Uppfödare sälja till äldre valpköpare?

[Alexandra_W]

Knasig rubrik men svårt att formulera.

Är det troligt att en uppfödare av större brukshundsras av mer krävande modellen skulle sälja valp till en ensamstående valpköpare med stor erfarenhet av rasen men som är i 80-årsåldern?

 

[TinyWiny]

Det tror jag faktiskt inte. Tyvärr på ett sätt då en hund kan vara precis det som behövs för att hålla människan vid god vigör men jag gissar att en uppfödare tänker att risken för att en omplacering kan behöva göras inom kort gör att de avstår.

 

[Migo]

Knasig rubrik men svårt att formulera.

Är det troligt att en uppfödare av större brukshundsras av mer krävande modellen skulle sälja valp till en ensamstående valpköpare med stor erfarenhet av rasen men som är i 80-årsåldern?

Beror helt på köparen. Det kanske finns ett jättebra nätverk, stor rutin och kunskap och massa ambitioner?

Jag sålde valp till en pensionär och den hunden har det kanon, matten gör saker med sina hundar -hela- dagarna!

 

[Alexandra_W]

Inget nätverk (därav jag skrev ensamstående). Eller, det finns ett nätverk - men de är inte beredda att hjälpa till alls med hunden.

Det är alltså en person nära mig det handlar om. Där omgivningen unisont anser att hen INTE ska skaffa en valp eftersom hen inte kommer att klara av en valp (oavsett ras) eller klara av att uppfostra och/eller handha ännu en brukshund av den kalibern. (Därav är omgivningen inte beredd ens att ställa upp på om hen skaffar en vuxen omplacering av samma ras. däremot stället omgivningen upp med hjälp om hen skaffar en vuxen, mindre hund av mindre krävande kaliber). Personens hälsa sviktar även och det har varit ett par kortare sjukhusvistelser per år de senaste åren.

Personen själv anser att hen utan problem har både ork och hälsa att ta hand om en valp av den aktuella rasen och insisterar på att hen ska skaffa en ny valp. Och anser sig inte ha hälsoproblem etc så kommer inte ta upp dessa med en uppfödare.

Så frågan är lite om det är troligt att problemet löser sig själv genom att personen sannolikt kommer nekas att köpa valp?

 

[Raderad medlem 94602]

Det beror på. Jag okejade en köpare som var 78. Hen frågade rakt ut om åldern var ett problem. Jag blev paff över att hen var så pass gammal för hen var fasiken så mycket mer allert och aktiv än mig

Vi har en klubbkompis som tävlar elitnivå i IPO och är omkring 75. Han vill hinna med en Schäfer till säger han och jag skulle lätt kunna sälja till honom.

Bara det finns backup-planer. Det bör alla ha.

Jag har även nekat en som var 80+ pga åldern men så var han inte alls i fysik för en brukshund.
Men jag har nekat unga och medelålders med.

 

[Migo]

Inget nätverk (därav jag skrev ensamstående). Eller, det finns ett nätverk - men de är inte beredda att hjälpa till alls med hunden.

Det är alltså en person nära mig det handlar om. Där omgivningen unisont anser att hen INTE ska skaffa en valp eftersom hen inte kommer att klara av en valp (oavsett ras) eller klara av att uppfostra och/eller handha ännu en brukshund av den kalibern. (Därav är omgivningen inte beredd ens att ställa upp på om hen skaffar en vuxen omplacering av samma ras. däremot stället omgivningen upp med hjälp om hen skaffar en vuxen, mindre hund av mindre krävande kaliber). Personens hälsa sviktar även och det har varit ett par kortare sjukhusvistelser per år de senaste åren.

Personen själv anser att hen utan problem har både ork och hälsa att ta hand om en valp av den aktuella rasen och insisterar på att hen ska skaffa en ny valp. Och anser sig inte ha hälsoproblem etc så kommer inte ta upp dessa med en uppfödare.

Så frågan är lite om det är troligt att problemet löser sig själv genom att personen sannolikt kommer nekas att köpa valp?

Inte säkert.

Vet du att nån kommer "lura" till sig en hund genom att inte vara ärlig om tex hälsoproblem så tycker jag du ska kontakta uppfödaren och berätta.

 

[Alexandra_W]

Inte säkert.

Vet du att nån kommer "lura" till sig en hund genom att inte vara ärlig om tex hälsoproblem så tycker jag du ska kontakta uppfödaren och berätta.

