Uppdateringstråd 29

[Nepenthe]

Sedan vi flytta hem har vi mött en kvinna med en bayersk viltspårhund (tror jag) och den blir helt galen när den ser Knut (tror jag. Gry viker alltid med blicken o är rädd men Knut stirrar ibland). Skäller och gör utfall.
Brukar ses på skogsstigar och det är ALLTID jag som går ut i skogen med mina från stigen för hon går bara rakt emot oss?Hon håller även aldrig in sin hund.
Imorse möttes vi o mina är lösa, Knut stannar o kommer till mig o Gry med. Vi är inte ivägen och han va långt från dem när han va lös.
Hennes börjar som vanligt och Gry är ju livrädd. Knut är inte rädd utan glor mest.
Jag håller mina så tajt jag kan vid mig men hon håller inte in sin? Så den hoppar mot Knut (skäller heeeeela tiden)

Jag sa inget men blev upprörd efteråt.
Jag försöker va lugn o stöttande för mina hundar men nästa gång kommer jag säga till henne om hon inte håller in hunden...
Detta är VARJE gång vi ses sen i April. Hennes hund är helt galen, Knut neutral och Gry livrädd....

Usch, va tvungen att skriva av mig. Blev både svinförbannad och ledsen.

 

[bollen__]

Lemmy fyllde 8 år igår. Var tog min lilla valp vägen

 

[Viva]

Sedan vi flytta hem har vi mött en kvinna med en bayersk viltspårhund (tror jag) och den blir helt galen när den ser Knut (tror jag. Gry viker alltid med blicken o är rädd men Knut stirrar ibland). Skäller och gör utfall.
Brukar ses på skogsstigar och det är ALLTID jag som går ut i skogen med mina från stigen för hon går bara rakt emot oss?Hon håller även aldrig in sin hund.
Imorse möttes vi o mina är lösa, Knut stannar o kommer till mig o Gry med. Vi är inte ivägen och han va långt från dem när han va lös.
Hennes börjar som vanligt och Gry är ju livrädd. Knut är inte rädd utan glor mest.
Jag håller mina så tajt jag kan vid mig men hon håller inte in sin? Så den hoppar mot Knut (skäller heeeeela tiden)

Jag sa inget men blev upprörd efteråt.
Jag försöker va lugn o stöttande för mina hundar men nästa gång kommer jag säga till henne om hon inte håller in hunden...
Detta är VARJE gång vi ses sen i April. Hennes hund är helt galen, Knut neutral och Gry livrädd....

Usch, va tvungen att skriva av mig. Blev både svinförbannad och ledsen.

Jag förstår inte människor som inte håller in sin hund bara för att den är "snäll", men när deras hund inte är "snäll" är det ju än mer förbryllande. Förstår att det är obehagligt.

Vi har en corgi här som alltid skäller och gör utfall. Trots det går de rakt emot oss med långt koppel. Ibland har de svårt att hålla den eftersom den kastar sig. Hur tänker man där?

 

[Nepenthe]

Jag förstår inte människor som inte håller in sin hund bara för att den är "snäll", men när deras hund inte är "snäll" är det ju än mer förbryllande. Förstår att det är obehagligt.

Vi har en corgi här som alltid skäller och gör utfall. Trots det går de rakt emot oss med långt koppel. Ibland har de svårt att hålla den eftersom den kastar sig. Hur tänker man där?

Ja denna verkar vara arg o så håller hon liksom i handtaget i kopplet bara så han flänger åt alla håll. Hon brukar skratta när de passerar oss om hon går med någon mer som att hon tycker de är kul.

Nu högg han mot Knut två gånger.

 

[Tonto]

Ja denna verkar vara arg o så håller hon liksom i handtaget i kopplet bara så han flänger åt alla håll. Hon brukar skratta när de passerar oss om hon går med någon mer som att hon tycker de är kul.

Nu högg han mot Knut två gånger.

Vilket jävla pucko. Fanns en sådan kvinna som hade en arg hund som hon antingen hade längst ut i kopplet/lina eller lös. Jag började gå promenader med ett dressyrspö/vandringsstav som jag fick jaga bort hunden med när den slängde sig efter oss. Efter det så började ägaren koppla/dra in sin hund för det var väl inte kul längre när någon jagade/skrämde hennes hund. Folk är inte kloka.

