma gång som man känner sig hemsk för att man liksom blir irriterad på något vis "Inte nu igen!!!" så mår man ju dåligt av att aldrig veta. Eller när man kommer till jobb och sätter sig och tänker att "i dag har jag mina arbetsuppgifter och ska äntligen hinna ifatt" och så får man veta att kollega måste gå hem/vabba/inte hinner med sina uppgifter. Man går liksom sönder på något vis till slut.

Som inte det räckte fock kollega veta att hon hade för mycket korttidsfrånvaro av chefen så hon började då gå sjuk till jobbet och smittade ner oss andra, vilket även påverkade min frånvaro (och de andras), så först en sedan nästa sedan nästa sedan nästa, det som kanske hade varit en veckas frånvaro med vabb och sjukdom från kollegan blev plötsligt flera veckor eftersom vi alla andra blev smittade och behövde vara hemma.

 

[Enya]

Det är en svår ekvation att få ihop.
Men den lyckades i varje fall bra med mina barn.

Jag tror inte att skolresultaten påverkas av om man är hemma på alla loven eller om föräldern måste jobba (de flesta barn har två så samma föräldrar behöver ju inte ens ha båda föräldrar hemma varenda lov som det ibland är på vissa arbetsplatser...). Jag tror att tusen andra saker påverkar barns skolresultat mer än just den saken även om det säkert påverkat något barn.
Gener.
Föräldrar.
Skola.
Trygg hemmiljö.
Nätverk.
Ekonomi.
Mat på bordet.
osv.

 

[vemsomhelst123]

Nu har jag tre och de hade sällskap av varandra, ensambarn har kanske en tendens att tycka det är svårare för byte.

Säkert. Har man fler är risken också mindre att de blir ensamma vid 2-3 års ålder och inte känner någon. Oavsett har jag aldrig gjort valet att ta föräldraledigt för min skull utan för barnets skull.

 

[vemsomhelst123]

Just så! Tråkigt att höra att du har samma upplevelse! På samma gång som man känner sig hemsk för att man liksom blir irriterad på något vis "Inte nu igen!!!" så mår man ju dåligt av att aldrig veta. Eller när man kommer till jobb och sätter sig och tänker att "i dag har jag mina arbetsuppgifter och ska äntligen hinna ifatt" och så får man veta att kollega måste gå hem/vabba/inte hinner med sina uppgifter. Man går liksom sönder på något vis till slut.

Som inte det räckte fock kollega veta att hon hade för mycket korttidsfrånvaro av chefen så hon började då gå sjuk till jobbet och smittade ner oss andra, vilket även påverkade min frånvaro (och de andras), så först en sedan nästa sedan nästa sedan nästa, det som kanske hade varit en veckas frånvaro med vabb och sjukdom från kollegan blev plötsligt flera veckor eftersom vi alla andra blev smittade och behövde vara hemma.

Hur skulle din kollega gjort då?

 

[Roheryn]

Men om det funkar - varför ändra?
Förändringar av det slaget ger också stress.

Jag har inte sagt att man nödvändigtvis behöver ändra upplägget med skollov, bara ifrågasatt behovet av att barn prompt ska vara hemma och inte i barnomsorg samtliga lovveckor på ett år.

 

[Enya]

Hur skulle din kollega gjort då?

Nu vet jag inte om barnen var lika sjuka på pappa veckorna, men annars hade pappan kunnat vabba mer. Kollegan hade kunnat stanna hemma när hon var sjuk även i slutet och inte smitta ner sina kollegor och därmed orsaka ännu längre tungt arbete när folk behövde vara frånvarande,och chefen hade kunnat anställa mer personal, eller åtminstone gjort ansträngningar för det, för att avlasta när nu det är så här. Det går liksom inte runt när man enbart får agera brandsläckare när någon är borta och övriga i personalen signalerar stress, och dessutom personalbyte sker rätt frekvent med hänvisning till att ledningen inte lyssnar.