Fast hur menar du då, det går ju knappast för de omkring personen att kontakta alla uppfödare av en viss ras i någon slags förebyggande syfte?

 

[Migo]

Fast hur menar du då, det går ju knappast för de omkring personen att kontakta alla uppfödare av en viss ras i någon slags förebyggande syfte?

Nej, jag tänker att om det är nära relation så är det ingen hemlighet vilken uppfödare man ska köpa hund av...

 

[Alexandra_W]

Nej, jag tänker att om det är nära relation så är det ingen hemlighet vilken uppfödare man ska köpa hund av...

Aha. Ja kanske, det beror ju på om personen är öppen med det eller bara skaffar en valp ändå.

 

[Scata]

Tänker också hur pass "frisk" hen ser ut för omgivningen kan ju spela in?
Om hen ser "gammal och skröpplig" ut så löser det nog sig själv, då vill inte uppfödare sälja valpen dit. Men om hen ser ordentligt frisk och hälsosam ut så är det ju ingen lösning att hoppas på ett nekande, tyvärr.
Klarar hen av att åka och titta på en valp själv, eller vet du om någon måste följa med? Då kanske det går att smyg-kuppa?! Ja, jag vet att det låter otrevligt och oetiskt, men ibland måste man göra radikala saker Jag förstår ju på ditt inlägg att personen i fråga inte bör ha valp igen.

 

[russinbulle]

Allting är relativt och beroende på person. Min Skalman parade en tik nyligen där ägaren och kennelinnehavaren är 20 år äldre än mig och jag är 54 år - hon har bra mycket mer fart i benen än mig

Så inget är hugget i sten och sen har folk olika nätverk och back up om något skulle hända

 

[Alexandra_W]

Tänker också hur pass "frisk" hen ser ut för omgivningen kan ju spela in?
Om hen ser "gammal och skröpplig" ut så löser det nog sig själv, då vill inte uppfödare sälja valpen dit. Men om hen ser ordentligt frisk och hälsosam ut så är det ju ingen lösning att hoppas på ett nekande, tyvärr.
Klarar hen av att åka och titta på en valp själv, eller vet du om någon måste följa med? Då kanske det går att smyg-kuppa?! Ja, jag vet att det låter otrevligt och oetiskt, men ibland måste man göra radikala saker Jag förstår ju på ditt inlägg att personen i fråga inte bör ha valp igen.

Personen klarar nog utan problem att åka själv och titta och så. Jag vet inte riktigt hur man bedömer om äldre människor ser friska och hälsosamma ut - men jag personligen tycker personen ser ut som folk i den åldern brukar se ut osv? Däremot så ger personen en bild av hur fysiskt aktiv hen är och personer runt hen ger en helt annan bild. Så hen överskattar/överdriver nog sin egen förmåga både gentemot andra och inför sig själv gissar jag?

Jag tror inte det finns minsta skrupler mot att ”smyg-kuppa” och omgivningen har varit ärlig mot personen att de inte tycker hen ska skaffa en hund av samma ras igen. Men just för att personen vet vad omgivningen tycker så finns antagligen risken att ett ev valpköp sker utan att omgivningen får veta något innan. Därav min fundering.

 

[Liran]

Inget nätverk (därav jag skrev ensamstående). Eller, det finns ett nätverk - men de är inte beredda att hjälpa till alls med hunden.

Det är alltså en person nära mig det handlar om. Där omgivningen unisont anser att hen INTE ska skaffa en valp eftersom hen inte kommer att klara av en valp (oavsett ras) eller klara av att uppfostra och/eller handha ännu en brukshund av den kalibern. (Därav är omgivningen inte beredd ens att ställa upp på om hen skaffar en vuxen omplacering av samma ras. däremot stället omgivningen upp med hjälp om hen skaffar en vuxen, mindre hund av mindre krävande kaliber). Personens hälsa sviktar även och det har varit ett par kortare sjukhusvistelser per år de senaste åren.

Personen själv anser att hen utan problem har både ork och hälsa att ta hand om en valp av den aktuella rasen och insisterar på att hen ska skaffa en ny valp. Och anser sig inte ha hälsoproblem etc så kommer inte ta upp dessa med en uppfödare.

Så frågan är lite om det är troligt att problemet löser sig själv genom att personen sannolikt kommer nekas att köpa valp?