 

[Hellhound]

Jag försöker va lugn o stöttande för mina hundar men nästa gång kommer jag säga till henne om hon inte håller in hunden...

Det gör du helt rätt i, för sådär ska ni inte behöva ha det. Att säga ifrån lugnt men bestämt och visa att du hanterar mötet är också ett sätt att stötta dina hundar. Jag har en granne vars hund blir helt hysterisk så fort de möter någon alls, så jag har sagt några väl valda ord till ägaren om det där för hen gör ingen ansats till att styra upp överhuvudtaget. Hen blev sur men håller sig åtminstone undan om hen ser oss nu.

Jag är väldigt glad att min hund inte svarar med samma mynt när såna här situationer uppstår utan bara tittar tyst. Jag gör min bit för att det inte ska gå över i stirrande men ibland tror jag att hans blotta uppenbarelse är nog. Stor helsvart hane, äckligaste sorten som finns enligt många hundar som inte är säkra i möten.

 

[Nepenthe]

Det gör du helt rätt i, för sådär ska ni inte behöva ha det. Att säga ifrån lugnt men bestämt och visa att du hanterar mötet är också ett sätt att stötta dina hundar. Jag har en granne vars hund blir helt hysterisk så fort de möter någon alls, så jag har sagt några väl valda ord till ägaren om det där för hen gör ingen ansats till att styra upp överhuvudtaget. Hen blev sur men håller sig åtminstone undan om hen ser oss nu.

Jag är väldigt glad att min hund inte svarar med samma mynt när såna här situationer uppstår utan bara tittar tyst. Jag gör min bit för att det inte ska gå över i stirrande men ibland tror jag att hans blotta uppenbarelse är nog. Stor helsvart hane, äckligaste sorten som finns enligt många hundar som inte är säkra i möten.

Ja det är liksom vi i en liten bubbla jag fokuserar på när vi passerar
Knut har ju en tendens att glo o det brukar jag även bryta genom att ha han stt gå fot eller så.
Men när hon beter sig sådär undrar en ju vad hon vill?

Hade jag haft läskigare hundar kanske hon inte gjort så

 

[Lillefrun]

Halvt knapplån, jag tänkte nämligen samma sak. Jag har fått lära mig att det är bättre att man går och sedan låter hunden verkligen vara själv istället för att gå ut, gå tillbaka en stund, sedan gå ut igen osv flera gånger under dagen. Speciellt för en hund som redan tycker att det är jobbigt att man går så kan de upprepade separationerna göra saken värre.

Jag började med att bara lämna korta stunder, inte ens varje dag i första början. Jag gav en god fryst Kong och gick ut en kort vända, sen fick han ett dygn eller två på sig att smälta det träningstillfället. Och så höll jag på, ökade med några minuter i taget allt eftersom jag såg att han behöll lugnet. Han pep lite allra första gången jag lämnade men inte mer, Kongen var en stor hjälp där eftersom han är så matmotiverad.

En verbal signal för att du går kan ge extra trygghet, då lär sig hunden över tid att du försvinner en stund men inte har övergivit den för alltid. Jag säger "kommer strax", och nu har han oftast hunnit lägga sig på sin plats innan jag ens gått ut genom dörren och ser nyvaken ut när jag kommer hem igen, så jag tror på metoden.

Jag ska dock tillägga att min hund har varit väldigt trygg i sig själv och rätt egennyttig ända sedan han var valp, så vi har säkert haft det lätt jämfört med många andra. För en hund med separationsångest så får man såklart gå ännu försiktigare fram.

Tack för tips. Jag har aldrig kommit in och sen gått igen utan olika gånger, morgon, lunch, kväll. Två av gångerna satt jag i källaren och tittade på videon så jag skulle kunna gå hem innan det blir kris men det vänder snabbt. Hur tänker du med ännu försiktigare? Bara gå utanför min dörr? Jag tränar hemma att ha honom i ett annat rum är mig och Alvin, tänker att det är en bra början.

Första gången gick det ju okej men sen på andra kunde jag ju inte ens gå och slänga kartonger precis 1 minut innan han började skälla. Tredje gången bra, jag gav och väntade så jag kunde gå ut några minuter typ 2 minuter bara.

Han hade klarat längre men jag ville sluta positivt.

