Jag har en liten svacka just nu, stora sömnproblem vilket gör mig enormt trött och ganska deppig. Väldigt tacksam för både sambon och hundarna
Torsten har gjort enorma framsteg i hundmötesträningen, och han har lite träningspaus nu. Fantastisk utveckling på honom med tanke på hur det har varit!
Lille Marvin imponerar alltjämt på agilityinstruktören genom att vara cool och orädd, trots sin ängsliga uppsyn. Han ger sig på potentiellt läbbiga grejer med självförtroende, har en bra attityd i träningen och lyssnar helt fantastiskt fint på mig.
Marvin imponerade faktiskt även på mig, när jag tog en spontanpromenad mitt i natten och han studsade upp ur sängen där han låg under täcket och glatt ville hänga på! Ute var det mörkt, ruggigt och kallt, och det regnade oavbrutet. Inget väder man tänker sig att en IG skulle lämna varma, sköna sängen för... Men vädret, som till och med fick
mig att tveka, bekom honom inte det minsta. Han var så jäkla glad och taggad!
Han kunde gå lös nästan hela promenaden, eftersom det inte var någon annan ute. Han höll sig nära, kom till mig spontant och tog kontakt, och kom klockrent på inkallning. Vi hade en av mitt livs bästa promenader, tror jag - bara han och jag ute, vi båda i fullständig harmoni och totalt synkade. Inte ens när det sprang harar i skuggorna utanför pannlampans sken (jag brukar bara korsa det fältet i dagsljus, tänkte inte på att det kunde finnas harar dolda i mörkret
) vek han av från mig, för han var så tydligt inställd på "Träna! Träna! Vi tränar, matte!"
Han blev inte riktigt som jag trodde - han blev bättre