Problemet är på chefsnivå mer än på kollegans, men man tappar det till slut när man själv inte orkar med mer. Så ja, synd om både kollegan och hennes barn att varenda vecka per år vara sjuka (förkyld eller feber), det måste slita på dem också.

 

[Inte_Ung]

Jag tror inte att skolresultaten påverkas av om man är hemma på alla loven eller om föräldern måste jobba (de flesta barn har två så samma föräldrar behöver ju inte ens ha båda föräldrar hemma varenda lov som det ibland är på vissa arbetsplatser...). Jag tror att tusen andra saker påverkar barns skolresultat mer än just den saken även om det säkert påverkat något barn.
Gener.
Föräldrar.
Skola.
Trygg hemmiljö.
Nätverk.
Ekonomi.
Mat på bordet.
osv.

Stressade barn (och vuxna) presterar ju sämre.
Vad som stressar kan vara olika hos olika barn.
Vissa andra aktiviteter verkar prestationshöjande.

Att sitta och klaga på föräldrar som tar ledigt för att ta hand om sina barn känns därför tämligen svårsmält.

 

[Enya]

Stressade barn (och vuxna) presterar ju sämre.
Vad som stressar kan vara olika hos olika barn.
Vissa andra aktiviteter verkar prestationshöjande.

Att sitta och klaga på föräldrar som tar ledigt för att ta hand om sina barn känns därför tämligen svårsmält.

Vem klagar på att föräldrar tar ledigt för att ta hand om sina barn? Jag har inte klagat, bara visat på att det går att lämna på förskola och fritids även på loven eftersom kommunerna har skyldighet att ha öppet- så att de stänger lovdagar och samtidigt på sommaren så att det alltid ständigt måste vara så att SAMMA förälder på en arbetsplats måste vara ledig just då är inte helt korrekt, av den anledningen. Det är däremot ständigt ett argument.

Jag ser några i tråden som tycker det är jobbigt att föräldrar väljer vissa specifika datum, alltid, för att ta ledigt, (och ofta samtidigt som den andra föräldern) utan att på något vis kompromissa om ledigheten så att alla kan få vara lediga under tex julhelgerna. Det sista har jag råkat ut för de senaste åren. Man bestämde semesterresor (under julhelgerna) och liknande långt i förväg och ville ha vissa dagar, men när det kom till kritan måste ju någon vara på plats på jobbet. Det blev jag. Hade jag sagt ifrån så hade de fått avboka sina semesterresor, men det hade jag inte hjärta att göra, men förra året sa jag tydligt ifrån i god tid att nu var det min tur att ha ledigt för första gång i mitt liv. Samma personer jobbade inte kvar så det var lättare att respektera allas önskan.... Jag har ju också barn som ville ha mig hemma under jullovet, men de räknades inte av kollegorna eftersom de var över 12 år och tonåringar. Och-jag hade ju faktiskt ingen semesterresa inbokad sedan länge så det kvittade väl om/när jag var ledig? Ja, det sas så.

Även om lilla Pelle är stressad och behöver vara hemma med en förälder när det är lov behöver inte båda föräldrarna vara hemma varje jul, påsklov, sportlov, höstlov utan man kan dela det ibland, i alla fall om man tänker på mer än sig själv. Bland kollegorna kan det ju finnas andra med barn, ensamstående kanske rent av? Men det är kanske bara de barn med föräldrar med god ekonomi där båda kan vara hemma samtidigt som är viktigast?

 

[Motacilla]

Vad gäller kollegor med barn så tycker jag att man märker en stor skillnad mellan "JAG och mitt"-kollegor och "Vi i teamet tillsammans" - kollegor.

De förstnämnda är duktiga på att använda sina ungar som carte blanche för allt från att pricka in semester/FL bästa veckorna utan att ens diskutera med resten om nån har några synpunkter; kommer ständigt försent och går tidigt; en trebarnsmamma som bor med barnens biologiska far sköter all vab o alla läkartider osv — med tre ungar blir det MYCKET frånvaro.

Den andra gruppen kan ta på tal "jag behöver vara borta då och då, hur ser det ut för er andra, är det okej?"