Det är inte säkert att personen blir nekad. Även seriösa uppfödares tröskel för att sälja en valp blir lägre ju längre tid som gått efter valparnas åttaveckorsdag, (speciellt när det gäller större brukshundar av mer krävande modell....).

Om jag verkligen var övertygad om att det inte skulle sluta bra varken med en valp eller en vuxen omplacering av önske-rasen, skulle jag agera proaktivt genom att snabbt hitta en mer passande hund och överlämna den. Jag avskyr i och för sig manipulativt beteende, men jag skulle säga att den här hunden behöver ett jourhem den närmaste månaden, och vad bra att du har möjlighet att ställa upp nu när du är hundlös. Om det inte är en urtrist och totalt osympatisk hund får den nog stanna när personen och hunden lärt känna varandra.

Sedan kan man ju faktiskt anlita kommersiella aktörer för att ta hand om, eller hjälpa till med hundar, om det finns pengar till sådant. Då slipper det ovilliga nätverket att ställa upp.

 

[Alexandra_W]

Det är inte säkert att personen blir nekad. Även seriösa uppfödares tröskel för att sälja en valp blir lägre ju längre tid som gått efter valparnas åttaveckorsdag, (speciellt när det gäller större brukshundar av mer krävande modell....).

Om jag verkligen var övertygad om att det inte skulle sluta bra varken med en valp eller en vuxen omplacering av önske-rasen, skulle jag agera proaktivt genom att snabbt hitta en mer passande hund och överlämna den. Jag avskyr i och för sig manipulativt beteende, men jag skulle säga att den här hunden behöver ett jourhem den närmaste månaden, och vad bra att du har möjlighet att ställa upp nu när du är hundlös. Om det inte är en urtrist och totalt osympatisk hund får den nog stanna när personen och hunden lärt känna varandra.

Sedan kan man ju faktiskt anlita kommersiella aktörer för att ta hand om, eller hjälpa till med hundar, om det finns pengar till sådant. Då slipper det ovilliga nätverket att ställa upp.

Haken med en sån lösning är väl om personen vägrar ta emot hunden, vad gör man då? Men just det du beskriver tror jag ofta funkar när någon är låst vid ras eller så. För lär man bara känna en hund så fäster man sig ofta vid den - även om den är ”fel” ras (eller storlek eller hårlag eller...)

Fast om hundägaren hamnar på sjukhus tex så är det ju ändå nätverket runtomkring (familj/vänner/anhöriga) som måste se till att hitta ett pensionat till hunden, se till den kommer dit osv. Och då att hundägaren ska ha råd med det, på både kort och lång sikt. Är det en pensionär som hamnar på sjukhus i tre månader gissar jag att hundpensionatet kostar mer än pensionen är? Och kanske inte är så lätt hitta någon extern hundvakt heller. Så jag skulle själv inte se sånt som en lösning om det inte finns en etablerad kontakt innan. (Jag hade tex svårt hitta en hundvakt utanför familjen/vänkretsen till min snälla men mycket stora och mycket energiska riesenschnauzer. Tror det varit mycket lättare hitta nån som kunde passa en liten dvärghund?)

 

[Gnist]

Jag hade inte ens sålt en valp modell sällskapshund till någon såpass gammal faktiskt. Rent krasst så lär ju hunden överleva människan och hur pigga de än är just idag, så kan hälsoläget och orken fort försvinna hos såpass gamla människor.

Däremot skulle jag utan större problem kunna omplacera en äldre, redan klar och färdig sällskapshund till gamla människor.

 

[Liran]

Haken med en sån lösning är väl om personen vägrar ta emot hunden, vad gör man då? Men just det du beskriver tror jag ofta funkar när någon är låst vid ras eller så. För lär man bara känna en hund så fäster man sig ofta vid den - även om den är ”fel” ras (eller storlek eller hårlag eller...)

Fast om hundägaren hamnar på sjukhus tex så är det ju ändå nätverket runtomkring (familj/vänner/anhöriga) som måste se till att hitta ett pensionat till hunden, se till den kommer dit osv. Och då att hundägaren ska ha råd med det, på både kort och lång sikt. Är det en pensionär som hamnar på sjukhus i tre månader gissar jag att hundpensionatet kostar mer än pensionen är? Och kanske inte är så lätt hitta någon extern hundvakt heller. Så jag skulle själv inte se sånt som en lösning om det inte finns en etablerad kontakt innan. (Jag hade tex svårt hitta en hundvakt utanför familjen/vänkretsen till min snälla men mycket stora och mycket energiska riesenschnauzer. Tror det varit mycket lättare hitta nån som kunde passa en liten dvärghund?)