Jag har aldrig kunnat ensamhetsträna Tilda mer än en gång per dag. Första gången har kunnat gå bra. Men gick jag en andra gång (typ bara ut för att kasta soporna) blev hon helt förtvivlad. Så jag har fått nöja mig med ett pass bara, kanske är samma för Milou?

Milou ligger efter i träningen eftersom han levde i son flock hos uppfödaren tills han blev 6,5 månad och sen har han bott med Alvin. Jag har genom alla åren försökt träna men det går inget bra. Kongen hjälper tills den är slut sen är det skällande.
Sista gången jag lämnade honom var jag desperat efter ett bra slut på helgens träning så jag proppade i 2 korvar i en kong. Gick utanför huset och stod där och gick in innan han fick panik. Kan säga att efter två dagar med kong så har han bajsat väldigt mycket Han kanske har en maxtid som Tilda men sen i slutet måste han kunna klara flera timmar och jag vet inte hur det är möjligt.

Det är tre saker som spelar roll, han har alltid bott med andra hundar först sin familj med mamma och syskon och farfar till exempel och sen med Alvin. Sen är det antagligen jag som gjort fel. Borde börjat tidigare och tränat oftare. Ska sänka kraven nu. Bara gå utanför dörren och sen är han ju jätte, jätte snäll men förutom mig är det i princip mamma den enda han går utan att dra i kopplet, mamma är den enda som följer mina instruktioner hur man ska vara med honom så med andra lyssnar han inte särskilt mycket. Nu är han ju gosig med dom han känner men min i hans värld finns bara jag, jag, jag fast han fått bo hos andra många gånger och jag övar att han ska gå med andra. Men det ger rejäl separationsångest för att han är så otroligt fäst vid just mig.

Vill tillägga att när Alvin är med går det mycket bättre men han har enligt en granne skällt ändå ibland. Men mest ligger dom i soffan.

 

[Hellhound]

Tack för tips. Jag har aldrig kommit in och sen gått igen utan olika gånger, morgon, lunch, kväll. Två av gångerna satt jag i källaren och tittade på videon så jag skulle kunna gå hem innan det blir kris men det vänder snabbt. Hur tänker du med ännu försiktigare? Bara gå utanför min dörr? Jag tränar hemma att ha honom i ett annat rum är mig och Alvin, tänker att det är en bra början.

Första gången gick det ju okej men sen på andra kunde jag ju inte ens gå och slänga kartonger precis 1 minut innan han började skälla. Tredje gången bra, jag gav och väntade så jag kunde gå ut några minuter typ 2 minuter bara.

Han hade klarat längre men jag ville sluta positivt.

Att ha honom i ett annat rum då och då är en jättebra början, det var så jag gjorde med min hund när han var valp. När han var lugn och tyst gick jag in igen helt odramatiskt, sa ingenting utan bara agerade som att det var världens mest naturliga grej att jag försvinner ibland.

När han börjat kännas trygg med att vara i ett annat rum själv så kan det vara tid att utöka, förslagsvis som du redan varit inne på att bara gå utanför dörren och komma in igen inom någon minut. Mer eller mindre så som man gör när man ensamtränar små valpar. När det funkar kan du utöka till att t ex gå iväg och slänga sopor, eller något annat jättesnabbt ärende. Och så fortsätter du så, små små steg i taget.

En till sak, men den är nog bra att spara tills han känns tryggare med lämnandet, är att variera hur länge du är borta. Ibland fem minuter, ibland femton, ibland bara en, osv osv. Variation är bra för att hunden inte ska bygga upp en förväntan kring hur länge du kommer att vara borta. Idén är att den ska lära sig att du faktiskt alltid kommer tillbaka, oavsett hur lång tid som har gått.

Hur man hälsar när man kommer tillbaka spelar också roll, eftersom en intensiv återförening kan förstärka känslan av att det var något otäckt som hände. När jag kommer hem till min säger jag bara ett kort "hej" och sen är det bra med det, något mer får han inte förrän han har lugnat ner sig lite. Det kan låta hårt men det här är alltså en hund som har så stora känslor att han ibland glädjekissar när det kommer någon, så jag har fått jobba med att dämpa det.

Att sluta när det känns som att det går som bäst är kanon, så fortsätt så.

 

[Myrten]

[...]

