Utbrott - och kramar

[Mitten]

Min dotter är 3,5 år och med tillhörande vredesutbrott . Hon har haft en period när hon blir väldigt arg och får små utbrott, och jag hamnade häromdagen i en diskussion om hur dessa utbrott skall hanteras. Det handlar alltså inte om utbrott för att hon inte får godis i affären, utan utbrott för att hon inte riktigt vet hur hon skall hantera känslan (har jag tolkat det som).

Exempel; pappa går upp och byter byxor. När han är klar kommer dottern på att hon hade velat följa med honom upp. Stor tandagnisslan, gråt och liggande på golvet. Det som hänt är ju i det förflutna, hon är bara arg för att det inte gick som hon i efterhand önskat.

Igår tvättade vi händerna och skulle äta mat. När vi kommer till bordet utbrister hon att hon glömde ju torka! Jag säger då att jo vi torkade oss ju på handduken, men om du fortfarande är blöt, så torka lite till?
Stort utbrott, barnet ligger i badrummet och säger att vi är dumma, och hon hade faktiskt inte torkat sig alls fastän jag hade fräckheten att säga så, och hon gnäller och skäller.
Efter en stund går jag in, hon säger att hon är arg på mig. Jag sätter henne i mitt knä och kramar lite och säger att det är OK att vara lite arg. Efter 5 sekunder kramas hon tillbaka, och vi pratar lite, och hon säger att hon var ju blöt på ARMBÅGEN och den hade vi faktiskt inte alls torkat. Vi duttar lite på den nu torra armbågen, och allt är bra igen. Vi går och äter.

I början försökte jag att ignorera om hon fick sina utfall, och tycka att hon fick komma när hon lugnat ner sig. Men de senaste gångerna har just det här varit nyckeln, att krama om henne helt enkelt. På golvet - inte kånka iväg henne. Och då pratar vi lite lugnt och allt ordnar sig. Jag ser det som att det bubblar i henne och hon blir låst och handlingsförlamad, och att det här får henne att snäppa ur det.

Min bror skäller dock på mig och säger att om jag kramar henne när hon beter sig sådär, så uppmuntrar jag beteendet. Jag ser ju hur han menar, men jag applicerar mer sådant på om det handlar om att hon vill ha saft eller vill köpa något i affären - jag böjer mig aldrig (uhm, nästan aldrig) för sånt - men de här irrationella (i mina ögon) utbrotten, tror jag inte handlar om att få igenom saker, utan om förvirrade känslor i hennes lilla kropp.

Hur ser ni på det? Vad tror ni? Är det dumt att gå den mjuka vägen?

Hon är en jättego tjej och tämligen lätthanterlig, även om hon tycker mycket, och det här sker inte dagligen, utan då och då. Fullt normalt skulle jag gissa.

 

[cewe]

Sv: Utbrott - och kramar

Jag tycker du gör helt rätt , och det verkar ju fungera bättre. Så sluta lyssna på vad bror din säger och gör som du känner är bäst

Som du skriver, det är skillnad på utbrott för man inte får det man vill ha och utbrott för att man inte riktigt kan handskas med för stora känslor i en liten kropp.

 

[simba_112]

Sv: Utbrott - och kramar

Nu går jag mer på MIN känsla än något annat, jag har inga barn i den åldern än själv, men jag skulle nog säga att du ska lita på dig själv och vad som känns bäst och fungerar för just er.
Även barn är individer och det som fungerar på ett barn kanske inte alls passar ett annat.
På det du skriver uppfattar jag dig som en människa med klok "barnsyn" om du förstår vad jag menar
Visst förstår jag vad din bror menar, absolut, men precis som du säger agerar man kanske på ett annat sätt i en annan situation, tex om hon skulle reagera likadant för att hon inte får sin vilja igenom för att hon kanske vill ha något eller så..
Vet inte om du blir så mycket klokare eller förstår vad jag vill få fram, tyckte allt började snurra i min lite trötta hjärna just nu

Lita på dig själv och vad som fungerar för just ER familj. Finns alltid människor som säger att det är rätt och det är fel..

 

[Mitten]

Sv: Utbrott - och kramar

Jag vill verkligen lita på mig själv i det här, men jag är ju lite rädd att skapa ett 'gnällmonster'.
Jag har också alltid varit av åsikten att man inte skall dalta med gnäll - jag tål verkligen inte gnäll! - men jag tror inte att sådana här utbrott handlar om gnäll på det sättet?

Hur hanterar ni andra sådana här utbrott?