Visst är det lättare att hitta hundvakt till en liten hund, men har man tillräckligt med pengar går det att ordna bra hundpassning till vilken hund som helst.

För några hundar sedan träffade jag ibland en gammal dam med en whippet på promenaderna. Hon berättade att hon egentligen var en boxermänniska, som hade haft en lång rad underbara boxrar genom livet. När den siste hade gått hädan, hade hennes barn motsatt sig köpet av en ny boxerhane eftersom de tyckte att den skulle bli för stor och stark, och för livlig. Barnen hade resolut köpt en whippet åt mamman, som älskade och var så nöjd med sin nya hund. "Han är precis som en boxer" sa hon varje gång jag träffade dem.

 

[Blandrastik]

Sen finns det ju alltid uppfödare som säljer utan att tänka efter så mycket. Uppfödaren kanske inte blir av med alla valpar.
Men jag tycker inte heller att någon så gammal ska ha en valp, däremot omplacerad vuxen hund av enklare ras.

 

[Alexandra_W]

Det här med att skaffa en lämplig hund och ge personen tror jag som sagt är ett jättebra sätt att få en person byta ras etc. Eller bli av med fördomar. Min pappa skulle minsann aldrig ha någon katt, i många år vägrade han hårdnackat alla förslag åt det hållet. Min pappa har nu en högt älskad katt som han pratar om stup i kvarten, som han skickar bilder på osv. Just via en liten kupp, delvis initierad av katten som på katters vis tyckte ”jag ska bo här och du är min”, delvis initierad av min bror som ”behövde hjälp med katten” *vissel*

Men där om pappa hade tokvägrat så ja då hade katten stannat hos min bror.

Att köpa en hund till någon borde ju på samma sätt kräva en ”backup-plan” ifall personen helt sonika tycker nej?

Tänker åter lite på min pappa som exempel. Min bror har en tik som inte är helt perfekt rakt igenom men vars brister är milda och högst normala. I det stora hela en lättsam tik. Pappa tycker överhuvudtaget inte om den trots att han känt henne i många år, passat henne både kortare och längre perioder (över en månad i sträck som längst). De ”fel” pappa beskriver med hunden är till 99% inget som vi andra överhuvudtaget upplevt och den sista procenten är något vi andra inte tycker är något större problem men för pappa är ett jättefel. Så om man skulle låtsas man gett pappa den hunden, så skulle det krävt att någon annan av oss kunde ha den när han sa nej.

Så att ge någon en hund för att få denne att komma på bättre tankar borde väl kräva att omgivningen har en plan eller kan ta hand om hunden om det inte fungerar?

 

[Lena Furberg]

Min svärmor i England är över 70 och började träna agility med hund efter 70-årsdagen. Hon har idag en bordercollie, en NZ Huntaway/Border Collie och en liten blandis, och har på bara några år klättrat skyhögt i tävlingsresultaten - detta från att vid 70 år ha noll erfarenhet i sporten (men livslång hästvana...!). Hon har fått ett otroligt spännande och aktivt liv tack vare detta, inte minst då hon blev änka för några år sedan. I hennes kretsar finns många äldre entusiaster och när någon trillar av pinn ställer alla upp och hjälper till att ta hand om och omplacera hundarna till rätt ägare inom sporten!

 

[Migo]

Min svärmor i England är över 70 och började träna agility med hund efter 70-årsdagen. Hon har idag en bordercollie, en NZ Huntaway/Border Collie och en liten blandis, och har på bara några år klättrat skyhögt i tävlingsresultaten - detta från att vid 70 år ha noll erfarenhet i sporten (men livslång hästvana...!). Hon har fått ett otroligt spännande och aktivt liv tack vare detta, inte minst då hon blev änka för några år sedan. I hennes kretsar finns många äldre entusiaster och när någon trillar av pinn ställer alla upp och hjälper till att ta hand om och omplacera hundarna till rätt ägare inom sporten!

Jag hoppas innerligt att det finns nån som kan tänka sig sälja valp till mig om 50 år. Nära döden kan vi ju vara när som helst i livet...