Milou ligger efter i träningen eftersom han levde i son flock hos uppfödaren tills han blev 6,5 månad och sen har han bott med Alvin. Jag har genom alla åren försökt träna men det går inget bra. Kongen hjälper tills den är slut sen är det skällande.
Sista gången jag lämnade honom var jag desperat efter ett bra slut på helgens träning så jag proppade i 2 korvar i en kong. Gick utanför huset och stod där och gick in innan han fick panik. Kan säga att efter två dagar med kong så har han bajsat väldigt mycket Han kanske har en maxtid som Tilda men sen i slutet måste han kunna klara flera timmar och jag vet inte hur det är möjligt.

Det är tre saker som spelar roll, han har alltid bott med andra hundar först sin familj med mamma och syskon och farfar till exempel och sen med Alvin. Sen är det antagligen jag som gjort fel. Borde börjat tidigare och tränat oftare. Ska sänka kraven nu. [...]

Försök att släppa att du har gjort fel. Det behöver inte alls vara så. Det kan vara så enkelt att Milou har svårare att vara själv. Jag har en sådan hund. Hon är ensamhund, jag har haft henne sen åtta veckors ålder och gjort som jag alltid gjort. Ändå har ensamhetsträningen med henne varit en berg- och dalbana och jag tror aldrig det kommer att bli som mina gamla hundar (av samma kön och ras). Men nu kan hon vara själv hemma i alla fall och tycker faktiskt att det är helt ok.

Jag tror att en stegrad enligt-klockan-metod där man successivt ökar tiden kan vara väldigt stressande för både hund och ägare. Som ägare är man ofta lite hetsig när man går och lämnar hunden i ett moln av stress. En sak som inte funkade med min hund är att först aktivera och sedan lämna. Det stressade bara upp henne. Jag får först aktivera, sedan vara hemma med henne en stund och sedan, lugnt och utan att skynda mig ge mig av. I början fick hon något gott ben hon bara fick när jag skulle gå. Ett ben som höll lagom länge men inte var för "svårt" utan gav belöning kontinuerlig belöning under en längre tid. Numera räcker det att hon får något extra kul/gott ben, det är inte lika viktigt vad det är längre.

Vad som har gjort största skillnaden för oss är att jag drar för gardinerna så att alla ljud och synintryck stängs ute och sedan sätter på avslappnande musik som hunden gillar. Det finns på Youtube i flera timmars klipp. Jag drar på den redan när jag förbereder mig för att gå och märker hur musiken lugnar både mig och hunden.

Jag sålde en sjumåndersvalp en gång. Sa till ägaren att hon fick ta det lugnt med ensamhetsträningen eftersom han just bott med sin mamma och min andra hund och varit själv med dem men aldrig helt själv. Ägaren tränade och hunden hade aldrig några problem att vara själv. Han var en cool typ. Att Milou har bott i flock och hur du hanterat det hela kan vara del av förklaringen, men jag tror hundens grundtemperament är minst lika viktigt. Så lägg inte på dig att ensamheten inte funkar. Du behöver inte ha gjort något fel!

 

[Lillefrun]

Att ha honom i ett annat rum då och då är en jättebra början, det var så jag gjorde med min hund när han var valp. När han var lugn och tyst gick jag in igen helt odramatiskt, sa ingenting utan bara agerade som att det var världens mest naturliga grej att jag försvinner ibland.

När han börjat kännas trygg med att vara i ett annat rum själv så kan det vara tid att utöka, förslagsvis som du redan varit inne på att bara gå utanför dörren och komma in igen inom någon minut. Mer eller mindre så som man gör när man ensamtränar små valpar. När det funkar kan du utöka till att t ex gå iväg och slänga sopor, eller något annat jättesnabbt ärende. Och så fortsätter du så, små små steg i taget.

En till sak, men den är nog bra att spara tills han känns tryggare med lämnandet, är att variera hur länge du är borta. Ibland fem minuter, ibland femton, ibland bara en, osv osv. Variation är bra för att hunden inte ska bygga upp en förväntan kring hur länge du kommer att vara borta. Idén är att den ska lära sig att du faktiskt alltid kommer tillbaka, oavsett hur lång tid som har gått.

Hur man hälsar när man kommer tillbaka spelar också roll, eftersom en intensiv återförening kan förstärka känslan av att det var något otäckt som hände. När jag kommer hem till min säger jag bara ett kort "hej" och sen är det bra med det, något mer får han inte förrän han har lugnat ner sig lite. Det kan låta hårt men det här är alltså en hund som har så stora känslor att han ibland glädjekissar när det kommer någon, så jag har fått jobba med att dämpa det.