Jag förstår till fullo att folks barn går före jobbet. Men jag blir faktiskt irriterad om man inte tar ansvar för sina arbetsuppgifter utan man UTTRYCKLIGEN säger "jag måste gå nu, nån annan får fixa klart det här."
Jag vill inte jobba över pga dina ungar.

 

[Sel]

Men sen har många flera barn... så i praktiken kan det handla om många år.

Jag tycker ju att tolv år är en ganska lång tid det också. Längre än jag någonsin spenderat på en arbetsplats i alla fall!

 

[Inte_Ung]

Vem klagar på att föräldrar tar ledigt för att ta hand om sina barn?

Många i den här tråden.

Men det är kanske bara de barn med föräldrar med god ekonomi där båda kan vara hemma samtidigt som är viktigast?

Det gäller naturligtvis alla barn oavsett inbokade resor.

Det krävs en By för att fostra ett barn.
Alla barn är allas barn.

 

[Inte_Ung]

En egoistisk skitstövel är ju alltid en egoistisk skitstövel.
Med eller utan barn.

Men jag blir faktiskt irriterad om man inte tar ansvar för sina arbetsuppgifter utan man UTTRYCKLIGEN säger "jag måste gå nu, nån annan får fixa klart det här."
Jag vill inte jobba över pga dina ungar.

Med barn så kommer det tillfällen som inte går att kontrollera där man faktiskt måste lämna mitt i.
En viss förståelse för det från omgivningen är lämplig för ett bra samarbete på arbetsplatsen.
Mina barn är sedan länge så stora att jag räknas som barnfri på en arbetsplats och jag tar gärna ett större ansvar nu än vad jag kunde med hemmaboende barn.
Jag vet ju hur det är.

 

[Inte_Ung]

Jag har inte sagt att man nödvändigtvis behöver ändra upplägget med skollov, bara ifrågasatt behovet av att barn prompt ska vara hemma och inte i barnomsorg samtliga lovveckor på ett år.

Vissa barn kan behöva det för att må bra.

 

[Sel]

Många i den här tråden.



Det gäller naturligtvis alla barn oavsett inbokade resor.

Det krävs en By för att fostra ett barn.
Alla barn är allas barn.

Jag har inte sett någon som klagar på att föräldrar tar ledigt för att ta hand om sina barn, däremot på den väldigt orättvisa och ojämställda belastning det kan innebära på en arbetsplats och attityden somliga fölräldrar har där de väljer att utnyttja systemet.

Allas barn är verkligen inte mina barn. Jag betalar skatt och visar hänsyn, det får faktiskt räcka.

 

[Enya]

Många i den här tråden.



Det gäller naturligtvis alla barn oavsett inbokade resor.

Det krävs en By för att fostra ett barn.
Alla barn är allas barn.

Nej, de har däremot klagat på sättet föräldrar gör det på- utan att respektera andra, att välja samma ständigt osv. Det är inte bara föräldrar som behöver vara lediga. Speciellt inte när föräldrars ledighet inte ersätts utan kollegor måste täcka upp, självklart ska då även ickeföräldrar eller föräldrar till tonåringar få ta ledigt på tex klämdagar osv. Det är avsaknaden av respekt och samtal med kollegor som tas upp, inte att de är lediga.

Det verkar ju inte så att det gäller alla barn, inte i mitt fall. Har man ingen föräldraledighet utan bara semesterdagar och vi ska komma överens om julsemestern så stoppar föräldrar med föräldradagar in om föräldraledigt så att de givet får ledigt. Vi andra får komma överens om hur det ska lösas även om vi också kan ha barn....


Nej alla barn är inte allas barn när det kommer till att vara lediga, då sätter man sina egna först och skiter fullständigt i att kollegorna också har barn och behöver vara lediga, snabbast in med ansökan vinner. Det går inte att komma överens att "tar du sportlovet så tar jag påsklovet" utan det är snabbast in på alla och vissa föräldrar är snabbare än andra, ständigt, och kniper därmed allt, medan andra föräldrar drar ett större lass på jobbet. Märkligt nog.