 

[Lillagoajag]

Sv: Utbrott - och kramar

Exempel; pappa går upp och byter byxor. När han är klar kommer dottern på att hon hade velat följa med honom upp. Stor tandagnisslan, gråt och liggande på golvet. Det som hänt är ju i det förflutna, hon är bara arg för att det inte gick som hon i efterhand önskat.

Hm, nu är jag absolut ingen barnexpert men jag tycker du verkar hantera det hela bra. Din dotter är ju inte så gammal och har nog inte riktigt lärt sig att man måste "tänka efter före" (herregud, det finns de som är trettio som inte lärt sig detta!!), det går liksom inte att komma på i efterhand att man ville följa med pappa upp, ex. Och då blir det en liten krock i huvudet som blir ett ganska stort utbrott. Världen rasar liksom, för ett par minuter. Det är ändå ganska traumatiskt att växa upp och inse att inte hela världen ständigt cirkulerar runt en själv och sina önskemål

Din bror har ju en poäng, men denna sortens utbrott är ju inte riktigt samma som "jag vill ha en kaka nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu!"
Så jag säger som de andra, lita på din egen känsla. Och om det fungerar så fungerar det, oavsett vad bröder, vänner och föräldrahandböcker säger

 

[No1]

Sv: Utbrott - och kramar

Jag vill verkligen lita på mig själv i det här, men jag är ju lite rädd att skapa ett 'gnällmonster'.
Jag har också alltid varit av åsikten att man inte skall dalta med gnäll - jag tål verkligen inte gnäll! - men jag tror inte att sådana här utbrott handlar om gnäll på det sättet?

Hur hanterar ni andra sådana här utbrott?

Jag tror att du ska fortsätta individanpassa ditt handlande utifrån din intuition utifrån varje specifik händelse. Vi kan rimligen anta att du känner din dotter bättre än någon annan.
Dessutom verkar du vara så klok och reflekterande att du snabbt kan korrigera ditt uppfostrande om det inte ger önskad effekt?

 

[Mitten]

Sv: Utbrott - och kramar

Ja, jag har ju provat att ignorera utbrotten, att sätta hårt mot hårt, lite allt möjligt. Men det känns inte bra. Det blir bara tjafs och gråt längre tid. Det här funkar ju och känns bra!
Men man ser ju bara de omedelbara reaktionerna, svårare att förutspå hur det blir på sikt . Jag vill ju bara göra allt helt perfekt, inga höga krav alls .

 

[Freyja_bus]

Sv: Utbrott - och kramar

Jag tycker aldrig att det är fel att erbjuda närhet och tröst när barnet är ledset/argt oavsett anledning.

För mig spelar det ingen roll vad det är för typ av utbrott. Om mitt barn skulle bli arg/ledsen för att hon inte får en kaka så kan jag ändå trösta henne. Det är en förlust hon sörjer (förlusten av en kaka) och det är en äkta känsla. Det skapar inget gnällmonster, snarare en individ som vet att det är okej att känna på olika sätt och agera ut sina känslor på olika sätt, och att mamma/pappa finns där och älskar henne oavsett!

 

[TinyWiny]

Sv: Utbrott - och kramar

Jag tycker aldrig att det är fel att erbjuda närhet och tröst när barnet är ledset/argt oavsett anledning.

För mig spelar det ingen roll vad det är för typ av utbrott. Om mitt barn skulle bli arg/ledsen för att hon inte får en kaka så kan jag ändå trösta henne. Det är en förlust hon sörjer (förlusten av en kaka) och det är en äkta känsla. Det skapar inget gnällmonster, snarare en individ som vet att det är okej att känna på olika sätt och agera ut sina känslor på olika sätt, och att mamma/pappa finns där och älskar henne oavsett!

+1 på detta

 

[Mitten]

Sv: Utbrott - och kramar

Vad skönt att ni tycker så. När det handlar om kakutbrott menade jag mer att då hjälper inga kramar, då är det kaka hon vill ha , och det ger jag inte.

Min bror menar att de här andra utbrotten är för att hon vill ha uppmärksamhet, och då ger jag ju henne det med kramarna = gnället funkade. Han menar att det är som att ge henne en kaka vid de andra utbrotten.

Jag skulle aldrig neka henne närhet då heller, men då är hon inte intresserad.

 

[A_NN_A]

Sv: Utbrott - och kramar

Som med allt annat är det bra att tänka efter när andra kommer med råd, men det är din vardag och ditt barn.

Din bror får nog nöja sig med att du funderat på saken och kommit fram till att han har fel.

Det hade varit skillnad om ni hade rekonstruerat situationer för att göra henne nöjd. Till exempel att pappa hade gått upp en gång till och hon fått följa med.