Att sluta när det känns som att det går som bäst är kanon, så fortsätt så.

Tack för jätte bra råd, tar till mig dom i träningen

 

[Lillefrun]

Försök att släppa att du har gjort fel. Det behöver inte alls vara så. Det kan vara så enkelt att Milou har svårare att vara själv. Jag har en sådan hund. Hon är ensamhund, jag har haft henne sen åtta veckors ålder och gjort som jag alltid gjort. Ändå har ensamhetsträningen med henne varit en berg- och dalbana och jag tror aldrig det kommer att bli som mina gamla hundar (av samma kön och ras). Men nu kan hon vara själv hemma i alla fall och tycker faktiskt att det är helt ok.

Jag tror att en stegrad enligt-klockan-metod där man successivt ökar tiden kan vara väldigt stressande för både hund och ägare. Som ägare är man ofta lite hetsig när man går och lämnar hunden i ett moln av stress. En sak som inte funkade med min hund är att först aktivera och sedan lämna. Det stressade bara upp henne. Jag får först aktivera, sedan vara hemma med henne en stund och sedan, lugnt och utan att skynda mig ge mig av. I början fick hon något gott ben hon bara fick när jag skulle gå. Ett ben som höll lagom länge men inte var för "svårt" utan gav belöning kontinuerlig belöning under en längre tid. Numera räcker det att hon får något extra kul/gott ben, det är inte lika viktigt vad det är längre.

Vad som har gjort största skillnaden för oss är att jag drar för gardinerna så att alla ljud och synintryck stängs ute och sedan sätter på avslappnande musik som hunden gillar. Det finns på Youtube i flera timmars klipp. Jag drar på den redan när jag förbereder mig för att gå och märker hur musiken lugnar både mig och hunden.

Jag sålde en sjumåndersvalp en gång. Sa till ägaren att hon fick ta det lugnt med ensamhetsträningen eftersom han just bott med sin mamma och min andra hund och varit själv med dem men aldrig helt själv. Ägaren tränade och hunden hade aldrig några problem att vara själv. Han var en cool typ. Att Milou har bott i flock och hur du hanterat det hela kan vara del av förklaringen, men jag tror hundens grundtemperament är minst lika viktigt. Så lägg inte på dig att ensamheten inte funkar. Du behöver inte ha gjort något fel!

Tack, det är så lätt att leta fel och då hamnar mina tankar direkt på att det självklart är jag som gjort felet. Men jag tror du har rätt att han är lite extra svår. Upplevde det inte så här jobbigt med Alvin och nu har jag ju liksom lite mer erfarenhet, jag ska försöka ta bort det dåliga samvetet

 

[Lillefrun]

Alvin är världens sötaste och duktigaste. Jag låg i soffan och plötsligt kommer Alvin och lägger huvudet på soffan och bara tittar på mig med hundögonen. Jag förstod inte varför först sen kom jag på att en kompis skulle titta förbi. Jag hade inte hört att hon knackade på dörren men det hade Alvin så han gick och hämtade mig. Han är expert på att prata med ögonen när han vill berätta för mig.

 

[Bulldoozer]

@Lillefrun vissa hundar har svårare eller lättare att vara själv. Min Spock har fått noll ensamträning och har inte brytt sug alls de fåtal gånger han blivit hemma själv medans de andra har jag faktiskt ensamtränat och de är inte alls lika chilla med det.

 

[AraSlei]

@Lillefrun vissa hundar har svårare eller lättare att vara själv. Min Spock har fått noll ensamträning och har inte brytt sug alls de fåtal gånger han blivit hemma själv medans de andra har jag faktiskt ensamtränat och de är inte alls lika chilla med det.

Spinner vidare lite på detta.

Inget riktat mot dig @Lillefrun eftersom din hund verkar ha det jobbigt med ensamheten, men ibland tror jag att vi, i all välmening så klart, gör det onödigt krångligt med all träning.
Jag utgår ifrån att ensamhet inte ska vara ett problem, utan visar det sig att det är det så tar jag det då. Man ska inte laga något som inte är sönder.

 

[Bulldoozer]

Spinner vidare lite på detta.

Inget riktat mot dig @Lillefrun eftersom din hund verkar ha det jobbigt med ensamheten, men ibland tror jag att vi, i all välmening så klart, gör det onödigt krångligt med all träning.
Jag utgår ifrån att ensamhet inte ska vara ett problem, utan visar det sig att det är det så tar jag det då. Man ska inte laga något som inte är sönder.

Ja, precis. När jag fått hem valp så har ensamträningen börjat naturligt med att valp är hemma när man tar ut de andra på promenad. Sen blir ju valpen så stor att den får följa med på promenad men kanske får vara hemma när man är ute på längre svängar.
Spock flyttade ju in när Nessie nyss gått bort så då hade jag ingen ork för promenader utan husse tog dom så Spock fick aldrig den naturliga ensamträningen de andra fått. Han blev själv hemma för första gången efter året..
Med fyra hundar så är det sällan en hund blir hemma själv, jag tror dock de flesta klarar det utan problem även om der var ett tag sen det hände.

 

[Lillefrun]

Jag provade att sätta ett hägn där Milou hade en bädd, vatten, en kont och tuggpinne. Alvin var också hemma. Jag ville inte prova i skarpt läge. Jag var på gymmet och jag ville se hur det vatten. Det jag såg var en Alvin som lugna ner sinn kompis och gnällde lite och en Milou som blandade ylanden och skällningar. Jag ville bara gå hem men ville se hur det utvecklades. Efter ca 40-45 minuter gav Milou upp. Han la sig ner trött och började äta på sin tugpinne och så var han lugn till jag kom hem,

Han är alltså van vid att vara så nära så då följer han honom. Men satte honom i hägnet för det måste han klara

 

[Masqueradee]

Var på en andra träning igår, riktigt roligt! Vi provade några rallylydnad "hinder" (?), och eftersom varken hundägaren eller jag har någon koll frågade vi en som hade lite bättre koll och det verkade som att vi blandat hej vilt mellan olika nivåer.. Men kul hade vi! Hundarna är ju sjukt duktiga, så det var fortfarande mer jag som tränar än hunden. Vi övade även mycket på att gå rakt mot speglar för att hålla hunden rakt, vilket jag tyckte var riktigt svårt! Filmade också delar av träningen, och jag måste verkligen sluta hålla högerhanden som om jag var ute och gick med en handväska på den

 

[Lillefrun]

Mitt förra meddelande skrev jag när jag hade tagit min sömnmedicin men inte kunde sova så det ser lite konstigt ut så här dagen efter

Det blev inte mycket till sömn för först hade jag svårt att somna och någon gån mellan 2-3 väckte Milou mig. Jag höll fast vid att vi inte går ut på natten men sen lite senare såg jag att han hade läckt lite kiss på mitt täcke men då hade ju stunden för att ta ut honom passerat för han hade gått och lagt sig igen och sen har han mest sovit.

Borde gått ut med honom direkt när han läckte så han inte tror det är ok men jag såg det inte. Däremot borde jag tagit honom på allvar när han verkligen behövde gå ut. Jag tyckte ju han lät desperat i natt men det gör han ju annars med på nätterna. Hur jag än gör blir det fel. Antingen kör han med mig och vill ut tvångsmässigt eller så är han jätte kissnödig eller bajsnödig.

När jag ensamhetstränar blir det inte heller bra för jag kan inte bara gå iväg lite försiktigt för jag måste ju ta med Alvin ut också. Jag provar men det går inte. Vad händer den dagen Alvin försvinner? Jag har planerat för en Tollare i många år men jag vet inte när i relation till Alvins bortgång för det går ju inte att stressa mig igenom sorg och att hitta den rätta hunden. Då kommer jag inte kunna gymma, handla, gå på kurser och möten, inget. Och så kan det inte vara.

 

[Red_Chili]

Nu har jag bokat veterinärtid för Ebrah, den 15e ska hon opereras. Ringde min närmsta lilla djurklinik och de sa att om man kan ta ut bara själva knölarna så kommer det kosta 3000-5000kr, blir det att man måste ta bort juvret också så blir det ca 7000kr. Det kändes inte så farligt ändå, jämfört med vad jag vet att det kan kosta med veterinärbesök, så jag bestämde att vi testar. Ska dock se till att verkligen känna igenom henne nu idag för att säkerställa att det inte är fler knölar eller konstigheter (jodå, veterinären kommer ju såklart kolla igenom henne men jag vill ändå ha lite koll själv).