Näst din bror har åsikter kan du ju alltid ge honom en kram.


Anna
Har inga barn, men anser att människor är människor.

 

[ylvaaskersund]

Sv: Utbrott - och kramar

Det finns en metod som heter Holding, man håller om det arga barnet, i sin famn alltså tills det lugnar ner sig!

Jag gjorde det med min dotter och det hjälpte, när man är liten och blir arg är det skönt när någon håller om en!

Ett annat tips, ta inte upp striden om det inte är nödvändigt, det skapar bara en massa bråk!

 

[Mitten]

Sv: Utbrott - och kramar

Ja det där med att välja sina strider ... Ibland ångrar jag så hårt att jag sagt nej till en struntsak, haha.
Just nu handlar de hårdaste striderna om när och hur ofta man får dricka saft, om man ska gå själv eller bli buren, och hur mycket saker man får släpa med sig till affären etc .

 

[Mitten]

Sv: Utbrott - och kramar

Haha, att krama honom skall jag absolut testa nästa gång

 

[Lillagoajag]

Sv: Utbrott - och kramar

när man är liten och blir arg är det skönt när någon håller om en!

Det kan det vara när man är lite större också

 

[ylvaaskersund]

Sv: Utbrott - och kramar

Det kan det vara när man är lite större också

Tror det gäller alla! Min sambo är 187 cm hög, han har en kompis som är mycket mindre, denna kompis kan bli riktigt arg och besvärlig om han dricker öl, då brukar min sambo krama om honom tills han lugnar ner sig! Det fungerar varje gång!

 

[mino]

Sv: Utbrott - och kramar

Precis som flera är inne på så känner man rätt väl själv vad som funkar och då kör man på det. Min 3,5-åring hanteras lättast genom avledning, han blir bara ännu mer förbannad om jag kramar honom i det läget. Sen har man förstås vissa principer då man sätter hårt mot hårt, tex om barnet slåss eller tar sönder något, då bör man bli arg/säga ifrån. Men blir han bara så där tvärarg över att världen inte är som han hade tänkt sig så försöker jag hitta på något mer attraktivt förslag som ligger inom rimlighetens gränser. Att få låna storasysters framåtvända bilstol eller åka en bit på min rygg eller låna min mobil kan vara såna saker som hjälper honom.

Som jag upplevt det med båda mina barn så säger den där tvärarga ilskan som de har i denna åldern ingenting om hur de kommer bli senare, det är ett mognadssteg som det är helt meningslöst att försöka uppfostra bort. Att visa barnet på sätt att släppa taget och hur problemet kan lösas är mycket klokare, det är ju det de behöver för resten av livet.

 

[Sar]

Sv: Utbrott - och kramar

Jag tycker aldrig att det är fel att erbjuda närhet och tröst när barnet är ledset/argt oavsett anledning.

För mig spelar det ingen roll vad det är för typ av utbrott. Om mitt barn skulle bli arg/ledsen för att hon inte får en kaka så kan jag ändå trösta henne. Det är en förlust hon sörjer (förlusten av en kaka) och det är en äkta känsla. Det skapar inget gnällmonster, snarare en individ som vet att det är okej att känna på olika sätt och agera ut sina känslor på olika sätt, och att mamma/pappa finns där och älskar henne oavsett!

Jag håller helt med!


Jag vet inte hur många gånger jag har fått något av våra barn till ro genom att helt enkelt fråga "behöver du en kram"? Det är som att allt känns enklare då för barnen, när de förstår att de är bekräftade även om de faktiskt haft fel och fått allt om bakfoten. Det är så mkt känslor som snurrar omkring i den åldern som de inte kan sätta ord på ännu.

Jag tror att du gör helt rätt och jag tror inte alls att du behöver oroa dig över några "gnällmonster". Det är (enligt mig) en gammal förlega att man liksom ska "härda" barnen istället för att bekräfta att jag förstår att du har det jobbigt nu (som man skulle göra med ex.vis en god vän).

 

[Mitten]

Sv: Utbrott - och kramar

Tanke om att härda barnet har jag aldrig haft. Men jag vill ju gärna att hon skall lära sig hur man får sin vilja igenom på smartare sätt än gnäll. Är hon tillräckligt smart brukar jag låta henne få sin vilja igenom ibland .

Vi kramas väldigt mycket här hemma generellt.

 

[Mitten]

Sv: Utbrott - och kramar

Tack för alla jättebra svar . Det hjälper mig att känna mig trygg i mina beslut. Jag kramas! Och mår bra av det också. Och skall testa krama brorsan nästa gång